Eva-Lotta Hultén: Ompröva betyg
I en utredning som presenteradesi januari i år föreslås att elever ska ges rätten att få sina betyg omprövade av rektorn i de fall då eleven menar sig ha blivit orättvist bedömd. Jan Björklund var i vanlig ordning snabb med att bilda sig en uppfattning: förslaget är inte bra. Det kommer att leda till en ”väldig byråkratisering” av läraryrket, som han vill undvika eftersom ”lärarna ska ägna mer fokus åt undervisningen och inte åt byråkrati.”
Det är fascinerande hur samma person som under de senaste åren ägnat en stor del av sin energi åt att propagera för sänkt betygsålder, fler prov och tester (vilket självklart leder till mer byråkrati) och fler kontroller av skolan helt plötsligt talar emot en ökad byråkratisering. Men ser man det i ljuset av att samma person också varit emot att låta elever utvärdera sina lärare och emot ett ökat medbestämmande för eleverna så blir mönstret tydligt. Jan Björklund är helt enkelt emot allt som ger eleverna mer makt och inflytande i skolorna. Hans främsta fokus är inte kunskap utan lydnad och underkastelse. Eleverna ska lära sig veta sin plats i samhällshierarkin.
För många elever kan ettenskilt betyg vara helt avgörande för framtiden. De flesta lärare är redan så professionella att de inte sätter betyg efter vad de tycker om sina elever som personer men undantag finns. En omprövningsrätt ökar kraven på att göra rättvisa bedömningar. Den fungerar förhoppningsvis också som ett incitament för lärarna att förbättra sin kommunikation med eleverna om hur de ligger till och för att öva eleverna i självbedömning för att undvika överraskningar i slutet av terminen. Det skulle kunna leda till en mer frekvent återkoppling till eleverna om hur de ligger till och hur de kan utvecklas. I så fall är det utmärkt, för det är trots allt feedback och inte bedömning som är lärandets motor.
En väldigt klok invändning mot det förslag som lagts fram kom från MUF-ordförande Erik Bengtzboe, som gillar förslaget i stort men påpekar att rektorn är fel instans för överklagande eftersom de flesta rektorer troligen kommer vara lojala med läraren, snarare än med eleven. Jag instämmer, det bästa vore om överklagandet gjordes hos en helt opartisk instans och jag skulle gärna se att Skolinspektionen fick ett sådant uppdrag.
En annan invändning kommer från Lärarförbundet som menar att omprövningsrätten medför krav på ökad dokumentation, som i sin tur kommer att styra undervisningen mot sådant som är lätt mät- och dokumenterbart.
Att den redan alltför starkt rådande mätningshysterin förstärks ytterligare bör naturligtvis undvikas men feedback som är av godo för elevernas lärande kan lätt formuleras på andra sätt än genom mätningar och sedan användas som underlag vid bedömning och betygsättning. Lärare behöver få mer stöd i hur de bedömer och dokumenterar eleverna. Fokus måste ligga på sådan feedback som är användbar för eleverna för att komma vidare i sin utveckling, men så länge vi har betyg måste det också finnas en utvecklad rättssäkerhet kring hur de sätts.
(Eva-Lotta Hultén är frilansjournalist.)
Det finns byråkrati och byråkrati. En stor del av byråkratin är helt nödvändig för en rättvis behandling av medborgarna. Den byråkrati som måste byggas upp kring betygsöverprövning kommer att bli överlastad. Hur ska några personer, som inte har kännedom om dynamiken i en klass, inte sett en elev i aktion kunna göra en mer korrekt bedömning än den lärare som dagligen följt eleven? Det är sant att betyg inte utgör en helt korrekt sammanfattning av en elevs prestationer i ett visst ämne, men sanningen finns inte heller i en nästa instans. Sanningen är att ingen känner till det “sanna” betyget för en elev. Lika lite som en hovrättsprövning av en tingsrättsdom ger en högre grad av sanning kommer överklagadenämnden (?) att nå ända fram. Skulle det bli så att överklagandemöjligheten stadfästs så bör sagda nämnd även kunna sänka ett betyg.
En grundförutsättning för att överhuvudtaget överväga rätten att överklaga betyg är att avskaffa skolmarknaden. Om skolan endast hade varit en myndighet med opartiska och nitiska tjänstemän som endast skulle ta hänsyn till reglementet hade de kanske gått att införa överklaganderätt. Men överklaganderätt i ett marknadsbaserat system är detsamma som att inbjuda till korruption. Aktörerna i ett marknadssystem har många lojaliteter utöver reglementet tex vinst. Att skolinspektionen skulle hantera överklagandena faller på sin egen orimlighet – mängden av klagomål skulle snabbt få hela överklagande systemet att falla ihop med årslånga väntetider innan beslut. Faktiskt en av Jan Björklunds få vettiga beslut.
SKOLAN SKALL LÄRA, men
då måste eleverna få exakt den tid de behöver för att uppnå sina mål. Att tvinga alla elever att nå målen samtidigt är inte att lära. En del når inte de mål de avser att nå – då har skolan misslyckats att lära!
Alla elever skall få exakt den tid som just de behöver för att nå målen. Missar, så skall de självklart få förklarat varför de missat och sedan göra om provet. Då behövs varken överklaganden eller byråkrati.
VARJE ELEV GÅR FRAM I SIN TAKT – SKOLAN LÄR – INGEN MISSLYCKAS.
Eleverna vill veta hur de ligger till for att kunna satsa mer pa vissa amnen infor slutbetyget i nian… Eftersom betyg och bedomning av kunskaper kommer att bli en av de stora skolfragorna i valet har DN fragat vad eleverna tycker. Dessutom anser 85 procent av eleverna att betyg ar viktiga for att visa hur de ligger till i skolan.Drygt 36 procent av eleverna vill ha betyg fran sjuan medan drygt 20 procent kan tanka sig att bli betygsatta redan fran sexan…
Gör som i Norge. Lägg bevisbördan på eleven och dennes supporters eventuellt som fär lägga fram bevis för felaktiga betyg. Skolor kan inte sköta detta åt dem.