Friskolekommittén ser till friskolebranschens behov

Att skolsegregationen har ökat och att likvärdigheten drastiskt har försämrats, det nämns inte med ett ord i friskolekommitténs förslag, skriver Nätverket för en likvärdig skola.
När friskolekommittén presenterade sitt förslag sa Lars Leijonborg att det varit en del problem med de fristående skolorna. Man skulle kunna tro att han syftade på de larmrapporter som kommit den senaste tiden om den ökade skolsegregationen.
I slutet av mars till exempel, pekade ett antal skolforskare på problem med segregationen.
”Den ökade segregationen och de ökande klyftorna mellan skolor, och mellan elever beroende på var man går i skolan, är ett mycket allvarligt problem. Det kan leda till att ungdomar som växer upp i socialt utsatta områden ges betydligt sämre möjligheter till framtida högre utbildning. Grunden för den svenska skolan har varit och ska enligt skollagen vara en så likvärdig utbildningsmöjlighet som möjligt, och här ser vi en snabb försämring i den svenska skolan.” (Brännpunkt 27/3)
Några veckor senare kom Skolverkets lägesbedömning för 2013 och den pekade också på den ökade segregationen och att det fria valet bidrar till den negativa utvecklingen.
”Skolverkets bedömning är att likvärdigheten har försämrats. Skolvalsreformen har med stor sannolikhet bidragit till att skillnaderna mellan skolor har ökat. ”
Men att skolsegregationen har ökat och att likvärdigheten drastiskt har försämrats, det sade Leijonborg inte ett ord om och det nämns inte heller i det förslag som friskolekommittén presenterade. Deras utgångspunkt är en helt annan.
”Den nya reglering som nu föreslås är bra för friskolesektorn. Den kan bidra till att höja kvaliteten och har förutsättningar att minska politiska motsättningar kring friskolor. Därmed finns förutsättningar att den blir bestående under längre tid. Långsiktiga spelregler har länge varit ett starkt önskemål från friskolorna.”
Det viktiga är helt tydligt friskolebranschens behov – inte elevernas och inte samhällets behov av en likvärdig skola. Dessutom hoppas partierna bakom överenskommelsen på att de ska kunna lägga en del av de skolpolitiska motsättningarna åt sidan inför valet 2014.
De är tydligen eniga om att systemet i grunden är bra, och med lite mindre justeringar blir det ännu bättre, hävdar de. De vill inte göra något åt dagens skolpolitik som med det fria valet, systemet med skolpeng, marknadsstyrningen och vinstdrivna aktiebolagsskolor, leder till ökade skillnader mellan skolor och mellan elever.
De borgerliga partierna har nu den skola som de vill ha. Dagens blandning av extremt marknadsstyrd skola, som moderaterna införde på 90-talet, kombinerad med Björklunds nykonservativa prov- och kontrollstyrda skola, är nu på plats och de vill inte att något ska rubba den. För dem är de ökade skillnaderna mellan skolor och mellan elever tydligen inget större problem. Därför är det en stor seger för allianspartierna när nu Socialdemokraterna, med några undantag, sluter upp bakom den politiken. Att Miljöpartiet stöder förslagen är ingen nyhet, de har alltid stött den borgerliga friskolepolitiken.
Men frågan är om dessa partier lyckas avföra frågan från den politiska dagordningen? Det finns några skäl som talar mot det.
En anledning är att verkligheten kommer att tränga sig på. Allt talar för att det kommer att komma nya rapporter om de ökade klyftorna i skolan, om överetableringen inom gymnasieskolan, om nedläggningar och konkurser och om riskkapitalbolagens vinster och skattetrixande.
Ett annat skäl är att de flesta av friskolekommitténs förslag inte kommer att ha någon nämnvärd effekt. Det gäller till exempel prövning av ägarnas långsiktighet. Alla kommer naturligtvis att uppge att de är långsiktiga ägare med stor uthållighet. Det kommer även riskkapitalbolagen att hävda. Men hur ska man försäkra sig om att ägarna lever upp till det när elevtalen minskar och skolan går back ekonomiskt?
Marginella effekter gäller också för förslaget om att Skolinspektionen ska få ett snabbspår vid nedläggningar, mandat att kritisera bristande lärarresurser och ett skärpt system för sanktioner vid allvarliga brister. Dessa förslag rör få fristående skolor och om de införs är det relativt marginella förbättringar som sker. Än mindre effekt får samrådet med kommunerna och den öppna databasen, där blir det ingen skillnad jämfört med i dag.
Dessutom är det i flera fall inga färdiga förslag som kommittén lägger utan det ska ske fortsatta utredningar och först när de blir klara om något eller några år vet vi vad som verkligen föreslås.
När det gäller förslaget om meddelarskydd för anställda vid friskolor och förslaget om öppenhet, insyn och offentlighet kan det komma att medföra verkliga förbättringar jämfört med i dag. Men även här sitter en utredning och arbetar och det går långsamt. Frågan är hur mycket öppenhet och insyn det blir kvar när företagens intressen av att hemlighålla affärsintressen ställs mot allmänhetens behov av insyn. Hittills har företagens intressen helt fått styra friskolepolitiken.
Slutligen är frågan om partierna bakom överenskommelsen har väljarna bakom sig när de väljer att lägga vinstfrågan åt sidan. När SOM-institutet i Göteborg frågade allmänheten var det en majoritet av väljarna inom S, MP, KD, M och C som inte vill tillåta vinstdelning inom skattefinansierad vård, skola och omsorg, Även inom FP var det nära en majoritet med 48 procent som inte ville tillåta vinst.
Frågan om de fristående skolorna lär bli en fråga även i valet 2014.
Nätverket för en likvärdig skola: JAN-ÅKE FÄLT, MARIE ISRAELSSON, BO KARLSSON, MATS NORRSTAD, STEN SVENSSON och MATS WINGBORG.
Artikeln har tidigare publicerats i Svenska Dagbladet 2013 05 29.
Nätverket för en likvärdig skola består av en grupp lärare, skolledare och journalister som arbetar med opinionsbildning kring skolans likvärdighet.
Jag håller med till 100%, nu bildar vi en nationell motståndsrörelse mot förfallet’nnn
Jag sympatiserar helhjärtat med målsättning ”grunden för den svenska skolan har varit och ska enligt skollagen vara en så likvärdig utbildningsmöjlighet som möjligt”. Det innebär att de friskoleföretag som har plundrat skolorna på pengar ska tas ifrån rätten att driva skolor, men det innebär också att de kommuner som plundrat skolorna på pengar ska fråntas huvudmannaskapet för skolan. Det finns friskolor som delat ut vinster till aktieägarna synligt genom årsredovisningen, men det finns också kommuner som tagit ut pengar från skolorna indirekt, genom orimligt höga lokalhyror och avgifter för datanätverk. Samtidigt har lärarna erbjudits låga löner och omöjliga arbetsvillkor i alltför stora klasser. Pengarna har sedan placerats i kommunalpolitikernas favoritprojekt, långt borta från ”skolans värld”.