Gerhard Eriksson: Det fria skolvalet är inte fritt

Det fria skolvalet bidrar till ökad skolsegregation och kostsam överkapacitet i skolsystemet. Det är inte rimligt att elever i frånvalsskolor ska betala priset för andras valfrihet skriver tidigare undervisningsrådet vid Skolverket och Skolinspektionen Gerhard Eriksson (red.).

Det fria skolvalet är inte särskilt fritt. För de elever som bor på rätt ställe, kan pendla eller få skjuts av sina föräldrar, finns vissa möjligheter att välja bland kommunala och fristående skolor. För andra är verkligheten en helt annan.

För många grundskoleelever som bor på landsbygden råder i praktiken ingen valfrihet, inte heller för dem som läser gymnasieskolans introduktionsprogram. Elever som behöver skolskjuts för att välja/välja bort en skola har enligt skollagen inte rätt till skolskjuts, om inte kommunen fattat särskilt beslut därom. Ytterst få kommuner har fattat sådana beslut. I Varberg gäller skollagens skolskjutsregler fullt ut. Det har inte funnits några förslag från den politiska majoriteten om att ändra på detta – snarare tvärtom. Under senare tid har det förekommit åtskilliga avslagsbeslut på ansökningar från landsbygdsfamiljer, som önskat skolskjuts till och från den skola familjen velat välja. Det går inte heller att förena ett fritt skolval med organiserande i så kallade upptagningsområden där närhetsprincipen råder. Rektorerna vid de mest populära kommunala skolorna i Varberg avslår i princip alla önskemål om skolbyte från elever boende i andra upptagningsområden på grund av platsbrist. Det är föga trovärdigt att hävda allas rätt till val av skola, när det rådande systemet inte tillåter detta. De enda skolor som i praktiken varit valbara är de fristående skolorna vilkas tillgång på platser för övrigt signalerar en överkapacitet på grundskolor i kommunen. Friskoleetableringar riskerar att leda till kostsam överkapacitet och i förlängningen halvtomma klassrum enligt universtitetslektorn, tillika moderata kommunalrådet i Lomma, Robert Wenglén. I flera artiklar hävdar han, i motsats till de flesta borgerliga politiker, att en likvärdig skola förutsätter en offentlig huvudman med rådighet över verksamheten. Tidigare moderata riksdagsledamoten och ekonomen Ann-Mari Påhlsson har redovisat liknande självklara stånpunkter.

Diskussionerna i samband med remissen kring utredningen En mer likvärdig skola har i huvudsak kretsat kring friskolebolagens vinstuttag och köregler, trots att det är det fria skolvalet som ytterst bidrar till segregationen. Att slopa det fria skolvalet finns inte med i utredningens förslag. Skälet härtill är, enligt utredaren, att föräldrar och elever uttrycker att det är viktigt att de får göra de här valen. De röststarka medelklassföräldrar som åsyftas har ju kunnat utnyttja valmöjligheterna. I synnerhet möjligheten att välja bort vissa  skolor till förmån för populära kommunala och fristående skolor, viket naturligtvis bidragit till segregationen. Enligt vissa studier under senare tid har skolsegregationen ökat kraftigt i Sverige: en tredjedel av den totala ökningen av skolsegregationen kan förklaras av det fria skolvalet (Holmlund m.fl. 2019).

Valfrihetsivrarna menar att frånvalsskolorna är ”dåliga skolor”, varför föräldrarna måste ges möjlighet att välja bort dem. Dessa ”dåliga” kommunala frånvalsskolor finns i huvudsak i så kallade utanförskapsområden. Men ingen tycks ställa den retoriska frågan; varför finns det inga bolagsdrivna friskolor i dessa områden? Under min tid som undervisningsråd på Skolverket och Skolinspektionen mötte jag föräldrar som kunde berätta varför de valt bort den ”dåliga” skolan. Deras motiv överensstämde i stort med det som i amerikansk forskning kallas white flight, det vill säga att det kommit alltför många nyanlända eller andra lågpresterande elever till den skola man valt bort. Jag mötte också rektorer och lärare i utanförskapsområden som beskrev hur deras kommunala skolor succesivt dränerats på studiemotiverade elever och därmed resurser på grund av skolpengsystemet. Dessa skolor blev så småningom resurssvaga ”dåliga skolor” med bland annat svårigheter att rekrytera behöriga lärare.

– Valfriheten måste försvaras – alternativet är värre, hävdade en borgerlig ledarskribent för en tid sedan. Jag som varit elev, arbetat som lärare och rektor i ett skolsystem som var statligt reglerat och finansierat, utan fritt skolval, fram till början av nittiotalet vill hävda motsatsen.

 

Gerhard Eriksson

Kommunfullmäktigeledamot (V) i Varberg. Tidigare undervisningsråd vid Skolverket och Skolinspektionen.

En tidigare version av debattinlägget har varit publicerad i Dagens Samhälle.

 

Foto: Kristaps Grundsteins, Unsplash.

 

Referenser

Holmlund, H., Sjögren, A. & Öckert, B. (2019). Jämlikheter i möjligheter och utfall i den svenska skolan. Bilaga 7 till Långtidsutredningen 2019. (SOU 2019:40).

3 Comments on “Gerhard Eriksson: Det fria skolvalet är inte fritt

  1. Tack Gerhard Eriksson för en mycket viktig och välskriven artikel. Det är angeläget att många fler med erfarenheter från arbete som undervisningsråd vid Skolverket och Skolinspektionen ger sig in i skoldebatten. Jag är övertygad om att dessa i likhet med dig skulle kunna lyfta fram att det som verkligen driver segregationen i dag är de möjligheter det fria skolvalet erbjuder socioekonomiskt starka familjer. Dessa kan sätta sina redan priviligierade barn och ungdomar tillsammans med likasinnade och därmed undandra de skolor som lämnas de positiva kamrateffekter dessa elever hade kunnat utgöra för sina mindre priviligierade kamraters utveckling.

  2. Det är oklart vad Gerhard Eriksson vill, förutom att slopa möjligheten att välja skola. Vilket är G E:s alternativ? En tillbakagång till tidigare ordning är knappast tänkbar. Skolsegregationen kom inte med det fria skolvalet. Den var en följd av boendesegregationen. Frågan är om inte utvecklingen sprungit förbi G E. Skolstängningar har numera ritat om kartan. Elever i utsatta områden bussas till områden med fungerande skolor. Det kan knappast vara framtiden.

  3. Försöker förstå hoppet mellan segregation i förorter och glesbygd. Att elever ska ha rätt till skolskjuts borde vara en självklarhet men det ligger ju på kommunerna, om inte skollagen föreskriver annat.
    Segregering är ju ett resultat av invandring- och bostadspolitik, och även anledningen till att elever som kan söker sig ifrån skolor i socioekonomiskt utsatta områden.

    Det är inte ens att jämföra äpplen och päron, utan snarare att jämföra äpplen och betongfundament.

Lämna ett svar till Carl Lindberg Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »