Skola och SamhälleGunnar Berg: Björklund förminskar lärarna
Utbildningsminister Jan Björklunds utspel att ”… den under lång tid förhatliga ’katederundervisningen’ måste återigen bli vanligare i svenska klassrum” (DN 13/3 -11) uppmärksammar frågan om lärares självständighet att genomföra klassrumsarbete efter eget huvud. I en vidare mening har detta med läraryrkets professionalism att göra. Ett professionellt yrkesutövande vilar bl.a. på att omvärlden – stat och omgivande civilsamhälle – genom lagstiftning, krav på utbildning, utfärdande av yrkeslegitimation, ingångna avtal m.m. erkänner en yrkeskårs rättighet och skyldighet att utöva yrket. Ett uttryck för erkännandet är den autonomi som utövarna förfogar över för egna och självständiga yrkeshandlingar. Detta gäller för etablerade yrkesgrupper som t.ex. läkare, advokater, officerare och psykologer. Men hur är det med lärare?
Lärares professionalism bottnar i de statliga mandat som ligger till grund för skolans verksamhet. Uppdragen kommer till uttryck i skolans statliga styrning som i dagsläget domineras av centraliserad resultatstyrning. Denna form av styrning innebär att statlig kontroll, tillsyn, nationella och internationella prov, betygsättning, kvalitetsgranskningar m.m. sätter gränser för lärares mer eller mindre autonoma yrkeshandlingar. Det är alltså inom dessa gränser som förutsättningar öppnar sig för lärare att agera professionellt, och detta gäller i synnerhet för ett arbetsområde där lärare av tradition har agerat med en hög grad av autonomi, nämligen arbetet i klassrummet. En huvudfråga som mot denna bakgrund uppstår är hur man inom den centraliserade resultatstyrningens ramar ska värna om och hävda lärares rätt att själva välja arbetssätt och arbetsformer, läromedel och andra pedagogiska hjälpmedel.
Innebörden av den argumentation som Björklund för till torgs är att staten inte bara ska svara för skolverksamhetens yttre ramar som skollag, läroplaner, ekonomi och krav på resultat. Staten ska även intervenera i frågan om hur lärare metodiskt lägger upp undervisningen. Detta intrång i lärares mest grundläggande autonomi kommer tydlig till uttryck när Björklund i DN-inlägget skriver att regeringen ger Skolverket uppdraget ”… att utarbeta ett allmänt råd som ger vägledning och stöd till skolor och lärare i undervisningssituationen.”
Slutsatsen av detta är att Björklund med sitt utspel öppnar för en deprofessionalisering av lärarkåren. Elevers olika bakgrund, behov och förutsättningar gör att skolans verksamhet med nödvändighet är komplex och oförutsägbar. Det operativa pedagogiska arbetet kan därmed inte centraldirigeras, utan måste så långt de resultatstyrda ramarna tillåter medge en autonomi för lärares självständiga handlingar och beslut om vardagsarbetets utformning och inriktning. Tilläggas kan att uppfattningar av det här framförda slaget återfinns även i kretsar i Björklunds politiska närhet. Detta kan exemplifieras med nedanstående ledarcitat från DN från den 9/8 2010 (några dagar strax före 2010 års riksdagsval alltså):
”Skolan kan även få ett övermått av nationella prov och andra krav på utvärdering från central nivå. Utvärdering tar energi. Blir den mycket omfattande undergräver den lärarnas självständighet och förtar deras arbetsglädje. /…/ Nu behöver rektorer och lärare tydligare bjudas in och bli en partner i reformprocessen. De olika nivåerna måste samverka och ta hjälp av varandra både i identifierandet av svagheter och spridandet av goda exempel”.
När frågan om obehöriga lärare och lärarutbildning kommit på tal har Jan Björklund tidigare gjort jämförelser mellan lärare och läkare. Han har bl.a. ställt den retoriska frågan om vem som skulle acceptera att låta sig opereras av en icke behörig kirurg. Om vi kopplar denna jämförelse till den problematik som här behandlats kan frågan omformuleras till ”… vem vill opereras av en kirurg som är hänvisad till operationsmetoder beordrade av staten?”
(Gunnar Berg är professor i pedagogik vid Mittuniversitetet, Campus Härnösand. Artikeln har varit publicerad i Uppsala nya tidning)
8 Comments on “Gunnar Berg: Björklund förminskar lärarna”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Vem vill opereras av en kirurg som inte är legitimerad och som inte arbetar i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet under Socialstyrelsens översyn?
Vem vill undervisas av en lärare som……..
Att vi lärare får tydlighet i vårt uppdrag och att någon bryr sig om hur vi lyckas med det stärker bara vår yrkesroll. Jag förstår inte hur det kan finnas så mycket skolfolk som irriterar sig på Björklund men inte med ett ord nämner kommunernas hårdföra implementeringar av än det ena än det andra. Här har det varit munkavlar och ständiga regleringar av lärares autonomi i 30 år medan de flesta hållit käft eller hållit med men när regeringen har en helt naturlig önskan om att få vara med och definiera kunskapsmål och kräva att de uppnås så vaknar skolfolk som ska gnälla för lärarnas räkning. Det känns inte ett dugg trovärdigt. På vilket sätt stod Gunnar Berg på lärarnas sida när SKLs hantlangare ”Vi vill ha mer makt” kampanj startade för drygt ett år sedan.
Att göra AT-tjänst som läkare är en del av utbildningen till läkare. Att inte bli godkänd som lärare, trots att studenten är godkänd eller rentav väl godkänd på sin i regel 20 – 25 veckors praktik i utbildningen är märkligt. Studenten har arbetat i ett arbetslag, sporrats/handletts av en kvalificerad handledare samt en mentor från högskola/universitet. Att man trots detta inte är godkänd är ett slag under bältet mot Sveriges lärarutbildningar och mot studenten.
Att stå under Socialstyrelsens tillsyn inskränker väl läkares ambitioner i vissa fall?
Är det värre att ha Skolverket över sig?
Professionalism bygger inte på att yrkesutövarens autonomi för egna och självständiga handlingar är villkorslös och oändlig. Det finns alltid ramar som omgärdar yrkesutövandet (mål, regler, ekonomi, beprövade erfarenheter, etiska riktlinjer etc). Enkelt uttryckt vilar ett arbetes professionalism på att yrkesutövarna är tillerkända en självständighet åtminstonei fråga om arbetsuppgifternas exekutiva utförande. Detta gäller för t.ex. läkare, advokater, officerare och ett antal andra grupper. Omvänt gäller att ju mer omvärlden lägger sig i hur ett arbete ska genomföras desto mindre professionellt är det. Exempel på det sistnämnda är löpande bands arbetare, tjänstemän som agerar i enlighet med detaljerade befattningsbeskrivningar m.fl. Ett – mot denna bakgrund – försök att omformulera inläggets budskap i en one-liner lyder som följer: Ju mer staten intervenerar i frågan hur lärare ska utöva jobbet i varda´n, i desto mindre grad vilar yrkesutövandet på professionella överväganden.
Hela vägen fram till att bli läkare så är det tuffa krav som många inte klarar. Det är nog så att vi inte vill att alla som själva önskar det ska kunna bli läkare. När någon står där med kniven i oss så vill vi att personen både ska ha fallenhet för yrket och långa och gedigen utbildning.
Ett så viktigt yrke som lärare borde också få sortera bort de som inte har fallenhet för kunskapsinhämtning, ledarskap och pedagogik. Lärarstudenter behöver både fallenhet för yrket och kraftfullaste möjliga utbildning.
Det behövs tre steg för att få en väl funktionerande skola som ständigt utvecklas.
(1) En lärarlegitimation grundad på omfattande prov på förmåga att planera, genomföra och utvärdera lärande.
(2) Lärarna blir de pedagogiska ledarna. Skolbyråkratin avskaffas.
(3) Alla skolor blir försöksskolor.
Jag anmäler mig som frivillig att operereras av den läkare som är genuint intresserad av just mitt framtida öde. Det skadar mig inte om han/hon råkar kunna upppvisa en legitmation, men min människokännedom är så pass utvecklad att jag ser rakt igenom en scharlatan då jag har den framför mig. Jag lever i en demokrati och hoppas på att det kan fortsätta så.