Hanna Sjögren: Framtidens lärarutbildningar bör inte utredas av en ensam liberal
Reformering av lärarutbildning och skola behöver baseras på breda politiska överenskommelser snarare än ideologisk färgade enmansutredningar, skriver Hanna Sjögren, och uppmanar regeringen att återgå till dens svenska traditionen av breda parlamentariska utredningar (red.).
Det har gått över ett decennium sedan de svenska lärarutbildningarna reformerades och nu, år 2023, är det dags igen. I mejlskörden efter semestern skymtar ett pressmeddelande från den 6 juli där regeringen meddelar att en särskild utredare är utsedd för att ”föreslå åtgärder för att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna i syfte att höja utbildningarnas kvalitet och yrkenas status och attraktivitet” i form av kommittédirektivet Utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna (Dir. 2023:111). Uppdraget ska redovisas senast den 29 november 2024 och till särskild utredare är Peter Honeth utsedd.
Peter Honeth har en lång karriär på utbildningsdepartementet bakom sig. Horneth har också varit aktiv inom Liberalerna och statssekreterare åt de liberala ministrarna Lars Leijonborg och Jan Björklund. Nu ska han som ensam utredare ta sig an frågan om hur de svenska lärarutbildningarna bör reformeras utifrån direktivet att ”föreslå hur antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna kan höjas, hur ämneslärarutbildningen kan stärkas samt hur utbildningarna kan få ett ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik”. Innehållet i regeringens kommittédirektiv kan (och bör) förstås diskuteras, men i det här sammanhanget vill jag lyfta att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har valt att tillsätta en enmansutredning i stället för en bredare parlamentarisk utredning. Parlamentariska utredningar har en lång tradition i Sverige och beskrivs ofta ha förutsättningar att ta tillvarata en mångfald av perspektiv på den fråga som ska utredas. Det finns som bekant gott om perspektiv på lärarutbildningen och skolans roll i samhället, det vittnar inte minst det här debattforumet om.
Eftersom jag själv arbetat med lärarutbildningar på tre olika lärosäten i över ett decennium känner jag väl till hur den liberala utbildningspolitiken av många, som ägnat sina yrkesliv åt att fördjupa sig i pedagogiska och didaktiska frågor, setts som både populistisk och verklighetsfrånvänd. Skolans och lärarnas roll är på gott och ont politiskt omtvistade frågor och det finns fler än ett svar på vad som utgör en god lärare och en lyckad skolgång. Om regeringen verkligen är intresserad av en långsiktigt hållbar lärarutbildning som får en bred politisk, professionell och akademisk legitimitet borde utredningen rymma fler röster. I ljuset av att lärarutbildningarna behöver stärka sin legitimitet är det ytterst tveksamt vad en enmansutredning på relativt kort tid kan åstadkomma.
Hanna Sjögren är lärarutbildare och forskare vid Malmö universitet samt medlem av SOS-redaktionen.
Instämmer. Ett perspektiv som ofta glöms bort är de estetiska ämnenas lärarutbildningar. Det fanns en tid när 4 års studier på Musikhögskola räckte för att få arbeta med musikämnet i skolan. Så är det inte längre. Idag finns sådan utbildning bara för gymnasielärare. Jag har länge arbetat med kulturskolor och ser ett enormt behov av att inte minst skapa fler utbildningar som ger hög kompetens inom en konstform och barn 0-15 år. Ett enkelt genomförbart förslag är exempelvis att skapa en lärarutbildning för bildkonst 0-15 år för kulturskolor men också behörighet för i vart fall F-åk 6 i grundskolan. Sådana förslag har lagts på riksdagens bord men avvisats. Det är hög tid att utreda dem igen.