Hanna Sjögren: Låt mig inte välja skola till mitt barn!

Utredningen En mer likvärdig skola föreslår att skolvalet ska bli obligatoriskt. Hanna Sjögren, pedagogikforskare och skolväljande förälder, menar att ansvaret för att motverka segregationen då läggs på vårdnadshavarna som tvingas välja mellan bättre och sämre skolor. Istället för obligatorisk valfrihet menar hon att målet måste vara att alla skolor är bra (red.).

Den här texten handlar om en av 1990-talets stora skolreformer som har bidragit till utvecklingen mot en olikvärdig skola: det fria skolvalet. Att behålla och utöka skolvalet som en lösning på att den svenska skolan har ett eskalerande likvärdighetsproblem bygger på ett logiskt felslut. Själva val-principen bygger på att det finns bättre och sämre skolor.

Våren 2020 har jag och min partner genomfört ett skolval för vårt barn som ska börja förskoleklass i augusti. I Malmö stad, där jag och min familj bor, finns omkring 100 grundskolor. Skolorna i Malmö har olika antal elever, olika andel behöriga lärare, olika kunskapsresultat och olika elevsammansättningar. Allt detta framgår av den offentliga statistik som finns att tillgå på Skolverkets hemsida. Med utgångspunkt i betydelsen av vårdnadshavarnas utbildningsnivå går det snabbt att konstatera att de två närmsta grundskolorna från vårt hem i Malmö har mycket olika förutsättningar. I Skola A, som enligt sökstatistiken är mycket populär som förstaalternativ bland väljande föräldrar, är andelen barn med föräldrar som har eftergymnasial utbildning 65 procent. På Skola B, som enligt sökstatistiken från föregående år inte är populär som förstaalternativ, är andelen barn med föräldrar som har eftergymnasial utbildning 37 procent. Andelen behöriga elever till gymnasiet läsåret 2018/2019 var i skola A 100 procent och i Skola B 54,3 procent. Detta är ett exempel på vilken slags information den väljande vårdnadshavaren, i det här fallet jag själv, kan ta del av och förhålla sig till. I Malmö finns med andra ord bättre och sämre skolor. Ett faktum som är oacceptabelt om vi genom skolan vill skapa ett samhälle där klasstillhörighet inte med nödvändighet går i arv.

Det är ingen nyhet för S.O.S läsare att de skolreformer som genomfördes på 1990-talet har omskapat den svenska skolan på ett genomgripande sätt. Vi har haft en utveckling där elevers familjebakgrund fått allt större betydelse för elevens skolresultat. Dessutom delas elever i allt större uträckning upp mellan olika skolor utifrån både socioekonomisk bakgrund och migrationsbakgrund. Denna segregation kallas, med rätta, för ett likvärdighetsproblem av regeringens särskilda utredare Björn Åstrand. Måndagen den 27 april 2020 överlämnades Åstrand utredningen En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning (SOU 2020:28) till utbildningsminister Anna Ekström. Utredningen efterlyser ett större statligt ansvarstagande för skolan med utgångspunkt i skolpolitikens misslyckande med att elever oavsett familjebakgrund ska kunna lyckas i skolan.

Utredningen lyfter utan tvekan fram flera viktiga problembilder och slutsatser med betydelse för svenska elever. Jag är dock förvånad över att utredaren vill behålla och utöka skolvalet, en reform som bidragit till den ojämlika utveckling som skolan genomgått de senaste 30 åren. I utredningen föreslår att alla vårdnadshavare och huvudmän ska delta i skolvalet. Det som glöms bort är att behovet av att välja skola bara kan uppstå om det finns bättre och sämre skolor. Det vet vi ju att det gör i Sverige i dag, och utredningen vill ta oss bort från den här utvecklingen.

Idag läggs ett betydande ansvar på vårdnadshavare i framförallt urbana områden när det gäller frågan om var deras eget barn ska gå i skolan. Utfallet av ansvaret kan dock inte sägas enbart bero på den enskilda vårdnadshavaren. Barnets skolplacering avgörs utifrån hur andra vårdnadshavare väljer och hur varje kommun tolkar och arrangerar valet. Barn ställs mot barn i skolplaceringsprocessen, där vårdnadshavaren förväntas ta del av skolornas mått på kvalitet och på så sätt välja det bästa alternativet. Mitt barns skolplacering ställs mot vilken skolplacering andras barn får. Att ställa barn mot barn är orimligt om vi önskar en skola som inte förstärker ojämlikhet mellan grupper av människor. Skolvalet måste ses som demokratiskt problem för skolans roll i samhället. Om alla skolor är bra behöver vi inget skolval.

 

Hanna Sjögren är lärare och forskare i pedagogik vid Malmö universitet, tillika skolväljande vårdnadshavare i skolvalet 2020.

 

3 Comments on “Hanna Sjögren: Låt mig inte välja skola till mitt barn!

  1. Min liberala gymnasielärare på sextiotalet varnade redan då för Meritokrati. Det stora problemet idag med segregerade skolor är bostadspolitiskt. I mitt bostadsområde finns en 4-6 skola där 87,7 % av föräldrarna är akademiker. Naturligtvis i ett villa område. På lång sikt måste samhället ta ansvar för jämlika bostadsområden. På kort sikt skall vi inte tvinga föräldrar med liten och dålig erfarenhet av skola att välja skola. I det fallet har de med lång erfarenhet och därmed hög kunskap stora fördelar, och möjligheter att skapa segregerade miljöer för just sina barns bästa. Toppen på pyramiden heter Grennaskolan och Lundbergska.

    • Vilket som är hönan eller ägget skolan eller bostadsområdet kan diskuteras. Det finns många föräldrar som väljer bostadsområde, så att barnen kan gå i bättre skolor. I slutänden om alla skolor vore bra så behöver familjerna inte flytta till ett annat bostadsområde.

  2. 2 FAKTORER som inte borde få jämföras. Föräldrautbildning och ättlingars gymnasiebehörighet.
    Och en 16-årig tjej som läser naturprogrammet (SDS 9.5 2020), skriver om BETYG. Ett kriterium på E kan dra ner hur många kriterier på A som helst. I grundskolan är ett A värt 20 meritpoäng, ett B 17,5 och så vidare. Hon citerar därefter SKOLVERKETS KUNSKAPSKRAV för betyg A:
    Musik: Eleven kan, utifrån egna musikaliska idéer, skapa musik …
    Geografi: Eleven kan undersöka var olika varor och tjänster produceras och konsumeras.
    Lgr 11 och Ekströms direktiv och Åstrands utredningar styr Skolan med NPM (New Public Management).
    Det vill säga ekonomiska affärsmodeller. Målet är att transformera MÄNNISKORNA. Skolan är konsoliderad till affärsmodellernas resursbehov, sedan 1995 då Sverige gick med i EG, föregångare till EU, och lydande OECD-rekommendationer.
    Men Coronakrisen har visat att det är SUPPORTORGANISATIONERNAS YRKESKUNNIGHET I SAK, som räddar verksamheters kvalitet. Dock! KUNSKAP I SAK är icke-frågor för dagens ekonomer och politiker.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS