Skola och SamhälleHelena Weiss Larsson: Rektor viktig styrfaktor i skolutvecklingen
Staten, kommunerna och marknaden, det är många som styr rektorernas arbete. Helena Weiss Larsson pekar på några faktorer som måste fungera för att en rektor ska kunna gör ett bra jobb. (red)
Styrningen av skolan i Sverige sker på olika sätt och den ser annorlunda ut än tidigare. Staten styr genom skollagen, skolförordningar och läroplaner. Staten styr också genom Skolverket och Skolinspektionen. I dag är det mål-och resultatstyrning som gäller.
Styrningen lokalt ser olika ut men ofta lägger kommunerna sten på bördan för den lokala pedagogiska skolutvecklingen. Många kommuner lägger till ytterligare mål att uppnå och de kräver ofta redovisningar av utfallet.
I dag ska också skolorna konkurrera om eleverna. Det har medfört att föräldrar är betydlig mer medvetna om att de kan och ska ställa krav på skolan. Denna marknadsstyrning har skapat ytterligare mekanismer som styr skolan.
Rektors ansvar
Rektor är central i styrningen av skolan och har många olika ansvarsområden. Dagens skola kräver att rektor har möjlighet att utöva ett tydligt ledarskap. Men ibland försvåras uppdraget av alla andra aktörer som också styr skolan. Rektor måste ha mandat och stöd för att genomföra sitt huvuduppdrag enligt styrdokumenten.
Rektor ansvarar för att kvalitén på undervisningen utvecklas och leder till ökad måluppfyllelse. De förändrings-och utvecklingsprocesser som krävs för detta måste ha ett utrymme i skolvardagen. I sitt pedagogiska ledarskap leder rektor dessa processer och värnar om lärares möjlighet att utöva sitt yrke på ett professionellt sätt i enlighet med skolans uppdrag.
Rektor har också en viktig uppgift i att tillsammans med medarbetare skapa en bra social skolmiljö. En sådan är en viktig förutsättning för att elevernas lärande ska fungera optimalt.
Rektors ledarskap
Ett pedagogiskt ledarskap kräver rektors närvaro i en inte alltför stor skolenhet. Närvaro är inte i första hand besök i klassrummet utan det innebär närhet till lärare och lärares arbete på många plan.
- Rektor bör kunna vara med i diskussioner kring måluppfyllelse och i ämnes-diskussioner. Man bör kunna hålla i möten kring kunskapsuppföljning och betygssättning och vara delaktig i lärares diskussioner.
- Rektor ska också ha en möjlighet att vara väl insatt i hur lärare arbetar, fördelar sin arbetstid och vilken enskild kompetensutveckling som behövs. Skolledaren ska kunna coacha sina lärare.
- Rektor måste också vara den som bäst kan bedöma vilken kompetensutveckling som behövs i den enskilda skolan som helhet.
- Rektor måste ha mandat och nog med självkänsla för att kunna säga nej till vad lärare och skola ska utföra vid sidan av huvuduppdraget. Rektor måste också ha förmåga att sortera och prioritera i skogen av alla krav.
- Rektor är också den som kan avgöra hur en icke behörig lärare kan stärka undervisningen på olika sätt. Många obehöriga lärare har gedigen akademisk utbildning och lång lärarerfarenhet. De känner väl till skolans kultur och är vana vid kontakten med barn och ungdomar. Nu när lärarbristen blir allt större måste vi värna om alla som kan utföra olika arbetsuppgifter i skolan. Det underlättar oerhört att kunna vara två vuxna i ett klassrum.
- Rektor bör göra det möjligt för lärare från andra länder att snarast få möjlighet att arbeta parallellt med svenska lärare. Dessa kommer då snabbt in i hur yrket utövas i Sverige, lär sig språket och är ett stöd i arbetet med alla nya elever från andra språkområden.
Rektor kan minska lärares arbetsbörda
När man talar om lärares arbetsbörda och kravet på dokumentation så är det naturligtvis ett resultat av styrningen. Blanketter och system för uppföljning av olika slag har fått starkt fäste i skolvardagen. Det är lätt att tro att utveckling sker genom en detaljerad styrning som noggrant kontrolleras.
Färdiga matriser och avprickningssystem följer eleven och de ger läraren verktyg som många upplever som en trygghet. Men dessa system tar tid att använda och de ger sällan den helhetsbild av elevens kunskapsutveckling som läraren behöver.
Dokumentation har lärare alltid sysslat med och den kan naturligtvis underlättas av gemensamma system på en skola. Men att man på alla skolor ska sitta och uppfinna system för uppföljning, eller implementera av kommunen uppfunna system, tar onödig tid från huvuduppdraget.
Rektor styr arbetstiden
Tidsfrågan är ständigt aktuell i skolan och en vanlig synpunkt är att läraren inte hinner förbereda sin undervisning eftersom så mycket tid går åt till bland annat dokumentation. Rektor måste kunna göra det möjligt för lärare att orka med att göra ett fullgott arbete på den arbetstid man har sig tilldelad.
En väg skulle kunna vara att minska lärares undervisningstid men detta skulle kräva ytterligare lärartjänster. Det skulle dock medföra en kostnad som det inte finns täckning för och dessutom saknas utbildade lärare.
En annan väg att gå är att tillsätta andra yrkesgrupper för att utföra en del av de arbetsuppgifter lärare gör idag. I Skottland till exempel, använder man ”assistent teachers” som stöd till lärare.
Rektorsutbildning och rekrytering av skolledare
Idag kan man börja sin rektorsutbildning redan när man är biträdande rekto. Kanske vore det bra om man har något eller några års erfarenhet först. Man behöver erfarenhet av ledarskap i skolan för att rätt tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen borde också ge alla nya skolledare en mentor. Genom ett mentorskap kan en ny skolledare snabbare få kunskap om ”hantverket” att leda en skola.
Omsättningen av rektorer är stor och det tyder på att yrket är ytterst krävande. Täta rektorsbyten medför splittring och otydlighet i ledarskap och organisation. Dessutom kommer många rektorer/skolledare att gå i pension de närmaste åren. Det kan också bli så att förstelärare i större utsträckning stannar kvar som lärare och inte väljer att bli skolledare.
Rekryteringen av nya skolledare är därför en viktig fråga. En särskild utbildning riktad till lärare som är intresserade av blir rektorer/skolledare, är nödvändig för att locka fler till yrket.
Vem ska styra rektor?
Man bör även fundera över hur styrning och anställning av rektor ska ske. Rektors huvuduppdrag är statligt. Men det är kommunen som anställer rektor och tilldelar resurser.
I den kommunala styrningen av skolan har man ofta inte den kompetens som behövs för att tillse att rektor har möjlighet att utöva sitt uppdrag enligt styrdokumenten.
Rektor ska inte vara enbart ”utförare” av skolverksamhet utan också ha kompetens och förutsättningar för att driva en ”nära” skolutveckling.
Det måste finnas förutsättningar för ett tydligt ledarskap och en tillit till professionen.
(Helena Weiss Larsson. Tidigare rektor i grundskolan F-9. Numera pensionär och med i Nätverket för en likvärdig skola.)
5 Comments on “Helena Weiss Larsson: Rektor viktig styrfaktor i skolutvecklingen”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Helena,
Jag har i ett tidigare inlägg om ”styrkedjan” här på S.O.S. skrivit om användandet av styrningsmetaforen i skolan; jag är ju kritisk till denna och menar att ledningsmetaforen är mer adekvat och konstruktiv. När jag läser och reflekterar över din text blir jag påmind om detta, dvs. om betydelsen av att använda ord och begrepp som på ett så tydligt sätt som möjligt svarar mot den faktiska verkligheten.
Det finns ju sammanhang där ”styra” inte är en metafor utan benämningen på en faktisk handling. Jag har erfarenhet av sådan styrning – jag har styrt min cykel med styret, bilen med ratten och båten med rorkulten och i alla tre fallen handlar det om at jag med våld tvingar på cykeln/bilen/båten min vilja. Jag brukar då få min vilja fram; jag är van att komma dit jag vill eftersom cykeln/båten/bilen utan att protestera eller trilskas gör som jag vill och underkastar sig mig, min vilja och mitt fysiska våld. Detta är att styra.
Men när människor talar om att styra en komplex verksamhet på någon av skolans nivåer uppfattar jag detta som bristande verklighetskontakt. Det går helt enkelt inte att tvinga på människor sin vilja på det sätt som man kan tvinga på sin vilja på cykeln eller bilen. Den som tror att hen utifrån sin maktposition och med beslutsamhet kan styra verksamheten som man styr en bil kommer att misslyckas, eftersom detta inte är praktiskt möjligt. Det man kan göra är att se människor och verksamheter som levande system som upprätthåller sin jämvikt, sin dynamiska stabilitet. Att försöka påtvinga levande system sin vilja resulterar oundvikligen i försvarsbeteenden – systemens stabilitet är det primära och ingenting som låter sig väljas bort. Vill man påverka systemets beteende i en eller annan riktning, måste man klara av två saker samtidigt, nämligen att genomföra förändringen och samtidigt värna systemets jämvikt och stabilitet. Somliga system är flexibla, andra är rigida. Ett flexibelt system – som en flexibel människa – kan lättare anpassa sitt beteende utan att förlora jämvikten och stabiliteten. Rigiditet gör däremot förändringar till utmaningar; det kräver en hög grad av försiktighet och tålamod för att systemet inte ska låsa sig i en nödvändig försvarsposition.
Din text speglar din insikt om system och deras behov av jämvikt – detta är i alla fall min tolkning av ”I sitt pedagogiska ledarskap leder rektor dessa processer och värnar om lärares möjlighet att utöva sitt yrke på ett professionellt sätt”. ”Lärares möjlighet” handlar om att med bibehållen jämvikt kunna utföra sitt uppdrag, dvs. kunna utföra de handlingar som förväntas av en lärare. Och detta är ledarskap; som rektor ser du till att läraren har klart för sig vilka förväntningar du har och sedan ger du hen möjlighet att utifrån sina förutsättningar, dvs. i jämvikt, svara upp mot förväntningarna. Att värna om lärares möjlighet att utföra sitt uppdrag är inte det samma som att försöka tvinga på dem din vilja, att styra dem.
Att ”värna lärares möjlighet” är att värna hens jämvikt och dynamiska stabilitet. Men när du skriver om de högre nivåerna av skolsystemet, dvs. om dem som har legitim rätt att ha förväntningar på dig som rektor, frågar du ”Vem ska styra rektor? Man bör även fundera över hur styrning … av rektor ska ske” – dvs. du tycks erbjuda dig att som rektor fungera som en cykel, som låter sig styras. Frågan gäller inte om och huruvida det är lämpligt att någon försöker styra rektor, utan hur detta ska gå till. Men lite längre fram i texten visar det sig att du inte tänkte dig att styrningen skulle vara så handgriplig, utan metaforisk; du skriver ”I den kommunala styrningen av skolan har man ofta inte den kompetens som behövs för att tillse att rektor har möjlighet att utöva sitt uppdrag enligt styrdokumenten”. Just det, så är det. På samma sätt som rektor måste ge lärare möjlighet (= att med bevarad jämvikt utföra sitt uppdrag utifrån sina egna förutsättningar) borde kommunen ge rektor möjlighet att i lugn och ro utföra sitt uppdrag. Tyvärr tycks kommuner ofta sakna förmågan att ge sina rektorer möjlighet – och återigen kan man misstänka att det är den förbannade styrmetaforen som spökar: ”styrdokument”. Det står ju på papperet hur rektor ska bete sig och därmed är det hens skyldighet att bete sig så. Men hur kan man tro att ord på ett papper kan tvinga på en människa andra människors vilja?! Att ord kan betvinga en människa som kämpar för att bevara sin jämvikt? Okunnigt. Dumt.
Ersätt det försåtliga ordet ”styrdokument” med t.ex. ”uppdrags- och möjlighetsbeskrivning”! ”Vi förväntar oss följande av dig som rektor och ger dig möjlighet att utföra detta uppdrag”. Med en sådan skrivning hamnar rektor i en styrkeposition, eftersom det bara är hen som kan bedöma vilka möjligheter hen behöver, vad som krävs för att hen med bibehållen jämvikt (och med sammanhängande hälsa) ska kunna utföra uppdraget. Det blir en fråga om enkel logik: om – så, om inte – så inte. Om ni ger mig möjlighet så kan jag utföra uppdraget. Om ni inte kan ge mig möjlighet, så kan jag naturligtvis inte utföra uppdraget. Specificera era förväntningar, så ska jag specificera mina möjligheter. Och om era förväntningar är större än möjligheterna ni erbjuder, måste ni rätta mun efter matsäcken och revidera era förväntningar, för min jämvikt, min dynamiska stabilitet är inte förhandlingsbar.
Vi – lärare och rektorer – behöver ett yrkesspråk med adekvata ord och begrepp för att kunna tala om verksamheten. Och detta inte bara för verksamhetens skull, för kvaliteten i pedagogiskt ledarskap och undervisning, utan också för vår egen skull – vi är människor och våra behov måste kunna synliggöras för att kunna bli tillgodosedda. Ett yrkesspråk skulle gagna både skolan och oss själva, både verksamheten och vårt välbefinnande.
Artikeln är i många stycken intressant. Då måste man notera att makten över skolenhetens ”inre organisation” är rektorns. Inte skolhuvudmannen. Även om skolhuvudmannen har totalansvaret för skolan innebär det inte makten över undervisningen. Enligt skollagen (1 kap 3 §) skiljer man på begreppet utbildning och undervisning. Där undervisningen är en statlig angelägenhet som starkt begränsar kommunalt självstyre. Skollagen definierar utbildningen som skolans verksamhet.
Skolan är ingen kommunalverksamhet vilken som helst. Skollagen är en speciallag som tar över alla allmänna lagar. Dit hör kommunallagen. Lokala påfund i form av lokala mål mm är därmed i strid med skollagens bestämmelser i 4 kap 5 §: ”Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.” Inget annat.
Finns mycket att önska om skolhuvudmännens förmåga att styra skolan utifrån det uppdrag de fått att utföra den statliga styrningen.
Tack, Gunnar Cardell för din läsvärda kommentar. Själv har jag varit vanlig lärare i många vanliga skolor och mött lika många olika former av ledarskap.
– Rektorer tycker om makt, fastslog vår kursledare under en minnesvärd veckas handledarutbildning. Själv var vår ledare sedan länge rektor för lärarutbildning. Men vilken sorts makt rektor utövar beror säkert också på hur personen uppfattat sitt uppdrag och sina möjligheter att utföra det.
Med egna och andras personliga erfarenheter från skolans värld tror jag att skolutveckling
skulle gynnas där rektor och en grupp lärare tillsammans diskuterade hur tilldelade resurser bäst fördelades.
Lärarinsyn i budgetfrågor skulle bidra till allmänt gott samarbete inom hela enheten till elevernas bästa. Och på köpet en stärkt rektorsroll som pedagogisk ledare och skolledare.
– En utopisk önskan?
.
I sitt pedagogiska ledarskap leder rektor dessa processer och värnar om lärares möjlighet att utöva sitt yrke på ett professionellt sätt”.
Hela mitt synsätt som rektor sammanfattas egentligen i ovanstående mening. Jag har haft förmånen att styra och leda med fokus på att lärare ska ha så bra förutsättningar som möjligt vilket leder till bra kunskapsresultat för eleverna. Det kan man bara göra tillsammans med lärare och med förtroende från lärare.
I budgetfrågan håller jag med dig.Budgeten är dock ofta otydlig och komplex och min erfarenhet är att man som lärare inte alltid orkar sätta sig in i det också. Men självklart är det ingen utopisk önskan.Ledningsgrupp och fackliga representanter har mer insyn och efter budgetgenomgång med hel lärargrupp har alla möjlighet att delta i diskussion.
Bra förslag kommer ofta upp och leder till nya tankar i budgetarbetet,
Tack för svar, Helena. Jag respekterar dina synpunkter även om de är allmänt hållna.
Frågan är vad du menar med att ” Budgeten är dock ofta otydlig och komplex”?
.- Är det inte så att skolan tilldelas ”en påse pengar” efter beslut i kommunen/kommunstyrelsen och att den summan ska förvaltas och fördelas inom enheten? Rektors inblandning dessförinnan?
Att ” lärare inte alltid orkar sätta sig in i det också”, läs budgetfrågor, är din rektorserfarenhet.
En förklaring till att lärare i så fall ”inte orkar” får du och övriga intresserade i en artikel i Skolvärlden, publicerad den 18 mars, rubrik ”Skolor brister i särskilt stöd”.
Detta enligt Skolinspektionens bokslut för 2015, – Det var min utgångspunkt till min kommentar tillsammans med egna erfarenheter…