Skola och SamhälleHenrik Hedman: Marknaden dumpar betygen!
Hur har friskolereformen påverkat betygen? Att det fria skolvalet och friskoleetableringarna har påverkat skolorna på många sätt är allmänt känt: arbetssituationen för lärarna, skolornas ekonomi, var skolorna lägger sina resurser o.s.v. Men påverkas betygen av den expansion som skett av utbildningsutbudet när skolan marknadsutsattes?
Jag har undersökt hur antagningspoängen till gymnasierna i Hässleholm, Kristianstad och Malmö har förändrats de senaste åren. Har utgått från respektive antagningsenhets redovisning av ”Meritvärden vid slutgiltig antagning” som publiceras och läggs upp på nätet. Alla program på friskolorna och de kommunala gymnasierna i kommunerna har räknats och sedan har jag delat upp programmen i de som kräver mindre än 160 meritpoäng som lägsta meritvärde för att antas och de som kräver 160 eller mer som lägsta meritpoäng. Därefter har jag jämfört hur resultatet har utvecklats över tid.
Vad den sist antagne eleven behövde förra året är intressant, därför det är det meritvärde som är måttstocken som högstadieeleverna utgår från när de bedömer vad de behöver uppnå för att antas till önskat gymnasieprogram. Förra årets lägsta meritvärde är den signal som systemet sänder ut till eleverna. Uppnår du lite mer än förra årets lägsta meritvärde så kan du vara rimligt säker på att antas är budskapet.
Förändring i utbudet av gymnasieprogram
I Hässleholm fanns det sammanlagt 22 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 24 stycken.
I Kristianstad fanns det sammanlagt 46 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 54 stycken.
I Malmö fanns det sammanlagt 72 gymnasieprogram läsåret 06/07. Läsåret 11/12 hade det ökat till 179 stycken.
Utbudet av gymnasieprogram har ökat i alla tre städerna. Inom kommunen Hässleholm har ökningen av gymnasieprogram varit måttligt men för eleverna i Hässleholm har utbudet ändå ökat kraftigt i och med att fler och fler elever söker sig till bland annat Kristianstad. Gymnasieutbudet i Kristianstad påverkar elevernas valmöjligheter i hela närområdet.
Förändring av antagningskraven till gymnasieskolan
På 25 procent av gymnasieprogrammen i Hässleholm läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till drygt 70 procent av alla program.
På 65 procent av gymnasieprogrammen i Kristianstad läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till 78 procent av alla program.
I Malmö så var kraven lägre än 160 meritpoäng för att antas till 26 procent av programmen läsåret 06/07. Läsåret 11/12 så var antagningskravet på 78 procenten av programmen lägre än 160 poäng.
Siffrorna visar att antagningskraven för att komma in på ett gymnasieprogram har sjunkit dramatiskt. I alla tre kommunerna så kommer eleverna in på majoriteten av programmen med mindre än G i snitt.
Gemensamt för alla tre kommunerna är att utbudet av gymnasieprogram har ökat och att antagningskraven har sjunkit.
Vad som inte syns i den här redovisningen är att antalet program som inte fyller sina platser också har ökat kraftigt. På dessa program räcker det i praktiken med godkänt i svenska, engelska och matematik, 30 poäng.
Allt detta är nog inte är en skånsk utan en svensk trend. I Stockholm läsåret 11/12 så var antagningskravet mindre än 160 meritpoäng på drygt 1100 av totalt drygt 1500 sökbara program.
Om det stämmer att vi har betygsinflation i Sverige så är fallet ännu kraftigare. Det bör tilläggas att jag endast har räknat antalet program utan att ta hänsyn till att vissa program antar relativt få elever och andra betydligt fler. Men att ta med storleken i undersökningen skulle med största sannolikhet inte förändra trenden mot kraftigt sänkta antagningskrav. Eventuellt så skulle det påverka rasets storlek men inte riktningen.
Förklaring
Jag menar att utbudet av gymnasieprogram också påverkar antagningskraven. Det ökade utbudet minskar konkurrensen om platserna vilket medför att det lägsta meritvärdet för antagning sjunker. Som på alla andra marknader så sjunker priset när utbudet ökar. Blir konkurrensen riktigt hård så kommer priset/betygskraven att drivas ner ända till behörighetskravet.
Marknadslogiken håller helt enkelt på att dumpa betygen som urvalsinstrument till gymnasiet.
Problemet är att betygen inte bara är en ”valuta” som man köper sig en gymnasieplats med. Betygen är också ett mått på kunskap som eleven har förvärvat. Kommer eleverna att vara intresserade av att skaffa sig en rejäl ”valutareserv” när priset på gymnasieprogrammen hela tiden sjunker? Varför skall eleverna anstränga sig för att skaffa höga betyg när det räcker med låga för att antas?
Man kan i och för sig se det som positivt att alla elever kommer in på önskat program. Men vilka konsekvenser får det för grundskolan? En betygsfri skola kan knappast fungera som dagens grundskola. Risken med marknadsdumpningen av betygen är att vi går mot en utbildningskatastrof den dagen det går upp för eleverna hur låga antagningskraven till gymnasiet verkligen är. Marknaden håller nu på att dumpa betygen och vi är på väg mot en kravlös liberal flumskola. Fortsätter friskoleetableringarna kommer snart betyg att vara fullständigt onödiga i grundskolan.
Det skulle i och för sig vara intressant att diskutera om införandet av en betygsfri skola skulle kunna lösa en del problem som finns i den svenska skolan. Men skall vi införa en betygsfri skola så skall det vara efter ett politiskt beslut, och inte som en oavsiktlig konsekvens av ett skolpolitiskt felslut – friskolereformen.
(Henrik Hedman är gymnasielärare på Jacobsskolan i Hässleholm)
10 Comments on “Henrik Hedman: Marknaden dumpar betygen!”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
En utomordentlig artikel! Sådana här utredningar borde göras mer ute i skolorna.
Det Hedman visar är ju egentligen att den gamla principen om tllgång och efterfrågan gäller även här. Paradoxen blir alltså att med ökad konkurrens kommer eleverna in på hur låga betyg som helst – och ut med kanske alltför höga.
Visst märks marknaden!
När jag började på naturvetenskaplig linje 1979 låg gränsen för intag på 2,7. Den var inte mycket högre på teknisk linje, men över 4 på restaurangskolan. Den trend Henrik Hedman beskriver är dock ytterst reell, orsakad av ökad skoldiffrentiering i skön förening med vikande födelsetal. Antalet ”drop-outs” från högskoleförberedande program kommer sannolikt att, som en konsekvens, öka framgent. Om grundskolebetygen ska fungera som motivator och urvalsinstrument måste nog absoluta intagsgränser till gymnasiets program införas. Jag tror inte att det är politiskt genomförbart, eller ens önskvärt. Det som ligger närmare till hands är att marknaden saneras genom att skolenheter slås, eller döms, ut.
Det går inte att betrakta skolan som ett företag. det är denna utgångspunkten på hela problemet. privatisering skall inte gälla skolväsendet om man skall åstadkomma en bra utbildningskvalitet.
Det är inte lustigt att det diskuteras mycket just denna problematiken. Det betyder bara att det finns verkligen underlag för kritik.
, kom det fram att både friskolorna och de kommunala skolorna har varit generösa med betygsättningen.
Monica Hedlund (Lärarnas tidning 2011-02-03) hävdar att friskolor inom både gymnasieskolan och grundskolan under 2000-talet har varit mer generösa i betygsättningen än de kommunala skolorna, men att de skillnaderna har planat ut.
Jonas Vlachos docent vid nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet, anlitades av skolinspektion för att granska hur betygen utvecklats, Han kunde snart konstatera att det fanns:” noll koppling mellan betygen och objektiva kunskapsmätningar… och lärarna ger mer generösa betyg än vad de nationella betygen ger utrymme för” (Lärarnas tidning 2011-02-03). Jag ser det hela är som det naturliga resultat av och konkurrensen och valfriheten vilka decentraliseringen ledde till. Friskolorna måste bevisa att reformen fungerar och de kommunala skolorna lär de också hänga med samma våg. De generösa betygen fungerar som en attraktion för att fresta upp nya flera studenter. Slutsatsen: de instrument och redskap vilka har reformens använt sig hittills för att åstadkomma en utvecklande och nyttig konkurrens brister i grund och botton. Man skulle helt enkelt villkora betygsättning med tillämpning av och verkställande av de pedagogiska riktlinjerna. Pedagogiken skall inte enbart vara fina formuleringar på papper.
Enligt Stefan Lund (Valfrihet och konkurrens Utvecklingstendenser inom gymnasieutbildningen)., så pågår det en kamp inom en och samma pedagogiska praktik, och vad betraktas som ett legitimt sätt att beskriva ett gymnasieprogram. Lund drar slutsatsen om vilka faktorer som spelar in för att utforma en viss utbildning, nämligen den sist nämnda konstitueras i relation mellan individen ”elev” och samhället. (Wallin 1997). Att eleverna intar kundposition, ställs de mot viktiga valbeslut vilket skapar förändring och utmaning. Och hur elever skall integreras och förhålla sig till en institution där de betraktas som kunder. Det är nya villkor som framställer ett experiment och en ny skolepok där konkurrens och valfriheten skall förverkliga skolreformens mål.
På följande länkar diskuteras problematiken:
http://www.kkv.se/t/NewsPage____7046.aspx
http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten
http://svtplay.se/v/2528848/svt_forum/sns__konkurrensens_konsekvenser.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/for-friskolan–ur-tiden
Hej,
Statistiken vid antagning till gymnasiet går det att reflektera mycket kring. Jag delar uppfattningen att antalet lediga platser på gymnasieskolan förefaller göra söktrycket lägre för de allra flesta utbildningar. Samtidigt är frågan om vad detta beror på inte helt enkel. Jag har studerat antagningsdata från Göteborgsregionen (se nedan) och det finns mycket att reflektera kring i detta.
De mest populära programmen och skolorna påverkas i mindre grad av antalet lediga platser, då antalet sökande alltid överstiger just den enskilda skolans antal lediga platser, även de år då det finns många platser i systemet. Det förefaller alltså inte gå att generalisera för samtliga skolor och utbildningar, då det finns stora skillnader på skolnivå som påverkas av andra faktorer. Detta verkar gälla oavsett skolhuvudman.
I Göteborgsregionen kan man notera ett högt söktryck såväl till kommunala som fristående skolor som har ett gott rykte. Det förefaller alltså vara så att elever inte bara väljer till gymnasiet i allmänhet, utan till ett särskilt program på en särskild skola. Konsekvensen av detta är att det krävs högre meritvärde till de program och skolor som attraherar fler. Incitamentet att ha ett högt meritvärde torde därför rimligen kvarstå, åtminstone till delar. Vad som ger en enskild skola gott rykte i samband med gymnasieantagning finns det tyvärr vad jag vet lite eller ingen forskning kring, något som vore mycket intressant att ta del av i ljuset av detta.
I den data jag har tagit del av (se nedan) ser man att antalet fristående skolor och antalet platser i fristående skolor har ökat över en tioårsperiod. Andelen elever av en årskull som går på fristående skolor har också ökat under perioden. Men samtidigt med detta har det skett förhållandevis stora demografiska förändringar, där årskullarna nu minskar i storlek, efter att tidigare ha ökat. Man kan alltså konstatera att utbudet av platser ökar eller kvarstår, samtidigt som andelen elever i en årskull minskar (se SCB nedan). Hur skolhuvudmän, såväl fristående som kommunala, agerar avseende sin organisation, som en konsekvens av minskade elevkullar, förefaller skilja sig åt. Vilken av dessa effekter, (andelen tillgängliga utbildningsplatser och andelen elever i en årskull) och i vilken grad, som kan tänkas påverka meritvärden, vid antagning till gymnasiet förefaller alltså svårt att säga.
Det är också svårt att göra jämförelser för 2011 och tidigare år, eftersom fördelningen mellan program skiljer sig som en konsekvens av den pågående gymnasiereformen, där bland annat det individuella programmet upphört och det idag finns fem introduktionsprogram.
Som noterat gör också ett ökat antal platser i gymnasiet att en större andel av en årskull kommer in på sitt förstahandsval, vilket rimligen torde vara positivt för den enskilde.
Sammantaget är min bild av hur samband och tolkningar kan göras beträffande statistik vid gymnasieantagning att det är mycket komplext . Det är en grannlaga uppgift att utforska statistik kopplad till gymnasieantagning, med många faktorer att ta hänsyn till. Jag skulle gärna se mer forskning inom området och välkomnar alla strävanden i detta. Exempelvis vore det intressant med uppföljningsforskning där man jämför och följer elever från grundskola, genom gymnasium och högre utbildning, och därefter deras arbete ett antal år efter studierna. Då hade det varit möjligt att se på exempelvis i vilken roll just övergången mellan grundskola och gymnasium har i en större kontext.
Beträffande betyg och bedömning, som inlägget avslutas med, kan jag inte annat än att rekommendera Christian Lundahls bok och blogg, mycket tankeväckande.
Tack igen för tankeväckande läsning.
Länkar:
SCB och demografi:
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____151499.aspx
Statistik för gymnasieantagning i Göteborgsregionen
http://www.indranet.se/statistik/2011stat45.pdf
Om betyg och bedömning
Bok
http://www.bokus.com/bok/9789113026831/bedomning-for-larande/
Bildspel
http://www.slideshare.net/DIUFL/fl2011-bedmning-fr-lrande-christian-lundahl-handout-2011v2
Blogg
http://www.skoloverstyrelsen.se/?p=93
Det är självklart att fler skolor sänker kraven för intagning på det sätt Carl funnit.
Frågan är hur kvalitén på undervisningen skall hållas uppe. Fakta är självklara, men åtgärderna år det inte.
Alltid bra att reda ut saker. En enkel fråga bara: tror ni på att friskolan hade kunnat etableras utan en samtidig kommununalisering av skolan? Hade det funnit plats för en friskola i ett statligt skolsystem? Det finns forskare som säger att friskolan inte hade kunnat etableras utan kommunaliseringen…
Hej Stella
Kommunaliseringen av skolan har snarare försvårat för friskolorna att etablera sig. Vid kommunaliseringen så sänkte en del kommuner sina anslag till skolan. När elevpengen sjönk så blev det mindre lönsamt att starta en friskola. Om Jan Björklunds idéer om att införa en statlig högre elevpeng genomförs så kommer det att öka på friskoleetableringen. Det blir lönsamt att starta friskolor även med ett mindre elevunderlag. Effekten av höjd elevpeng blir på sikt att det bildas fler friskolor som skall dela på anslagen. Moment 22: höjd elevpeng = mindre pengar till den enskilda skolan.
Hedman skriver att det skulle i och för sig vara intressant att diskutera om införandet av en betygsfri skola skulle kunna lösa en del problem som finns i den svenska skolan. Det tycker jag med. Här några
bidrag:
De långsammare eleverna skulle slippa att stämplas som misslyckade vid ideliga prestationsjämförelser. De skulle få behålla det självförtroende och den lust att lära, som är en förutsättning för lyckade studier
Eleverna skulle få en mera stimulerande undervisning utan ideliga läxförhör och betygsprov. De skulle få ett större inflytande över lärandet. Lärarna skulle slippa kraven på betygsrättvisa och detaljerade kursplaneformuleringar. De skulle på nätet kunna utbyta erfarenheter och material, sprida tips om lyckade lektions- och kursuppläggningar osv. .
I den betygsfria skolan skulle eleverna läsa ett begränsat antal kurser, som är obligatoriska. Innehållet i dessa kurser skulle rymmas inom ramen för några traditionella skolämnen, såsom modersmålet, matematik och språk. Resten av tiden kan eleverna använda till fritt valda kurser. I de obligatoriska ämnena skulle det förekomma täta kunskapskontroller, som dock enbart syftade till att ge eleven information om vad hon kan och vad hon behöver förbättra.
Eleverna skulle lära sig att ta eget ansvar för sina studier. De skulle bli motiverade att sätta långsiktiga mål för studierna i stället för att plugga till närmaste betygsprov..
Eftersom antagningen till högre studier grundar sig på en till studierna och yrket särskilt anpassad prövning skulle risken bli mycket mindre för eleven att misslyckas med studierna eller hamna på fel yrkesbana.
De ofantliga resurser i tid och pengar som elever, lärare och ämbetsmän nu lägger ner på att mäta och betygssätta kunskaper skulle i stället kunna användas för att skapa kunskaper och utveckla undervisningen. Utvärderingsresurserna skulle mer kunna inriktas på hur väl skolan tillgodoser elevens behov än hur väl eleven kan leva upp till skolans krav på henne.
Pingback: Björn – om skola och utbildning
92 års beslut har visat sig vara en tragedi för skolan som helhet. Artikeln och kommentarerna påpekar egentligen samma sak. Det kanske allvarligaste problemet på senare år som i stor utsträckning kan skyllas på friskolereformen är segregeringen och problemet med att skillnaderna mellan de högpresterande eleverna och de som har svårigheter ökar och har ökat katastrofalt de senaste åren.