Ingrid Carlgren: Vart tog skoldebatten vägen?

Trots att skolan sägs vara den viktigaste frågan i valet verkar debatten tappat både substans och sting. Inte på länge har oppositionen haft ett sån’t guldläge, men ingen tar bollen. Hela debatten har stannat av och medierna har gått i fällan att nästan enbart diskutera vem som kan regera med vem.

Försvararna av den nuvarande skolpolitiken kommer undan med en rad tveksamma påståenden utan några mothugg och alternativ lyser fortfarande mest med sin frånvaro. Att tävla om vem som vill ge mest resurser till skolan kan väl knappast kallas skolpolitik.

För att börja med några av de påståenden som slängs omkring utan att ifrågasättas:

–       Att skolresultaten sjunker är alla numera eniga om, däremot är det inte alldeles enkelt att förklara varför. Dock kan det knappast bero på det Björklund kallat den socialdemokratiska flumskolan, eftersom de började sjunka först efter 2000. Om man ska leta orsaker är det snarare de reformer som genomförts de senaste 25 åren som sammantaget är skäligen misstänkta.

–       Att segregationen ökar är också de allra flesta överens om. Men påståenden om att en återgång till tidigare system skulle cementera boendesegregationen förvirrar. Att det fria skolvalet förstärker de skillnader som boendesegregationen skapar har bl.a. kulturgeografen Bo Malmberg visat.

–       Friskolereformen har inneburit en större mångfald. Detta återstår, så vitt jag förstår, att bevisa. Att mängden gymnasieskolor har ökat är förvisso sant, men den pedagogiska mångfalden? De stora koncernerna gör pengar på lägre lärartäthet och hög grad av eget arbete, vilket väl inte är detsamma som pedagogisk mångfald. Valfriheten gäller framförallt val av kompisar och deras föräldrar – eller kanske snarare bortval av vissa elever och deras föräldrar.

–       Många av de fristående skolorna håller en hög kvalitet. Om man med hög kvalitet menar höga betygsresultat stämmer detta säkert. Men det är ju närmast självklart att skolor med mer motiverade eleverna (som väljer att gå till en viss skola) får bättre resultat än skolor med många omotiverade elever. Oavsett pedagogiska insatser

–        Människor vill ha valfrihet. Ja, om frågan formuleras så är det svårt att tänka sig någon som svarar nej. Men om valfriheten att välja skola skulle ställas mot andra alternativ, som att få gå till en närliggande skola med stabila resurser, långsiktighet och möjlighet till inflytande och valfrihet inom skolans ram så är det inte givet vad svaret skulle bli.

–       Betyg är bra för elevernas motivation. Betyg ger en yttre motivation som kan främja eller motverka elevernas kunskapsutveckling. Det beror på hur betygssystemet är utformat och hur betygen används i skolan. För närvarande har vi ett betygssystem som riskerar att trivialisera skolans kunskapsinnehåll.

–       Läraryrkets status har sjunkit. Också om detta är de flesta överens – däremot inte om vad det beror på. Ingen talar om hur den systematiska svartmålning av skolan och lärarutbildningen som drivits i symbios mellan DN, SvD och folkpartiet faktiskt bidragit till detta. Istället talas om olika reformer som motiveras med att statusen måste höjas samtidigt som deras egentliga innebörd är tvärtom. Det gäller såväl legitimationsreformen (som förskjutit makten över vad som är kvalitet i yrkesutövandet till universitetets ämnesinstitutioner), karriärtjänstereformen (som på oklara grunder ger vissa lärare ett lönelyft – risken för intern splittring är stor) och den nya lärarutbildningen (som återinfört en splittring i form av olika examina för olika lärargrupper och försvagat didaktikens ställning).

Varför diskuteras t.ex inte

–       Alternativ till det fria skolvalet som ändå har kvar en valfrihet

–       Hur lärarna ska få förutsättningar att bedriva ett professionellt arbete

–       Olika alternativ till skolpengen för att fördela resurserna

–       Hur skolforskningen ska kunna utvecklas så att den blir ett stöd för utvecklingen av undervisningen

–       Hur karriärtjänstereformen kan förändras så att den får en större legitimitet bland lärare

–       Hur lärarutbildningen kan ges ett huvudämne/huvudområde (liksom andra professionsutbildningar)

Den viktigaste frågan är nog valfriheten eftersom alliansen i sin valpropaganda felaktigt påstår att den skulle försvinna om en ny regering skulle begränsa det fria skolvalet. Valfrihet handlar ju inte bara om att välja skola utan också om innehåll och arbetsformer i skolan. Det senare kräver dock att det finns utrymme för inflytande och delaktighet för eleverna vilket inte alltid är fallet i friskolorna. Där kan tvärtom elever och föräldrar få rådet att byta skola om det är något de inte är nöjda med.

Frågan om skolan som en spegling av samhället är också märkbart frånvarande. Ytterst är skolans förutsättningar en fråga om vilket samhälle den är en del av. Skolpolitik är därför också fördelningspolitik, arbetsmarknadspolitik, boendepolitik etc.

Om inte dessa frågor diskuteras är det svårt att förstå hur någon enda utifrån ett skolpolitiskt perspektiv ska kunna välja ett parti att rösta på.

 

19 Comments on “Ingrid Carlgren: Vart tog skoldebatten vägen?

  1. Skulle ett alternativ till karriärtjänsterna vara att erbjuda hugade lärare att få utbildning på arbetstid kanske en hel dag i veckan. En lärare borde väl sätta bildning och kunskap före snöd materiell vinning.
    Man skulle då också kunna ha en livlång bindning till sitt gamla universitet. Vid pensionen borde man ha uppnått ungefär samma utbildning som en ortopedkirurg och månne att man då har samma lön också ???

  2. Ingrid Carlgren ,det var just skolforskare som stoppade en gynnsam utveckling av folkskolan när det blev enhetsskola/grundskola. Bengt Göransson kommer att då till historien när han som ny skolminister 1982 inte fullföljde riksdagen uppgift från 1980 att fortsätta utvecklingen av grundskolan genom samverkan med förskolan och dess syn på barns utveckling och behov för att på så sätt utveckla även grundskolan. Grundskolan blev istället en “förskola” till en akademiskt ämnesutformad gymnasieskola. Ta del av debattinlägg av både mig och Jan Thavenius.

  3. Du skriver “Men det är ju närmast självklart att skolor med mer motiverade eleverna (som väljer att gå till en viss skola) får bättre resultat än skolor med många omotiverade elever.”

    Är det självklart att en elev [vars föräldrar valt en annan skola än den gängse] är mer motiverad? Jag ser inget självklart likhetstecken. Det finns skoltrötta elever även i friskolor. Att det sannolikt är färre kan säkert stämma.

    Vad gäller skolvalet så har jag i diverse artiklar och kommentarer i svensk media skrivit om mina erfarenheter från skolsystemet i England och mitt arbete som skolplatsplaneringschef i Hackney, London. I England måste alla välja skola, både när de skall börja primary (5 års ålder) och secondary school (11). Kölistor av svensk modell är förbjudna, för alla inser att det ju effektivt skulle utestänga alla barn vars föräldrar inte tänker mycket långt i förväg – och barn som är nyinflyttade. Elever som inte gör ett aktivt val söks upp av respektive kommun och får hjälp att göra realistiska val.

    Att det är tillåtet med rena kölistor i Sverige förvånar även konservativa engelsmän, som jag skrev i en artikel i SvD i våras: (http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/04/16/kommentar-sa-gors-skolvalet-mer-rattvist/). För mig är det obegripligt.

    • Kommentar till Åsa Melander: Men privata skolor har kölistor, och s.k. faith schools har egna antagningsregler och -procedurer. Hur man än vrider och vänder på det hela har England (samt Wales, Nordirland och Skottland) mera klassbaserade skolsystem jämfört med Sverige, vilket i sin tur speglar att klasskillnaderna är avsevärt större och att Sverige (trots ökande skillnader) är mer av en meritokrati.

      • Osäker på om jag förstår vad din invändning är, men jag försöker mig på ett svar! Visst är UK mer klassbaserat än Sverige, men ofta inte så mycket som folk tror – det är bara 7% av engelska elever som går i privata skolor, och även faith schools måste följa The School Admissions Code, som innehåller rigorösa bestämmelser över vilka antagningsregler som får tillämpas. Antagningsreglerna måste publiceras offentligt mer än ett år före tillämpning, och vem som helst som hittar fel kan rapportera skolan till the Schools Adjudicator, som kan tvinga skolan att ändra – och detta sker också.

        I mindre orter är det vanligt att det bara finns en skola, och alla går då i the Church of England school oavsett religiös tillhörighet; i London, där jag har min erfarenhet från, antar majoriteten av alla faith schools inte alla elever baserat på faith. Faith schools är inte heller alltid [ansedda som] bättre, vilket man ofta tror.

        Undantag finns förstås i båda fall; den ortodoxa judiska kommuniteten, som är mycket stor i Hackney, har skolor där det inte går några icke-ortodoxa elever, och skolor som The London Oratory är i princip en “privat skola som är offentligt finansierad” – för att komma in där måste man planera långt i förväg.

        Men den stora majoriteten skolor, inklusive free schools, är öppna för alla, efter ansökan ett knappt år före skolstart.

  4. Jag håller med dig om att vi behöver en diskussion om vilka förutsättningar lärarna behöver för att kunna bedriva ett professionellt arbete. Som framgår av ditt inlägg finns de många skolreformer de senaste åren som har motverkat sina syften, men för de lärare som har varit yrkesverksamma de senaste tjugo åren finns det några årtal som har varit tydligt avgörande. Det är åren 1991 och 1992. De årens skolreformer utvärderades alltför sent och alltför vagt. Försöken att komma till rätta med problemen har dominerats av de stora aktörerna i skoldebatten. Oavsett partitillhörighet har en extremt marknadsliberal höger och en gammelsocialistisk vänster tävlat i att skylla på varandra. Både kommunaliseringen av skolan 1991 och friskolereformen 1992 ges skulden för skolans sjunkande resultat.

    De senaste årens mätresultat från PISA och TIMSS har bara bekräftat det som lärarna har vetat sedan länge: det har blivit allt svårare för en lärare i den svenska skolan att göra ett bra jobb. Lärarnas tid har slukats upp av en byråkratisk administration och detaljerad dokumentation som krävt mycket men gett tillbaka litet.

    De ekonomiska villkoren har blivit allt sämre. SKL har varit skickliga på att förhandla ner lärarnas löner och fackförbunden har varit svaga. De svenska lärarnas löner hör numera till de lägsta i Västeuropa. Samtidigt har den arbetsplatsförlagda lärararbetstiden utökats. Kostnaderna för svenska lärares fortbildning ligger på bottennivå. I många kurser får eleverna gå utan läroböcker, och i de kurser där eleverna verkligen har läroböcker är böckerna i regel begagnade, smutsiga och slitna och böckerna lämnas tillbaka till skolan efter avslutad kurs.

    Många lärare hoppades att undervisningen skulle få ett lyft av it och datanätverk. Nya spännande interaktiva datorprogram skulle kunna ge eleverna en stimulerande och individuellt anpassad undervisning i alla ämnen. De förhoppningarna har i stort sett kommit på skam. I stället har skolorna fått en it-undervisning som koncentrerats till gymnasiets teknikprogram, och i skolorna i övrigt har kraven från nya datorprogram för skoladministration och kontroll ytterligare ökat lärarnas administrativa börda. Lärarprofessionen har fått allt svårare att råda över sin egen arbetssituation.

    Slagväxlingen mellan vänstern och högern har inte för skoldebatten framåt. Skolpolitiken har hamnat i ett dödläge med fastlåsta positioner.

  5. Ämnet omotiverad elev vad står det för egentligen?
    Varför är eleven omotiverad frågar jag mig alltid?
    Har eleven givit upp precis som vuxna kan göra ibland?
    Frågan vi borde ställa oss istället är hur arbetar vi med att motivera dessa elever för att kunna lyckas?

    Det tar mycket energi men den dag då eleven/er har insett vad kunskap är till för och vilken nytta man har av kunskap för att komma vidare den dagen är guld värd. Hela kunskaps processen borde börja med att att skapa trygghet, tillit osv.

    För mig gäller följande:
    Jag är en envis lärare som aldrig ger upp hoppet om elever för då är jag en dålig lärare.
    Jag funderar alltid kring på vad och hur jag skall jag göra för att nå fram till de elever som
    har det tufft i skolan för det är min plikt och så har jag alltid arbetat under dessa år. Vi måste
    stärka alla elever på olika sätt så att de känner av comfort zonen med trygghet, tillit, skapa en
    framtidstro först då kan jag arbeta med kunskap och utveckling. Jag vet att jag lägger ner mycket
    arbete på alla mina elever. Det roliga är processen fram åt visst blir det bakslag men då tar jag
    bara nya tag och finner ut hur jag skall tackla just det uppkomna problemet. Alla skall med och
    det är vi lärare som har och äger ledarskapet och vi kan mer om vi vill.

    Varför skall det alltid tjafsas om det eller det? Uppfinn nya vägar då för att ta er fram på …

    Vad är kunskap och utv. och varför har debatten tystnad det undrar jag också precis Carlgren?

    Vad är det som är så svårt egentligen “Think outside the box” Vi har direktiv från Skolverket och våra
    valda politiker men vi kan göra väldigt mycket mer om vi vill inom detta utrymme och man kan pröva
    på andra sätt för att kunna expandera.

    Ett förslag är att skriva till Jan Björklund och säga till att det saknas vissa viktiga komponenter eller upplys
    honom bl a om att det saknas vissa förutsättningar eftersom vissa saker fungerar olika i denna vår värld.
    Att världen inte alltid är så enkel och perfekt utan följande hände eller händer pga dessa saker? Ni skall
    se att om vi alla som tycker olika saker sammantaget gör det då kan det ge skolutvecklingen en rejäl skjuts
    framåt.

    Jag efterlyser en ny sajt där vi delar med oss av tankar och åsikter samt material
    och mer beprövade handgripliga verktyg för att kunna arbeta vidare med “En skola för alla eller fler skolor
    åt alla”…

    Är det bara poäng som räknas i PISA? Kanske bör man se till annan kunskap också och väga in den?
    Vi kan fråga oss om inte PISA spelat ut sin roll? För vem? För vad? Det är lite sandlådestuk på den
    diskussionen. Det är statistik men vi som arbetar i skolan vet att elever är duktiga men det behöver till en
    förändring å ena sidan. Finns det andra sätt att mäta kunskap på? Visst gör det det ge fler förslag till Politikerna
    så kanske uyv. går framåt och det synnliggörs att elever är duktiga i Sverige.

  6. Jag vill bara säga att jag skulle önska att Ingrid Carlgrens utmärkta sex debattpunkter om skolan kunde tillställas partiernas talespersoner i skolfrågor och Sveriges Radio kunde samla dem för en gemensam debatt om dessa frågor före valet.. Är det realistiskt?

  7. Tack Ingrid Carlgren! Människosynen , den politiska grundtanken måste lyftas upp. Bakom varje forskare finns ju även det. Skolan som en plats för utslagning och klassificering av människor, vilka vill se det? Betyg , konkurrens som drivkraft istället för nyfikenhet och gemenskap är bara några aspekter. Eva

  8. Tack Eva Brag! Människosyn är ett begrepp som bör uppmärksammas mer då våra handlingar styrs i hög grad av vilken syn vi har på människan. Betraktar vi henne som en vara så skapar vi en miljö där hennes lärande och kunskapsutveckling tyvärr måste följa marknadsekonomiska intressen och regler. Modjtaba

    • Modjtaba Dadgar. Eftersom människan ä r en social varelse, dvs vill ingå i en gemenskap, krävs både tydlig människo- och samhällssyn. Detta är inte minst angeläget för att kunna ta tillvara det grupptryck som uppstår i en gemenskap. Även i skolan gäller, precis som i arbetslivet utanför skolan, att minsta enheten inte är en individ utan en grupp. För att kunna tydliggöra detta och de motsättningar som kan föreligga krävs ett verkligt konfliktperspektiv. Grundskolan läroplan Lgr 80 hade sådana kvaliteter liksom de övriga förslag som SIA-utredningen förde fram och som riksdagen godkände. Tyvärr visade det sig att den nya skolministern Bengt Göransson hösten 1982 med stöd av pedagogiska forskare inte begrep denna helhet utan förlitade sig till en individualistisk syn på skolan. Den positiva utveckling avstannade helt och vändes till dess motsats. Se mitt tidigare debattinlägg

  9. Frågan var: Vart tog skoldebatten vägen? och svaret är ganska enkelt: det blir ju aldrig någon verklig debatt om det inte finns alternativa idéer om hus skolan skall förbättras.

    Samtliga partier har blivit “hijackade” av lärarfacken och lärarhögskolorna och är tydligen eniga om att bara lärar-relaterade åtgärder – högre löner, mera prestige, etc. är det väsentligaste för skolförbättringen.

    Detta är helt felaktigt! Det finns inget i världen som kan höja en lärares undervisningskapacitet till vad som erfordras för att ge alla elever en förstklassig och individuellt anpassad undervisning. i

    Skolproblemet är nämligen att den stora majoriteten av eleverna får för lite och för dålig undervisning! Det är inte lärarnas fel utan hela klassrums-undervisnings-systemet som blivit totalt ineffektivt och otidsenligt.

    Vi kan med modern teknologi skapa en skola där eleverna får tio gånger bättre skolresultat, där lärarna – nu utbildningsledare – ett inspirerande, professionellt och väl kompenserat arbete och som kostar kommunerna hälften så mycket som nu.

    Men det skulle innebära en katastrof för lärarhögskolorna och den nuvarande skolforskningen som kan praktiskt taget avskaffas. Det är väl där som skon klämmer värst.

    Värt en debatt? Förvisso, men inte förrän valet är över.

    Lennart Swahn – http://www.sweducation.eu

    • SVERIGES NYA SKOLA.
      Sture Eriksson
      20 juni 2015

      I decennier har den svenska grundskolan styrts av socialdemokratisk ideologi; under lång tid har hävdats att Sverige har världens bästa skola! Kritiken mot skolan har, även om den varit befogad och vetenskapligt grundad, enbart ansetts vara en svartmålning av den svenska skolan.

      Den s.k. PISA-chocken 2013 visade emellertid att något var allvarligt fel i den svenska skolan. Det är nu inte längre möjligt, speciellt när omvärldens skolsystem inför radikala, vetenskapligt underbyggda förbättringar, att i skydd av föråldrad politik och önsketänkande försöka stoppa utvecklingen och med inkompetensen som ledstjärna fortsätta det sakrosankta projektet ”lappa och laga”.

      Följande åtgärder måste genomföras för att bryta Sveriges nedåtgående spiral och inleda utvecklingen mot Europas bästa skola.
      1. Inför Kinsey-rapportens krav på urval av läraraspiranter. Välj ut de bästa aspiranterna till att bli lärare. Utveckla ett urvalstest i form av ett flerdimensionellt testbatteri “Lärartestet” bl.a. inkluderande begåvning, ämneskunskaper, mått på empati, mått på samarbetsförmåga.

      2. Genomför en radikal förändring av lärarutbildningen så att den förutom dagens ämnen inkluderar statistik, populationsgenetik, forskningsmetodik.

      3. Höj lärarlönerna kraftigt (riktpunkt 50.000 kr per månad enligt Norge, Danmark). En applikation av SKL-strategin innebärande löneökningar på delar av delar av procent blir naturligtvis en garanti för att den svenska skolan allt mer kommer att halka efter omvärldens skolor.
      Reducera lärarnas administration. Tillsätt lärarsekreterare som skall överta delar av administrationen.

      4. Ge lärarstuderande god lön under hela studietiden.

      5. Skapa ett institut “Speciallärarinstitutet” för pedagogisk vidareutbildning av lärare. Efter att någon tid ha verkat ute i skolorna bör intresserade lärare, med bibehållen lön, kunna välja slutlig inriktning av sin verksamhet. Detta institut bör leda till specialpedagogisk kompetens baserad på differentiell psykologi, genetik och pedagogik för att ge lärarna kompetens att undervisa svagbegåvade elever, medelbegåvade elever, högbegåvade elever med olika inriktningar och elever med olika funktionshinder. En viktig del av utbildningen bör avse ämnesdidaktik relativt elevernas begåvningsprofiler.

      6. NYA LÄROPLANER. Skapa nya läroplaner för olika begåvningstyper och olika intresseinriktningar. Formulera de gemensamma och specifika studiemålen för de elever som är hyperbegåvade, högbegåvade, medelbegåvade eller svagbegåvade.

      7. Skapa ett nytt “Läromedelsinstitut” som skall utveckla läromedel anpassade till olika begåvningstyper, intresseinriktningar och läroplaner.

      8. Skapa ett nytt “Skolforskningsinstitut” som på basis av differentiell psykologi, populationsgenetik, neuropsykologi och pedagogik skall undersöka effekterna av olika grupperingar av skolklasserna, pedagogiska metoder och läraregenskaper. En viktig fråga för framtidens forskning avser den optimala tidpunkten för differentiering rörande olika elevkategorier och ämnen. Vidare bör undersökas optimala divergenser (utvecklingskurvor) för olika elevkategorier, både interindividuellt och intraindividuellt och hur dessa är relaterade till olika pedagogiska metoder och inlärningsstilar.

      9. Starta ett kontinuerligt forskningsprojekt för att ta fram grundläggande fakta rörande individualisering i dagens skola samt hur olika individualiseringsmodeller fungerar för olika elevkategorier och olika begåvningsprofiler. Låt lärarna ingå i projektet som pedagogiska experter. För att bryta den nuvarande negativa trenden är en kraftsamling på detta forskningsområde nödvändig. Samtidigt har Sverige här en unik möjlighet att råda bot på brister i Kinseyrapporten och bli vägledande då det gäller individualiseringens pedagogik.

      En rad fakta i sammanhanget finns på min hemsida: http://www.stureerikssonshemsida,n.nu

      • Din framtida skola har inte den minsta praktiska, ekonomiska och pedagogiska chans att förverkligas.

        En framtida skola som ger tio gånger bättre resultat för eleverna och där lärarna en inspirerande ny profession
        och kommunerna kan halvera sina skolkostnader kan du läsa om på http://www.sweducation.eu

        Det kommer att bli det som gäller!

        Lennart Swahn

  10. Lennart Swans förslag till en ny undervisningsteknologi är intressant men inte helt oproblematiskt.

    NÅGRA AV L.S. PUNKTER
    1. En rekommendation från ”Learning: The Treasure Within” är att expandera utbildningsprocessen till att: “enable each individual to discover, unearth and enrich his or her creative potential”,
    För ar nå detta bör vi skapa ett nytt Lärosystem som ger en komplett och vittomfattande utbildning.

    LS1 ,”vi kan helt ersätta undervisningsdelen av lärarens arbete med modern informations- och kommunikationsteknologi, ICT”.

    LS2. Vi kan med en skoldator (kalla den iLearn eller iKnow) förmedla kunskap direkt från ”kunskapsförrådet” till eleven utan läraren som mellanhand.

    LS3.”Det innebär att lärarens roll som undervisare kan elimineras och läraren kommer i det nya Lärosystemet få ett inspirerande nytt jobb som utbildningsledare.”

    LS4. INDIVIDUALISERINGEN. Undervisningen kan anpassas till varje elevs individuella behov, vilket sällan sker i en klassrumssituation med 30 elever. Howard Gardners klassiska undersökningar identifierar sju olika begåvningstyper hos eleverna och varje elev kan inhämta kunskaper med ett program som passar dem bäst och som leder till samma studieresultat som de andra. Varje elev lär till den helt behärskar varje avsnitt och varje kurs och detta kontrolleras automatiskt av skoldatorn

    LS5 Betygsättning blir överflödig
    Se min hemsida:
    http://www.stureerikssonshemsida.n.nu

    INDIVIDUAKISERUNGSFRÅGAN.
    Utifrån existensen av betydande intelligensskillnader mellan eleverna men framför allt utifrån divergensprincipens giltighet bör den skolpolitiska debatten som första steg syfta till att lösa följande tre problem av helt avgörande betydelse för utformningen av framtidens skola:

    1. Studiemålen. Hur skall studiemålen, läroplansmålen, definieras för olika elevgrupper så att de inbegriper både den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

    2. Pedagogikens läromedel
    Hur skall läromedlen konstrueras så att de optimalt är anpassade både till den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

    3. Elevens förutsättningar.
    En grundläggande elevegenskap är studiebegåvningen mätt via IQ eller multipla faktortest.
    Heritabiliteten för IQ är 0.75 vilket betyder att 75% av intelligensvariationen bestäms av genetiska faktorer, 20% bestäms av miljöfaktorer och 5% av felfaktorer.

    Studieprestationerna, som bestäms av IQ och ett flertal miljöfaktorer, har en heritabilitet som varierar mellan 40% och 80% för olika ämnen.

    Individualiseringens huvudproblem består dels i att anpassa undervisningen (inlärandet) till studiemålen, dels i att anpassa undervisningen till elevegenskaperna.

    Detta problem är, minst sagt, styvmoderligt behandlat i den nutida skoldebatten och en skärpning av debatten är nödvändig och bör självfallet beakta individualiseringens forskningsgrund. (Jag kan inte se att ICT löser nämnda problematik).

    BEDÖMNINGEN AV ELEVERNAS BEGÅVNINGSPROFILER.
    1. Hellre än att låta läraren subjektivt bedöma begåvningen (begåvningsstrukturen, begåvningsprofilen) menar jag att vi bör använda standardiserade test, ett modifierat SAT vid studiernas början,
    Dylika faktoranalytiskt baserade test är, framför allt med nya elever, eller elever som vistas kort tid i gruppen, effektivare än lärarbedömningar.

    FÄRILAPROJEKTET.
    Ett närbesläktat försök föreligger i det katastrofala Färilaprojektet där läraren skulle stiga ner från katedern, eleven skulle själv söka sin information på nätet och datorn skulle ge all information som varje elev behövde.
    Denna IT teknologi lades emellertid ner eftersom den inte fungerade!

    EKONOMISKA KALKYLER. LS ger knappast en realistisk siffra eftersom invandrarfrågan och den ökande invandringen försummats. Vi får redan nu en invandring av en stor, snabbt ökande grupp elever som ligger på hjälpklassnivå eller särskolenivå. Stor utbyggnad av särskolan och speciallärarutbildningen kommer att bli en nödvändighet.
    Det är oklart hur totalkostnaden kommer att bli eftersom en stor del av särskolegruppen knappast kommer in på arbetsmarknaden, definitivt inte på en högteknologisk arbetsmarknad.

    Förutom den nationella variationen i intelligens och studieprestationer föreligger i dagens situation en internationell variation som medför nya krav på omdefinitioner av studiemål, pedagogik och social fostran;

    http://www.stureerikssonshemsida.n.nu/en-global-strategi-for-systemoptimering

    • Sture,

      Jag har just uppdaterat min hemsida http://www.sweducation.eu och har infogat resultaten av två världskonferenser inom utbildningsområdet i maj i år.

      Mitt “Förslag till ett nytt Lärosystem för basutbildningen” har också uppdaterats. Du kan vidare läsa en kort redogörelse för det verkliga skolproblemet som inte behandlas i skoldebatten: “Så vänder vi skolutvecklingen”.

      Jag har hel uppbackning från internationell forskning i vad jag presenterar.

      Lennart

Lämna ett svar till Göte Rudvall Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »