Jan Thavenius: Bill Gates och 24 000 kameror

Bill Gates i ett tal till amerikanska skolledare: ”Ni kan leda förändringen av skolan men man kan inte begära att ni ska göra det ensamma. Ni behöver vänner i affärsvärlden och filantropin vid er sida. Ni kan räkna med mig.”

Det är nya krya tider i skolvärlden med business culture och rika välgörare. Men vad har Bill Gates och 24 000 kameror att göra med svensk skola? Inte mycket vid första anblicken. Men låt mig berätta en historia, innan jag kommer till frågan.

William Henry Gates III och hans hustru Melinda bildade för några år sedan en fond som bland annat blivit känd för sina bidrag till bekämpning av fattigdom och HIV i tredje världen. Men fonden har också engagerat sig stort i skola och utbildning i USA. Bakgrunden här som på många andra håll är klena resultat i både nationella och internationella kunskapsmätningar.

Nu har fonden enligt New York Times anslagit motsvarande 2,3 miljarder svenska kronor för att förbättra den amerikanska skolan. En god del av dessa pengar satsas på att ta fram ett nytt sätt att mäta lärarnas effektivitet och hitta hemligheten bakom att vissa lärare är effektivare än andra. Tanken är den följande. En del elever klarar sig bättre än andra i olika test. De bör alltså ha mer effektiva lärare än andra. Om man kan ta reda på vad som gör dem så excellenta, så kan man sprida den lärdomen till andra lärare.

För att hänga med måste vi lära oss ett nytt skolspråk och det helt centrala ordet är effektiv. Effektivast är den lärare som har elever som får högsta resultat i tester och det för den lägsta kostnaden – med andra ord ”impact-per-dollar”. Det är ingen ointressant synpunkt på utbildning. Men är det den enda eller den viktigaste? Kanske för Bill and Melina Gates Foundation som har som sitt övergripande mål att få människor att leva ett ”hälsosamt och produktivt liv”.

Nåväl, hur tar man reda på vem som är den effektivaste läraren. Det är här som kamerorna kommer in. Det är Bill Gates eget bidrag till den pedagogiska forskningen. Hans team under ledning av en Harvardekonom har lyckats övertala ett stort antal skolor att installera ett stort antal videokameror i sina klassrum. I en första vända ska man analysera 64 000 timmar. ”It´s huge” utbrister en universitetsrektor i artikeln. Det är stort. Men är det också bra?

Dussintals forskare är engagerade, tusentals lärare är involverade, hundratals pedagoger måste anställas för att analysera materialet. Ett antal ekonomer har redan utvecklat en statistisk metod som sägs mäta hur mycket en lärare bidrar till att hennes elever lär sig. Metoden gör det enligt Bill Gates möjligt att rangordna lärare från de bästa till de värsta (worst). Modellen används i hundratals skoldistrikt men lärarna klagar på att deras kunnande kokas ner till en enda siffra.

Den här statistiska metoden plus analyserna av videoinspelade lektioner ska nu användas för att urskilja och studera de effektivaste lärarna. Resultatet förväntas bli en bild av hur en effektiv lärare undervisar. Det är den bilden som sedan ska spridas till lärare, gamla och nya.

Men videokameror finns inte bara i dessa undersökningsklasser. De sprids redan med fondens hjälp över hela USA. Harvardekonomen är förtjust: ”Detta skapar en hemindustri för pensionerade rektorer och expertlärare som kan extraknäcka på veckosluten med att poängsätta klassrumsinspelningar.”

En del lärare och lärarorganisationer är entusiastiska. Andra har protesterat: Vem äger de inspelade lektionerna? Vilka kommer att få tillgång till dem? Vilka ska analysera dem? Vi vill ha med människor att göra inte siffror! Om vi ska ha inspelningar får de bara vara en del av värderingarna av lärare och undervisning! Det är klart att lärare protesterar, säger Harvardekonomen men det kommer att snabbt ändra sig. ”Det är inte omöjligt att miljontals klassrum kommer att använda sig av den här teknologin om fyra, fem år.”

Jag är väldigt nyfiken på vilka resultat som så småningom kommer fram. Att få en så rigorös beskrivning av en effektiv lärare kan inte vara ointressant. Antingen lär vi oss något om vad god undervisning är eller också får vi en föreställning om hur en abnorm fixering vid en enda undervisningsmodell ser ut.

Bill Gates har inte tålamod att vänta på resultaten. I föreläsningar har han redan stakat ut vägen för den effektiva undervisningen. Mindre klasser och fler lärare är bortkastade pengar. Med nätbaserade program kan eleverna var för sig lära sig baskunskaperna i ämnet och lärarna kan ägna all sin tid åt individuell handledning av eleverna. Det är kostnadseffektivt – färre lärare i större klasser – samtidigt som det skapas en marknad för både hard- och software. Technoscape, fondens partner, levererar båda.

Vid det här laget behöver jag kanske inte svara på inledningsfrågan.

Det har redan gått upp för oss att svensk skolpolitik och Jan Björklund bara håller till i marginalen på en global skolförvandling.

Vi är intensivt medvetna om att ekonomerna är de nya pedagogerna.

Att en ny form av skola är på väg, tung av teknologi och radikalt individualiserade skolgångar, har inte kunnat undgå oss.

Misstanken har börjat gro hos oss att den goda viljan att ta hand om de sämst lottade eleverna åtföljs av avancerade program för övervakning och kontroll.

Vi har börjat ana att under alla förändringar på skolans område lurar det moderna produktionslivets grundbult – standardisering. Standardisering av kunskaperna, standardisering av undervisningen, standardisering av skolpolitiken. Den enda vägen eller som Ian McEwan skriver om en av personerna i romanen Hetta, nobelpristagare i fysik: ”Det som utmärker en knäppskalle är, för det första, att han tror att alla världens problem kan reduceras till ett, och lösas. Och för det andra, att han tjatar om det utan uppehåll.”

Det finns anledning att återkomma till Bill and Melinda Gates Foundation.

8 Comments on “Jan Thavenius: Bill Gates och 24 000 kameror

  1. Det kanske är med mänskliga samhällen som med naturen i övrigt. De föds, blomstrar, vissnar och dör. Skolornas effektivitet och resultat för att tillmötesgå samhällets behov speglar vilket fas samhället befinner sig i. Stagnation i samhället speglar sig i stagnation i skolan. Alla försöker nu slå knut på sig för att hitta lösningar och syndabockar. Nu är det lärarnas fel att det går utför. För 20 år sedan blev vi anklagade för att bara arbeta halvtid. Uttalandet kom från en antiintellektuell skolchef i Åstorp. Ingen klagade på skolresultaten då. Men den kungliga avundsjukan svepte fram som ett drev därför att lärare var lediga 3 månader på sommaren samt jul,påsk,sportlov. Den dumma allmogen (uppkomlingar i nämnder och ledningsgrupper) inbillade sig att vi bara arbetade när vi var i klassrummet. Här fanns ett stort uttag av tid att exploatera när kommunen blev huvudman och kunde driva skolan som bolag med budget och bokslut. Nu har man lyckats beslagta vår tid och fylla den med allt som den dumma överheten (hit räknas tjänstemännen på skolverket också) finner nyttigt. Dessutom har vi “fått” 13-15 fortbildningsdagar per år för att få oss att förstå att andra än lärare vet bättre vad elever behöver. Då borde väl resultatet vara på topp. Nej, det går ständigt utför. Nu ska alla odugliga rensas ut både i USA och här. Jag föreslår att vi avskedar hela lärarkåren och anställer alla de tyckare som vet bättre hur skola ska gå till. Det går säkert att hitta några stjärnpedagoger som kan stå modell. Räcker det inte kan vi ju fylla på med de arbetslösa. Det andra alternativet är, att låta oss vara ifred och sköta vårt jobb. Vi konfererar, diskuterar, dokumenterar så in i helvete, så vi hinner ju inte undervisa längre. Inte blir det bättre av att alla lärare undervisar i flera ämnen som de inte utbildats för, eftersom tjänster inte motsvaras av utbildning längre. Huvudmännen har inte på länge prioriterat vare sig goda ämneskunskaper eller förmåga att undervisa hos lärarna.
    Tillverkningsindustrin har flyttat österut. I skolan och i hela samhället är det de dumma som bestämmer över de kloka. Det var väl så här det gick till när Faraos Egypten, Babylon, dynastiernas Kina och Romarriket gick under. På något sätt känns det som en tröst, att andra ska få dansa på historiens arena. Europas och USA:s storhetstid var kanske i sammanhanget en parentes på 250 år. Man får råda eleverna att lära sig arabiska och kinesiska, eftersom framtiden finns där. Sverige kanske blir ett litet fattigt land i utkanten av världen som ingen vet namnet på.

  2. Det finns två olika rationaliteter här, eller sätt att tänka. McGregor kallade dem för X och Y. Den ena står för kontroll, disciplinering och konsten att klämma ut sista svettdroppen ur ovilliga arbetsslavar. Det är neokonservatismens, Bill Gates och Jan Björklunds syn, bland många andra. De fastslår att ingen jobbar om man inte är tvungen, och att man jobbar mer om man får mer betalt.

    Den andre står för antagandet att människor jobbar när arbetet är meningsfullt. Det tillämpas i många kreativa yrken: reklamfolket och programmerare får inte betalt per timma, per idé eller på programmeringsrad. Där vill jag räkna in lärare: man jobbar pga en intrinsisk motivation, man VILL något med sitt arbete.

    I Kanada – som toppar Pisa-rankingen – får skolor med problem mer pengar. I Sverige – som sjunker – får skolor och sjukhus med problem mindre pengar. I teorin leder det till att de anstränger sig mera, men vi vet ju hur verkligheten ser ut.

    Det är bara att välja.

  3. Det som jag tänker på först om Bill Gates och 24000 kameror är den engelska frasen, “He’s got more money than sense.” Det som jag tänker på näst är att effektivitet är knappast ett ord som man lätt kopplar till Windows och Microsoft. Och sist märker jag, med uppfattning att Technoscope är en partner i det hela, att Mr Gates har äntligen förstod storleken på USAs utbildnings marknad. De som vill veta mer om detta borde läsa, bland annat, Weapons of Mass Instruction, av John Taylor Gatto.

  4. På tidigt sjuttiotal arbetade jag under en period som bilbyggare på Volvo. Man hade ersatt begreppet montör eftersom debatten om alienation hade skapat ett behov av lite nysvenska. Under denna period blev jag speciellt fascinerad av företagets MTM-studier, det handlade om att finna den effektivaste metoden att bygga en bil. Man var mycket intresserad av att i minsta detalj utreda hur montering av en mutter föregicks av en pupillrörlese vilken om jag nu minns saken rätt följdes ner till hundradelen av en sekund. Detta krävde givetvis filmkameror. Det är ju inte speciellt svårt att inse att man med denna typ av studier kan finna den maximala effektiviteten för bilbyggande.

    Men skolor är inga fabriker

    Under senare år har skoldebattens vågor gått höga och många nya uppgifter har lagts till lärarens redan välfyllda dagar. Lärarnas status har debatterats, och gång på gång har röster höjts för att det är nödvändigt med rejäla satsningar på skolan. De satsningar som gjorts, för sådana har upprepade gånger inträffat, har inte renderat i högre lön för lärarkollektivet.
    Kan man på dessa grunder kommentera 24000 kameror som skall höja verkningsgraden i skolan?
    Ja, det kan man på följande sätt:
    Om, men bara om, analysen av det kamerorna fångar, sker på uppdrag av lärarna och i syfte att ligga till grund för gemensamt framtagande av effektiva metoder och strategier som bidrar till att såväl lärarna som eleverna blir vinnare samt att dessa effekter kan användas för att kompensera lärarnas ekonomiskt för att de medverkat i ett utvecklingsarbete som är ställt under fackets kontroll.
    Om det däremot används av skolledningen och samhället endast för att höja verkningsgraden på den skola som redan idag blivit så hårt kritiserad är risken uppenbar att stora rekryteringsproblem kommer att visa sig.
    Givetvis kan en stor mängd studerade pedagogiska vardagssituationer vara ett utmärkt element i ett utvecklingsarbete, men risken att lärarna upplever det hela som en kontroll, och ett intrång i deras arbete är uppenbar. Även de stjärnpedagoger som nu medverkar i TV-serien klass 9A har sannolikt, såväl mer, som mindre lyckade stunder med klasser och enskilda elever. En lyckad lektion är ju, som alla lärare är väl medvetna om, inte att köra i repris. Vid andra försöket föreligger omständigheter, vilka inte var för handen vid det där njutbara tillfället när allt stämde så bra.

  5. Vad kan man förvänta sig efter 150 år av stängda klassrum?
    Ny är det hög tid att på andra sätt synliggöra den goda skolan och det fantastiska arbete som sker av våra lärare i de allra flesta klassrum!

  6. Visst behövs Gates – keepers för den kritiska skolforskningen!
    Inte bara religiösa sekter utan fastmer ekonomiska huserar i skolvärlden med
    kulspel om folkskolegrabbars och -tjejers skolpeng.
    Många faktorer spelar in i de resultat som ger skolframgång och
    att bli integrerad och ej segregerad. (Än viktigare att bekämpa segregering
    genom att premiera skolor som arbetar aktivt med detta, både på elevsidan och med undervisningsformer.)

    Om Gates mfl mjuka och hårda vara används för att mäta och väga
    framgångsrika lärarinsatser så skulle det inte förvåna om resultaten
    (som han tydligen redan förutskickat) visar på behov av dessa varor.

    Seriös forskning om skolframgång bör bara använda Gated communities
    som stöd om att gemensamma värderingar i skolfrågor är viktiga-
    inte minst för att stimulera “friare” kommunala skolformer!

    Hur kan digitala medier användas för att skapa en kreativ och stimulerande
    arbetsmiljö i skolor? Den och liknande mer öppna frågor kan visa på
    nödvändiga, tillräckliga och önskvärda strategier för att utveckla lärarens roll
    i lärprocesser där moderna medier kan bidra.

    Hans Örtegren

  7. Pingback: Jan Thavenius och 24 000 kameror « Tysta tankar

  8. Diane Ravitch gör i kapitel10: The Billionaire Boy`s Club i sin Bok The Death and Life of the Great American School Systen (Basic Books 2010, köps enkelt, billigt och snabbt via AdLibris eller Bokus) en kritisk granskning av Gatesstiftelsens och andra rika stiftelsers skolsatsningar. Hon påpekar att de hittills sluppit kritisk granskning i medierna,

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »