Skola och SamhälleJan Thavenius: ”Flumskolan” utvärderad?
De vuxna I Sverige, de som gick i skolan från 50-talet fram till 2000.talet, har goda resultat i den internationella studien PIAAC. Den studien kan ses som en utvärdering av den skola som utbildningsminister Jan Björklund så hårt kritiserat för att vara ”flummig” och för att den gav dåliga kunskaper, skriver Jan Thavenius i en fortsättning på artikeln ”Färdigheter för livet”? (red)
För inte så länge sen hade vi en skolminister – ja vi har honom fortfarande – som hela tiden talade om en ”flumskola” som vi hade haft i Sverige. Den var ”sämst i världen” i en mängd avseenden. Det blev aldrig klart vad han menade. Annat än att det var en skola som inte satte kunskapen i centrum. Kanske satte den eleverna och kunskaperna i centrum. Den klarade sig i alla fall bra i en del kunskapsmätningar som gjordes före ministerns tid. Och den satte inte vinsten i centrum.
OECD:s nya mätning kan ses som en PISA-undersökning i efterskott. Där hamnar Sverige totalt sett över genomsnittet tillsammans med de nordiska länderna och Nederländerna. Goda nyheter skulle väl vilken utbildningsminister som helst säga? PIAAC omfattar personer som började skolan mellan 1950-tal och 2000-tal. Man kan alltså se något av spåren av fem decenniers skolundervisning i den. Jag tänkte med andra ord använda PIAAC:s mätningar av vuxnas färdigheter i läsning, räkning och datoranvändning som en utvärdering av den s.k. flumskolan.
Naturligtvis måste man vara lika försiktig i sina tolkningar som när det gäller t.ex. PISA. Det är begränsade färdigheter man mäter och ord som ”problemlösning” kan ge intryck av mer avancerade färdigheter än vad det är. Problemlösningsuppgiften är ”förmåga att använda persondatorer, smarta telefoner och internet för att söka efter och värdera information, kommunicera med andra och utföra praktiska uppgifter”. Kraven när det gäller läsning och räkning förefaller vara högre.
Man kan invända att undersökningen inte har någon direkt koppling till skolan. PIAAC är i första hand ett mått – med betoning på ett – på ländernas vuxenutbildning och möjligheter att utvecklas i arbetet. Men rapporten slår också fast att den formella utbildningen varit helt grundläggande. En god skolutbildning ger generellt bättre möjligheter att bevara och utveckla färdigheter senare i livet.
Kombinationen av en god grundutbildning och bra och utbyggd vuxenutbildning kan man se som ett vinnande ”koncept”. Samma länder som toppar de tre mätningarna är också de som har högst andel deltagande i vuxenutbildning, över 60 procent. Det kan man tolka som ett gott betyg åt grund- och vuxenutbildningen i Sverige under dessa år. Resultaten kan naturligtvis variera under det här halvseklet och det vore intressant att få veta när man går vidare för att tolka undersökningens grundmaterial. Men några djupdykningar i decennier kan inte ha förekommit med de höga medelvärden som de nordiska länderna har.
När det gällde läs- och räknefärdighet kom Sverige på en femteplats väl i paritet med länder som Finland och Norge. Japan toppade listan i båda dessa avseenden men hamnade lite överraskande kring genomsnittet när det gällde datoranvändning. Där placerade sig Sverige på första plats. De nordiska ländernas genomgående höga placering är kanske inte så förvånande. Även andra undersökningar har visat att mer socialt jämlika länder eller skolsystem klarar sig förhållandevis bättre i olika kunskapsmätningar. Det tycks inte finnas något skäl att satsa på s.k. elitutbildningar. Alla presterar bättre inom ett jämlikt system.
Ett annat intressant resultat är att det inte fanns några större skillnader mellan män och kvinnor i kategorierna läsfärdighet och datoranvändning. Däremot låg männen genomgående högre när det gällde räknefärdighet. Beträffande läsning kan resultatet ge något att fundera över när diskussionen går hög över att pojkar läser mindre än flickor. Kanske bör man titta på vad, när och hur pojkar och flickor läser.
En annan och lite motsägelsefull sak att fundera över är att skillnaderna mellan hög- och lågpresterande är stora i Sverige – och när det gäller läsfärdighet även i Finland. Om man ser till vilka länder som gör Sverige sällskap i det här avseendet, så är det Kanada, USA, Storbritannien och Australien. Det är alla länder med relativt hög invandring. Undersökningen pekar på att andelen utlandsfödda påverkar resultaten och därmed snedvrider jämförelserna mellan olika länder. Skillnaderna i färdigheter är stora mellan in- och utrikesfödda vilket ju inte är förvånande även om kategoriseringen är grov. Utrikesfödda kan ju vara arbetskraftinvandrade högutbildade personer eller analfabeter. Andragenerationens invandrare presterar däremot bra i Sverige och det måste vara positivt ur integrationssynpunkt.
Regeringskansliets rapport om PIAAC konstaterar:
”Sverige ligger över genomsnittet för de deltagande länderna i läsning och räkning och högst när det gäller andelen med goda kunskaper i att lösa problem via IT/dator. Det pekar på att stora delar av den vuxna befolkningen i Sverige har de färdigheter som behövs för ett aktivt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden. Detta talar även för att Sverige har konkurrensfördelar gentemot många andra länder. Resultaten visar att arbetskraften är bra rustad”.
Det är kanske att ta i. Men ett gott betyg från regeringen på ”flumskolan” så här i efterhand.
5 Comments on “Jan Thavenius: ”Flumskolan” utvärderad?”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Bra kommentarer till PIAAC. Dock: OECD vill gärna att ingen skugga ska hamna på PISA, varpå man gör kopplingar mellan dessa studier genom att jämföra ålderskohorter tex 26-27-åringar i PIAAC med kohorten som gjorde PISA-testet 2000 och hävdar samband. Frågan är förstås hur starka samband det går att finna. Som påpekas i artikeln så spelar möjligheter att ta igen efter 18årsåldern, och vilka färdigheter som krävs i arbetslivet en stor roll för vuxnas (uppmätta) kompetens. Om OECDs tes håller så kommer nästa PIAAC – om och när det blir av – att visa ett tydligt fall för svensk del. Det är inte alls säkert. Alltför många andra faktorer spelar in. Detsamma gäller när OECD hävdar att PISA-resultaten i ett land går att koppla ihop med BNP-utvecklingen på sikt; jag vet inte hur många biljoner kr. högre Sveriges BNP skulle bli på sikt om vi nådde upp till Finlands nivå… (absurt? ja men det är en av världens mest inflytelserika utbildningsekonomer som står bakom; Eric Hanushek)
Jan Thavenius skriver ” PIAAC omfattar personer som började skolan mellan 1950-tal och 2000-tal. Man kan alltså se något av spåren av fem decenniers skolundervisning i den. Jag tänkte med andra ord använda PIAAC:s mätningar av vuxnas färdigheter i läsning, räkning och datoranvändning som en utvärdering av den s.k. flumskolan”. Vem eller vilka kallar den svenska skolan under denna period för en flumskola? Men som vanligt är det Jan Björklund som blir syndabock för något han inte alls uttalat.
Flumskolan uppstod som en följd av socialdemokratiska reformer i slutet av 80-talet och under tolv års regerande från mitten av 90-talet fram till 2006. Så sent som 1995 tillhörde Sverige toppnationerna i matematik och naturvetenskap såväl för gymnasium som grundskola vid TIMMS internationella kunskapsmätningar. Vid motsvarande mätning för grundskolan 2003 hade resultatet sjunkit mer per år än vad man någonsin uppmätt! Vid motsvarande mätning för gymnasiet 2009 hade Sverige sjunkit till näst sista plats, från topposition 1995!
Thavenius skriver vidare ” Men rapporten slår också fast att den formella utbildningen varit helt grundläggande. En god skolutbildning ger generellt bättre möjligheter att bevara och utveckla färdigheter senare i livet”. Den formella skolutbildning som ligger till grund för det rapporten säger är den skola där, precis som Thavenius skriver, både eleverna och kunskaperna sattes i centrum, alltså inte flumskolan där begreppet kunskap hamnar långt ner i prioriteringen.
Thavenius drar långtgående slutsatser ur rapporten när han skriver ” det tycks inte finnas något skäl att satsa på s.k. elitutbildningar. Alla presterar bättre inom ett jämlikt system”. Rena elitsatsningar är en sak, men att mot slutet av grundskolan differentiera i vissa ämnen är något som togs bort 1995 i den svenska skolan. Ett resultat av detta är bl.a. att de högpresterande eleverna i matematik och naturvetenskap försämrat sina resultat så katastrofalt att man vid de tekniska högskolorna står handfallen inför uppgiften att ge teknologerna en avancerad utbildning. Det kan även nämnas att i de asiatiska länderna presterar medeleleven i paritet med de högpresterande i Sverige. Samtidigt finns det mycket få lågpresterande elever i de asiatiska länderna.
Positivt med artikeln är att Thavenius (ovetande?) ger den svenska kunskapsskolan, som rådde för flumskolan, starkt beröm.
Men kära nån, har herr Liljevall sovit i ett par decennier? Han försöker lägga historien tillrätta enligt sin tro genom att påstå att Björlund avser med flumskolan något som kom till efter (de förhatliga) kommunaliseringsbesluten och de beslut som den borgerliga regeringen fattade i början av 90-talet. Utan tvekan vevade Björklund igång i mitten av 90-talet, tillsammans med bl.a. Hans Bergström på DN, där man hävdade att socialdemokratin sedan 70-talet skapat en skola som var släpphänt, föraktade kunskap och var till förfång för de mindre bemedlade barnen. Helt oavsett om dessa herrar hade rätt eller inte, så påstods detta samtidigt som mätningarna visade att svenska elevers kunskaper var mycket goda. Den svängning Liljevall försöker få till påminner om den historieskrivning som Moderaternas partisekreterare kom med för några år sedan, innan hon fick avgå..
Jag tackar både Jan Thavenius och kommentarerna från såväl Mats som Hans-Gunnar Liljevall.
Som jag uppfattar det rör det sig om två problemområden:
Problemområde 1:
Kopplingen mellan skolresultat och vuxnas prestationer, kompetenser etc. Det säkraste sättet att mäta denna koppling är att följa samma urval under några decennier. Som jag uppfattar det har den refererade undersökningen inte gjort detta. Dessutom saknas kopplingen mellan de senaste årens skolresultat och vuxnas kompetenser. Men som Mats påpekar, om nästa mätning inte visar motsvarande nedgång i vuxnas prestationer så indikerar detta åtminstone att det inte tycks finnas ett rakt samband mellan lärande i skolan och vuxnas kompetens tio-femton år senare. Men om det framkommer en säkerställd nedgång bland vuxnas kompetenser om 10-15 år så indikerar detta ett troligt samband.
Problemområde 2:
Skolhistorien och vem som har sagt vad om denna. När började nedgången för svenska elevers skolresultat i matematik och naturvetenskap? En av de starkaste kritikerna av svensk skola och utbildningspolitik, Inger Envist, menar att nedgången för både svenska och västerländska elevers kunskaper började redan under 1970-talet. Problemet med hennes argumentation är att hon även underkänner PISA-mätningarna eftersom dessa utförs av pedagoger med samma grundsyn som svenska pedagoger. Även hon framhåller asiatiska skolsystem plus det finländska som exempel på god utbildning. Vad Jan Björklund framhåller är jag lite osäker på, men har han inte i valrörelser upprepat 68-vänstern som orsak till flumskolan? Vilka reformer har denna vänster iscensatt? Svårigheten här är att borgerliga regeringar satt vid makten både när Lgr80 och Lpo94 satt vid makten, så det är även här svårt att dra raka samband mellan en politisk ideologi, t.ex. “68-vänstern” och skolreformer. Sedan återstår det också att fastställa samband mellan skolreformer och skolresultat.
Sverige är bäst!
Åtminstone i engelska som andraspråk.
Ja, så visar ett språktest, gjord av EF (Education First) av 1 700 000 vuxna människor i 60 länder (enligt rapporten från 2012, 54 länder uppger Aftonbladet).
Sverige hamnar i kategorin mycket högt på rankingplats 1, följt av Norge, Nederländerna, Estland, Danmark, Österrike och Finland
I kategorin högt återfinns bl.a. Polen, Ungern och Slovakien.
I kategorin måttligt återfinns bl.a. Slovakien, Argentina, Sydkorea och Japan
I kategorin lågt återfinns bl.a. Uruguay, Sri Lanka, Ryssland och Italien.
Och slutligen i kategorin mycket lågt återfinns bl.a. Chile och Marocko.
“Bättre engelskakunskaper går hand i hand med högre inkomst, mer export, ett gott innovationsklimat och bättre affärer”, säger Sverigechefen för EF. Om det är sant borde väl USA, Storbritanien, Australien och Nya Zeeland, som har engelska som förstaspråk, ligga bra till på den fronten. Och hur ser det ut i framtiden – Kina, som kanske blir världens största ekonomi, bidrar väl till att kinesiska blir ett attraktivt språk, vilket även Jan Björklund har uppmärksammat i vissa uttalanden om kinesiska som ett främmande språk i den svenska skolan.
Men finns det någon marknad för kunskaper om demokrati?
Ja, vissa mätningar sker, främst av ICCS. I sin senaste (?) rapport, från 2009, mäts kunskaper, attityder och värderingar samt deltagande och inflytande, för 14-åringar i 36 länder.
I kategorin “deltagande i medborgerliga aktiviteter i skolan” rankas Guatemala högst, följt av Grekland och Paraguay. Norge på plats 5, Sverige på plats 14, Danmark på plats 26 och Finland på rankingplats 27.
I kategorin “diskussionsklimat i klassrummet” ligger Danmark på första plats, Sverige på elfte plats och Finland på 23 plats.
I kategorin “jämställdhet” hamnar Taiwan etta, Sverige tvåa – följt av Spanien. Irland, Danmark, Norge och Finland.
I kategorin “kunskaper” (som berör politiska system, värden mm) hamnar Finland och Danmark på delad första plats, följt av Sydkorea, Taiwan och Sverige.
Sverige tycks vara rätt bra, men inte bäst.
Men hur är det i Human Development Report med sin årliga HDI-.index som innehåller en befolknings utbildningsnivå, förväntade livslängd, levnadsstandard, jämställdhet, miljöhänsyn etc. Men inte ens där ligger Sverige etta, sjua av ca. 150 stater i 2012 års mätning, vid en korrigering för ojämlikhet steg dock rankingen till tredje plats. På tal om ojämlikhet. Rapporten slår fast att utbildningsmässigt sker en ökad jämlikhet mellan olika regioner och stater, medan ekonomiskt sker det en ökad ojämlikhet. (det sistnämnda även inom staterna). Det som blir något märkligt i dylika mätningar är t.ex. mätning av koldioxidutsläpp, inte oväntat har t.ex. Nigeria en betydligt lägre utsläppsnivå än Sverige per capita som i sin tur har lägre än per capita-utsläpp i t.ex. USA. I andra studier kan vi se en viss minskning av koldioxidutsläppen i Sverige under den senaste 10-årsperioden. Men i en tillväxtekonomi sker både produktion och konsumtion. Konsumtionen har ständigt ökat och denna konsumtion sker av varor och tjänster (t.ex. via flyg etc.) från andra delar av världen.
Kort sagt, traditionella statistiska mätningar byggda på (national)stater där ett urval dras från en population inom en stat blir missvisande om vi inte även ser till att urvalet sätts in i globala ekonomiska och ekologiska system.