Jan Thavenius: Göra svensk utbildning bättre
På DNdebatt den 11 maj meddelar en grupp på elva experter att de ställer upp och arbetar för att göra svensk utbildning bättre. Det är ”tunga namn” som det brukar heta, två nobelpristagare, en f.d. finansminister och en mängd professorer. Det är ett självpåtaget uppdrag så man får väl kalla det en lobbygrupp. Lycklig den som får gratis annonsplats i DN. Något debattinlägg är det nämligen inte utan en annonsering från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Det meddelas att förbundet nu startar något som kallas en utbildningskommission. Det ska väl låta lite officiellt med en kommission. Normalt brukar det ju vara namnet på statliga utredningar.
Budskapet är att regeringens utbildningsreformer inte räcker för att ”vässa Sverige som kunskapsnation”. Sedan följer framställningen en välkänd mall. Först talas det om utbildningens värde för välfärden, människors personliga utveckling och frigörelse och för demokrati och bildning. Sedan svänger texten och nu är det bara tillväxten som räknas. ”Även ur ett ekonomiskt perspektiv är skolan central.” Som om någon plötsligt kommit på att skola inte bara handlar om bildning och frigörelse. I snabb följd kommer nu högre tillväxt tre gånger och lite högtravande påpekas att högre utbildning leder till högre lön.
Allt ska kommissionen ägna sig åt, grundskolan, gymnasiet, högre utbildning och forskning – och den svenska förskolan. En referensgrupp med ”ledande företrädare för svenskt näringsliv och förvaltning” ska knytas till gruppen. Och kommissionen kommer att bidra med ”ett objektivt och vetenskapligt beslutsunderlag” för svensk utbildningspolitik. Det låter betryggande. Återstår att se hur objektivt och vetenskapligt det blir.
Låt eliten leka experter. Högermänniskor förstår sig bara på ekonomi.
Jag föreslår att vi struntar i kommisionen med “fina namn”.
torestad.blogspot.com
HUR GÖRA UTBILDNINGEN BÄTTRE?
Jag läste artikeln. Vi bör nog ta lobbygruppen eller kommissionen på allvar. Det blir otroligt svårt att vända den nedåtgående trenden och kanske räcker inte alla de många “namnen” till, men jag anser att vi bör stöda alla krafter som vill effektivisera skolan.
För mig verkar det de skriver riktigt och framåtsyftande.
Du skriver: (citat) “Först talas det om utbildningens värde för välfärden, människors personliga utveckling och frigörelse och för demokrati och bildning. Sedan svänger texten och nu är det bara tillväxten som räknas” (slut citat)
Alla aspekter förs fram. Att tillväxten tas upp sist är självklart ur två synpunkter: Dels är pengar en nödvändighet för att driva en skola som är framgångsrik i alla avseenden (money makes the world go round). Dels måste skolan syfta mot att ungdomar får jobb (lära för livet och försörjning). Fråga ungdomarna vad de strävar för! De kommer inte att nämna bildning eller utveckling och frigörelse.
Vi får inte låsa in oss i ett elfenbens torn utan se verkligheten. Jag har utbildat ingenjörer och där gällde det att hänga med i utvecklingen. Att kunna utbilda sig själv, alltid lösa problem som dyker upp och att kunna samarbeta och leda andra stod högt på listan. Klassisk bildning stod lågt. Du kan förfasas över vår hemska prioritering – varken grekiska eller latin i ingenjörsutbildningen, men vi levde i verkligheten,