Skola och SamhälleJan Thavenius: Medborgare, din tid är ute
Skolan spelar en vital roll i demokratin. I skolan ska unga människor skaffa sig kunskaper om historien och samhället, möta människor av olika slag, öva sig att lyssna på varandra, lära sig att ge och ta argument och mycket annat. Skolan är en del av offentligheten, ett gemensamt rum i samhället, som i sin tur är avgörande för demokratins kvalitet. Om offentligheten blir mer och mer marknad, blir medborgaren mer och mer kund.
På många håll flyttar nu det privata kapitalet fram sina positioner i skolvärlden och offentligheten förlorar alltmer av makten över skolan.
*
I Storbritannien har David Camerons regering planer på tidernas privatisering. Vi har bara sett början på en toryideologi som löper amok, skriver Polly Toynbee i The Guardian. En lag förbereds som kommer att göra att alla offentliga tjänster inklusive skolan kan öppnas för anbud. Offentlighet på entreprenad med andra ord. Om detta blir verklighet, kommer det att innebära all makt åt det privata kapitalet.
Modellen ser ut så här. Vilket företag som helst kan kräva att en offentlig tjänst som det vill driva lämnas ut på anbud. Detta kommer att vara en rättighet som varken politiker eller användare kan motsätt sig. Två krav ska vara uppfyllda. Företagets bud ska ligga under de aktuella kostnaderna och kvaliteten får inte sänkas. Det är innebörden av konkurrenslagen. När tjänsten väl sålts är allt öppet för business. Skolor kan säljas, delas upp, flyttas, läggas ner. Och medborgarna har inte en chans att begära tillbaka dem och små möjligheter till insyn. Det som förr var offentligt blir nu privat.
*
I USA får företag och stiftelser dra av på skatten när de ger bidrag till allmänna ändamål. Det betyder att när de stora fonderna delar ut sina miljarder så är en god del skattebetalarnas, d.v.s. det offentligas pengar. Men offentlighetens insyn och ansvarsutkrävande saknas. De äldre amerikanska fonderna delade ut anslag efter ansökan. Men de nya – Gates, Waltons, Broads och andra – har däremot en egen agenda. De omtalas nu som spekulationsfilantroper som driver en sorts filantrokapitalism. De vet vad de vill åstadkomma, hur det ska ske och vilka organisationer som ska göra det. ”De vill inget mindre än att omskapa Amerikas utbildningssystem” skriver Diane Ravitch i ett kapitel med rubriken ”The billionaire boy´s club”.
Nu använder de rika pojkarnas fonder sina pengar till att privatisera det offentliga skolväsendet. Privata skolor ska drivas som företag och utbilda en ”anställningsbar” arbetskraft. Medborgare vart tar du vägen? En avreglerad skolmarknad är målet, konkurrens, valfrihet, effektivitetsmätningar, nedläggning av ”dåliga” skolor och avskedande av ”dåliga” lärare är medlen.
Aldrig tidigare, skriver Diane Ravitch, har det funnits så rika fonder som försöker styra USA:s skolväsende som alltid vilat på en stark offentlig skola. Aldrig tidigare har fonderna delat ut så mycket pengar till universitet, organisationer och tankesmedjor för att undvika granskning och slippa kritik. ”Det är något grundläggande antidemokratiskt i att lämna ifrån sig kontrollen över den offentliga skolan till privata fonder styrda av landets allra rikaste människor.” Dessa fonder fortsätter Diane Ravitch är ”bastioner av oansvarig makt”.
*
Här hemma har Timbros chef Markus Uvell gått till angrepp på regeringens skolpolitik från höger (DN110304). Den begår ett ”svek” mot privatskolorna genom att delta i en ”kampanj” mot dem. Det är nog bara Uvell som kan se en sådan kampanj. Det fria skolvalet och privatskolorna har enligt honom varit ”enormt framgångrikt” och varit en förebild för Europa och USA. Sanningen är att den svenska skolpolitiken bara är en spegling av utvecklingen i andra länder. När det gäller hur framgångsrik den varit råder det delade meningar. PISA-analyserna som tillmäts så stor vikt när det gäller att avgöra hur ”usel” den svenska skolan är har konstaterat: att de högpresterande skolorna egentligen inte har förbättrat sina resultat; att det fria skolvalet har ökat segregationen och påverkat resultaten negativt; att konkurrens mellan skolor inte ger bättre resultat och att Finland klarar sig mycket bra utan privatskolor.
Markus Uvell vill av osakliga och ideologiska skäl ha mer privatskolor. Han pratar om skolor som om de vara isolerade öar. Han skriver bland annat att ”brist på valfrihet låser fast den som haft otur i livets lotteri”. Det är förmodligen inte första gången som sociala skillnader betraktas som otur och det sociala livet som ett lotteri. Men det är och förblir en samhällsanalys på följetongsnivå. I ett annat stycke hittar man meningen: ”Makten över utbildningen ska ligga hos medborgarna, inte politikerna.” Men timbrochef, det är som medborgare vi har insyn och inflytande över politikerna som vi kan göra ansvariga. På den privata marknaden har vi inget av detta. Då är vi bara kunder.
*
Varför talar vi om friskolor? Det avgörande är att de är privata och inte offentliga. Vi har inte haft någon friskolereform utan en privatisering av den offentliga skolan. Den privatiseringen håller nu på att skapa en ny sorts skola och en ny sorts undervisning. Hur kommer det att se ut om ett par mandatperioder?
Privatskolorna har ökat sina marknadsandelar till 70 procent och det är fortfarande tre bolag som äger de flesta. De har sålts ett antal gånger med god vinst. Ägarförhållandena är oklara men de kallas fortfarande friskolor. De är så många att Skolinspektionen är Sveriges största myndighet. Ändå hinner den bara med stickprovskontroller.
Varje år stängs de tio procent av Sveriges skolor som är sämst i OECD:s Standard Efficiency Test. Kommunerna är i lag ålagda att driva upptagningsskolor som tar hand om de elever som vid nedläggningarna blir utan skola eller som privatskolorna tycker är för dyra i drift.
Läroplanerna är slimmade och innehåller svenska, moderna språk, matematik och naturvetenskap. Varje elev har dessutom rätt att välja två extra ämnen – i mån av tillgång på lärare. Det kallas det fria ämnesvalet. Undervisningen börjar med individuell digitaliserad träning av basfärdigheterna. Sedan arbetar varje elev vidare med sitt individuella program under handledning av en certifierad lärare. Genom den här modellen som hämtats från Bill Gates fullskaliga tester i USA har lärarkåren kunnat skäras ner med över 25 procent och skollokalerna med gott och väl 30. Eftersom inte alla elever arbetar med sina program samtidigt behöver man inte så många sittplatser.
Jag överdriver inte om jag säger att också Markus Uvell är nöjd.
One Comment on “Jan Thavenius: Medborgare, din tid är ute”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
LÄRA FÖR LIVET!
Friskolor skapades för att införa ny pedagogik. För att få tillstånd att skapa en friskola måste den som skapar den visa att den bär med sig något nytt positivt som inte finns i kommunala skolor. Av de tio främsta gymnasierna är åtta fristående.
Varken skolor som drivs av kommunen eller av bolag som vill ha största möjliga vinst är en bra lösning. Skolorna bör styras av skolans elever, föräldrar och personal. Normalt startas friskolor av pedagoger som har nya goda idéer. De får kämpa hårt och bidra med egna pengar. När sedan skolan lyckas och får fler elever, så säljer den utpumpade pedagogen skolan och får lön för all sin möda.
Ny skollag 2010 fattade riksdagen beslut om en ny skollag som bl a öppnar möjligheter att driva kommunala skolor som s k självförvaltningsorgan med styrelser som sammansätts av nyttjare och personal. Formen är tydligare och mera långsiktig än ett intraprenadavtal och även bättre kopplad till den demokratiska styrningen av skolan.
Det finns numera ganska många kommunala friskolor. Det finns också friskolor som drivs av elever eller av föräldrar. Politiker skall inte driva skolor. De suger ut skolorna mer effektivt än bolag via en enorm byråkrati. De tio-femton procent som bolag kan pressa ur skolan svara mot de femtio procent som byråkratin i kommunala skolor pressar ut.
En san demokratisk skola ägs och drivs av elever och lärare. Den blir trivsammare och effektivare. Lärarförbund och lärare vill att byråkratin i skolan skall kraftigt reduceras. Den hindrar lärare att arbeta effektivt och den kostar ofantliga summor.