Johan Prytz: En läroplan för framgång

Trots Matematiklyftet visar TIMSS2019 att de svenska matematikresultaten inte lyfter. I nästa läroplansreform måste skolmyndigheterna få ordning på kursplanen i matematik, med tydligare direktiv om vad lärare ska undervisa om och i vilken ordning, skriver Johan Prytz. (red.)

De svenska matematikresultaten (åk 4 och 8) i senaste Trends in International Mathematics and Science Study (TIMSS2019) är en besvikelse. Visserligen sjunker inte resultaten, men de står still. Sett över de senaste fyra mätningarna har resultaten stagnerat på en låg nivå, vilket är förvånande med tanke på de stora resurser som satsats på fortbildning av lärare, inte minst genom det så kallade Matematiklyftet under perioden 2012–2016. För att hitta en väg ur denna situation kan det vara värt att titta tillbaka i historien och se vad som fungerat tidigare.

Beroende på ideologiska vindar har olika lösningar till denna utveckling presenterats. Här kan dock lärdomar från tidigare erfarenheter vara till hjälp: om vissa lösningar tidigare visat sig fungera, finns det möjlighet att de fungerar igen. Baserat på historien vill jag därför föreslå tydligare statlig styrning via läroplanen och stödmaterial. Tyvärr är det en lösning som det talas för lite om idag.

Dagens situation påminner om 1970-talets. Resultaten i matematik i grundskolan låg under hela decenniet på ungefär samma nivå, vilket var en låg nivå med internationella mått mätt. Därefter hände något. I 1980 års motsvarighet till TIMSS presterade svenska elever i åk 7 jämförelsevis dåligt för att i TIMSS1995 nå över internationellt genomsnitt både i åk 7 och 8. Det är Sveriges bästa resultat i TIMSS någonsin.

En mycket trolig bidragande orsak till denna positiva utveckling var att skolmyndigheterna fick ordning på kursplanen i matematik samt tillhörande kommentarmaterial och diagnosmaterial. Under 1970-talet var dessa i vissa avseenden otydliga eller till och med motsägelsefulla. Observera att kunskapsmålen inte var låga, snarare tvärt om. Problemen handlade istället om oklarheter i hur lärarna skulle nå dit.

I en nyligen publicerad artikel undersöks på vilket sätt 1980 års läroplan i matematik (Lgr80, i kraft från 1980 till 1995) påverkade resultaten i TIMSS1995. Resultaten hade som nämnts ovan förbättrats kraftigt sedan motsvarande mätning gjordes år 1980.

Studiens slutsatser handlar till stor del om vikten av tydlighet och en viss typ av tydlighet.

1. Mer detaljerade beskrivningar i kursplanen av det matematiska ämnesinnehållet i kombination med en tydlig progression var viktigt för att förbättra resultaten. Progressionen handlade om att det angavs i vilken ordning olika moment skulle komma och att det fanns en förändring i svårighetsgrad.

2. Kursplanen och dess kommentarmaterial gav tydliga exempel på vad kursplanens formuleringar motsvarade i undervisningssituationen. Detta gällde inte minst målformuleringar om problemlösning med tillhörande förmågor.

3. Det var viktigt för resultaten att kunskapsområden hade en tydlig plats i diagnosmaterial och nationella prov, till exempel en del för aritmetik och en del för något annat område

En väsentlig del av analysen är att kunskapsområdena aritmetik och algebra jämförs. I Lgr80 gällde, i stora drag, punkterna 1 till 3 för aritmetiken, men inte för algebran. I de internationella kunskaps­mätningarna (från 1980 till 1995) förbättrades de svenska resultaten mycket i aritmetik, men väsentligt mindre i algebra. Det stödjer en slutsats om orsakssamband mellan kursplanens design och förändrade testresultat. Denna slutsats stärks också av en läroboksanalys som visar att algebrakapitlen, under perioden 1980–1995, succesivt blev färre, kortare och introducerades senare; det samma gällde dock inte aritmetikkapitlen.

Viktigt att notera är att analysen inte utesluter att andra faktorer kan ha haft positiv effekt på elevresultaten. Punkterna 1 till 3 ovan tycks ha varit nödvändiga, men inte tillräckliga för framgång. Det fanns troligtvis något annat som också bidrog till att lyfta resultaten, men det är oklart vad det var. Vi vet att det även under 1980-talet skedde fortbildningsinsatser och vi vet att sättet att undervisa matematik kom att förändras under 1990-talet. Tidiga betyg och nationella prov i lägre årskurser kan dock uteslutas som framgångsfaktorer eftersom de togs bort under perioden. Men över lag är kunskapsläget relativt dåligt när det gäller hur undervisningen bedrevs under 1980-talet och det tidiga 90-talet.

Studiens slutsatser väcker frågor om dagens nyligen reviderade kursplan i matematik eftersom punkterna 1 och 2 ovan inte är kännetecknande för den. I dagens läroplan läggs stor vikt vid mål – vad eleverna ska lära sig – och de handlar till stor del om förmågor. Studien tyder också på hur en mer detaljerad statlig styrning av ett skolämne via en läroplan med kommentarmaterial kan ha positiva effekter på elevresultaten. Det handlar om tydligare direktiv om vad lärare ska undervisa om och i vilken ordning. Det är dock en aspekt som inte har en framträdande plats i de pågående diskussionerna om hur matematikundervisningen kan förbättras. Det är inte heller mycket uppmärksammat i diskussionerna om ett återförstatligande av skolan. Där tycks fokus ligga på kunskapskontroll för att motverka betygsinflation, till exempel mer externt rättade nationella prov och hur betygen ska knytas till dem.

Skolmyndigheterna behöver inför nästa läroplansreform vara öppna för att förändra designen av kursplanerna för matematik. Det kan ha stor betydelse för att lyfta kunskapsresultaten. Att använda sig av förmågor har säkert fördelar och de bör nog finnas kvar, inte minst för kontinuitetens skull, men det bör kombineras med delar som påminner om punkterna 1 och 2 ovan. Varför inte redan nu påbörja försök med nya typer av kursplanedesigner? Den nuvarande läroplanen är snart tio år gammal och om några år är det dags för en ny.

Johan Prytz är docent i didaktik med inriktning matematik vid Uppsala universitet. Han forskar om skolmatematikens historia.

Referenser

Prytz, Johan (2020). Framing for Success: Governance of Swedish School Mathematics, 1980–1995. Nordic Journal of Educational History, Vol. 7, No 1 2020. [https://doi.org/10.36368/njedh.v7i1.165]

Bildkälla: sandid.

10 Comments on “Johan Prytz: En läroplan för framgång

  1. Kursplaner är förstås på intet sätt oviktiga. De har däremot sannolikt mindre inverkan på resultaten i de internationella testen som ges. Andra faktorer har nog större betydelse. 1994 infördes en ny läroplan och nya kursplaner för grundskolan. Dessa kursplaner hade sannolikt inte hunnit få något som helst betydelse för de resultat som gav det undantagsresultat i matematik och naturvetenskap som för svensk del uppnåddes 1995. Tyvärr.

  2. Tydliga kursplaner är viktiga i matematik, men de låga resultaten i SIMS 1980 berodde sannolikt på annat än kursplaner. Under 70-talet infördes mängdlära i grundskolan med det katastrofala läromedlet ”Hej Matematik”. Det drabbade såväl aritmetik som algebra för de elever som deltog i SIMS 1980. 70-talet var även en övergångsperiod från folkskola/realskola till 9-årig grundskola. Det innebar bl.a. brist på ämneslärare och en grundskola som ännu inte tagit form.

    Under perioden 1980 – 1995 utbildades kompetenta ämneslärare (adjunkter) för grundskolan, som även stabiliserades. Det ledde fram till en framträdande roll för Sverige i TIMSS 1995. Tyvärr följdes detta upp med en dramatisk försämring i matematik och naturvetenskap i TIMSS 2003. Denna period av försämring föregicks av flera riskfyllda reformer, som bidragit till de permanenta matematikproblem vi ser i såväl grundskolan som i gymnasiet.

  3. Apropå TIMSS 2019 – vad kan förklara följande spridning för matematik åk. 8?
    Singapore 616
    […]
    Ryssland 543
    [….]
    EU- och OECD-genomsnitt 511
    Finland 509
    Norge 503
    Sverige 503
    […]
    Frankrike 483
    Nya Zeeland 482

  4. Läroplanerna tycks ha föga med elevernas resultat att göra. Magnes och min Medelstastudie, omfattar tre läroplaner (Lgr 69, Lgr 80 samt Lpo 94). Studien uppvisar inga skillnader i resultat (åk 1–9), i stället är det stabiliteten i elevernas prestationer som är det anmärkningsvärda. TIMSS kan användas till mycket, men inte till att studera utfallet av enskilda läroplaner. M a o lägg läroplansspåret på hyllan. Det finns mycket annat som sannolikt har större betydelse för elevernas resultat.

  5. Jag tror New Math, mängdläran och Hej Matematik har fått överdrivet dåligt rykte. Till ett par andra studier har jag gått igenom all resultatstatistik (åk 1-9) från utprovningen av New Math i Sverige på 60-talet och standardprov och andra tester gjorda på 70-talet. Det är långt ifrån en succé för New Math, men statistiken ger inte heller stöd för ett kapitalt misslyckande. Störst tycks problemen ha varit i åk 7-9. Men det är tydligt att SÖ gav upp viktiga delar av reformen redan 1974, dvs redan ett år efter att den påbörjats i alla årskurser. Därtill gav SÖ ut ett nytt kommentarmaterial som starkt tonade ner New Math, men kursplanen i Lgr69 fortsatte gälla och där var New Math viktigt. Huruvida de motstridiga budskapen bidrog till de låga resultaten i SIMS1980 har jag inte belägg för. Däremot försvann motstridigheterna i och med Lgr80 och min studie som refereras till i SOS ger klara belägg för att läroplanens tydlighet kring aritmetiken bidrog till att lyfta resultaten i TIMSS1995. Men jag utesluter inte andra påverkansfaktorer. Lärarutbildningen är en sådan möjlig faktor, men det har jag inte undersökt.

    • Mitt inlägg om New Math, den 15 december, var alltså ett svar på Hans-Gunnar Liljevalls kommentar.

  6. Svar till Arne Engström. Medelstastudien handlar om en kommun, medan TIMSS är representativt för hela riket. Att resultaten skiljer sig åt mellan dessa studier är inget konstigt – varför skulle inte sådana avvikelser kunna finnas – men de är desto svårare att förklara.

    Angående frågan om TIMSS kan användas till att studera utfallet av enskilda läroplaner, så är det värt att notera att många TIMSS-rapporter innehåller resonemang om vilka förutsättningar eleverna har haft att lära sig det som TIMSS testar och hur det påverkat utfallet. Och läroplanen är en del av de förutsättningarna. Notera att jag inte bara studerat kursplanen utan även kommentarmaterial, diagnosmaterial och standardprov. Därtill har större urval populära läroböcker också studerats. Således, min analys skiljer sig på principiell nivå inte från analyser som återfinns i TIMSS-rapporter, men den är betydligt mer detaljerad. Resultaten som presenteras stödjer en slutsats om att läroplanens utformning påverkade resultaten i positiv riktning. Men jag är tydlig med att läroplanens utformning inte ensamt kan förklara TIMSS-resultaten.

  7. Lgr 11 omfattar också området FORUMULERA OCH LÖSA PROBLEM. Ett arv både från den logiska matematiken och den analytiska filosofins kunskapsteori. Filosofen Åsa Wikforss kritik av pedagogiken i “Alternativa FAKTA” (2017) har varken lärare eller pedagoger kunnat mota bort (se Holm 2020).
    i artikeln “Sputnik gav oss mängdlära” (FoF 3/2012) gör Prytz uttalanden. Men en lektor vid ett tekniskt gymnasium, säger att “mängdlära, boolesk algebra och den matematiska logiken enbart är av intresse för den som studerar datorkretsar”.
    Jag hävdar, att vi i dagens kriser av Corona och miljö, också måste kunna genomskåda Rubensons text i “Livslångt lärande” (1996, s 32). Den andra generationen av det livslånga lärandet är ett nytt POLITISKT-EKONOMISKT PERSPEKTIV, som “identifierar betydelsen av högt utvecklat humankapital, vetenskap och teknologi för att stödja omstruktureringen och större internationell konkurrenskraft genom ökad produktivitet. FINANSMINISTRAR har börjat låta som UTBILDNINGSMINISTRAR.”
    Samhället sitter fast i digitaliserings-industrins algoritmbehov långt förbi Prytz läroplans- och kursplane-analyser.

  8. Pär!

    TIMSS och PISA mäter på olika sätt. I PISA är det mycket vardagsmatematik medan man i TIMSS fokuserar mer på ren matematik(förberedelse för fortsatta studier). Traditionellt har Sverige, efter 1995, haft bättre resultat i PISA än i TIMSS. Det gäller även våra nordiska grannländer. För flera östeuropeiska länder är det tvärt om. Ryssland t.ex. hamnar långt ner i PISA. De asiatiska länderna är i topp i båda mätningarna. Resultatspridningen är mindre i PISA än TIMSS!

    Ska man nå höga resultat i TIMSS måste ribban läggas högt i aritmetik, algebra och geometri. Det räcker att granska läromedel och nationella prov i Sverige så ser man att så inte är fallet. I TIMSS 1995, när vi hade särskild kurs, fick Sverige 540 p i matematik.

    • Tack Hans-Gunnar för detta klargörande.
      Det som förvånar något är Finlands relativt låga siffra.
      Men om vi ser på TIMSS 2019 åk. 8 naturvetenskap får vi bättre siffror för t.ex. Finland och Sverige men sämre för Norge – se nedan.

      Singapore 608
      […]
      Ryssland 543
      Finland 543
      […]
      Sverige 521
      […]
      EU och OECD-genomsnitt 515
      […]
      Nya Zeeland 499
      Norge 495
      Frankrike 489

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »