Skola och SamhälleJohan Strandqvist: Det handlar både om strukturerna och om lärarna
”Nu har forskningen kommit fram till vad som är den viktigaste orsaken till att resultaten i skolan sjunker. Det är lärarna som är orsaken.” Detta mötte en rektor sin pedagogiska personal med i aulan första dagen på vårterminen. Trodde först inte mina öron men valde att tolka det positivt. Rektor ville bara visa på att vi var viktiga och att det vi gör är viktigt.
Detta att lärarna är den enskilt viktigaste faktorn för hur elever lyckas med sina studier möts man ideligen av från politiker, skolledare och journalister, ofta med en hänvisning till olika forskningsrapporter. Detta ska inte handla om att det vi lärare gör inte är viktigt, heller inte att vår roll kan vara avgörande för elevers måluppfyllelse, men jag vill diskutera om det är den enskilt viktigaste faktorn för hur skolan lyckas med de mål som satts upp.
McKinsey har kommit ut med två rapporter om framgångsrika skolor som hänvisas till av många beslutsfattare. ”How the worlds best performing schools come out on top” från 2007 och ”How the worlds most improve school systems keep getting better” från 2010. Det man i korta drag kommer fram till är att det inte är genom att ändra om skolstrukturer man förbättrar skolan utan genom arbetet i klassrummen.
En indikation på att det kan finnas anledning till ett lite mer kritiskt förhållningssätt till McKinseys slutsatser är att en av huvudförfattarna, Michael Barber, var ”Chief Adviser” i det brittiska utbildningsdepartementet och talar i egen sak när det hänvisas till framgångsrika brittiska projekt kring att höja läsförståelsen. Projekt som andra forskare, Dylan William, visat bara har haft marginella effekter.
Det kan tyckas konstigt att ta en diskussion om att lärarna är viktiga. Stötta lärarna och se till att de utvecklas i sin profession låter väl alldeles utmärkt. Jag var till en början med på tåget, men när det blev som ett mantra och när det började bli ett argument för att inte titta på effekterna av mer strukturella förändringar som gjorts och som behöver göras. Det är visat att den viktigaste faktorn för framgångsrika skolor är elevernas egna förutsättningar för lärande, t.ex. deras socioekonomiska bakgrund, deras redan tillägnade kunskaper. Det blir betydligt lättare att hänföra allt till lärarnas kompetens än att ta tag i hur samhället utanför skolan är organiserat. Jag har noterat att Hattie i början av sin rapport förklarar att han väljer att helt utelämna socioekonomiska faktorer, inte för att han menar att de inte är viktiga utan för att de är utanför skolans ramar och därmed svåra att påverka.
Givetvis är det mycket bra att det är ett fokus på lärarnas profession och professionalitet och att det satsas resurser är på tiden. Dessa resurser bör givetvis användas på ett så bra sätt som möjligt. Min poäng är att det finns alternativ till McKinseyrapporterna. De utbildningsorganisatoriska förändringar man gjort i Ontario, Kanada, verkar väldigt genomtänkta och värda att studera närmare. Beslutsfattare, titta på var Kanada ligger i PISA-listan så är väl det ett argument nog för er! Vad de har gjort presenteras i en artikel av Carol Campbell och sammanfattas i sex punkter:
- Ledarskap för att genomföra en strategi för skolutveckling som är forskningsbaserad och beprövad. (Man är tydlig med att det inte är rätt väg att genomföra förändringar som bygger på statistik och toppstyrning. Istället ska det bygga på professionell kunskap i en lokal kontext.)
- Genomföra, tillhandahålla och implementera forskning för att stödja skolutveckling som bygger på beprövad erfarenhet. (Forskningen ska vara anpassad mot de mål och den praktik som finns i verksamheten och ske i verksamheten av lärare i verksamheten.)
- Skapa strukturer på individuell och kollektiv nivå att tillgodogöra sig, producera, förstå och använda sig av forskning.
- Stödja samverkan för forskning och implementering av forskning genom nätverk och partnerskap.
- Kommunicera och sprida kunskap om forskning och beprövade erfarenheter.
- Bidra till forskningen och om forskningen på lokal, nationell och internationell nivå.
Vi lärare är beredda att vara aktiva i skolutvecklingen, men inte som passiva mottagare av beslut om visioner och mål för skolan som tagits av ledningen i toppen av organisationen. Vi vill vara de som driver skolutvecklingen, men då utifrån de bevis som tas fram inom ramen för den verksamhet vi är verksamma i och som anpassats efter de förutsättningar vår verksamhet har.
Skapa förutsättningar för lärare att ägna sig åt egen forskning. Huvudmännen i svensk skola bör ägna sig åt att skapa en likvärdig skola i Sverige som ger alla elever samma förutsättningar att nå mål utan att dras ner av faktorer som inte skolan kan påverka. Skolinspektionens rapport som visade att huvuddelen av de granskade huvudmännen inte klarade att skapa en stödjande organisation för att skolan att kunna uppfylla styrdokumenten ger väl en vink om att det finns utvecklingsområden på denna nivån också.
(Johan Strandqvist är kemi- och matematiklärare på Österportsgymnasiet i Ystad)
10 Comments on “Johan Strandqvist: Det handlar både om strukturerna och om lärarna”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Det centrala i det du skriver ligger nog här: “Det är visat att den viktigaste faktorn för framgångsrika skolor är elevernas egna förutsättningar för lärande, t.ex. deras socioekonomiska bakgrund, deras redan tillägnade kunskaper. Det blir betydligt lättare att hänföra allt till lärarnas kompetens än att ta tag i hur samhället utanför skolan är organiserat. Jag har noterat att Hattie i början av sin rapport förklarar att han väljer att helt utelämna socioekonomiska faktorer, inte för att han menar att de inte är viktiga utan för att de är utanför skolans ramar och därmed svåra att påverka”
Varför tar vi “medelklassens” språk för givet!? I alla ämnen! Den “socioekonomiska” bakgrunden är inte samma sak som den “sociokulturella” eller en kulturhistorisk “tradition” som fanns i det mer “korthuggna språket” på exempelvis Vygotskijs tid under 1920-talet i dåtidens Sovjetunion.
Räknefärdighet, geometri och algebra är till stora delar instrumentella färdigheter som tränas upp via symbolers samspel och “goes without saying” enligt Wittgenstein.
Vi “pratar ihjäl” även fysikämnet.
Stephen Lerman (som nu är i pension) är förfärad över utvecklingen i England där pedagogisering och didaktisering går allt längre ner i åldrarna.
Kan vi inte erkänna att vi fått en “flickskola”! Lisa Simpson (den tecknade serien i TV) fich klä ut sig och gå över till “pojkarnas” avdelning för att få höra var hon tänkte “fel” – rakt av. Hon jublade! Äntligen hade hon lärt sig något hon inte redan kunde! Snabbt och enkelt.
Visst är det viktigt med strukturer. Men för att strukturer ska bli framgångsrika måste man ta död på härskande kulturer. Det är föga framgångsrikt att vare sig implementera ny forskning eller andra arbetssätt om man inte rensar ut det självklara.
Börja där. Bygg sedan strukturer för att skolan inte ska vara beroende av de individer som finns i organisationen. Verksamheter som bygger på endast det som finns i huvudet på individer lever farligt.
Ett blogginlägg kring det med självklarheter: http://www.pluraword.blogspot.se/2015/01/rensa-ut-sjalvklarheter.html
Delar helt den analys som Johan gör. Vill också stödja de tankar han för fram för att kunna åtgärda problemet.
Fullan, Michael. (2014). Förändringens sex hemligheter – vad goda ledare gör för att deras organisationer ska utvecklas och överleva. Kommunförbundet Skåne. Forskning i korthet 2014:1. Översättning och sammanfattning av Esbjörn Hellström, Lund.
Orsaken till att resultaten i skolan sjunker. Många har synpunkter på detta. Lärarnas bristande skicklighet. Mål-och resultatstyrningen. Det fria skolvalet. Kommunaliseringen. De graderade betygen. Utarmningen av de estetiska ämnena. Katederundervisningen. Stöket i klassrummen. Skolket. Osv.
Det är en mängd fristående faktorer som var och en kan ha större eller mindre ”skuld” till de sjunkande resultaten. Det som saknas är en logisk analys som kan binda samman dessa faktorer. Detta försvåras av att reformerna och iakttagelserna gjorts från ett utifrånperspektiv.
Om man i stället hade utgått från vad en elev behöver för att kunna lära sig bra skulle det vara lättare att göra en sådan analys. Erfarna lärare vet mycket om vilka förutsättningar eleverna behöver. Tanketid. Ställtid. Ostyckad tid. Fritid. Mening. Glädje. Uppskattning. En bra skolmiljö. Bra utvärdering. Vettiga ordningsregler. Vill man veta varför eleverna misslyckas att lära sig kan man med fördel utgå från vad som hindrar eleverna att få dessa förutsättningar.
Läs om detta på sidorna 40 – 56 i boken Tumskruvsfabriken på http://www.perackeorstadius.se
Otroligt snäv bild av hur forskning ska bedrivas: med fokus på Sveriges utbildningsväsende, inom den egna verksamheten, av de personer som redan finns där.
Har vi inget att lära av andra system i andra länder och av personer med andra insikter än skolhorisonten?
Som jag ser det, är innehållet, läs: åsikterna, i denna artikel ett av problemen med svensk skola och den diskussion som ibland tillåts snäva in på ett alldeles för enögt sätt. Vi måste våga höja blicken!
Vi blir inte sämre lärare för att vi säger att lärarkompetensen är avgörande för framgång för eleverna eller att vi kan ännu bli bättre. Vi blir bättre om vi vågar möta en obekväm bild av vår profession utan att ta åt oss personligen. Och vi blir mer professionella.
Ja Maria – svensk lärarkår måste nog våga höja blicken! Den måste också frigöra sig från den underdånighet som finns i begreppet “forskning”! Den måste också frigöra sig från sin egen skugga.
Varför är lärare så prudentliga? Strykrädda! Rädda för en Skolinspektion! Ett löjligt Skolverk!
Allt görs så förbannat märkvärdigt och var finns dessa “andra länder”? Ingen inbillar sig väl att den kadaverdisciplin, med läxor, prov och en inträning till att bli en “produkt” eller “arbetskraft” som finns i Hong Kong och Shanghai är något moderna ungdomar kommer att acceptera.
Kan ingen sociolog ställa frågan hur det kan vara rimligt att STÅ UT i 12 år utan tempoväxlingar? Sedan 4-5 år till för att bli lärare för att återvända till samma mantran…
En kommentar: McKinsey är ett internationell konsultföretag. De rapporter som refereras är inte granskade av forskarkollegor och är inte heller publicerade för forskarsamhället. Och håller inte vetenskaplig kvalitet efter vad jag kan se, med hänsyn till litteraturgenomgång, analyser och avsaknad av kontextuell insikt.
Vi kommer att ta upp denna gråzon under Skolforsk-konferensen på onsdag i Stockholm. Och en fråga: hur kan man ta itu med forskningsmissbruk av det här slaget – att hävda att forskningen visat att det är lärarnas fel att det blir sämre resultat i skolan.
Rektorn i inledningen till din artikel hade alldeles rätt, men kanske uttryckte det fel. Det är helt riktigt att all forskning om skolutveckling har visat att skolan kan aldrig klara av problemet att ge alla elever den undervisning de individuellt behöver genom att fortsätta med lärarledd klassrumsundervisning. (UNESCO:s två stora internationella kommissioner). Naturligtvis är det inte lärarnas individuella “fel” att de inte längre kan förmedla den undervisning som behövs. Det är kunskapsutvecklingens “fel”.
Ni kan förtsätta att diskutera era pedagogiska petitesser och skylla på politiker, kommuner, rektorer, strukturer
och föreslå vad lärarna kan göra istället för att undervisa ända tills “the hell freezes over” , utan att det påverkar skolutvecklingen det allra minsta.
Den enda möjligheten att förbättra skolan är att ersätta läraren med modern teknik.
Det finns ingen ärligt tänkande lärare som vet om det, men så länge som lärarfacken och lärarhögskolorna sprider sin propaganda om lärarnas oumbärlighet. så kommer inget att hända
Om jag säger att om vi idag lägger ner alla lärarhögskolorna så kommer det inte att medverka negativt för skolutvecklingen så är det väl ingen som “tror sina öron”. Men sannolikheten för att detta är sant ligger fram emot 100%.
Lennart Swahn – http://www.sweducation.eu
Håller med Sverker. Det läggs alltför mycket vikt på resultat producerade av antingen “konsultföretag” som McKinsey eller internationella ekonomiska institutioner som OECD med PISA som ytterligare en teknisk-ekonomisk instans som bedriver komparativ “forskning” om hur “kvalitén” i kunskap ligger till. Metoderna som PISA använt sig av har varit föremål för svidande kritik under senare tid. Dock brukar inte sådan kritik diskuteras offentligt utan inom akademin (vilket är synd). Främst gäller kritiken utformningen av frågeställningarna i enkäter till femotonåringar i olika länder, att variabler så som kontext sätts åsido för att i möjligaste mån visa på liknande mönster resultat och, ja, att resultaten sägs bidrar med sunda insikter om vad kvalitén är utifrån en enkät undersökning. Men i Sveriges olika “bildningskommuner” där SKLs ekonomisk antologi hävdar vikten av rankningslisata (återigen som inidkatör av kvalité) och där trendpedagogik sägs kunna höja kvalitén (se: resultat) är det inte konstigt att man misstar teknisk kunskap för utbildningsvetenskaplig forskning.