Josefin Ståhlberg: Vargen är redan i skolan

Vi i skolan behöver er hjälp. Vi har under flera år på olika sätt försökt berätta hur era barn och barnbarn har det i skolan och hur de drabbas av dagens skolmarknadssystem. Men det har inte varit så lätt att nå ut. Jag undrar om du har hört oss? Annars skulle jag vilja att du lyssnar nu. Vi har länge ropat att vargen kommer, och jag vill berätta för dig att vargen är här nu.

De elever som behöver skolan mest klarar sig inte i skolan idag. Det kan handla om barn med stödbehov som lämnas ensamma i stora klasser, utan hjälp, barn med psykisk ohälsa som lämnas utan stöd ensamma i stora klasser, utan hjälp, barn med lässvårigheter som lämnas att lyssna sig igenom sin skolgång, ensamma i stora klasser, utan hjälp. När det händer ett barn du själv känner har du troligen blivit arg och upprörd. Kanske har du undrat vad det är för idioter till lärare som lämnar barn ensamma så här. Tro mig: vi vill inte lämna barn ensamma. Men som skolan styrs idag blir det ibland så ändå.

Vi är flera som på olika sätt försöker förklara vilka konsekvenser dagens ekonomiska styrning av skolan får för enskilda barn och unga. Vår vädjan om hjälp och förändring av skolsystemet avfärdas ofta med att vi som är verksamma i skolan är gnälliga. Vid vänners middagsbord får jag höra att vi ju i alla fall har långa lov. I media läser jag att generaldirektören för Skolverket tycker att vi borde prata mer positivt om läraryrket.

Å andra sidan försöker vi också föra fram vad som händer med pengarna istället, som borde gå till skolan. Pengarna som borde gått till fler yrkesprofessionella i skolan. Pengarna används bland annat till vinster, våningar och våfflor. Du har kanske läst om det i nyheterna.

Jag vet inte varför våra försök att berätta om skolan inifrån ständigt avfärdas som gnäll. Kanske för att det går bra för just ditt barn, kanske för att det verkar ganska obehagligt att inte kunna välja bort en skola om det vi säger om dagens skolmarknadssystem faktiskt är sant. Jag vet inte. En kollega och jag skrev ett kapitel i en ny antologi som heter Skolan efter marknaden. Där skriver forskare och lärare om vad de tror att skolan behöver. Vårt kapitel heter “Språklärare drömmer”. Vi drömmer om saker som du nog trodde att vi redan har: tid att läsa elevernas texter och ge återkoppling. Tid att läsa ihop med våra elever. Tid som inte finns.

Vi som är verksamma i skolan vill ha förändring och vi behöver din hjälp. Du som läser den här texten, du som har barn, du som har barnbarn, du som känner barn, du som bryr dig. Dagens skolsystem kan visst göra att några barn och unga mår bra, lär sig och kan bygga framgångsrika liv för sig själv och andra. Men, dagens skolsystem gör också att många barn mår dåligt och inte lär sig så mycket som de borde, inte i närheten faktiskt.

Barn, som blir vuxna, som inte kan läsa så värst bra eller som inte har kunskaper om samhälle och naturkunskap kommer att ha svårt att skapa bra liv för sig själva och andra. Att vi har så många barn som lämnas utan kunskaper kommer att innebära stora problem för oss alla, nu och i morgon, och dagen efter det.

Hjälp oss att driva bort vargen som har kommit till skolan. Hjälp oss driva fram en skolpolitik för förändring. Vi vill att skolans pengar ska gå till skrivstugor istället för våffelstugor. Det är väl inte ett gnälligt förslag? Det som avfärdas som gnäll från vår sida, eller att vi bara ropar varg, är ett faktiskt ett rop på hjälp. Nu.

Josefin Ståhlberg, lärare på högstadiet