Skola och SamhälleKlas Lindelöf: En slagig skoldebatt
Vilket ansvar har läraren och skolan för en elevs studieresultat, och vilket ansvar har eleven? För Skolinspektionen är det alltid skolans ansvar men verkligheten är mer komplicerad, skriver Klas Lindelöf. (red)
Den 22 mars publicerades ett inlägg i GP där gymnasieläraren Johan Svensson hävdade att det oftast är elevernas eget fel om de inte klarar sina studier. Inlägget spreds som en löpeld i sociala medier men bemöttes också i en replik av Skolinspektionens Peter Ekborg som ansåg att Svenssons synpunkter var skollagsvidriga. Därefter har debatten rasat vidare, på det stora hela i Johan Svenssons favör och kröntes den 2 april med en flitigt delad ledare i Expressen som slog fast att Svensson bör få rätt medan Skolinspektionen är ute och cyklar. Vad ingen tycks notera är att opinionen i frågan därmed har gjort en yrvaken u-sväng om 180 grader.
Skolinspektionen inrättades 2008 av dåvarande regeringen och formulerade redan från start en tydlig policy där det i ”rätten till utbildning” tolkades in ett läraransvar för elevers godkända studieresultat. När vår senaste skollag trädde i kraft 2011, gick myndighetens generaldirektör Ann-Marie Begler ut i media under rubriken ”Vi tvekar inte att straffa skolorna” och klargjorde att ”…lärare som… lägger över skulden på barnen eller på deras föräldrar har misstagit sig om vilken uppgift och vilket ansvar de själva har”. Under åren därefter har Skolinspektionen i hundratals fall riktat kritik mot enskilda skolor med argument om att lärares elevförväntningar har varit otillräckliga. I nästa led har massmedia bidragit med hundratals artiklar i samma ärende.
Först efter åtta års skolinspekterande, lyfts nu alltså dessa frågor och opinionen svänger 180 grader. Man kan ställa sig frågan varför det sker först nu? Jag finner inget bättre svar än att vi har skiftat regering, att de ansvariga ministrarna heter Gustaf Fridolin och Aida Hadzialic.
När föregående regering tillträdde 2006 var förväntningarna blytunga på vad tillträdande utbildningsminister Jan Björklund kallade, de mest omfattande skolreformerna sedan folkskolan 1842. Regeringen ägde ett brett mandat för sin skolpolitik och sålde in den med en tvärsäker retorik som bar löfte om ordning, reda och återupprättad lärarauktoritet. De utbredda förhoppningar som knöts till denna agenda kom sannolikt att skymma sikten för vad som sedan faktiskt ägde rum under de följande åren. Vad som borde ha utgjort varningsklockor, allt från fallande skolresultat till ökande ordningsproblem, kunde passera utan att någon grundläggande aspekt av den förda skolpolitiken på allvar utmanades. Patienten dör men operationen är lyckad, tycktes de flesta resonera och den förda politikens hegemoniska ställning har, trots sina tillkortakommanden stått så stark att en ny regering, snart halvvägs in i mandatperioden, inte rört den annat än på marginalen. Samtidigt växer sig skuggan av de, efter åtta års reformexperiment, uteblivna resultaten, allt längre och lägre över det nya utbildningsdepartementet.
Därför är det inte konstigt om de frågor som under skolans senaste reformcykel har fallerat eller lämnats obesvarade börjar vädras och adresseras. Den aktuella frågan, vad som rimligen kan vara ett läraransvar, borde ha ställts redan 2008 men överröstades av den dåvarande ministärens högljudda tvärsäkerhet och brådska. Nu ställs den, åtta år för sent, vilket dock inte gör den mindre viktig.
Det vore synd om opinionen gällande lärares elevansvar nu cementeras i orimliga extremer utan att ansvariga skolpolitiker deltar och ger sin syn på saken. Sannolikt kan ett hållbart lärarideal varken handla om den renodlade förmedlingsteknologens eller den tusenarmade extraförälderns. En rimlig hållning landar någonstans i skärningspunkten mellan dessa och måste relateras till komplicerade frågor om skolplikt, likvärdighet, rättssäkerhet och demokrati. Om skolan skall utvecklas och de nyväckta perspektiven inte skall falla ner i gamla hjulspår är det hög tid för Gustaf Fridolin och Aida Hadzialic att kliva in i debatter som denna och bidra med regeringens perspektiv på brännande skolutmaningar.
Klas Lindelöf
(Klas Lindelöf är rektor för en gymnasieskola)
10 Comments on “Klas Lindelöf: En slagig skoldebatt”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Lindelöfs verklighetsbeskrivning vittnar om dålig kunskap när det gäller de senaste 10 årens skoldebatt. Jag har varken före eller efter 2006 hört någon vänsterpolitiker eller representant för det politiska etablissemanget nämna något om elevens eget ansvar för sina studier, man har sedan lång tid lagt sordin på frågan – det är helt enkelt inte politiskt korrekt att tala om det.
Skolan och lärarna har givetvis ett stort ansvar för elevernas lärande men det utesluter inte att det vilar ett ansvar hos eleverna att sköta sin del och det ansvaret ökar med elevens ålder. Här är skolverkets Peter Ekborg helt fel ute. Gymnasieläraren Johan Svensson skriver ”Det är inga medfödda egenskaper som gör att eleven inte gör sina läxor, inte kommer i tid, är okoncentrerad på lektionerna och på andra sätt missköter sina studier”.
Jan Björklund får som alltid klä skott för alla skolans problem. Lindelöf skriver ”När föregående regering tillträdde 2006 var förväntningarna blytunga på vad tillträdande utbildningsminister Jan Björklund kallade, de mest omfattande skolreformerna sedan folkskolan 1842. Regeringen ägde ett brett mandat för sin skolpolitik och sålde in den med en tvärsäker retorik som bar löfte om ordning, reda och återupprättad lärarauktoritet. De utbredda förhoppningar som knöts till denna agenda kom sannolikt att skymma sikten för vad som sedan faktiskt ägde rum under de följande åren. Vad som borde ha utgjort varningsklockor, allt från fallande skolresultat till ökande ordningsproblem, kunde passera utan att någon grundläggande aspekt av den förda skolpolitiken på allvar utmanades”. Lindelöf talar om varningsklockor! Dessa ringde tydligt redan 2005 när Jan Björklund varnade för den katastrofala kunskapsförsämring som skett mellan 1995 och 2003 enligt TIMSS. Det är den största försämringen per tidsenhet hittills i matematik och naturvetenskap. Björklund ringde ännu tydligare i klockorna efter TIMSS2007 där det framgick att svensk skola hade de största ordningsproblemen i hela OECD. Såväl vänsterpolitiker som det pedagogiska etablissemanget tillbakavisade dessa varningssignaler och utmålade Björklund som en bluffmakare. Tiden har gett honom rätt på varje punkt och det är först på senare år hans motståndare insett att vi vi faktiskt har problem i den svenska skolan. Verkligheten är alltså det helt motsatta till det Lindelöf skriver!
Nuvarande regering har som enda mål att övertrumfa de politiska motståndarna när det gäller resurser till skolan. När det gäller åtgärder för att förbättra resultaten i skolan har jag inte sett några konkreta förslag. Däremot ser man att de progressiva krafter som fört svensk skola till dagens uppenbara kris fått nytt spelrum. Alliansen under Jan Björklund arbetade för att få tillbaka undervisande lärare, men nu går trenden åter åt motsatt håll d.v.s. elevers eget lärande.
Hej Hans-Gunnar och tack för kommentar. Jag blir lite osäker på vad du syftar på i din inledning. Var påstår jag att vänsterpolitiker skulle ha pratat om elevers eget ansvar under de senaste 10 åren? Jag tror att du läser in något som inte finns i min text. Utifrån den skolpolitiska agenda som präglade 2006-2014 finner jag det dock säreget att inte heller den politiska majoriteten (nej inte ens Jan Björklund) ville lyfta perspektivet. Skolinspektionens tolkning (se citat av Begler i min text) var helt allenarådande bland politiker och i opinionen. Tills för tre veckor sedan. Det är konstigt och det är vad min text handlar om.
Jag håller fullständigt med Lindelöf och det är H-G som politiserar och skyddar Björklund då det inte alls var så att TIMSS-resultaten 2003 som redovisades ytterst undanskymt 2005(!) kom till allmänhetens vetskap just genom SKOLVERKET och ETABLISSEMANGETS dimridåer!
Björklund behöll ju generaldirektör och matematik”experter”! Han satte till och med Astrid Pettersson att bli “expert” som varit ansvarig sedan 1994 för just detta MATRISSVAMMEL!! Återigen! Vi som var med då det FUNGERADE vet att det inte alls är så kunskap FORMAS utan kan möjligen vara en mall då det ska diskuteras mellan de som REDAN KAN! Men de vet inte alls när, var och hur de lärde sig detta!!!
En lärare kan ju inte leda en häst till vattenhålet om den inte vet vägen dit och att det är vatten där! Det handlar inte alls om samma “strukturer” i den rena matematiken som i skolans och långt upp och över civilingengörsnivån! Det VET vi som UNDERVISAT och med en “verklighetschock” blivit pinsamt medvetna att “lärandet” inte alls sker på det sätt vi själva i EFTERHAND inbillat oss att det gjorde! Vi ROMANTISERAR och “ljuger” samt skriver upp vår “intelligens” då det snarare är tråkighet och INNÖTNING det handlar om!
DOCK kan de allra flesta tas till ett bestämt vattenhål UTAN så mycket läxor och stöd från hemmet! Det VET vi som undervisade på 1980-talet och lade grunden till just TIMSS 1995 och de goda resultat som Skolverket OCH Björklund då också mörkade!
Därför kunde de inte säga sanningen 2003!
Det är ju “samhället” och dess “individfanatism” som sänkt skolan i matematik och fysik samt säkerligen kemi då det inte alls handlar om olika sätt att “tänka” utan om att VILJA TILLHÖRA GRUPPEN och prata samma språk som LÄRAREN!
H-G:s exempel om värjfäktning blir lite missledande då “populasen” och föräldrar nog inte ser vilka “misstag” som begås och inte heller kan avgöra huruvida det är VETTIGA FÄRDIGHETER de kan känna igen och identifiera sig med.
OM någon son eller dotter kan skriva upp reaktionsformeln för förbränning av metangas och någon norrman säger “propangas” i stället för gasol och även den reaktionsformeln kommer upp och energiinnehåll tas från tabell och kan jämföras med ett kilogram kol eller träråvara … SÅ fattar föräldern att det BEDRIVITS UNDERVISNING då 80% av gruppen kan detta!
Att begära LÄXHJÄLP i hemmet är ju löjligt då föräldrarna bara skulle GORMA TILL DET HELA och jag måste skriva med stora bokstäver att vi lärare INTE GAV NÅGRA LÄXOR ATT TALA OM under 1980-talet!!!
Inte heller fick JAG det själv då jag gick! Jo självpåtagna då “vi” skulle sätta dit läraren i dennes HISTORIESKRIVNING och FAKTAURVAL i historia och samhällskunskap! Ingen var väl så korkad att den ifrågasatte fysikens lagar eller algebrans!
Ställer jag några frågor till Fridolin själv om hans kolbit framgår det att han inte lärt sig kemi-fysik och inte heller att han velat lära sig GRUNDSKOLANS godkändnivå i EFTERHAND då det måste vara uppenbart för honom att han inte kan…och skulle det matas ut “läxor” på de nivåer som fanns tidigare för “de duktigare” skulle det nog hållas tyst bland politiker och gapiga föräldragrupper!
Jag som ÄR äkta vänster hade haft samma syn som Herbert Tingsten som VAR äkta “höger”! Och jag har en aning om att H-G också håller med mig men låter sig politiseras!
Etablissemanget har inte annat gjort än “förändrat” och “förändrat” och pratat om “intyg” i deras löjliga konsultvärld och NU börjar det krypa fram att vårdbiträden och barnskötare var och BLEV ytterst empatiska och hade förmågan att stå på sig då det blev rena svamlet! Inte hade de serverat vatten och bröd till frukost! Men vem ledde barnen till “vattenhålet”?
Dagens lärare vet ju inte hur det går till! Innehållsmässigt! Då begreppet “metodik” fanns låg PRAXIS FAST i just de viktiga KNUTPUNKTERNA som vilade på beprövad erfarenhet och – som sagt – “förståelsen” kommer långt efteråt om ens! För eleven men också för läraren! H-G förstår nog att det går ytterst dåligt om en tennisspelare börjar tänka var armen, fötterna, och hur handleden… är placerad…och en naturbegåvning ska nog inte terroriseras …då det FUNGERAR!
Klas,
Ditt inlägg tycks gälla huruvida ”man kan leda en häst till vatten men inte tvinga den att dricka”, dvs. att det någonstans går en gräns för lärarens ansvar: har läraren ansvar inte bara för undervisningen, utan också för dess utfall? Och den frågan är inte bara av filosofiskt slag, utan även av ett praktiskt: Skolinspektionen straffar skolor som inte har fått hästen att dricka. Detta är min tolkning av din text, men trots att jag kan ha feltolkat den tar jag den till utgångspunkt för ett resonemang om ”läraransvar”.
Ord är redskap inte bara till att tänka och tala utan också till att uppfatta; orden styr konceptionen. Filosofidocenten Bertil Rolf tog ordet cell som exempel: för att man ska kunna se en cell krävs två saker, ett mikroskop och begreppet cell; utan begreppet cell upptäcker man inga celler även om man tittar i ett mikroskop. Ordet cell anger alltså vad man kan titta efter och förvänta sig finna. Men vad döljer sig bakom ordet läraransvar?
Jag menar att talet om läraransvar i grunden handlar om orsaksparet orsak-verkan; att den som gör någonting inte bara har ansvaret för sin handling utan också för dess verkan, i lärarens fall för den kunskap som eleven kan uppvisa. Den som talar om straff i kombination med läraransvar påstår någonting om verkligheten: det finns ett tydligt läraransvar och vi kan avgöra om en lärare har tagit detta, eller ej. Om eleven inte kan uppvisa kunskap så ska läraren straffas för sitt misslyckande. Men denna tankefigur är lika felaktig som den som sände kvinnor till bålet på 1600-talet därför att de ansågs vara häxor.
Till denna felaktiga tankefigur, denna folktro, hör begreppsparet ordning och kaos, där ordning står för det goda och kaos för det onda: om bara läraren håller ordning kommer eleverna att lära sig, om eleverna inte lär sig beror det på kaoset i klassrummet. Ett sätt att utmönstra denna felaktiga tankefigur är att införa ord, som ger en mer korrekt syn på skolverkligheten i allmänhet och på ”läraransvar” i synnerhet.
Först ”ledande faktor” = någonting som KAN göra skillnad. Sedan ”möjlighetsrum”, en undervisningssituation uppbyggd av ett antal utvalda ledande faktorer. Båda dessa begrepp bygger på forskning om kaos: kaos handlar om oförutsägbarhet. Det lärare kan göra är att använda sig av ledande faktorer för att skapa möjlighetsrum, men vad som händer i dessa är oförutsägbart; möjlighetsrum ökar sannolikheten för somligt och minskar sannolikheten för annat, men där går gränsen för lärarens ansvar. Att leda hästen till vattnet är en ledande faktor, det kan göra skillnad, hästen kommer att befinna sig i ett möjlighetsrum, sannolikheten för att den ska dricka ökar, men om den dricker, eller ej, är en öppen fråga, det återstår att se. Att en ledande faktor KAN göra skillnad leder ibland till att den faktiskt gör skillnad – och det är då meningsfullt att tala om den som orsak; en ledande faktor kan i efterhand visa sig ha gett upphov till en verkan, dvs. ha varit en orsak. Men mer korrekt än att tala om orsak-verkan är att tala om orsaker-verkningar – en orsak till att hästen drack var att den var törstig.
Ett möjlighetsrum rymmer kaos och oförutsägbarhet. Men ur detta kaos kan det spontant uppstå ordning genom självorganisering. Lärande är självorganisering och kunskapen som uppstår är en ”emergens”, någonting uppdykande. Resultatet i lärares möjlighetsrum är emergenser av olika typer. Den skickliga läraren skapar genom sina undervisningskonster möjlighetsrum som resulterar i de önskade emergenserna. Men på samma sätt som kocken inte kan höja sufflén, kan inte heller läraren höja elevernas kunskapsnivå. Att undervisa handlar liksom att göra suffléer om att skapa möjlighetsrum och avvakta självorganiseringen till önskad emergens.
En av undervisningskonsterna handlar om att skapa förutsättningar. Jag skiljer på tre typer av förutsättningar: givna, skapade och emergenta. De givna är förstås klassrum, möbler, böcker, datorer etc. De skapade förutsättningarna är instruktionerna och undervisningssituationerna, dvs. möjlighetsrummen. Exempel på emergenta förutsättningar är trygghet och arbetsro, dvs. sådana förutsättningar som kan uppstå genom en skicklig lärares undervisning. Trygghet och arbetsro är ledande faktorer – det KAN göra skillnad om en elev är trygg och har arbetsro, eller ej – och som sådana kan de ingå i väggen runt ett möjlighetsrum tillsammans med andra ledande faktorer, så att det kan uppstå självorganisering och emergent kunskap. Trygghet och arbetsro ökar sannolikheten för lärande, men utgör ingen garant. En ledande faktor är att läraren i stunden kan avgöra vad en elev behöver för att lära sig; det är en utmaning att skapa förutsättningar utifrån hens givna förutsättningar, dolda som de är och ofta helt okända. Ju fler elever, desto större utmaning att ge dem det var och en behöver.
Så här ser alltså lärarens möjlighet att ta ansvar ut: hen kan använda givna förutsättningar för att åstadkomma skapade förutsättningar, dvs. möjlighetsrum. Men där tar ansvaret slut – det gäller att hålla tummarna för att sufflén ska resa sig, att eleverna ska bli trygga så att det blir arbetsro så att de lär sig. Lärandet är skummet som uppstår på en emergent våg, som läraren visserligen kan ha åstadkommit men som hen inte har någon som helst möjlighet att kontrollera. Men liksom skummet på en våg inte beror bara på vågen, utan också på vattnet och dess beståndsdelar, beror inte lärandet och den emergenta kunskapen bara på undervisningen, utan också på eleverna, deras minnen och kunskaper, värderingar, (o)vanor etc. Kunskap är därför en bland många verkningar som följer av ett oöverblickbart antal av orsaker, ledande faktorer som har gjort skillnad.
Att vara utlämnad till sin förmåga att skapa möjlighetsrum där emergenta förutsättningar eventuellt kan dyka upp innebär att läraryrket är högst vanskligt. Att utdöma straff för uteblivna emergenser är lika grymt, orättvist och meningslöst som att bränna kvinnor på bål.
Hej Klas!
Jag ska förtydliga mitt inlägg. I min inledning menar jag att vänstern och det pedagogiska etablissemanget gjort frågan om elevers ansvar till en icke-fråga och därför har den heller inte diskuterats under alliansens tid. Trots det kritiserar du alliansen för att frågan dyker upp efter en gymnasielärares artikel i GP.
Du skriver “Det är konstigt och det är vad min text handlar om”. Din text handlade inte bara om det och därför skrev jag mitt inlägg. Jag håller helt med dig i det sista stycket du skriver, men du gör ett obefogat och mycket osakligt påhopp på Björklund och alliansen – se mitt citat. Det du skriver är helt enkelt inte sant!
Hej igen H-G.
Om Björklund skulle vi nog kunna tala länge (och då är detta ändå ett av mina mer sakliga påhopp).
Håkan
Vad Klas påstår är att Jan Björklund under sin tid som utbildningsminister inte lyssnade på varningsklockor om sjunkande kunskapsresultat och ökande ordningsproblem. Han kan inte ha mer fel! Bj utmålades som bluffmakare och svartmålare av den svenska skolan mellan 2006 och 2010 när han varnade för att svensk skola befann sig på ett brant sluttande plan. En av redaktörerna på denna blogg, Sten Svensson, har tillsammans med Mats Winberg skrivit en bok om detta, ”Björklundseffekten”.
Jag citerar några stycken ur boken. Man skriver ”År 2008 avslöjade Sveriges radio i programmet ”kris i skolan” att Björklund falsifierat en rad statistiska undersökningar av svensk skola i syfte att svartmåla resultaten. Enligt Björklund visade OECD-statistik att ”Sverige hade världens största ordningsproblem” i skolan. Den som granskade OECD:s tabeller såg att Sverige hamnade i mitten”. Svensson och Winberg granskade inte tabellerna utan litade på två oseriösa journalister som bestämt sig för att ”sätta dit Björklund” med varje till buds stående medel.
P1-reportrarna avslutade med att schavottera Bj i en direktsänd TV-debatt, ledd av Janne Josefsson. En statistikprofessor fick visa att det inte var statistiskt säkerställt att Sverige hade de absolut största ordningsproblemen, men att vi tillhörde en grupp länder med stora problem. Två forskare från Umeå universitet kunde ändrat slutet i detta drama. De hade sammanfattat den tabell Bj refererade till och den fanns tillgänglig på skolverkets hemsida. Jag hade sett tabellen och insåg att tabellen bekräftade Bj påståenden. I samtal med forskarna bekräftade de att det fanns två tabeller och att den ena visade exakt det Bj skrivit i DN debatt och som citeras i ”Björklundeffekten” ”DE SENA ANKOMSTERNA. Ett exempel på felaktiga uppgifter som spridits av Björklund”: ”Inget annat land har lika mycket skolk som Sverige. Inget annat land har lika mycket sena ankomster, lika mycket skadegörelse och stöld eller lika grovt språk i klassrummet med svordomar som i Sverige. I inget annat land är det stökigare i klassrummet än i Sverige”. ”Jan Björklund, DN Debatt, 7 juli 2005. Inte heller detta påstående stämde”.
Tabellerna var framtagna i intervjuer med 175 rektorer. Den tabell som Björklund refererade till visade frekvensen av de betèenden som beskrivs ovan medan P1-reportrarna visade upp en tabell som visade hur allvarligt rektorerna såg på dessa ordningsproblem. De två tabellerna tillsammans visar att Sverige hade de i särklass största ordningsproblemen, men att svenska rektorer inte såg lika allvarligt på detta som i andra länder. Det kanske allvarligaste i hela historien är att reportrarna visste om att de inte presenterade det Björklund refererade till. Forskarna bekräftade att de informerat reportrarna om att det fanns en annan tabell där det såg mycket värre ut för Sverige.
Sammanfattningsvis kan sägas att de två korrupta reportrarna tillsammans med ett aningslöst och ovetenskapligt drev i form av vänsterpolitiker och forskare tillhörande det pedagogiska etablissemanget har undanhållit viktig information om den svenska skolan. Jag är även djupt besviken på de två forskare som kände till detta lögnaktiga beteende utan att informera massmedia om hur det låg till.
OK! Men frågan är ju varför eleverna tyckte att de kunde komma lite som de ville? Svar: Därför att lärarna hade slutat undervisa! Återigen!
Lgr 69 var ju grupparbetets era och även fysik och kemi påverkades i en övertro till att experiment föder teorier men också att ett nerstucket lackmuspapper och ett droppande på den egenhändigt kokade tvålen sade någonting vettigt annat än att det var surt eller basiskt… Man inbillade sig att uttalandet av vetenskapliga begrepp med ord gav en “förståelse” …
Och samtidigt under 1970-talet grasserade “Hej Matematik” som inte alls var mängdläran utan IMU (Individualiserad matematikundervisning) och lärarna rättade bara diagnoser och skickade eleverna vidare enligt testresultaten till äppelboken, päronboken…och ny diagnos…På högstadieskolorna var det Hermods självstudier som gällde och det fanns redan utprovade “större prov” som låg till grund för betygen.
Björklund är född 1962 och har ironiskt nog gått skolan hela vägen i ett stort grupparbete enligt Lgr 69 där han då berömde sina lärarinnor på LÅGSTADIET som fortfarande körde enligt Lgr 62 och den fungerade just på lågstadiet fram till cirka 1990 då dessa lärarinnor pensionerades och enstaka fanns kvar 1995 i Luleå men säkerligen byttes det ut snabbare i storstäderna och inte minst i Stockholm med just de typer av vänsterjournalister du nämner surrande i kring som skröt upp allt “nytt”! Det blev origami för hela slanten och ett mumlande om geometriska former i en pappslöjd och det “estetiska” lyftes fram i att göra koner och Staffansstrutar! Det var ytterst FLUMMIGT på mellanstadieskolorna och under 1970-talet slutade det undervisas där helt!
Björklund slutar högstadiet 1977 under den tid lågvattennivåerna nås även på högstadiet då många manliga folkskollärare parkerat på högstadiet i just matematik då den var självgående och då IMU kolliderade med mängdläran blev det rena farsen. Här är det helt i sin ordning att kalla dessa “folkskollärare” på högstadiet för INKOMPETENTA! Även då de nya mellanstadielärarna som fyllde upp tomrummet på mellanstadiet. IEA 1980 visar på rent katastrofala kunskaper hos MELLANSTADIELÄRARNA i matematik! Ämneslärarna på högstadiet klarade sig undan pga att folkskollärare var ytterst aktiva politiskt och även med glädje blev rektorer …och kom med bluffen Kunskapsrörelsen där några övervintrade folkskollärare kunde lysa då resten sjunkit ner och skolan politiserades ännu mer. 1980 då jag sökte mitt första jobb som behörig lärare fanns inget norr om Sundsvall! I matematik och fysik. MEN de första åren på 1980-talet pensionerades många ämneslärare som hade just matematik då det var där dessa folkskollärare av manlig sort kände sig “behöriga”! De hade ofta 16 uvt matematik plus “stöd” och något annat som fyllde upp men det frigjordes nu ett stort antal tjänster i matematik och fysik då fysikämnet inte låter sig fuskas lika lätt med.
OK. H-G! Avses 1970-talet var det katastrof och Björklund har rätt! Han är jävligt dåligt utbildad! Det var “skit in och skit ut” då intagningen till mellanstadielärarutbildningarna var nollifierad och utgången ännu sämre MEN de hade ORDSVADA!
Björklund omgav sig med dessa folkskollärare som mörkade vad som egentligen skett då de var POLITIKER hela gänget!
Det tog ytterst KORT TID att strama upp just högstadiet då vi fysikadjunkter kom in men då började det pratas om “akademisering” och FÖR MYCKET algebra och “formler” i fysik!! Men vi satt ju där vi satt men kunde inte byta kommun då kommunpoängen kom in! Och som jag påtalat många gånger visade TIMSS 1995 (som mäter cirka 5 år bakåt i tiden) att svenska elever var BÄST I VÄRLDEN men det kom lite senare och språnget skedde mellan åk 8 och 9 men kunde skönjas mellan 7:an och 8:an i TIMSS plus då i NT 3 ytterst tydligt i just fysik!
Pratar Björklund om sin egen skolgång månne! Han må vara ärlig eller rättare sagt VAR ärlig MEN var det någon “kris” i samhällskunskap eller biologi? Eller slöjd? Eller teknik på LANDSBYGDEN! Eller gymnastik? Visst! En del bytte inte om och hade allsköns krämpor men det idrottades mycket även på 1970-talet inom föreningar och där kan nog de då nya mellanstadielärarna få sina pluspoäng och det fanns fotbollslag i varje liten ort! Och aktiva idrottsföreningar …och jag vidhåller fördelarna med att ta det lite lugnt med betygsättning men givetvis ha prov för att kontrollera både färdigheter och lite kreativitet då tallriken flyttats lite grann.
Under 1980-talet gavs betyg först vid jul i årskurs 8 och nu sneglar det historielösa Skolverket på Norge! Som sätter betyg först i årskurs 8 och inte slopat särskild kurs! Tidigare Finland som har haft kvar sina fysikadjunkter på högstadiet … fast som sagt vann vi Finnkampen från 1985-1994!!
2002 trodde jag på Björklund! Och röstade på honom!!! Men då vann sossarna! Men visst! Det var ingen ordning och reda pga av att det hade slutat undervisats!
1995 släpades katedern längst bak i klassrummet och allt var problemlösning i grupp! Och ett evigt experimenterande där det blixtrar och bubblas och knallar till … och så kallad konstruktivism gäller där snillen ska komma på allt själva… Det kördes efter Piagét men inbillades vara efter Vygotskij! En ryss som Stalin utsett!!! För att hålla deras förskollärare på mattan! Pedologerna! De riktiga rödgardisterna! Totalt världsfrånvända och bluddrande av modeord om framtida enorma framsteg. Men det satte Vygotskij stopp för! Någon måtta på “arbetarens” genialitet fick det vara. Undervisningen fungerade i matematik och fysik vilket Sputnik bevisade! Inte i design och service!
Efter 1994 faller pojkarna genom hela fältet i deras paradgren matematik! Pojkar NÖTER MAN UT! I princip samma frågor men de stuvas om! Åter och åter igen! Komplexa frågor som ligger vid slutmålet där de lär sig en byte eller bit och kan i alla fall den delen…och en annan en annan del men ingen får ihop det hela…tills en vacker dag…
De flesta flickor har blivit itutade att de måste “förstå” helheten! Därför är de ytterst få i fysik fortfarande! Kemi går lättare då det är ren logik och fristående sekvenser.
Visst ropade Björklund: Håll käft och sitt ner…men sen då!? Fortsätt tänk själva! Tänk! På det du gjort tidigare! Va? Men vi valde ju i mattegömman från Australien…Eller en “rik” uppgift och vi hade bra diskussioner och många många olika lösningar… Lärarna hade tappat kontrollen på undervisningsinnehållet! På de viktiga momenten som INGEN kunnat undgå att höra då det är genomgånget på TAVLAN 20 gånger! Minst! Det är här det finns 20 sätt att i princip behandla samma undervisningsinnehåll! Anna Ekström! Du blandar ihop läraren mot eleven och sätter vagnen framför hästen och har missuppfattat allt och borde hålla käft om lärandets mekanismer då du och de du anställt är av samma sort! Von Sydhoff tyckte att jag var för olik hans gäng 2010! De var rektorer plus en modernist!
De olika momenten framgår inte explicit utan är bara introducerade som en “procedur” eller definition eller lag. Eller då “begrepp” som sätts i spel INBÖRDES efter en snabb introduktionstermin! Först då börjar LÄRANDET!
Därför kan vi inte prata om alla “ämnen” som att de vore ett och samma! Fysiken kommer SPRÅNGVIS!! Det går inte att vara lite gravid! Alla fattar väl teoretiskt hur man skjuter, dribblar, passar och borde röra sig…
Och Ingrid Carlgren! Det säger Bachelard 1938 och Vygotskij 1934! Och Guy Brousseau 1983! Men den som inte själv UNDERVISAT i fysik kan ju inte fatta det! Inte heller den som tar över på universitetsnivå och språnget redan skett! Eller den som har så urvattnade kurser att inget språng kan ske. DU skrev ju själv 1994 att en begränsad del med KONCENTRERAT STOFF tas ut just i naturvetenskapliga ämnen MEN det skulle ha stått FYSIK! Aristoteles var BIOLOG! Galilei fysiker! I 1800 år härskade Aristoteles!!! Och gör nu samma igen!
Dagens elever och lärare är för SLÖA!!! Och vill undvika “bråk” eller att det “går tungt”… att inte “fatta”…Men inte SLÖA NOG!!! Att kunna ta det lugnt! OCH LÄRA AV DEN SOM KAN! Det är 10 gånger så effektivt! Och slött! Men det ENKLA är svårt!
Jag citerar Kjellgren: “Det är tvenne saker, som aldrig Allmänheten inte kan LÄRAS: att FÖRSTÅ det simpla – och att EJ FÖRSTÅ det obegripliga.”
Om oändligheter och Higgs partikel går det bra att prata men …att acceptera en ren definition och gå vidare går inte…då det inte finns något att “förstå”.
I det första fallet är det obegripligt och i det andra finns det inget att förstå då vi bara synkroniserar klockorna men inte har mätt någon tid. (Stulet från Wittgenstein)
Att ständigt vilja ha ordet och visa vad man kan ska INTE 14-åringar syssla med! Det gör bara BARN och journalister samt politiker!!!
Svaret till dig H-G är att om läraren presenterar uppgiften och sedan efter ett tag GÅR IGENOM PÅ TAVLAN så håller eleverna tyst och den som INTE FATTAR en övergång i lösningen frågar JUST DÄR och läraren gör en utvikning eller en elev som fattat gör det…OCH DET ÄR YTTERST ENKELT och inget märkvärdigt alls – om man gjort det i 5 års tid med 20 olika klasser och jag jobbade 15 år på högstadiet 1980-1994 då det FUNGERADE och eleverna höll tyst då jag pratade! Och det gjorde de även hos de andra fysikadjunkterna! VI VAR YTTERST LIKA…fast inte politiskt… och vi som grupp kunde inte undgå att se de olika kunskapssprången och känna av dessa på grupp- och klassnivå samt hela skolans nivå just på grund av att vi slapp allt annat tjafs! Och kom någon för sent så kunde den lika gärna vänta utanför dörren tills läraren pratat klart och satt igång de övriga. Så innehållet kommer före uppförandet likt på en TRÄNING i fotboll eller en påbörjad föreställning på Dramaten! Vi hade samma policy!
Det är givetvis inte Björklunds fel! Han trodde att “lärarna” var desamma! Som då han själv gick! Tyvärr hade han rätt! De behöver ledning. Men av vilka? Kan man restaurera en mumifierad Mammut så borde man väl kunna ta fram det väsentliga i undervisningen 1985. Och då fanns särskild och allmän kurs …och pojkarna var bättre än flickorna i matematik!
Intressant debatt om vem som bär ansvaret i skolan. Ett av de större problemen med gymnasieskolan är kurserna och kursbetygen. Progressionen är knappt märkbar och lärarna har för kort tid att lära känna eleverna.
Tittar vi sedan på vad är det för elever som kommer till gymnasieskolan? Betygsstatistiken som Skolverket presenterar ger en bild som är motsägelsefull för kunskapsunderlaget för gymnasiestudier. Under mätperioden från 1998, när de mål- och kunskapsrelaterade betygen börjar gälla, har behörigheten till gymnasieskolan fallit med 6 procentenheter. Medan meritvärdet under samma period stigit från 190 till 220, alltså runt 30 poängenheter. För övrigt mer i ämnet här: http://pluraword.blogspot.se/2015/10/resultaten-dalar-i-grundskolan.html
Här noterar jag någon form av glapp som måste förklaras? Hur gör vi för att sluta gapet? Hur ska lärare och elever lyckas för att kunskapsresultatet ska öka i gymnasieskolan? Vilka krav ska ställas på antagningen till gymnasiet? Är kurser rätt utbildningsform i gymnasiet?
Vi får också se vad nuvarande generalen på Skolinspektionen kommer fram i sin utredning om gymnasieskolan. Sista ordet i skoldebatten lär inte vara sagd.
Att eleverna efter Björklunds alla skolreformer nu lär sig sämre och mår mycket sämre är något som de debattörer inom alliansen som givit Björklund sitt förbehållslösa stöd talar tyst om. De så kallade påhopp på Björklund som de här ondgör sig över är jämförelsevis milda. De lär få mer att ondgöra sig över när de läser om den bild som jag för några år sedan tecknade av Björklund: okunnig, historielös, svarslös, reaktionär, glädjedödande, demagogisk, listig, empatibefriad, snedvridande och lögnaktig. Dessa påhopp har jag utförligt motiverat på sidorna 65 – 95 i boken Grymskolan som kan läsas på min hemsida http://www.perackeorstadius.se/pdfBocker/grymskolan.pdf