Lars-Åke Dahlqvist: Garanterat flumfri kunskapsvätska

Textförflyttning eller exkursioner ute i naturen. Lars-Åke Dahlqvist reflekterar över dagens skolverklighet och funderar på hur det skulle kunna vara. (red)

När den nyliberala stormen blåste in blev det viktigt att förtala grundskolan. Katederpedagogikens språkrör ansåg att skolan borde drivas som en fabrik där tomma flaskor fylls med garanterat flumfri kunskapsvätska. Man ville inte ha en flumskola där ordet trivsel är ett ledord. Elevverksamheten domineras nu av textförflyttning där eleverna flyttar fakta till prickade linjer. Laborationer och exkursioner kräver tid och stövlar och ersätts av videosnuttar. Förhör, prov, betyg och utsortering.

Sitter i en bilhall och märker jag att inte begriper inte texten i en affärstidning om utbildningsinsatser och ändå var det utbildning jag ägnade mig åt under fem decennier. Där står t ex att de starkaste utbildningstrenderna nu är blendid learning och tydliga implementeringskrav. Nyligen hörde jag i radio sägas att det inom den privata sektorn nu används ett språk som borde heta managementgoggelimojja och att den rotvälskan nu också breder ut sig i offentlig verksamhet i takt med att NPM införs där.

En glad säljare står framför mig: Sugen på en provtur? Ja, kör själv! Åttiofemåriga gubbar bör inte köra bil, säger jag och då skrattar han: Biologilärarn! Säljaren var min gamle elev Per. Jag säger: Glömmer aldrig när Brio tog med snoken från ån till skolan och Somsan blev tokig. Jag håller upp artikeln och då skrattar han: Ska på kurs i morgon. Han i tidningen är kurslärare. Grillning nere vid sjön på kvällen. Ska bli kul. Somsan var Brios lärare i åttan och hon kunde inte förlika sig med vare sig reptiler eller innovativa elever. Hon hade en imponerande meritförteckning och efter sommarlovet skulle hon flytta till en gymnasieskola. Brio hade fått sitt namn av slöjdläraren som tyckte att Brio var en lealös sprattelgubbe med träskalle. Lärarna ryste när de såg logotypen men en språklärare betraktade Brio som sin teknikamanuens. Ljudband blev trasselsuddar för den läraren och bildband gick av. Brio löste problemen.

Säljaren Per och Brio växte upp i två helt olika världar. Att Per blev säljare var ju påtagligt men vad blev det av Brio? I hyreslängan där Brio bodde hade föräldrarna kvar gamla värderingar. Lymlar borde lappas till och slynor skulle hutas åt om de var näbbiga. I dag hade väl Brio blivit adhd-ad men hans föräldrar hävdade att det skulle gå över. I dag åker Brio över hela Europa och uppdaterar datorer på lastbilar och ormintresset har fördjupats så att han nu leder fotovandringar i tropiska mangroveområden.

Per växte upp i villasamhället på andra sidan gatan där föräldrarna förstod vilka strategier sönerna och döttrarna skulle använda sig av för att få höga betyg. Läsa läxorna och komma i tid. Vara prydliga och se intresserade ut även om man inte alls var det. Googla diskret under bänken när läraren ställt en fråga. Räcka upp handen försiktigt. Inte vifta.

Motsättningarna mellan eleverna från landsbygden och tätorten var stora. Föräldrarna på landet undrade varför barnen måste gå i skolan så många år. Och läsa om gamla kungar och konstiga länder på andra sidan om klotet. Utlandsfödda föräldrar tillhöll sina barn att noga läsa sina läxor. Flickorna följde dessa råd och fick sedan höga betyg på gymnasiet. Några blev läkare och ibland är jag deras patient. De tittar mer på mig och mina krämpor än på skärmen.

Hemma konstaterar jag att jag begriper vad Per Acke Orstadius tycker att eleverna behöver och även Ingrid Carlgrens kommentarer till rapporten från SNS-konferensen där jag speciellt fastnar för meningen: Det viktigaste är vad som händer i klassrumsinteraktionen. För mig betyder ordet klassrum även naturen eftersom jag alltid hävdat: Vill man få in naturen i huvudet måste man ta ut huvudet i naturen – i alla väder under alla årstider.

I utkastet till en artikel som beskriver en exkursion till en lortig å i slutet av sjuttiotalet finner jag att Per och Brio deltog. Rapporten skulle knappast ha kunnat skrivas i dag. Grundförutsättningarna för omfattande miljöarbeten på högstadiet är inte gynnsamma nu. Jag är förmäten att tro att ytterst få lärare på högstadiet skulle tillåtas göra sådana exkursioner som jag och några av mina kolleger gjorde. Inkräkta på värdefull teoritid i viktiga ämnen för att göra Utflykter i spenaten.

Excursion

Ibland var det snöstorm när fva-gruppen gjorde undersökningarna i den lortiga ån på Närkeslätten. Utkastet blev aldrig inskickat. En lärare måste ju vara lojal även mot rigida kolleger och absolut inte skriva i en pedagogisk tidskrift om att kasernmetodik ofta är bruntonad och doftar stövelputs och vapenfett. Exkursionen som beskrevs i rapporten ägde rum under en majdag för mer än tre decennier sedan.

Ån på Närkeslätten finns kvar och är nu ännu lortigare. Deltagarna under dagen kom från olika årskurser och klasser och hade valt att delta i Fritt valt arbete med underrubriken Miljö. Några av deltagarna hade tidigare deltagit i andra fva-aktiviteter men blivit ombedda att byta. Eftersom fva-gruppen bestod av elever från olika klasser på högstadiet träffade jag dem även i andra sammanhang på skolan och där undrade jag ibland om hade fel på synen eller om det rörde sig om dubbelgångare. Hur kunde samma elev bete sig så olika i ute i naturen och inne i skolan?

Klipp ur rapporten

  1. En provtagningsflaskan har gått sönder: – Fan! Vi borde ha plastflaskor som Per säger, påpekar Judit syrligt. Svenskläraren undrade hur Judit kunde vara prästdotter men erkände att hennes uppsatser var rent litterära stilistiskt dock med ett förskräckligt innehåll.

2. Innehåll i vattenhåven:

– Inga djur! Jo märler men dom verkar va döa osså e dom nästan vita. En stor fisk flöt förbi. Var nog dö. Såg ut som en brax.

– Braxen kanske var nog en gammal asp.

Judit tittar strängt på läraren:

– Asp? Varför driver du med Brio? Han om någon kan väl skilja på en fisk och ett träd. Hans brorsa som kan så mycket om naturen.

– Det finns verkligen en fisk som heter asp.

Läraren har inte alls drivit med Brio men Judit har insett att lärarpåpekanden oftast är ironiska. Brios bror är sportfiskeentusiast och har på ett mycket åskådligt sätt undervisat om åns ekologi. Utan broderns medverkan skulle läraren aldrig ha lyckats få fva-eleverna att bli engagerade för naturens egna miljöövervakare. Varför är inte Brios bror lärare? Ja det finns ju ett litet problem i sammanhanget. Man måste ha papper på att man är utbildad lärare.

3 Matrast:

……. och föroreningskänsliga sländlarver fanns i ån uppströms industribäckens utlopp när fva-gruppen gjorde sitt första besök där i början av höstterminen. Gruppen var större nu och Per skulle nu smidigt och försiktigt övertyga dem om att de inte var helt jävla cp om de kom iklädda stövlar till de kommande fva-dagarna och de helst bör de även ha regnskydd med sig. Vidare ska han tipsa om att enbart Coca Cola och en påse chips inte är så bra som matsäck under en råkall höstexkursion.

(Lars-Åke Dahlqvist, f d biologilärare och lärarutbildare)

 

 

One Comment on “Lars-Åke Dahlqvist: Garanterat flumfri kunskapsvätska

  1. Har inte skolinstitutionen förletts in i föreställningen om att utbildning är tillväxtbefrämjande? Många dansar kring guldkalven och synen att skolan ger tillväxt är nog en björnkram. Dags för en större synvända.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »