Skola och SamhälleLars Dahlström: Privatiseringsepidemin i skolan
Utbildning är både en rättighet och en skyldighet som staten har åtagit sig att tillhandahålla. Sedan 1992 har emellertid staten avsagt sig sitt ansvar för att utbildningen och lagt ut den på en marknad där vinstintressen styr. Det har medfört en rad effekter som att kvalitet har reducerats till kvantitet och att eleverna delas upp efter klass, etnicitet, genus och religiös tillhörighet, skriver Lars Dahlström. (red)
Just nu pågår en annonskampanj av Friskolornas riksförbund där vi bl.a. erbjuds en geografilektion med en karta som visar hur 180 av landets 290 kommuner har smittats av det liberala viruset (Amin, 2004). Dock är 110 kommuner fortfarande vid god hälsa.
Frihet och marknad
Friskolornas frihet är att kunna förvandla skolpengen till vinster hos ägarna. Detta kan ske oavsett om ägarna är de som arbetar på skolan eller ett riskkapitalbolag som har sitt säte utanför landet, som fallet är i Sveriges största friskolebolag Academedia (SVT, 2011). Mellan dessa ytterligheter finns det innovativa marknadslösningar t.ex. genom transfereringar som förvandlar skolpengen till privata bolagsvinster. Fantasin har nämligen inga gränser när det gäller att skapa profit på välfärdens bekostnad vilket demonstreras i en artikel i Aftonbladet den 11 november i år.
Att utbildas är både en kollektiv rättighet och en skyldighet som staten har åtagit sig att tillhandahålla. Det som hänt sedan 1992 är att staten nu avsagt sig denna skyldighet och lagt ut den på entreprenad på en marknad där vinstintressen styr.
Idag lägger både kommuner och friskolor ner miljoner på marknadsföring genom annonser, löften om fria datorer eller andra förmåner som t.ex. rabatterade gymkort till eleverna. Och samtidigt undrar myndigheterna varför skolan inte blir bättre? Då har man inte förstått att på en marknad måste skolor agera som företag i konkurrens och det är kostsamt. Dessutom hävdar marknadsförespråkarna felaktigt att konkurrens skapar kvalité. Däremot skapar den girighet och tävlingsinstinkt. Girigheten skapar skolföretag som köper upp mindre konkurrenter och på så sätt tar över större delar av marknaden medan tävlingsinstinkten skapar vinnare och förlorar som passar bra på en löparbana, men inte i en skola för alla barn och ungdomar. Vad friskoleförespråkarna förnekar är att så fungerar den kapitalistiska marknadsidén även när den gör intrång i välfärden. I ”föregångslandet” USA har den utvecklingen gått så långt att personer som Diane Ravitch, en gång förespråkare för marknadens förmåga nu tar avstånd från den utveckling som så tydligt visas av Jennifer Job i hennes text om det engelska multinationella företaget Pearson’s monopolisering i USA (Ravitch,2010; Job, 2012).
En annan konsekvens av marknadstänkandet i samklang med New Public Management är att kvalité reduceras till kvantitet. En kvantitet som enligt de senaste årens internationella mätningar sjunker. Kvalité i skola och undervisning är ett alltför komplext begrepp för att reduceras till enstaka siffror eller bokstäver, vilket den alltid aktuella betygsdebatten verifierar. Kvantifieringar används ofta i debatten utan att friskolereformens stratifiering, dvs. sociala gruppering av barn och ungdomar, problematiseras.
Frihet och fritt val
Det fria valet utgör en viktig ingrediens i friskoleförespråkarnas repertoar. Men frågan kvarstår: finns ett fritt val eller skapas en ny typ av stratifiering? En stratifiering som påminner om det gamla parallellsystemet som vi gjorde oss av med när enhetsskolan infördes i början av 60-talet. Enhetsskolan och senare grundskolan var ett försök till demokratisering för att barn från alla samhällsklasser skulle få en gemensam och mer rättvis skolning.
Friskolereformen skapar idag en stratifiering som börjar synas såväl i verklighetens som i forskningens gensagor utifrån social klass, etnicitet, genus och religion. En del av detta visas av Sten Svenssons hänvisningar i ett inlägg på Newsmill (Svensson, 2011). Den forskning som nu börjar beskriva friskolereformens effekter efter 20 års omstruktureringar är intressant på många sätt. En del rapporter pekar på de negativa effekterna av friskolereformen ex. på lärarprofessionen, intensifieringen av lärararbetet och undervisningens kvalité (Lundström & Holm, 2011). Detta skapar också problem med nyrekryteringar av lärare. Andra rapporter framför mer positiva effekter, speciellt om publicerade av organisationer som kan ha intresse av att uppvisa friskolereformens goda sidor, samtidigt som oberoende forskare följer den globala trenden och blir forskande konsulter (Samoff, 2007). Så kan vara fallet med en rapport av Vlachos (2011) från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), där näringslivsintressen står för en stor del av finaniseringen, eller en rapport från Institutet För Arbetsmarknads- och utbildningspolitisk Utvärdering (IFAU), författad av Böhlmark & Lindahl (2012), vars metoder och slutsatser för övrigt allvarligt kritiseras från ett metodologiskt perspektiv av en oberoende forskare (Pålsson Syl, 2012).
Ännu har ingen forskning visat på stratifieringens långtgående effekter på hur barn och ungdomar i tidig ålder drabbas av friskolereformen. Obesvarade frågor är till exempel: Skapar det nuvarande systemet nya subkulturella grupper? Hur sker den nya stratifieringen med avseende på klass, etnicitet, genus och religiös tillhörighet och vilka är de presumtiva sociala konsekvenserna? Hur är stratifieringen relaterad till graden av fattigdom/rikedom, maktlöshet/inflytande, och social marginalisering/bekräftelse? Är dagens skola en aktör i skapandet av nya stratifieringar av samhället? Och till sist en ideologisk fråga: Är de effekter som antyds här det vi vill att skolan ska bidra till i framtiden? Om inte, så kan vi lära av våra grannar i Norge och börja tillämpa Trondheimsmodellen – dvs. ta tillbaka det vi förlorat, åtminstone som en försiktighetsåtgärd inför en oviss framtid!
Lars Dahlström Docent i pedagogik
Referenser
Aftonbladet (2012) Här är välfärdens vinnare http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15756575.ab
Amin, Samir (2004) The liberal virus. Permanent War and the Americanization of the World. New York: Monthly Review Press
Böhlmark, Anders & Lindahl, Mikael (2012) Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt? IFAU, Rapport 2012:17. Uppsala.
Etzler, Aron (2008) Trondheimsmodellen. Radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna. Stockholm: Karneval Förlag.
Job, Jennifer (2012) The Pearson Monopoly. http://teacherblog.typepad.com/newteacher/
Lundström, Ulf & Holm, Ann-Sofie (2011) Market Competition in Upper Secondary Education: perceived effects on teachers’ work. Policy Futures in Education. Volume 9, Number 2. 193 – 205.
Pålsson Syl (2012) Friskolornas effekter på elevernas utbildningsresultat. Skola och Samhälle, 22 november, 2012. www.skolaochsamhalle.se
Ravitch, Diane (2010) The Death and Life of the Great American School System. How Testing and Choice are undermining Education. New York: Basic Books.
Samoff, Joel (2007) Institutionalizing International Influence. I Arnove, R. F. & Torres, C. A. (Eds) Comparative Education. Lanham: Rowman & Littlefield. 47 – 77.
Svensson, Sten (2011) Replik: forskning visar att fria skolvalet ökar segregation. http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/03/replik-forskning-visar-att-fria-skolvalet-kar-segregation
SVT (2011) Riskkapitalister tar över svenska skolan. www.svt.se (referens till programmet ’Världens bästa skitskola’, SVT 2, 27 november, 2012, kl 20.00)
Vlachos, Jonas (2011) Friskolor i förändring. I Laura Hartman (ed) Konkurrensens Konsekvenser. Stockholm: SNS Förlag. 66 – 110.
6 Comments on “Lars Dahlström: Privatiseringsepidemin i skolan”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Kapitalet är alltid på jakt efter nya marknader. Efter “privatiseringsepidemin” i Sverige kommer “export av välfärdstjänster”.I Dagens Samhälle den 10/2-2012 skrev Widar Andersson-Folkbladet(s) bl.a.”en industrialisering inom den privata utbildningsbranschen pågår inom friskolevärlden”. Och det “är en hoppingivande utveckling” anser WA. Den 30/3 2012 i Dagens Samhälle skriver Robert Noord(s) och Teresea Carvalho(s) att “Den svenska välfärden kan bli nästa exportsuccé”. RN/TC fortsätter “År 2008 fanns det mer än 30 miljoner barn i EU:s 27 medlemsländer. En förväntad marknad uppskattas då omsätta mellan 137 och 280 MILJARDER EURO PER ÅR…det öppnar upp en internationell marknad för en personalgrupp som annars är mer känd för sina låga löner..”. Dessa socialdemokrater som vill hjälpa kapitalet på vägen mot nya “kunskapskluster” får nu stöd av Stockholms Handelskammare tillsammans med Svenskt Näringsliv, Almega, Friskolornas Riksförbund, Svenska Riskkapitalföreningen. Kunskaps-
skolan finns redan i USA, England och Indien. Odd Eiken-international operations på Kunskapsskolan är optimistisk inför framtiden av export av svenska välfärdstjänster “Framtiden är så ljus att vi måste ha solglasögon”. Exporten av “kunskapskluster” sker på de svenska skattebetalarnas bekostnad. 87% av svenska folket anser att vinst skall återinvesteras i verksamheten och att riskkapitalbolagen ska betala skatt i Sverige.Så här såg skälen ut för den sk. “friskolereformen 1992”:
1.DET SKULLE VÄXA FRAM EN MÅNGFALD AV OLIKA PROFILER OCH PEDAGOGISKA METODER.
FLERA SKOLOR MED EN SÄRSKILD PEDAGOGIK.
2.EN STIMULERANDE TÄVLAN (ersatt av girighet och uppköp)MELLAN OLIKA SKOLOR,MED OLIKA
INRIKTNINGAR, MED OLIKA ÄGARFORMER SKULLE HÖJA KVALITETEN.
3.FÖRÄLDRAKOOPERATIV, SPECIELLA ÄMNESPROFILER. FLER OCH MINDRE SKOLOR.
4.DET “fria valet” SKULLE SKAPA BÄTTRE INCITAMENT FÖR KOSTNADSEFFEKTIVITET, MER
EFFEKTIV RESURSANVÄNDNING, LÄGRE KOSTNADER.
Skolföretagen och riskkapitalbolagen riktar nu sina blickar mot skolmarknaden ute i Europa. Solglasögon på!
Privata skolor eller ej är endast en politisk fråga.
Det var sossarnas största misstag under Göran Perssons tid, då man sparkade in dörren och öppnade upp för privata skolor med 100%-iga statsbidrag på en SAP-kongress.
Jag satt i som sosse i Växjö kommunfullmäktigegrupp på 90-talet. Det första privatskoleärendet gällde, huruvida SAP skulle godkänna en, två eller tre gy-skolor i Växjö kommun? Har man öppnat Pandoras ask, så måste alla privatskolor som uppfyllde de dåvarande löjligt låga kraven för skoletablering – godkännas! Kommunen kan ju inte överpröva ett riksdagsbeslut!
I USA är privata skolor privatfinansierade och där skyddar man sina “public schools”.
Det var bara genom “Public-school-systemtet” USA klarade att hålla ihop sin nation och växa till en stormakt, vilket erkänns av min amerikanska familj.
Det finns inte i sinnevärlden att amerikanarna skulle släppa in mammon i det offentliga skolsystemet.
Ett så ultraliberalt skolsystem, som Sverige öppnat upp för skulle aldrig fungera ens i det liberala USA.
Det fattar deras politiker, men inte Sveriges aningslösa politiker.
Jag träffade Widar Andersson ( s ) för cirka 12 år sedan, när Växjö fria gymnasium öppnade. Då var han på missionsresa i Sverige som ordförande i Friskolornas Riksförbund.
Eftersom hans fru hade startat en friskola och det hade varit bra för henne, så skulle det bli lika lysande för
alla nya skolentreprenörer.
Efter Widar A. kom Kjell-Olof Feldt (s) som ny ordförande i friskolornas riksförbund.
De smarta borgerliga kapitalisterna har alltid hållit sig med “nyttiga sossar”,
Idag finns en hög gamla sossar som blivit anställda eller betalda av de privata skolkoncernerna.
Efter LO:s kritik av privata skolor, rycker “privatskolesossarna” ut och ska göra allt för att SAP inte ska stoppa friskolorna.
Alla vet, att om sossarna ändrar uppfatttning och avskaffar eller kraftigt begränsar friskolerefomen till att gälla bara ek.för och AB med vinstbegränsning ( 5% på insats kapital ), så är det slutlekt.
Jag läste Bengt Sundells kommentar om motiven för friskolereformen;
Herregud så fel det blev !!
Och alla Sveriges barn är förlorare!!!
Kan en förklaring till denna förändrade mentalitet vara följande citat:
“Vi har som väljare förlorat all slags kollektiv tro på att samhället skulle kunna vara annorlunda. Det som nästan alla strävar efter är inte ett bättre samhälle utan istället en förbättring av den egna individuella positionen inom det existerande samhället” (Wilkinson & Pickett, 2009 s. 20).
Wilkinson, Richard & Pickett, Kate (2009) “Jämlikhetsanden. Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen”. Stockholm: Karneval förlag.
I alla delar riktiga och som jag menar releventa komentarer till min text. Helt sant vad gäller USA – men det som sker där att lärarnas status undermineras pga program som Teach for America sponsrade av storkapitalet, som bygger på en mekanistisk syn på läraryrket och en modell som för 30 år sedan tillämpades tex. i det sk u-landet Botswana under devisen Terilo Seschaba. Nog är det en märklig värld vi lever i, inte minst här i Indien där jag för tillfället befinner mig. Här har alla marknadslösningar redan införts i ett ‘multilayered society’ där extrem fattigdom till den grad som jag för övrigt sällan upplevt under mina år i Afrika blandas med högteknologiska och postmoderna enklaver. Det indiska undret har en en mörk bakgård som klart bevisar att den rådande devisen om ‘trickling down’ effekten av den globala nyliberala kapitalismen är en grov chimär och ett falsarium!
Med förhoppningen om en bättre framtid med start 2013!
Hej igen Lars!
Ja, det är en märklig värld vi lever i
Det största ekonomiska problemet är hur tillväxten ska komma över 2% – om den gör det kommer t.ex. Sverige att vara 10 gånger rikare om hundra år än vad Sverige är idag (detta förutsätter givetvis att vi har kvar dagens institutioner, t.ex. Sverige som en stat). Tillväxten är bl.a. beroende av konsumtion och köpkraft och arbete.
Det största klimatproblemet vi har idag är hur vi ska hantera en 4 gradig global teperaturökning om hundra år. Denna temperaturökning anser de flesta klimatforskare beror på mänskliga aktiviteter som i sin tur mäts i ekonomisk tillväxt.
Eftersom den ekonomiska tillväxten är den enda objektiva och helga måttstocken vi har att hålla oss till så blir lösningen på problemet hur vi ska kunna öka tillväxten tillräckligt mycket för att genom ny teknik kunna hantera den globala uppvärmningen.
Kort sagt – konsumera mera så sköter teknikerna sitt. Fördelning och sådant kan vara bra men endast om det inte hotar tillväxten.
Per – nu är jag hemma från Indien-resan med i högsta grad blandade intryck, som du kan läsa om på min facebook sida. För övrigt är ju den eviga tillväxten det mantra som löser alla världsproblem, eller hur?