Lars Lagheim: Två steg för likvärdiga betyg och rättvis bedömning

Med anledning av den intensiva diskussionen om glädjebetyg föreslår den pensionerade grundskolerektorn Lars Lagheim en tvåstegsprocess för att skapa likvärdiga betyg och främja likvärdig bedömning.

Diskussionen kring glädjebetyg är intensiv. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård vill rödlista flera gymnasieskolor som enligt Skolinspektionen sätter den typen av betyg. Vid senaste antagningen kom var fjärde student från sådana skolor. Inte unikt. Många elever har under 2000-talet fått betyg som de haft svårt att leva upp till när de börjat på högskolan eller gymnasiet.

Betyg är bra som urvalsinstrument men det förutsätter att de är likvärdiga och rättvisa. Det är de inte idag. Kriterierna, kunskapskraven, är ordrika och svårtolkade. Hur ska t. ex. ”välutvecklade och väl underbyggda argument” tolkas och var går gränsen mellan grundläggande, goda och mycket goda kunskaper?

Lärare förväntas tolka dem. Men ”väl underbyggda” tolkningar bryts lätt ner av påstridiga föräldrar eller en skolledning som vill ge skolan ett bättre rykte.

En större reformering av vårt betygsystem krävs. Som pensionerad rektor anser jag att betygen bör normeras utifrån externt rättade nationella prov men vill lägga till ett andra steg, byggt på lärares myndighetsutövning. En tvåstegsprocess kan se ut så här:

  1. 1. När de nationella proven hanterats externt får skolan sina elevers resultat i fem steg: andel elever som nått betyget E, D, C, B och A.
  2. 2. I steg två lämnas ansvaret till lärarnas bedömning och myndighetsutövning. De samlas ämnesvis och sätter betyg utifrån kompetenskrav, dvs elevens förmåga att hantera och använda faktakunskaper. Skolledningen får i efterhand information om resultatet. Lärarna ska vara suveräna vilket höjer hela kårens status.

Lättolkade kompetenskrav för betygen E, C och A formuleras i alla ämnen. Formuleringar för betygen D och B behövs inte då de kort uttryckt handlar om att ”vara på väg mot nästa betyg”.

Här finns det anledning att kort illustrera begreppet kompetenskrav.  Väljer ett par exempel ur det häfte om tio A5-sidor som lärarna på Paulinska skolan i Strängnäs, där jag var rektor på 90-talet, skapade i samtliga ämnen inför skiftet från norm- till kriterierelaterade betyg.

Elevers läsförmåga diskuteras lika intensivt som frikostig betygssättning idag. Svensklärarnas kompetenskrav i läsning, eller ”strävansmål” som det hette på den tiden, var:

  1. Du läser olika typer av texter, dvs olika slags skönlitteratur, facklitteratur, dagstidningar etc. Du klarar av såväl fysikboken som handlingsnivån i en skönlitterär bok där handlingen inte är välkänd och förutsägbar.
  2. Du har en vidgad och fördjupad förmåga att ”ta dig in i” skönlitteratur. Du kan ”läsa mellan raderna”, vilket t ex innebär att du kan se ett tema, en persons utveckling eller ett budskap.
  3. Du kan vid läsning av skönlitteratur förhålla dig till en fråga som primärt ligger utanför texten. Du klarar av en analyserande jämförelse med andra författare och texter.

Glädjebetyg i de praktiskt-estetiska ämnena har tydligen varit vanliga. De har av naturliga skäl inte normerats centralt. I den tvåstegsprocess jag föreslår blir det lättare. Det är bara att följa den egna skolans normering. Slöjdlärarnas strävansmål, kompetenskrav, får exemplifiera detta.

  1. Du kan med handledning planera och genomföra ett arbete utifrån en egen idé.
  2. Du kan självständigt välja material med hänsyn till färg, form, ekonomi, miljö och funktion. Du förstår hur olika material påverkar resultatet. Du kan ta initiativ och eget ansvar.
  3. Du kan utifrån en egen idé komma med egna lösningar, samt analysera och beskriva det färdiga arbetet.

I skolor med idrotts-, musik – eller annan estetisk inriktning kan det vara motiverat att till viss del frångå normeringen

Med det sagt är det uppenbart. Ett nytt betygssystem kräver nationella stadie- och ämnesvisa utbildningsinsatser för verksamma och blivande lärare. När det kriterierelaterade betygsystemet infördes uppmanades skolorna att själva sköta fortbildningen. Förstår inte hur man tänkte. Lärarutbildningens kurs i betyg och bedömning blev inte obligatorisk förrän 2007.

Lars Lagheim, Pensionerad grundskolerektor, Farsta  

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »