Lars Pålsson Syll: Vinst och skola – två olika världar

I den valrörelse som just avslutats har skolan varit det kanske viktigaste politikområdet. Den fråga som diskuterats mest intensivt har gällt friskolornas möjligheter att göra vinst på skattefinansierad verksamhet. Med det valresultat som nu föreligger är det väl frågan om det kommer att bli några förändringar för friskolorna. Men problemen kring begreppsparet vinst och skola kvarstår. (red)

Förre chefredaktören på Sydsvenska Dagbladet — Per T Ohlsson — skrev i en krönika för några veckor sedan (24/8 2014), apropå vänsterpartiets nej till vinster i den skattefinansierade välfärdssektorn, följande:

Om Vänsterpartiet skulle få sin vilja igenom dör en hel bransch med 11 000 företag och 160 000 anställda. Då måste stat och kommun ta över verksamheterna till en kostnad av flera tiotals miljarder kronor …

Varför en tung sektor som välfärden skulle må bättre av att undantas från varje tillstymmelse till vinstintresse framstår som obegripligt. Men så blir det när blind ideologi sätts före verkligheten.

Obegripligt eller inte — när det kommer till kritan saknar kritiken stöd i vare sig fakta eller forskning.

I Sverige år 2014 låter vi friskolekoncerner med ofta undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster – vinster tagna av vår skattefinansierade skolpeng.

Tyvärr är denna misshushållning med våra skattemedel ingalunda något nytt och det har under senare år föga förvånande också kommit en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner. Ofta framförs detta som ett alternativ till ett mer principiellt avståndstagande till vinster i den skattefinansierade välfärdssektorn.

Men, nu när privatiseringsvåtdrömmen gång på gång visat sig vara en mardröm, är då just det som man tidigare ville bli av med – regelverk och “byråkratisk” tillsyn och kontroll – verkligen en hållbar lösning?

Grundfrågan är dock inte om skattefinansierade friskolor och vårdföretag ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska få styra våra välfärdsinrättningar – ska skattefinansierad skola och välfärd styras av demokrati och politik eller av marknaden?

Många som är verksamma inom skolvärlden eller vårdsektorn har haft svårt att förstå både alliansens och socialdemokratins inställning till privatiseringar och vinstuttag i den mjuka välfärdssektorn. Av någon outgrundlig anledning har de under många år pläderat för att vinster ska vara tillåtna i skolor och vårdföretag. Ofta har argumentet varit att driftsformen inte har någon betydelse. Så är inte fallet. Driftsform och att tillåta vinst i välfärden har visst betydelse. Och den är negativ.

Ingen borde svaja i denna fråga. Som den kanske främste nu levande nationalekonomen i världen, Kenneth Arrow, skrev i ett klassiskt arbete om vårdsektorns ekonomi redan år 1963 : “redan själva ordet ‘vinst’ signalerar ett förnekande av en förtroenderelation.”

När det gäller frågan om friskolornas effekt på den svenska skolans kvalitet har jag redan tidigare i en artikel här på SOS påvisat att det mesta av forskningen tyder på att det inte går att fastslå att friskolorna haft en positiv inverkan. Segregationen ökar och kvaliteten ökar inte – vad ska vi då ha friskolorna för? Att bolagsskolornas ägare och direktörer skor sig på våra skattepengar räcker inte som argument.

Det fanns en tid då svensk skola var ett internationellt föredöme. Numera förekommer vi oftast som ett varnande exempel på hur illa det kan gå när man släpper lös marknadskrafter på samhällsområden där de inte naturligt hör hemma.

Så skriver t.ex. den amerikanske ekonomiprofessorn Ray Fisman i en uppmärksammad artikel (Slate 15/7 2014) om vad USA kunde lära av det svenska experimentet med skolpeng (‘voucher’):

Förespråkare av fria skolval borde ta och titta på vad som hänt med skolorna i Sverige … Förhoppningen var att skolorna — befriade från bördan av en centraliserad byråkrati — skulle få tydliga finansiella incitament att förbättra undervisningen och bli mer lyhörda för kundernas (d.v.s. föräldrarnas) behov och krav.

Men i kölvattnet av störtdykningen i PISA-rankningen har det blivit allt tydligare att någonting är fel med det svenska skolsystemet. Konkurrensen var tänkt att disciplinera de offentliga skolorna, men kan mycket väl i själva verket ha lett till ett ”race to the bottom.”

Vi tenderar att leta efter enkla lösningar … men i själva verket är förbättring av skolresultat en snårig och komplicerad process – något som svenska föräldrar och elever allt för väl kommit att få lära sig. Att bara rakt upp och ner öppna upp dammluckorna för utbildningsentreprenörer söndrar och bryter ner.

Och i en i fjol genomförd undersökning av evidensen för påståendet att skolpengssystemet skulle vara effektivt skriver en av USA:s främsta skolforskare — Henry M. Levin — apropå de svenska erfarenheterna:

När det gäller effektivitetskriteriet visar forskningen på obefintliga skillnader — för jämförbara elevgrupper — mellan friskolor och kommunala skolor…

Vad avser jämlikhet och rättvisa visade en omfattande offentlig utredning att såväl den socioekonomiska som etniska stratifieringen hade ökat… Inga evidens föreligger som gör det möjligt att ifrågasätta den ökade ojämlikheten. Följaktligen har jag bedömt det svenska skolpengssystemet som negativt ur jämlikhets- och rättvisesynpunkt.

Vi vet idag att kommersiellt drivna friskolor driver på olika former av etnisk och social segregering. Och de har inte några påtagliga kvalitetshöjande effekter. Att då dessa verksamheter ska premieras med att få fortsätta plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande.

Så blir det bara ”när blind ideologi sätts före verkligheten.” Skattefinansierade skolor ska inte drivas med vinstintresse.

 

(Lars Pålsson Syll är nationalekonom och professor vid Malmö högskola)

 

4 Comments on “Lars Pålsson Syll: Vinst och skola – två olika världar

  1. Jag noterade i gårdagens Agenda med stort intresse Göran Perssons sätt att formulera sig om förhandlandet mellan partier om hur frågan om vinster i välfärden kan hanteras. Han menade att den borde delas upp och att GRUNDskolan skulle behandlas först. Sättet han upprepade ordet GRUNDskolan på under intervjun var knappast slumpmässigt. Det var snarare ett exempel på den klassiska medialogiken när man vill ”produktplacera” en ny idé. Jag har inte hört någon annan så tydligt skilja ut just grundskolan från resten av välfärdsvinstfrågan. Smart av flera skäl, tror jag. Vi får nog snart se om denna idé tar luft.

  2. Noterar igen att nationalekonomi är en ideologisk företeelse. Alla från vänster till höger tycker sig ha rätt. Så att påstå att fristående skolor skulle vara av ondo och orsaken till segregation är till vissa delar befängt beroende på vilka glasögon man har på sig. Samtidigt utgör fristående skolor endast 15 % av den så kallade skolmarknaden. Bekymret med fria skolvalet ligger istället i den kommunala skolan.

    Segregation är betingat av var fysiskt folk bor. Om man skulle låsa in skolan som den var före friskolereformen kommer de som kan flytta till områden som har skolor som presterar. Samtidigt, de som har en tjock plånbok flyttar sina barn till skolor typ Lundsberg, Gränna, m fl.

    Sedan är det knepigt att vänstern har bankrutt på idéer efter Berlinmurens fall. Man byter etiketten från ”socialisering” till ”nej till vinster i välfärden”.

    För övrigt läs gärna denna länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vansterpartiet-ar-ideologiskt-bankrutt_3941264.svd

    • Roger, jag noterar att du inte svarar på det faktiskt inlägget utan helt enkelt kör din egen bana. Vem är det du pratar till här? Du vet att de idéer som du framför här är äldre än 300 år, t.ex. är det en debatt som Rousseau la sig i. Så kasta inte sten i glashus, dina idéer är inte särskilt nya dom heller.

    • Hej Roger!

      Du har en poäng i det du skriver men jag tolkar det lite annorlunda.

      Som jag uppfattar vänsterpartiet är det just vinster i välfärden man vill åt, medan möjligheten att välja skola ska kunna finnas kvar. Så segregationens problem har man då inte löst eller sagt sig vilka lösa genom detta vinstförbud.

      Vad gäller att vänstern skule vara mer bankrutt på idéer än något annat etablerat politiskt parti bör nog undersökas. Kanske är det så att alla etablerade partier har låst fast sig vid ”gårdagens samhälle” och har svårt att identifiera problem i den nu pågående samhällsomvandlingen.

      Flera forskningsrapporter och böcker har i år kommit som talar om ”The second machine age” och att ungefär hälften av alla arbeten i USA, Sverige etc. inom en 20-årsperiod kommer att försvinna på grund av datorisering, ny teknik och effektivisering. Hur denna samhällsomvandling ska mötas politiskt talar de etablerade partierna tyst om. ”Skapa mer jobb” är väl det vanliga målet. Vänstern (och tidigare även Miljöpartiet) har stuckit ut och föreslagit arbetstidsförkortning. Det sistnämnda tycks dock vara en omöjlighet utifrån en etablerad syn på gårdagens samhälle. En politisk slogan blir därför: ”Bättre teknik är mer lönsamt än mänskliga arbetskraft och det måste löna sig att arbeta.”

      En annan politisk utmaning har sedan år 1987 varit ”Hållbar samhällsutveckling”. En doktrin från gårdagens samhälle är att ekonomisk tillväxt är nödvändig för att Sveriges (och andra länders) välfärd ska kunna behållas. Samtidigt är de flesta politiska partier i Sverige överens om att ekonomisk tillväxt har skapat klimat- och miljömässiga problem. Detta hindrar dock inte att samtliga politiska partier tycks vara överens om att tillväxt är nödvändig, även om också här Vänstern och Miljöpartiet under stundom vågar ifrågasätta denna doktrin. En politisk slogan blir därför ”Vi måste satsa på ekonomisk tillväxt för att ha råd att ta itu med miljöproblem som orsakas av ekonomisk tillväxt”.

      En tredje politisk utmaning är att få bukt med hushållens ökade skuldsättning. Lösningen på detta problem kan uttryckas i följande politiska slogan: ”Vi måste se till att hushållen får mer pengar i plånboken så att de kan konsumera mer på lånade pengar och att de därigenom ökar tillväxten och bidrar på så sätt till att lösa miljö- och klimatproblemen”.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »