Linda Lindahl och Johan Skage: En jämlik skola med Rut-avdrag?

Hela samhället kan debattera skola och Rut-avdrag i all evighet. Enligt oss på Rotundaskolan borde debatten inte ens förekomma! Hur kan vi i skolan lämna över vårt uppdrag till obehöriga, vare sig det är föräldrar eller anställda vid ett läxhjälpsföretag? Vi menar absolut inte att föräldrar inte ska vara delaktiga i sina barns skolgång, men vi vill inte bidra till att utbildning blir ännu mer ojämlik. Det finns andra vägar att genomföra de mål läroplanen har satt upp och vi vill berätta hur vi gör och varför.

På Rotundaskolan har vi sedan starten år 2000 arbetat läxfritt. Med detta menar vi att inga elever får likadana hemuppgifter, som inte är satta efter varje individs utvecklingsbehov. Hemarbete förekommer, men då för att eleven varit frånvarande av någon anledning, eleven inte har följt sin veckoplanering och ligger efter, eller helt enkelt för att eleven själv VILL fördjupa sig inom ett område. Tanken bakom det läxfria synsättet grundar sig på följande:

  • Det främjar jämlikheten; alla elevers hemsituation ser inte likadan ut. Alla har inte möjlighet att få hjälp hemma av olika anledningar. Det ska inte bero på elevens hemsituation om man lyckas i skolan eller ej. (Se t.ex. Lejnse, 2012, Godkänt?, kap ”Likvärdighet för alla”).
  • Pedagogerna är utbildade och proffs på det de gör och det är vårt uppdrag att hjälpa eleverna att nå kunskapskraven inom skoltiden. Att föräldrar ofta menar att läxorna är deras sätt att följa med i vad barnen gör i skolan känns för oss ganska meningslöst. Att ett barn räknar 20 mattetal hemma gör inte att jag som förälder har koll på vad eleverna ägnar sig åt. Om man istället diskuterar veckoplaneringen, ställer frågor och följdfrågor på denna ihop med utvärderingen av dagen/veckan så får man som förälder en mycket bättre inblick i barnets vardag. Vi använder skoldagbok och digitala verktyg för denna information.
  • En tydlig hälsoaspekt; viktigt att skilja på arbete/fritid. Övertid varje dag är inget vi förespråkar för vare sig elever eller medarbetare.
  • Läxor leder ofta till konflikter i hemmet i hög utsträckning. (Läs gärna undersökningen Ung Röst av Rädda Barnen)
  • Alltmer forskning ifrågasätter läxors nytta för ökad kunskap, speciellt bland barn i grundskolan. (Se t.ex. Kohn, 2006, The homework myth: Why our kids get too much of a bad thing, och Westlund, Läxan – en svårfångad företeelse, Forskning I fokus, nr 33, s 84)

För att kunna genomdriva detta pedagogiska synsätt har vi lagt ut mer tid än vad timplanen ställer som minimikrav och detta framförallt i de yngre åldrarna så att eleverna tidigt lär sig att planera sina arbetsområden själva, och med tanke på att läs- och skrivinlärning kräver mycket tid av alla inblandade.

Vi tror att variation bland skolor är bra och säger inte att vår väg är den enda. Men om man anser att vi ska lägga mycket tid i skolan på att utforma läxor, förklara vad läxan är och hur den ska genomföras, för att sedan lägga hela arbetet på föräldrar eller läxhjälpsföretag, då befarar vi att vi är på väg åt helt fel håll! Låt skolan sköta skolans uppdrag och lägg resurserna där istället för på skattesubventioner!

(Linda Lindahl är rektor och Johan Skage biträdande rektor på Rotundaskolan)

6 Comments on “Linda Lindahl och Johan Skage: En jämlik skola med Rut-avdrag?

  1. Efter alla dessa år med begåvade argument som “det har vi ju alltid gjort” och “jamen hur skulle det annars gå?” vågar någon ställa frågan: Varför?

    Tack för det.

  2. Bra! När läxhjälp enligt Skatteverket går under namnet okvalificerad arbetskraft, så befarar jag att hela lärarkåren diskvalificeras. Vlachos artikel i SvD för en månad sedan antyder att det som läggs per timme på subventioner till läxhjälp är tre gånger så mkt som en undervisningstimme i grundskolan kostar! Det blir inga långsiktiga nya jobb med läxhjälpsföretag. Rutavdrag för läxhjälp bidrar till den alltmer segregerade skolan!

  3. Mycket finns att säga om läxor.

    Ni motsäger dock er själva när ni i ena meningen menar att läxors effektivitet är omtvistad (mellan raderna kan man läsa att läxor inte är särskilt effektiva) och i en annan mening menar att läxorna bidrar till att skapa ett ojämlikt samhälle. Om läxor inte är ett effektivt sätt för lärande så borde inte läxhjälp bidra till ökade klyftor. Då blir det enda resultatet att rika föräldrar kastar sina pengar i sjön.

    John Hattie visar i en sammanställning av 5 metaanalyser (omfattande 161 studier) att läxläsning i grundskolan påskyndar inlärningen med ungefär 15 procent. Effektstorleken för läxor ligger på 0.29 (kan betraktas som skapligt).

    Jag är definitivt inget stort fan av läxor. Många läxor skickas hem slentrianmässigt och utan varken tydligt mål eller tydlig uppföljning. I en del fall kan man säkert argumentera för att läxor inte tillför något lärande. Det finns andra delar i skolan som skulle kunna utvecklas med bättre skolprestationer som följd, exempelvis lärares relationsskapande med eleverna och lärares reflekterande över sin egen undervisning (mjuka frågor som är synnerligen viktiga för elevernas skolprestationer, enligt Hattie).

    Tyvärr tror jag inte att de privata aktörer som kommer att erbjuda sina läx-tjänster kommer att upplysa föräldrar och barn om att deras tjänster på sin höjd kommer att påverka elevernas skolprestationer MÅTTLIGT.

    Det är lätt att tro att läsrut är en skolpolitisk idé. Så är det tack och lov inte, för det vore idiotiskt. Läxrut är en arbetsmarknadspolitisk idé. Hur genialisk eller idiotisk överlåter jag till andra att döma. Som instrument för att förbättra elevernas skolprestationer kommer läxrut att vara lamt. Det innebär i och för sig att reformen med läxrut gissningsvis kommer att vara mer effektiv än många tidigare reformer som visat sig vara kontraproduktiva (åldersintegrerad undervisning, elevstyrt lärande etc.).

    Mina förutfattade meningar om läxor sa mig att läxor inte är effektiva och min önskan var att det skulle visa sig att forskningen sa samma sak. Forskningen på området visar dock att läxor är effektiva, om än endast måttligt. Att Westlund sedan, helt riktigt, skriver att läxor ser olika ut, att elever är olika etc. motbevisar inte de huvudsakliga resultaten i Hatties redovisning.

    Sammanfattningsvis: Läxor är måttligt effektiva. Privata aktörer kommer att låta påskina att de kan påverka elevernas skolprestationer genom att sälja avdragsgill läxhjälp. Deras anspråk kommer förmodligen inte att vara lika blygsamma som forskningsresultaten.

    /Martin Karlberg

  4. Det viktigaste för ett effektivt, bestående och djupgående lärande är att eleven själv måste plocka fram information från sitt långtidsminne. I minnet finns ju alla erfarenheter och kunskaper lagrade. Vid framplockandet av information för att kunna besvara en fråga på en skrivning, ett nationellt prov eller dylikt
    så kommer associationsbanorna i minnet att stärkas mellan de element som ingår i det aktuella stoffet.

    Hemtentor och passiv läxläsning har samma låga effekt på bestående lärande. Med lärande avser jag både ytligt och djupgående lärande.

  5. Läxor utgör en didaktisk metod för lärande och har funnits i skolor över hela världen i sekel. I Sverige leder vi som bekant inte resultatligan när det gäller kunskaper. Däremot leder vi när det gäller att avveckla beprövade undervisningsmetoder till förmån för nya och oprövade metoder. Under 90-talet bannlystes den förhatliga katederundervisningen (eg. dialog lärare/elev) och de fria arbetsformerna tog över fullständigt. Idag ser vi resultatet i form av snabbt sjunkande kunskaper. Kritiken av läxor tog sin början kring 2000-talet, ungefär när Rotundaskolan startade som en läxfri skola. När rektorerna nu 13 år senare självsäkert dömer ut läxor som en pedagogisk metod tror man att det hänger samman med att skolan lyckats väl med att ge eleverna goda kunskaper så att de når målen. Jag har tittat på skolverkets statistik för Rotundaskolan. Till min förvåning fann jag t.ex. att 40,9% av eleverna fick betyget IG på det nationella provet i matematik. Lika allvarlig är att endast 9,9% fick betyget IG i betyget.

    Rektorerna skriver ” Pedagogerna är utbildade och proffs på det de gör och det är vårt uppdrag att hjälpa eleverna att nå kunskapskraven inom skoltiden. Att föräldrar ofta menar att läxorna är deras sätt att följa med i vad barnen gör i skolan känns för oss ganska meningslöst. Att ett barn räknar 20 mattetal hemma gör inte att jag som förälder har koll på vad eleverna ägnar sig åt”. Man avfärdar såväl lärarnas rätt som förmåga att delta i ett planerat och till barnen anpassat läxsystem. Detta gör man trots att resultaten i skolan är så dåliga att man ser sig tvingad att frisera betygen – 45% av eleverna får ett högre betyg än det nationella provet medan 1,5% får ett lägre. Inte konstigt att Jan Björklund är orolig för rättsosäkerheten när det gäller betyg.

    Det finns all anledning att ha kvar läxor som en didaktisk metod. Jag ska nämna några skäl.

    1. Flera studier visar att miljön i den svenska skolan, ända upp på gymnasienivå, är så stökig och högljudd att effektivt lärande i många fall inte är möjligt. Därför är det viktigt att eleverna kan göra en del uppgifter som läxa i en lugnare miljö.
    2. Vid genomgången av läxan kan läraren i dialog med eleverna lättare nå fram med förståelse eftersom eleverna, även om de inte klarat allt, har tänkt igenom uppgifterna. Dessutom är det ett bra tillfälle att i helklass diskutera en veckas lärande och formativt rätta till det som gått fel. Docent Per-Olof Bentley har i flera studier visat att ensamräknandet i matematiken, utan återkoppling från läraren, är en starkt bidragande orsak till de försämrade resultaten.
    3. Min erfarenhet är att om eleverna får intressanta och välanpassade uppgifter i läxa och det följs upp med ordentlig genomgång så vill eleverna inte vara utan läxor. Detta är det starkaste argumentet för att ge läxor – det blir en motivationshöjande faktor.

    Av de fem punkter rektorerna för fram mot läxor instämmer jag i att det kan bli problem för elever med svåra hemförhållanden. För dessa elever är det skolans uppgift att ge läxhjälp. Det kan dock inte vara skäl till att vägra flertalet av eleverna att få läxor. Dessutom är det eleverna, inte föräldrarna, som ska göra läxan. Uppgifterna ska vara anpassade till eleverna.

    I ett internationellt perspektiv ägnar svenska elever totalt mindre tid för skolarbete än elever i många andra länder. När man dessutom vet att kunskaperna sjunker i grundläggande ämnen för de svenska eleverna är det inte rätt signal att tala om övertid i diskussionen om läxor. Hade det inte varit ärligare av ledningen vid Rotundaskolan att, på ett tidigt stadium, klargöra för elever och föräldrar att vi inte når målen med nuvarande arbetsinsats än att lösa problemet med att ge eleverna glädjebetyg, som i förlängningen kommer att drabba eleverna i gymnasiet?

  6. Till artikelförfattarna

    Ni skriver “Det finns andra vägar att genomföra de mål läroplanen har satt upp och vi vill berätta hur vi gör och varför”. Den genväg ni tar beskrivs inte – att ge 62% av eleverna högre betyg i matematik än vad de presterar på det nationella provet och att motsvarande i engelska är 45%. Rotundaskolan sticker ut på ett uppseendeväckande sätt i jämförelse med andra skolor. När ni dessutom påstår att ni vet hur man ska nå målen vore det på sin plats att ni förklarar varför ni, trots det, valt att frisera betygen.

Lämna ett svar till Bertil Törestad Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »