Lisa Carlsson: Det börjar med en motion

I november 2018 antogs en motion av Sveriges riksdag, skriven av SD, som förändrade förskolans uppdrag och värdegrund. Modersmålsträning avvecklades snabbt och förskollärare fick inte längre motverka stereotypa könsmönster och könsroller. En ny diskrimineringsgrund tillkom, politisk övertygelse. Förskollärare fick inte längre lära ut alla människors lika värde. Nazism, rasism och främlingsfientlighet fick stöd av styrdokumenten. Barn och föräldrar som yttrade åsikter av dessa slag stod oemotsagda och accepterade.

Förskolan slutade att prata om en kulturell mångfald i vårt samhälle och istället talades det mycket om en globaliserad värld där det egna svenska kulturarvet stod i centrum. Allt som inte var nordisk kultur blev ansett som avvikande och hotfullt. Snart följde grundskolan efter, och där ändrade historieundervisningen fokus till att mestadels handla om Sveriges historia, nordens kultur. Modersmålsundervisning förbjöds eftersom det inte främjade assimilationen i det svenska samhället. Grundskolan fick i uppdrag att lära ut olika dialekter och folkmål. Grundskolans huvuduppdrag blev att prioritera undervisning som betonade acceptans för det svenska samhället, dess kultur och nordiska arv samt för kärnfamiljens betydelse.

Biblioteken rensades från litteratur, internet fick censur och kulturanslag beviljades enbart till kultur som gynnade det svenska, folkliga och nordiska arvet. Likadant blev det med muséer där de flesta stängdes. Nationalmuseet, Naturhistoriska riksmuseet, Skansen och Nordiska museet var de enda som fick statliga anslag. Kristendomen var den religion som lästes i grundskolan och andra religioner nämndes enbart i förbifarten och då som något som avvek från normen.

Nationella minoriteter i Sverige lyftes i grundskolan fram mer och mer som avvikande inslag. Dessa skulle så småningom pekas ut, förföljas, avskedas och uteslutas på alla tänkbara sätt. Allt i nationens intresse, för att minska hoten mot bygget av en enhetlig  svensk kulturell identitet.

År 2018 var året som SD klev in som det dominerande partiet och förändringarna skedde på löpande band. Väljare som egentligen bara ville ha en annan migrationspolitik fick en hel lista med andra politiska beslut på köpet. Aborträtten skärptes och skulle några år därefter förbjudas. Flickor uppmanades inte att läsa vidare efter gymnasiet och den heterosexuella kärnfamiljen höjdes till skyarna som det enda tänkbara alternativet. Skolan delade upp klasserna mellan svenska barn och barn med invandrarbakgrund. I personalrummen på skolor talades det öppet om skillnaden mellan “invandrare och blattar” och resurser fördelades till förmån för klasserna med svenska barn.

De följande valen i Sverige var det också SD som dominerade i. Vad kunde vi göra, allt skedde ju i demokratisk ordning och praxis hedrades och följdes. De andra partierna stod handfallna och i opposition. Motioner skrevs på löpande band och bifallen ekade ut i korridorerna på Rosenbad. ”Icke svenskar” utvisades och dörrarna in till Sverige stängdes. Lagen om yttrandefrihet skrevs om och media gav vika för den nya tidens värderingar och människosyn. Rösträtten inskränktes; människor med en annan kulturell bakgrund och som saknar förståelse för det svenska kulturarvet kan fatta fel beslut.

De flesta lagar skrevs om och våra geografiska områden delades in mellan “vi och dom”. Sjukhusen inrättade olika kösystem beroende på om du var född i Sverige eller inte. Likadant blev det med äldrevården och kön till tandläkare. Rättsväsendet ändrades och nämndemännens uppdrag stärktes, eftersom de ansågs vara viktiga bärare av Sveriges kulturella arv och därmed bärare av värden som skulle guida dem i sin rättsskipning. Synagogor, moskéer och andra heliga byggnader revs och istället byggdes det nya kyrkor eller bostäder. Dessa bostäder hade också separata bostadsförmedlingar. Organisationer som baserades på kön eller etnicitet förbjöds. Sakta men säkert smög sig det nya samhället fram, allt i demokratisk anda och mening. Steg för steg, motion efter motion och votering efter votering.

Det var i denna veva som en vän till mig förlorade sitt jobb som lärare, det skulle göras besparingar sade man. Hon fick till en början behålla några timmar men de drogs kort därefter också in. Några sade att det berodde på att hon var svensk judinna, men det trodde hon inte. Nu ligger det en motion om att inrätta nya fabriker på landsbygden. Vi vet inte riktigt vad som ska tillverkas där än eller vilka som kommer att få jobb, men det ska tydligen utlovas både mat och bostad för arbetarna. Fabrikerna ska tydligen bli stora och kommer att rymma många, det sägs att det kommer att främja Sveriges ekonomi. Nya arbetstillfällen är ju alltid bra. Min vän funderar på att söka. Som svensk judinna är det svårt att hitta jobb, det är inte någon som riktigt vågar anställa henne. Hon sökte. Några dagar senare kom ett brev på posten där hon erbjöds jobbet.

*

Ideologi har blivit ett dammigt ord och betydelsen har blivit glömd. Idag byter vi åsikter som vi byter accessoarer och heliga värden riskerar att tyna bort. Politik är inte någonting som rör andra, det rör dig och mig, våra nära och kära och där våra röster ritar framtidens karta. Vad vill vi ha för samhälle och viken människosyn och vilka värderingar ska vårt samhälle vila på? Din röst avgör. En ny tid knackar på vår dörr och vill bli insläppt och det är min största förhoppning att dörren förblir stängd.

Det mesta som du har läst i min text finns att återläsa i motioner, budgettexter och åsiktsdokument hos SD. Motioner och texter som längtar efter bifall och som vill bli verkställda. Läs exempelvis motion 2014/15:2937 Ändringar i Lpfö98 som just nu ligger på Riksdagens bord och som vill ändra förskolans uppdrag och värdegrund. Ska vi öppna den dörren? Det börjar med en motion men frågan är, hur slutar det?

(Lisa Carlsson är lärare och fil.kand i Utbildningsvetenskap)

Fler viktiga länkar:

Anna-Sofia Qunesel och Daniel Vergara: Så vill SD försvenska Sverige

Ola Larsmo och Per Svensson: SDs hat mot demokratin är konstant