Magnus Hultén: Dags att lära av den sista lärarhögskolan

Vid nyår är det fjorton år sedan Lärarhögskolan i Stockholm tvingades in under Stockholms universitet. Hur kom det sig att detta ansågs nödvändigt och vad blev egentligen konsekvenserna? Magnus Hultén menar att det är dags att diskutera vad som gick förlorat och vad som vanns på förändringen (red.).

Det fanns nog de som firade med Champagne när Lärarhögskolan i Stockholm uppgick i Stockholms universitet vid årsskiftet 2007/2008. Nu skulle äntligen det som nedlåtande kallades det pedagogiska etablissemangets makt över lärarutbildningen, och därmed över framtidens skola, minska. Nu kunde makten över utbildningssystemet äntligen hamna där den hörde hemma: vid universitetet, kunskapens högborg!

Men det fanns såklart många som var förtvivlade också. I decennier hade man kämpat för ett gemensamt campus för lärarutbildningarna i Stockholm som skulle inrymma ändamålsenliga lokaler för allt ifrån slöjd till idrott och hälsa. Några år inpå 2000-talet kunde man så äntligen inviga Campus Konradsberg. Några få år blev det på ett samlat campus, innan allt revs upp och lärarutbildningen spreds ut på en rad olika institutioner vid Stockholms universitet.

Vad var det som hände och varför? I ett nummer i Vägval i skolans historia berörs dessa frågor av några av de som tillhörde den sida som förlorade, det vill säga de som tillhörde Lärarhögskolan i Stockholm. Flera av texterna smärtar att läsa. Hur kunde ansvariga låta detta ske, på det sätt som det skedde?

Den korta historien att frågan om Lärarhögskolans nedläggning väcktes redan av den socialdemokratiska regeringen 2004. Ordföranden för Lärarhögskolans styrelse, Erland Ringborg, initierade diskussioner med universitet i syfte att arbeta proaktivt och hitta en bra lösning för båda parter (läs mer i Ringborgs artikel). Förutsättningarna för diskussionerna ändrades dock radikalt med regeringsskiftet 2006. Från det borgerliga Utbildningsdepartementet stod nu klart att man ville att Lärarhögskolan skulle inordnas i universitetet. Dåvarande rektorn för lärarhögskolan, Ingrid Carlgren, berättar i sin artikel om det förslag som universitetet och Lärarhögskolan gemensamt presenterade för regeringen 2007 och hur det man varit överens om i fråga om institutionell organisation övergavs helt när universitetet väl tagit över den 1 januari 2008.

Det mest slående i historien är universitetets brist på respekt för den kunskap som trots allt hade byggts upp vid lärarutbildningen. Jag har själv minnen från den tiden. Jag tillhörde en av institutionerna vid gamla lärarhögskolan, och även nya dito under ett par år innan jag insåg att det var bättre att byta stad och lärosäte för att komma bort från känslan av att tillhöra det förgångna och bortvalda – de som inte kunde göra en vettig lärarutbildning. ”Nu ska ni få se, vi på universitetet vet bättre”.

För att förstå denna händelse behöver vi också ha kunskap om det politiska sammanhanget. Lärarhögskolan hade blivit en symbol för en era, och Stockholms universitets övertagande kan ses som en nådestöt – inte bara mot en organisation utan mot en skolpolitik. Lärarhögskolan i Stockholm hade med tiden politiserats. Högersvängen i svensk skolpolitik från 1980-talet och framåt tog i delar avstånd från mycket av den socialdemokratiska statens folkhemsbygge. Detta hade inte enbart inneburit ett nytt, samlat och i hög grad statligt kontrollerat skolsystem, med en skola för alla elever, utan även en samlad lärarutbildning för alla typer av lärare – läroverkslärare såväl som folkskollärare. Lärarhögskolan i Stockholm inledde sin försöksverksamhet redan på 1950-talet, på förslag av 1946 års skolkommission. Det kom att bli flera lärarhögskolor runt om i landet, men den i Stockholm överlevde dem alla. Tills dess campus samlades på Konradsberg.

Kanske var det ingen slump att det var först efter det samlade campuset som det började blåsa hårt? Det blev kanske för mycket med ett stort progressivt fäste mitt på Kungsholmen, bara ett stenkast från det pedagogiska etablissemangets tyngsta kritiker, Dagens Nyheter. Vem vet, kanske ringde dom Jan Björklund, som sedan kontaktade Stockholms universitet och sedan var det bara en tidsfråga innan splittringen av lärarutbildningen var ett faktum.

Frågan kan såklart även ställas omvänt: hur kom det sig att Lärarhögskolan i Stockholm hade kunnat överlevt så länge? Det bör diskuteras om makten över något så viktigt som en lärarutbildning ska ligga hos en enskild aktör, med alla lärare under ett och samma tak, trots olikheter och motsättningar. Att omläggningen förr eller senare skulle komma kan också förstås utifrån att en lärarutbildning måste kunna kastas upp och göras om med jämna mellanrum (utom i Finland?). Måste den kanske vara följsam mot politiska och samhälleliga förändringar? Om detta är sant så kanske det var bra att spränga sönder Lärarhögskolan.

Är allt bara bra nu när universitetet fått ökad makt över lärarutbildningarna? Får alla blivande lärare lära sig riktiga kunskaper vid ett riktigt universitet? Ja, så hade sagan kunnat sluta lyckligt. Men historien ville annat. Lärarutbildningen blev aldrig den perfekt integrerade angelägenheten för hela universitetet, som det var sagt. Så vad kan vi kan vi lära av Stockholms universitets övertagande av lärarhögskolan, så här ett drygt decennium senare? Kanske det vi alltid vetat:

  • Lärarutbildningen är en professionsutbildning som sticker ut. Den skiljer sig från alla(?) andra professionsutbildningar.
  • Skolans organisering av ämnen passar dåligt i universitets dito.
  • Och i de fall ett skolämne har en tydlig hemvist på universitetet betyder inte det att universitetsämnet älskar vare sig lärare, skolämne eller lärarutbildare.

Ämnen som idrott, slöjd, teknik, samhällskunskap och bild (och säkerligen några till) följer inte på ett enkelt sätt universitetets logik för att dela upp kunskap. Därtill blir sällan mötet enkelt även om ämnen ser lika ut på pappret. När lärarutbildningens naturvetenskap möter universitets dito uppstår inte alltid ljuv musik. Alla år av omorganisation av ämneslärarinstitutioner vid universitetet har lärt oss detta.

Samtidigt finns det vinnare, ämnen och lärarkategorier har funnit varandra i den tumult som utlöstes av nedläggningen av Lärarhögskolan i Stockholm. Med tiden kom exempelvis Kungliga Tekniska Högskolan att ta ansvar för teknikämnet. Vem hade kunnat ana detta?

Likväl, det har inte gjorts något ordentlig analys av det som hänt. Jag tror vi har mycket kvar att lära av nedläggningen av den sista lärarhögskolan. Börja med att läs några av reflektionerna kring denna institution, dess verksamhet och öde i Vägval i skolans historia. Och uppmuntra fler att skriva och reflektera.

 

Magnus Hultén är professor i naturvetenskapernas didaktik vid Linköpings universitet och redaktör för Den sista lärarhögskolan, Vägval i skolans historia nummer 3-4 2021.

 

 

5 Comments on “Magnus Hultén: Dags att lära av den sista lärarhögskolan

  1. Jag disputerade i yrkespedagogik 2001 vid Yrkespedagogiska institutionen, Lärarhögskolan i Stockholm. När jag nu googlar på ”yrkespedagogik” blir resultatet nedslående: det tycks inte längre bedrivas någon form av vetenskaplig yrkespedagogik i Sverige längre. Detta i en tid när arbetsmarknadens största problem är missmatchningen mellan den kompetens som behövs och den som de arbetssökande har. Säg att jag drömmer eller att jag är urusel på att söka på nätet!! Hallå utbildningsansvariga, är någon där?

  2. ”Lärarhögskolan i Stockholm hade med tiden politiserats.”

    ”Det blev kanske för mycket med ett stort progressivt fäste mitt på Kungsholmen, bara ett stenkast från det pedagogiska etablissemangets tyngsta kritiker,”

    Jag har alltid uppfattat de debattörer som har ondgjort sig över det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget som närmast konspirationsteoretiker. Nu bekräftar Magnus Hultén att de har haft rätt hela tiden. Jösses!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »