Skola och SamhälleMagnus Hultén: Därför är betygsfrågan evig i Sverige
Betygsfrågan står ofta i centrum av den svenska skolpolitiska debatten. En orsak är att frågan om betyg är en valvinnare som skär rätt in i frågor som jämlikhet, rättvisa, jämställdhet och demokrati, skriver Magnus Hultén. (red)
Den som trodde de skolpolitiska striderna skulle avta efter maktskiftet 2014 trodde fel. I synnerhet är det betygsfrågan som skapat debatt, närmare bestämt betyg i årskurs 4. Massiv kritik har framkommit mot detta förslag från såväl lärare, lärarfacken, från forskare såsom Kungl. Vetenskapsakademien samt från en grupp som på uppdrag av Vetenskapsrådet gjort en forskningsöversikt över effekter av betyg. I denna grupp har jag ingått.
En lika massiv och väl underbyggd kritik hade kunnat försätta berg, men den rår inte på den partipolitiska debatten om skolan. Inlägg och utspel har följt på varandra och man har kunnat ana maktspel, förhandling och positioneringar bakom Rosenbads beslut om försöksverksamhet med betyg i årskurs 4.
I debatten har man kunnat ana en trötthet, varför diskuterar vi ens betyg? Man har kunnat läsa inlägg om att ”i Finland ger de minsann betyg i tidiga år utan att politiker, lärarfack eller forskare lägger sig i, så varför ens bry sig…”. Det finns kort sagt ett underliggande antagande om att Sverige är unikt när det gäller betygsfrågan. Både ja och nej, skulle jag säga.
För att börja med det senare: Nej, Sverige är inte unikt. I vår forskningsöversikt är det oerhört tydligt hur stark debatten om de senaste decenniernas förändringar i skolans bedömnings- och utvärderingspraktiker är. I vissa skolor i USA finns det en rörelse som växt fram bland föräldrar och elever som bojkottar standardiserade och storskaliga tester, rörelsen kallas ”opt-out” Eleverna stannar helt enkelt hemma på provdagen, med föräldrarnas samtycke. Även i Chile finns studentdrivna protester mot nationella tester, Alto al SIMCE.
Bedömnings- och utvärderingssystem befinner sig i hjärtat av frågor som rör skolans verksamhet och skär därmed rätt in i frågor om jämlikhet, rättvisa, jämställdhet och demokrati. Genom att diskutera betyg kan vi diskutera just dessa grundläggande värden i ett skolsystem. Att hävda att betyg är en icke-fråga genom att peka på andra länder hantering av betyg skulle vara en ”icke-fråga” är inget annat än en politisk akt i syfte att vinna i egen sak.
Går man bakåt i tiden finner man att betygsdebatten för svensk del har tagit många skepnader. I vissa tider ifrågasätts hela systemet och även alternativa utvärderingssystem diskuteras. I andra tider är det ”inom-frågor” som är hetast och då gäller det justeringar inom rådande ”betygsparadigm”. De stora systemförändringarna kan flytta maktpositioner på ett mycket märkbart sätt, det vill säga den makt olika grupper såsom lärare, politiker, byråkrater med flera kommer att ha över skolans verksamhet. Men även inom ett betygssystem kan positioner förhandlas. Betyg i år 6 har exempelvis inneburit att många lärare som inte tidigare satt betyg nu kommit att göra det, vilket får konsekvenser inte bara för de elever som får betyg, utan även för lärarutbildning och för dessa lärares professionella identitet och maktutövning.
Sverige skiljer sig från många andra länder när det gäller betyg framför allt i två avseenden:
- graden av high-stakes i ett betyg (dvs vad ett betyg kan få för konsekvenser för elever och lärare);
- graden av jämlikhet i skolsystemet.
Den första punkten har att göra med de centrala funktioner betyg fyller i det svenska skolsystemet. I vårt grannland Finland används bara medelbetyg för urval till de mer akademiska inriktningarna på gymnasiet. Till mer yrkesrelaterade program tas man inte sällan in baserat endast på sitt betyg i ett enskilt ämne. När det gäller intag till högre utbildning så spelar ens betyg ingen roll, då sker intagning istället framför allt via intagningsprov. Dessutom, när lärare i Finland väljer att sätta betyg i tidiga år, är det inte genom en kort siffra eller bokstav utan det ska via skriftliga omdömen där förutom kunskapsnivå även styrkor och svagheter lyfts fram. Det är inte så stor skillnad från den praktik som finns i Sverige med skriftliga omdömen i tidiga år. Och den som trodde att betyg i Finland är heliga får tänka om, även där håller en reform av lärarsatta betyg på att genomföras.
Ser man på lärarsatta betyg internationellt så har många länder övergivit lärarsatta betyg de senaste decennierna. De kan finnas kvar, men då används de enbart för information till föräldrar och elever (såsom i många stater i USA). Som en amerikansk skolforskare sa till mig nyligen, ”vi har ett kulturellt problem i vårt land, vi litar inte på något som kommer ur klassrummet” (underförstått: lärares bedömningar). Detta innebär att betyg är ”low-stakes”, du får en siffra men du vet att den inte är viktig för din framtid, det är annat vad du presterar på intagnings- och examensprov till exempel.
Sverige valde en annan väg. Här utformades ett mycket komplext betygssystem. En tung byråkrati byggdes upp. Inom systemforskning så talar man om att en etablering av system gör verksamheter stabila, de skapar strukturer som man har svårt att släppa. Betygssystem kan vara en sådan sak. Det skapar stabila strukturer för urval till gymnasium och till högskola och har gjort att betyg fortsatt är high-stakes i Sverige.
En annan förklaring är graden av jämlikhet i skolsystemet. Ju mer jämlikt ett system är, i desto högre grad blir betyg en angelägenhet för alla, det är viktigt för såväl lärare, politiker som forskare, arbetsgivare och allmänhet. I många länder delas elever upp på olika typer av utbildningsvägar redan i årskurs 6 eller 9, redan då avgörs elevens framtid. Och i uppdelade skolsystem finns inga eller få gemensamma frågor som är angelägna för alla att diskutera. Man kan inte diskutera skolan i stort genom att diskutera betyg i dessa länder.
Ser man historiskt på den mediala debatten om betyg i Sverige så uppstår den också mycket riktigt i samband med efterkrigstidens stora skolreformer med en enad grund- och gymnasieskola och då gamla betygssystem ska ersättas av ett nytt. Vilket betygssystem som ska införas bli inte i enbart en pedagogisk frågan utan i lika hög grad en politisk: vem ska styra, staten eller lärarna? Det blev staten som fick en ökad makt genom införande av det normrelaterade betygssystemet.
Mot slutet av 1980-talet kan man säga att betygsfrågan helt klart hade kommit att bli en valvinnare. Genom att som politiskt parti positionera sig i betygsfrågan så kan man också visa var man står i sin skolpolitik. Såväl högern som vänstern har vunnit val med stöd av deras förslag i betygsfrågan.
Summa sumarum, betyg och betygssystem är viktiga verktyg i svensk skolpolitik. Genom att positionera dig i betygsfrågan visar du var du står i skolpolitiken.
Om jag blickar mot framtiden så ser jag inga tecken på att betygsfrågan ska bli mindre politiskt viktig. Däremot tror jag att om man kommer att ifrågasätta nuvarande system. Då blir det ingen återgång till det normerande, eller det individrelaterade, utan då kommer testkulturen att skölja in även i Sverige. Det finns anledning att betänka detta även bland betygskritiker. Trots brister i likvärdighet är betyg överlägsna tester som högskoleprovet när det gäller att förutsäga studieframgång. Det är ett mycket starkt samhälls- och individekonomiskt argument.
Magnus Hultén är docent vid Linköpings universitet.
Mer fakta om forskningsöversikten finns på Vetenskapsrådets hemsida.
11 Comments on “Magnus Hultén: Därför är betygsfrågan evig i Sverige”
Lämna ett svar till Ingegerd Wärnersson Avbryt svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Det är intressant och viktigt att diskutera betygen på ett mer grundläggande vis. Debattklimatet idag i betygsfrågan är ju mer inriktat på “hur” och “när” än på “varför”, enligt min mening. Debatten har alltså en viss slagsida och de viktiga frågorna om varför vi över huvud taget behöver, eller inte behöver betyg ställs sällan. Avslutningen av artikeln är dock viktig att problematisera. Enligt författaren är betygen bättre än tester när det gäller att förutsäga studieframgång. Men om betygen för varje år i högre grad grundar sig på high-stakes-tester av nationella prov-typ, blir inte betygen då också mest en spegling av dessa tester? Det ska till mer och mer kraft och mod hos lärarna för att de ska orka hävda att deras egna bedömningar är bättre än de nationella provens resultat. Teaching for the test är på tydlig frammarsch när det gäller de nationella proven och dessa prov styr mer och mer verksamheten i skolorna.
Hultens debattinlägg stärker min ståndpunkt att vi inte ska snegla så ängsligt på vad andra skolsystem gör. Jämföra, diskutera , javisst, men inte bygga våra beslut på ideologiska grunder, utan på belägg från forskning, beprövad erfarenhet i vår egen kontext.
Och bedömningsforskning pekar åt alla möjliga håll…
Av särskilt intresse borde balansen summarisk-formativ bedömning vara, något som behöver lyftas in tydligare i betygsdebatten, min bild är att de två synsätten diskuteras på två olika arenor.
Låt istället den framåtsyftande bedömningsmodellen vara del av grundfrågan om vilket betygssystem vi anser oss behöva i Sverige. Urvalsinstrument, high-low stakes, rankinglistor, betygens enorma betydelse för i princip hela utbildningsväsendet är som Hultén formulerar så tydligt en typisk karaktärsfråga, i svaret ryms den ontologiska kärnan av hur vi ser på skolans plats i samhället!
Summarisk skrev spellcheck alldeles själv, jag skrev summativ…
I lördags deltog jag som föreläsare tillsammans med Jan Björkman fd ordförande Utbildningsutskottet, i en utbildningsdag för skolpolitiker
Vi valde att starta med det år jag började skolan 1954 och refererade till egna upplevelser och skolreformer.
Jag fick betyg i årskurs 2 och sedan varje termin. Sk bokstavsbetyg med plus och minus. Vi diskuterade sedan alla olika system även uppförande och ordning.
Jag har således fått betyg enligt olika
modeller, satt betyg i årskurs 3 , varit
ledamot i betygsutredning, tagit politiska
beslut om nya modeller. Tänk om all den
kraft vi lagt på detta hade lagts på att lära
olika modeller att lära barn att läsa och
utveckla sin läsförståelse.
Hade alla barn och ungdomar då haft en god läsförmåga ?
Och tänk om vi behållt samma betygsystem som jag hade 1956.
Vad hade då våra barn och unga haft för
kunskap ?
Med all respekt för forskning om betyg så känner jag ibland en viss mättnad i betygsdebatten.Det måste finnas andra sätt att kommunicera.
Den expertgrupp som Vetenskapsrådet gav i uppgift att utforska effekterna av betygen var inte den första i sitt slag. År 1989 tillsatte regeringen en expertgrupp, som fick i uppgift att analysera betygens funktioner och betydelse. I gruppens rapport ”Betygens effekter på undervisningen” föreslog fem av gruppens medlemmar att de graderade betygen skulle ersättas med kompetensbevis medan de övriga sex förordade ett betygssystem i två steg, godkänd och väl godkänd.
Den betygsutredning, som sedan tillsattes av Beatrice Ask, hindrades märkligt nog i direktiven att undersöka alternativ till graderade betyg. Orsaken är uppenbar. Betygen var ju centrala i den mål-och resultatstyrning av skolan som regeringen Bild sjösatte. Om denna styrning av skolan uttalar The General Teaching Council i England med stöd från forskare i Cambridge att ”Sådana detaljerade kursplaner kopplade till graderade betyg skapar stress och panik, sänker kvaliteten och bidrar till att uttråkade elever hoppar av skolan i förtid.”
Att betygen är bäst på att förutsäga studieframgång är föga förvånande. Undervisningen på högskolenivå sägs ju alltmer likna undervisningen på gymnasienivå. Flitiga, betygsmedvetna och framgångsrika gymnasieelever lär ju bli till flitiga, betygsmedvetna och framgångsrika högskolestudenter också. Men det är ju inte förmågan att läsa in kurser som är avgörande för hur bra studenterna kommer att klara av den yrkesverksamhet som följer på studierna. Det krävs särskilda kunskaper, egenskaper och erfarenheter för att lyckas i alla jobb, från läkare till advokater, präster, ingenjörer osv. Därför borde alla utbildningar utforma sina egna antagningsrutiner så som nu sker för till exempel brandmän och skådespelare.
Om betygsfrågan och andra väl underbyggda ändringsförslag om skolan som hindras av hänsyn till politiska eller andra intressen.Se
http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/otankbartOmSkolan.pdf
Tänk om det inte är så “lyckat” att så många “lyckas” få vissa jobb! Det kortaste vägen mellan två punkter var för folket på Samoa den vackraste! På andra ställen var det oförskämt och rena översitteriet att svara på en fråga man visste att andra inte kunde!
Tack för en intressant artikel om den i alla tider diskuterade betygsfrågan.
Tidiga eller sena betyg diskuterades redan i 1940 års skolutredning och senare i 1946 års skolkommissions betänkande. Skolutredningen 1940 föreslog att betyg skulle ges först efter den tredje terminen, ”med hänsyn till hemmens berättigande krav på att hållas underrättade om elevernas framsteg och allmänna uppförande i skolan, …”.
Det som skrivs i skolkommissionens betänkande om betyg och betygssättning är giltigt än i dag.
Återkommande terminsbetyg skulle vara en naturlig del i skolarbetet och en viktig rapport till hemmen, men också en inbjudan till hemmen om samarbete med skolan.
Till slut blev det att betyg skulle ges första gången i åk 1 på vårterminen.
Själv fick jag betyg första gången i åk 1 på våren 1951. Betyg i 10 ämnen samt betyg i Ordning och Uppförande. Så var det på den tiden.
Tack för en intressant artikel om den i alla tider diskuterade betygsfrågan.
Tidiga eller sena betyg diskuterades redan i 1940 års skolutredning och senare i 1946 års skolkommissions betänkande. Skolutredningen 1940 föreslog att betyg skulle ges först efter den tredje terminen, ”med hänsyn till hemmens berättigande krav på att hållas underrättade om elevernas framsteg och allmänna uppförande i skolan, …”.
Det som skrivs i skolkommissionens betänkande om betyg och betygssättning är giltigt än i dag.
Återkommande terminsbetyg skulle vara en naturlig del i skolarbetet och en viktig rapport till hemmen, men också en inbjudan till hemmen om samarbete med skolan.
Till slut blev det att betyg skulle ges första gången i åk 1 på vårterminen.
Själv fick jag betyg första gången i åk 1 på våren 1951. Betyg i 10 ämnen samt betyg i Ordning och Uppförande. Så var det på den tiden
När den svenska skolan ligger i ruiner, kan man som terapi ägna sig åt att diskutera betyg eller läxor.
Kunskaps- och bildningsföraktet är cementerat i det svenska skolsystemet.
Lärarprofessionen är slaktad och lektorer och adjunkter utrotade.
Att skapa en högklassig svensk skola tog över hundra år.
Det räckte med trettio år, 1970-2000, för att krossa den.
Eftersom lärarrekryteringen i dag sker ifrån bottenskrapet av “studenterna”, är någon förbättring tyvärr inte inom synhåll.
Men hur långt räcker de kunskaper som en 16-åring hade år 1969 i 2015 års samhälle?
Tänk tillbaka till ett Sverige år 1969, eller varför inte 1959, hur såg samhället ut då? Och tänk sedan samma landgränser men ett annat samhälle år 2015, hur ser samhället ut idag? Vad har förändrats och vad är detsamma?
År 1959 fanns det fortfarande många människor som livnärde sig på jordbruk – det gick till och med att försörja sig på endast några kor och grisar. År 1969 trodde vi fortfarande på bastanta industriföretag som en garant för arbete åt de unga som inte ville/orkade läsa vidare.
Förändringarna är så många så att de är knappt överblickbara – allt ifrån vardagssysslor till ekonomi.
Även utbildningssystemet förändrades, både kvantitativt, fler förväntades utbilda sig och utbilda sig under en lägre tid – förskolan utvecklades och kom så smångingom att även den inlemmas i utbildningsväsendet- och kvalitativt, Thomas Kuhns forskning om vetenskapssamhället skapade tvivel på den vetenskapliga kunskapens överhöghet.
Dock, tycks kunskapsmängden ständigt öka i vårt globala samhälle. Brynjolfsen och Mcaffe talar om en expontiell tillväxt av kunskaper inom IT-sektorn.
Denna tillväxt av kunskap innebär bl.a. en omvandling av arbeten och yrken, t.ex. beräknar Stiftelsen för strategisk forskning i en forskningsrapport från år 2014 att 2,5 miljoner arbeten i Sverige kommer att automatiseras inom de närmsta 20 åren.
Den politiska lösningen på ovanstående problem har hittills varit att skapa mer jobb. Fler människor måste lära sig entreprenörskap för att fler jobb ska skapas.
Och det, skapa fler jobb eller sitt eget jobb, behövde knappast 16-åringen göra som gick ut i arbetslivet år 1969, även om tillfälliga arbeten har funnits lång tid tillbaka för unga människor – minns 1940-talets springpojke.
Och i ett sådant samhälle som 2015 års Sverige är synen på kunskap inte given. Dvs. vilken kunskap som människor anses behöva.
Kanske Helena har en poäng i att om lärarrummen fylls med kritiska filosofer kommer man på att skolan är till för livet och inte arbetslivet! Det fanns inte alls så gott om jobb under 1970-talet! 1980 fanns det inte ett lärarjobb i hela Norrbotten för en fysikadjunkt!
Vilka “kunskaper” är det som ökat exponentiellt? Då man säger att vi stoppar “ett i minne” betyder det att vi inte alls ska minnas minnessiffran!
Enklaste sättet att SLIPPA TÄNKA är att arbeta, arbeta och arbeta!
Jag tycker att du, Pär, blandar ihop entreprenörsskap med kreativitet! Det kreativa ligger i det intressantas domäner som innehåller fri-tid och den värderas inte (förhoppningsvis) i pengar men vi har indoktrinerat oss själva till att tro det!
Det är nog en renässans av renässansen som behövs och Spinoza var nog inte så dum – trots allt!
Det vi nu upplever är kanske den “stora parentesen” och likt universums “andra Bang” där tid och rum stabiliserades och vi kan pusta ut och inse att vi inte behöver arbeta likt då jordbrukssamhället uppstod och våra hjärnor började krympa då vi fick ensidiga basfödor i majs, vete och ris uppdelade mellan världsdelarna.
Det är i ren desperation OECD driver hypotesen att vi går under om vi inte arbetar vid det snart sagt 1% äger och förvaltar och vi andra likt idioter ser hur villor och bostadsrätter stiger i pris så att vi tvingas sitta i dessa hyddor hela livet!
Synd Helena att vi inte träffades på något lärarrum! Du verkar ha temperament och vägrar att underkasta dig den dagordning andra skrivit!
Demokratin måste ständigt återfödas som det sägs i ett annat inlägg och i det ingår att diskutera spelets regler och inte minst spelets vits!
Med fysikens hjälp kan vi konstatera att det gamla produktionstänkandet kontra det ständiga arbetandet av MÄNNISKAN inte håller! Allt tråkigt monotont kan skötas av maskiner!
Vi kan säkert leva i 120 år om vi inte utsätter oss för häftiga svängningar och går till arbetet likt det Sartre såg från sin kulle då han skrev att vi var dömda till frihet!
Jag avslutar med ett mexikanskt ordspråk: Frukta inte döden! Frukta att du inte har levt!