Maja Morsing: Avskaffa underkända betyg i grundskolan

Kraven på gymnasiebehörighet kan få ödesdigra konsekvenser för elever som inte lyckas få tillräckligt många godkända slutbetyg i grundskolan. Att ge elever en så tidig och konkret upplevelse av misslyckande och utanförskap som vid obehörighet till gymnasiet är att spela ett högt spel med dessa elevers framtid, skriver högstadieläraren och mastersstudenten Maja Morsing (red.).

Alla elever med skolplikt bör få godkänt i alla ämnen. Därmed borde underkända betyg (F-betygen) tas bort från grundskolans betygskataloger. I och med att grundskoleelever har skolplikt borde närvaro räcka för att uppnå de grundläggande kraven för godkända betyg. Att underkänna elever i grundskolan riskerar att rasera deras självkänsla och motivation i skolan. Enbart godkända betyg skulle såklart få vissa konsekvenser för antagningen till gymnasieskolan och fördelning av stödinsatser. Jag menar att dessa konsekvenser skulle kunna bli gynnsamma för elever.

I dagsläget krävs godkänt i alla kärnämnen, det vill säga svenska, engelska, matematik, för antagning till samtliga gymnasieprogram. Dessutom tillkommer varierande antagningskrav för godkända betyg i andra ämnen som beror på vilket gymnasieprogram det handlar om. Detta leder till mycket stress och ovisshet kring framtiden för de elever som har F i terminsbetyg i grundskolan. I de fall där eleven till slut får godkänt i de ämnen som krävs för gymnasiebehörighet kan den ökade stressen riskera att förflytta fokus från kursinnehållet till betygskriterierna. I stället för att elever och lärare ägnar sig åt att befästa grundläggande kunskaper och att träna på bärande färdigheter läggs väldigt mycket energi och tid på tekniska formuleringar av specifika kunskapskrav.

Kraven på gymnasiebehörigheten kan få ödesdigra konsekvenser för de elever som inte lyckas få tillräckligt många godkända slutbetyg i grundskolan och därmed inte kommer in på något gymnasieprogram. Att ge elever en så tidig och konkret upplevelse av misslyckande och utanförskap som vid obehörighet till gymnasiet är att spela ett högt spel med dessa elevers framtid. Elever som inte uppfyller kunskapskraven för godkänt i ämnen i grundskolan behöver uppmuntras, stödjas och ingjutas med självkänsla och framtidstro oavsett om deras bristande ämneskunskaper beror på låga förkunskaper, brist på motivation, eller andra svårigheter. Att neka dessa elever antagning till gymnasiet är att inte ta ansvaret för deras utbildning utan lägga över den på ursäkter om elevernas beteende eller tidigare skolgång.

Med detta menar jag inte på något sätt att vi ska sänka kraven på elevernas förkunskaper på gymnasiet eller se genom fingrarna när det gäller vissa elevers bristande kunskapsnivå. Snarare tycker jag att vi ska ta en brist på grundläggande kunskaper på största allvar och strategiskt använda de resurser vi har för att säkerställa dessa elevers utveckling inom ramen för ordinarie undervisning. I dagens system erbjuds dessa elever en plats på ett gymnasieförberedande program för att uppnå antagningskraven efter att de gått ut grundskolan. Detta är såklart tänkt som en andra chans och väg framåt för dessa elever, men min erfarenhet som lärare är att eleverna inte alls ser potentialen att kunna utvecklas på de gymnasieförberedande programmen utan snarare tar detta som ett förödande misslyckande. Jag tvivlar inte på kvaliteten hos de förberedande programmen för de elever som accepterar sin plats där. Problemet är snarare att upplevelsen vid 15–16 års ålder att inte komma in på gymnasiet är knäckande och riskerar att alienera dessa ungdomar från samhället. Därför tror jag att de resurser och lärare som idag undervisar på förberedande program behövs på grundskolan och gymnasieskolan för att stötta elever inom ramen för ordinarie skolgång i stället.

Något som ytterligare talar för ett alternativt system är hur F-betygen i grundskolan i nuläget påverkar nyanlända elevers skolgång. Många nyanlända elever som kommit till Sverige i grundskoleålder placeras ofta snabbt ut i vanliga skolor. I vissa fall går de inledningsvis i en förberedelseklass som de slussas ut ur för att delta i ordinarie undervisning så fort som möjligt. Min upplevelse av detta är att det ofta är en utvecklande upplevelse för eleverna om det finns tillräckligt med resurser för att individanpassa undervisningen. De elever som inte lyckas uppnå behörighet till gymnasiet under grundskolan blir därefter placerade på ett språkintroduktionsprogram. Även om det finns stora utvecklingsmöjligheter för eleverna där upplever många elever detta som ett bakslag: de går från ordinarie undervisning till att åter bli ålagda en anpassad skolgång för nyanlända. Progressionen blir otydlig för eleverna och många upplever sig uteslutna som om deras inkludering i skolvärlden bara var provisorisk. Jag har ingen invändning mot att nyanlända elever får anpassad undervisning under sina första år i Sverige, men det kan inte presenteras som en konsekvens av misslyckande i grundskolan.

F-betyg kan vara ett sätt att uppmärksamma bristande kunskaper hos vissa elever både för eleverna själva och för att skolan ska kunna fördela resurser. Jag menar i stället att vi måste våga lita på att lärare fångar upp de elever som behöver stöd och extra vägledning utan att tillsätta administrativt tunga rutiner kring F-varningar (som har en imponerande förmåga att leda till stora mängder ifyllda blanketter som ingen vare sig läser eller får några insikter av).

Jag är övertygad om att en engagerad och resursstark skola är den enda chansen att säkerställa integriteten och kvaliteten hos elevers ämneskunskaper. Hotet om ett F-betyg garanterar däremot inte integriteten och kvaliteten i elevernas kunskaper. Hotet om att bli underkända straffar elever som snarare behöver stärkas. Nackdelarna är alldeles för tunga för att väga upp fördelarna.

Maja Morsing, högstadielärare och mastersstudent vid Malmö universitet.

7 Comments on “Maja Morsing: Avskaffa underkända betyg i grundskolan

  1. Faktorn UNDERKÄND och Faktorn NÄRVARO är inte kunskapsteoretiskt jämförbara. Jag hänvisar återigen till ett annat sätt att resonera. Se bloggen:
    /Kan Lina Axelsson Kihlblom revidera Anna Ekströms skolreformer?/

  2. Håller fullständigt med Maja. Vi måste klargöra att alla har rätt till tolv år i skolan och integrerad ej exkluderande anpassad undervisning vid problem liksom eliten får den genom sina föräldrars kulturella kapital. I Diamant Salihus bok “Tills alla dör konstaterar ha att så gott som alla som är nyanlända över tolv års ålder misslyckas i skolan vilket är ett tragiskt misslyckande för vårt samhälle och leder till den våldsspiral vi ser i förorterna till större städer.

  3. Lgr 11 och Lgr22 bygger på KOMPETENS-paradigmet. Ett paradigm som mäter ELEVERENAS LÄRBETEENDEN. Det senaste tillskottet är elevmätning via Kognitionsvetenskap.
    Min kunskapsteori bygger på ÄMNESPROGRESSION, som leder till ett livslångt självdetermiskt förhållande till KUNSKAP I SAK.
    Kant förklarar:
    Skulle cinnobern vara än röd, än lätt, än tung, då skulle FÖRESTÄLLNINGEN om den röda färgen aldrig få den tunga cinnobern i tankarna. Häruti HÄRSKAR NÅGON VISS REGEL.

  4. Det finns en liten del av eleverna som saknar förutsättningar att nå kunskapskraven. Så länge vi har ett betygssystem som har ett betygssteg som innebär underkänd som kommer alltid en liten del av eleverna att misslyckas och slås ut. I en obligatorisk skola är det oetiskt med ett underkänt betyg. F i den nuvarande betygsskalan borde vara det lägsta betyget och inget annat, precis som betyget 1 var det när vi hade sifferbetyg.

  5. 500 char is too short.
    I agree with you, helping students set long term goals and helping them achieve them is most important.

    I went to public school in the United States. One of my friends was never even told that he needed to take the SAT tests to advance and go to college. He did not understand the milestones he needed to pass. The failure message was shocking and out of context.

    I am much more inspired to win a race from behind knowing the path is long and there’s an opportunity to recover lost time.

    • Skolan, eller livet som helhet, ska inte vara ett långdistanslopp där medaljer utdelas vid examen och begravning.
      Skolans uppgift borde vara att bidra till att alla barn och ungdomar att utvecklas utifrån sina förutsättningar och preferenser, samt att förse samhället med nya vuxna med kompetens och attityder som vi alla kan ha glädje av.
      Hur kunde vi hamna så långt från det idealet?

  6. ‏Eleverna som blir underkända i grundskolan är felaktigt bedömda i ett tidigt skede i sina liv, där deras kunskaper inte mäts utifrån deras förutsättningar och förmågor, ‏utan efter vissa kriterier som är orättvisa ‏mot dem, med tanke på deras ‏förutsättningar. Det i sin tur ‏kan bidra till negativa konsekvenser, som t.ex förhindra eller begränsa deras utveckling samt leder till förlust av deras kompetens som ju kan berika samhället.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »