Maja Morsing: Studieron i skolan är inte en valfråga

De politiska partier som i valrörelsen säger sig vilja ta itu med bristande studiero i skolan löper risken att inkräkta på lärares och rektorers profession genom att vilja att detaljstyra mötet mellan elever och lärare, skriver mastersstudenten och gymnasieläraren Maja Morsing (red.).

Det ska bli ordning i klassrummen, eleverna ska ha mindre att säga till om och lärare och rektorer ska få större befogenheter för att hantera störande beteende i skolan. Så lyder innebörden i flera av vallöftena från främst Moderaterna och Liberalerna, men även från flera andra partier. För att få tyst på barnens stök och prat ska det införas ordningsomdömen, elever ska lättare kunna stängas av och ordningsreglerna ska förtydligas och återgå till att utformas av endast lärare och rektorer. Lärares utbildning ska stärkas inom ledarskap och metodik och barnen ska matas med kunskap. Dessa förslag tyder på en grav underskattning av komplexiteten i ett klassrumsklimat som är en levande process hela tiden skapad av lärare och elever tillsammans.

Bristande studiero är ett symptom på en rad möjliga lokala faktorer och kan inte analyseras och generaliseras på nationell nivå, ibland går det inte ens att generalisera faktorer som leder till en bristfällig studiero på en och samma skola. Att därför hävda att man som politiskt parti ska “ta itu” med studieron är att inkräkta på lärares och rektorers profession och att detaljstyra mötet mellan elever och lärare.

Självklart kan politiska beslut skapa förutsättningar för en lugnare och tryggare skolgång, men det finns inga genvägar för detta. Det enda sättet att skapa en god studiemiljö är genom kvalitativ undervisning, tillitsfull relation mellan lärare och elever samt sinsemellan elever. För detta finns ingen mall, ibland kan det bli bättre studiero av att variera undervisningen ifall det leder till att eleverna är mer stimulerande, men ibland kan också mer variation i undervisningen skapa oro och rörighet. I vissa fall kan säkert skolmiljön bli lugnare av att man stänger av en elev som inte följer ordningsreglerna, men i andra fall kan detta skapa motreaktioner hos andra elever och leda till mer stök.

Bristande studiero handlar inte om stökiga elever utan om en obalans i undervisningen. De förslag som presenteras av Liberalerna och Moderaterna som exemplifieras i början av artikeln bör därför tillägnas en annan innebörd än främjande av studiero. Att öka befogenheten för att stänga av elever måste motiveras av andra orsaker än att få lugn i klassrummen, för det är inte självklart att det ena följer det andra. Om man som politiskt parti vill öka befogenheterna för att stänga av elever måste det motiveras med att omplacering av elever kan vara ett verktyg för att ge alla elever en skolgång där de har möjlighet att lyckas. Överdrivet stök från en specifik elev måste ses som tecken på att skolsituationen inte fungerar och målet bör vara att hitta en lösning som blir positiv för alla inblandade elever.

Likaså måste förespråkarna av omdömen för ordning och uppförande motivera varför detta ska mätas och registreras om betygen ska uppfylla ett syfte. Målsättningen måste vara att det är lugn och ordning i klassrummen för att eleverna är engagerade och intresserade av undervisningen, inte för att de oroar sig för sitt omdöme i uppförande.

Jag anser att det är upp till var skola att främja studiero och trygghet och jag motsätter mig retoriken att från politiskt håll försöka föreslå lösningar och insatser. Därför blir studiero politiskt ointressant, eftersom alla från vänster till höger håller med om att vi ska ha en god studiemiljö i skolan. Det finns ingen kontrovers i synen på studiero. Hur detta ska uppnås anser jag ligga hos professionen och de som bäst känner behoven hos sina elever. Ibland kan det säkert vara effektivt att uppmärksamma elevers beteende och utvärdera det på ett respektfullt sätt, ibland kan det finnas behov av tydliga regler från läraren och med vissa elevgrupper kan medbestämmande och diskussion vara avgörande för att skapa ett gott klassrumsklimat.

Det är inte politikernas roll att dra generaliserande och tveksamma kopplingar mellan insatser och resultat och det är därför oansvarigt att utlova ökad studiero baserat på en ökning av disciplinära åtgärder. Det finns som alltid inga genvägar till en god utbildning och ett tryggt klassrumsklimat utan det kräver ett uthålligt och genuint engagemang från politiker såväl som skolpersonal, elever och deras familjer för skolan och för våra ungdomar och deras framtid.

Maja Morsing, masterstuderande i utbildningsteori och gymnasielärare.