Majsa Allelin: Något om de fristående och kommunala skolornas skilda förutsättningar

Majsa Allelin disputerar imorgon den 13 september på avhandlingen Skola för lönsamhet: Om elevers marknadsanpassade villkor och vardag. I dagens SOS skriver hon om hur skolmarknaden påverkar det kompensatoriska uppdraget. (red.)

I och med den skattefinansierade skolpengen, som är skolornas främsta intäkter och det medel med vilket verksamheterna planeras och bedrivs, står de olika skolenheter i omedelbar konkurrens med varandra. Med lika resursfördelning i kombination med relativt oreglerade ägandeformer har de fristående skolorna gynnsammare förutsättningar än de kommunala skolorna.

Det var inte förrän så sent som 2010, med den nya skollagens instiftande, som en nämnvärd likvärdighet utkrävdes mellan skolorna vad gäller vissa pedagogiska åtaganden. Exempelvis lagfördes att fristående skolor måste ha tillgång till bibliotek, matsal och förbättrad elevhälsa (dock inget krav om gymnastiksal). För elever med särskilt stöd säkrades rätten till skolgång ytterligare 2016 då ett förtydligande och ändringar i skollagen bestämde att tilläggsbeloppet skulle vara individuellt bestämt efter den enskilda elevens behov (Prop. 2015/16:134).

Trots den ökade likvärdigheten kvarstår grundläggande skillnader såväl i produktionssfären, det vill säga hur de överhuvudtaget etableras och organiseras, liksom i cirkulationssfären, alltså på marknaden när de möts i konkurrensen.

För det första är det i dagsläget två olika instanser som beslutar om öppnandet av en kommunal respektive fristående skola. De fristående skolornas etablering godkänns av staten genom Skolinspektionen, medan de kommunala skolorna föregås av kommunpolitiska beslut. Redan ”i begynnelsen” av en skolas upprättande råder med andra ord skilda nivåer och röster.

För det andra har alla elever rätt att gå på en fristående skola men kösystemen och urvalsmetoden skiljer sig åt på så sätt att de kommunala skolorna omfattas av närhetsprincipen, medan de fristående skolorna oftast tillämpar ett turordningssystem och har syskonförtur. Det gör att välinformerade och informationsuppsökande hushåll tidigare kan ta kontakt med de välansedda skolorna och/eller kanske redan har ett barn som går på skolan och därför kan låta nästa barn få nästa lediga plats (Böhlmark et al 2015).

För det tredje är det ytterst kommunen som ansvarar för att skolplikten fullföljs. Sedan 2009 får kommunen dock inte längre göra något så kallat skolpliktsavdrag, det vill säga avdrag för kostnader som har med kommunens skyldighet att ha beredskap för att kunna ta emot elever i grund- och gymnasieskolan. Orsaken är att kostnaderna inte anses ha något ”omedelbart samband med kostnaderna för utbildningsverksamheten”, att de snarare hör samman med kommunens mer övergripande myndighetsansvar (se Prop. 2008/09:171). ”Detta innebär att kommunen i praktiken tvingas att ta en viss överkapacitet av både tjänster och lokaler” (Skolverket 2004:12). Man kan diskutera huruvida det går i linje med, eller emot idén om, lika villkor. Det är trots allt kommunen som är skyldig att ta emot elever som tvingas sluta när deras skola går i konkurs från en dag till en annan, eller när antalet nyanlända elever ökar från ett läsår till ett annat. Den som har de yttersta skyldigheterna borde rimligen kompenseras för att kunna fullgöra dem.

En fjärde, samhörande aspekt till de två ovanstående punkterna är hur skolor väljer – och överhuvudtaget kan välja – att etablera sig. Majoriteten av de fristående skolorna är belägna i de tre storstadsregionerna eftersom det är här som det finns ett koncentrerat elevunderlag (se Allelin et al 2018). Att antalet och utbudet av elever är avgörande för verksamheternas etablering blir ännu tydligare om man ser till årskullarna över tid. Genom att etablera i tider som elevkullarna ökar kan de fristående skolorna i bästa fall täcka upp för platsbristen hos de kommunala. Vid sådana tillfällen kompletterar friskolorna de kommunala skolorna i högre grad än vad de konkurrerar med dem. Utöver befolkningsprognosen är en ytterligare viktig faktor för skolors etableringsmotiv den politiska styrningen som reglerar och avgör vilka krav som skolorna måste möta. Ett talande exempel är att ansökningarna om att starta nya skolor minskade avsevärt efter att 2010 års skollag implementerades, då tillgången till skolbibliotek och elevhälsa lagfördes (Skolinspektionen 2012, s.3). Detta, tillsammans med att finansieringen utgörs av offentliga medel, visar hur skolmarknaden inte är en oreglerad marknad, utan en kvasimarknad då den framförallt formas av statliga mål (Bunar 2009, Carlbaum 2014). Därtill kan det understrykas att de kommunala skolorna är strategiskt placerade i bostadsområdena i syfte att vara tillgänglig i bostadsområdena (exempelvis idén om ”skolan mitt i byn”) medan de fristående skolorna söker tillstånd och får etablerar sig där det finns lediga lokaler eller bygglov (Bunar & Ambrose 2018:170), vilket gör att de kan välja områden som anses vara attraktiva, framför mer praktiska argument. Som privata företag kan de fristående skolorna också kringgå lagen om offentlig upphandling när det exempelvis gäller skollokal.

För det femte omfattats de fristående skolorna inte av offentlighetsprincipen (frågan har dock lyfts och det pågår en politisk debatt gällande detta i skrivande stund men ännu har inget beslut fattat) vilket gjort att kommunerna inte haft en ordentlig insyn i de fristående skolornas verksamhet. Det ligger heller inte i någon skolmyndights uppdrsag att ta ställning till om ekonomiska uttag sker på bekostnad av kvaliteten i verksamheten (SOU 2013:56, s.144).

För det sjätte, en annan uppenbar skillnad är att skolor som drivs genom enskild huvudman tillåts ta ut en skattefinansierad vinst. Med tanke på det befintliga skolpengssystemet, där skolor konkurrerar om elever, innebär därför den enes besparingar den andres vinst. Med ett konkurrenssystem som prioriterar budgethållning och ekonomisk frihet före pedagogisk mångfald är det samtidigt den som bäst lyckas ”linjestyra” sin verksamhet som träder fram som vinnare. Sedan konkurrensens införande har det emellertid blivit dyrare för kommunerna att bedriva skolverksamhet (Skolverket 2012, s.12-13). För att klara konkurrens med de privata aktörerna tvingas de offentliga aktörerna anpassa sin verksamhet efter liknande företagslogiker, vilket bland annat inbegriper en kundorientering och effektivisering, där offentliga verksamheter likt företag ska formulera mål- och resultatkrav som kan mätas, kontrolleras och utvärderas. Det har hänt att de kommunala skolorna, vars ursprungliga ambition aldrig varit att konkurrera, slagits ut bland annat för att de exempelvis saknar vana i marknadsföring som fristående skolor har (vilka också står för den största delen av marknadsföringen). År 2011 lades exempelvis 66 kommunala skolor ned samtidigt som antalet fristående ökade med 32 stycken (Skolverket 2011).

Så länge skolans verksamhet präglas av näringsfrihet och profitjakt före demokratisk transparens och likvärdighet, kommer det i slutändan drabba eleverna då sådana logiker bygger på lönsamhetskrav, snarare än ett av skolans viktigaste åtaganden; det kompensatoriska uppdraget.

 

Majsa Allelin är doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. I september publiceras hennes avhandling, Skola för lönsamhet. Om elevers marknadsanpassade villkor och vardag på Arkiv förlag.

 

Referenser

Allelin, Majsa, Kallifatides, Markus, Sjöberg, Stefan & Skyrman, Viktor (2018). Välfärdsmo-
dellens omvandling. Det privata kapitalets utvidgning i den offentliga sektorn. Stockholm:
Katalys.

Bunar, Nihad (2009). När marknaden kom till förorten. Valfrihet, konkurrens och symboliskt
kapital i mångkulturella områdens skolor. Lund: Studentlitteratur.

Bunar, Nihad och Ambrose, Anna (2018). Urban polarisering och marknadens förlorare, i Dahlstedt, Magnus & Fejes, Andreas (red.) (2018). Skolan, marknaden och framtiden. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur.

Böhlmark, Anders, Holmlund, Helena & Lindahl, Mikael (2015). Skolsegregation och skolval.
Uppsala: Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

Carlbaum, Sara (2014). Marknadens misslyckande? Om behovet av utökad kontroll av fristående skolor. Utbildning & Demokrati, 23(1), 39–56.

Prop. 2008/09:171. Offentliga bidrag på lika villkor.

Prop. 2015/16:134 Tilläggsbelopp för särskilt stöd till barn och elever.

Skolverket (2004). Vad kostar de fristående grundskolorna? – en studie om fristående grundskolor och kommunernas kostnader.

Skolverket (2011). Elever i grundskolan läsåret 2010/11. Pm. Stockholm.

Skolinspektionen (2012). Ansökningar om att starta fristående skola – ansökningsomgång
2012. Rapport 30-2012:1608.

 

 

2 Comments on “Majsa Allelin: Något om de fristående och kommunala skolornas skilda förutsättningar

  1. Viktigt med samtalet i detta ärende. Har arbetat i såväl kommunal som i fristående skolverksamhet. Om man önskar att minimera elevpeng till fristående verksamhet så är det bästa sättet att effektivisera kommunens kostnader då kostnaden per elev i en kommunal verksamhet avgör vilken elevpeng fristående verksamhet får. Alla elever bör få likvärdiga förutsättningar.

    Viktigaste frågan för likvärdig skola bör vara likvärdig tillståndsgivning och kontroll.

    Ökad kvalité i såväl kommunal som fristående verksamhet kan handla om behörigheter och kanske lärartäthet.

    Det finns även ett behov av att barn och unga i större utsträckning får rätt stöd i rätt tid av en väl fungerande och tillgänglig hälso- och sjukvård

  2. Jag skulle också vilja få in detta som kommentar

    Skoldebatten skulle må bra av om vi diskuterade kvalité och låter skolorna lära av varandra, oavsett om de är kommunala eller fristående. En bra utbildning, hur man organiserar den med utgångspunkt på elevunderlaget och resultat i elevernas lärande och utveckling. Att i debatten ständigt slita isär svenska skolor på grundval av huvudmannaskap är inget som gynnar våra elever och kvalitén i svensk skola. Den svenska skolan består av kommunala huvudmän och fristående huvudmän, det borde vara utgångspunkten för vidare diskustoner och målsättningen borde vara ambitionen att skapa en förträfflig skola för alla elever.

    Johan Öhman
    19 år i skola och utbildning

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS