Malin Tväråna: Mer forskning innan reformer genomförs

Debatten om huruvida ett fokus på kunskapssyn är produktivt för skolan fortsätter. Malin Tväråna varnar för att denna lägger ut dimridåer för det som spelar roll – det som händer i klassrummet. Hon efterlyser därför praktikgrundade studier om hur undervisning egentligen fungerar (red).

Hjälper det svensk skola att dra upp en skiljelinje mellan ”konstruktivism” och ”kunskapsbaserad skola”? Är det relevant och rimligt att den i så stor utsträckning byggt på anklagelser om faktaförnekande och kunskapsfientlighet? Eller lägger debatten om kunskapssyner ut dimridåer för det som verkligen spelar roll – undervisningens form och innehåll?

På dagstidningarnas debattsidor, på twitter och på Skola och samhälle har skoldebattens vågor gått höga, och jag tror många lärare irriteras över att den rör sig så långt från undervisningen. För att återföra diskussionen dit skulle jag vilja lyfta fram att det som står mot varann här inte så mycket är kunskapssyner som olika undervisningsmetodologier. Jag kommer här kalla dem lärarledd undervisning, elevcentrerad undervisning och ämnesfokuserad undervisning.

Linjen som drivits i den långa rad av debattartiklar som pekat ut konstruktivism som ett huvudproblem för skolan är att läroplaner och lärarutbildning präglats av en kunskapssyn – konstruktivism – som skulle förneka betydelsen av fakta och leda till elevcentrerad undervisning där eleverna lämnas att utan lärarstöd söka sin egen kunskap. Att läroplan och lärarutbildning präglas av konstruktivism stämmer (konstruktivistiska lärandeteorier är allmänt utbredda i utbildningsvetenskap) men att all konstruktivism förnekar betydelsen av faktakunskaper eller skulle leda till elevcentrerad undervisning stämmer inte. Debatten hade alltså blivit klarare om den riktat in sig på just undervisningsmetodologin elevcentrerad undervisning. Det går nämligen utmärkt att driva påståendet att förespråkande av en elevcentrerad undervisning med läraren som en handledare eller coach i bakgrunden fått ta stor plats i lärarutbildningen, och i viss mån även i praktiken.

Så har vi då identifierat problemet nu? Elevcentrerad undervisning är dåligt, lärarledd undervisning är bra. Vi skriver om läroplanerna och på lärarutbildningen byter vi ut rekommendationer om att skapa kreativa lärandemiljöer och fokusera på metakognitiva strategier mot råd om spaced learning och katederundervisning.

Kalla mig konservativ, men jag vill varna för en alltför snabb, och grund, omkastning. Innan vi kastar oss in i att skriva om läroplanerna så vore det rimligt att utforska undervisning i svenska klassrum, och att sammanställa befintlig forskning. Detta görs just nu i betydligt större utsträckning än tidigare. Didaktik, den forskningsdisciplin som sysslar med just utforskande och undersökning av undervisning, är på framväxt. Skolforskningsinstitutet producerar forskningsöversikter inriktade på specifika undervisningsområden. Internationell forskning om undervisning uppmärksammas allt mer i Sverige (det är lättare idag att hålla sig à jour med stora mängder nyproducerad forskning). Skolverkets sidor med råd till lärare börjar i viss utsträckning redovisa hur de utgår ifrån forskning, från att tidigare sällan alls refererat till vetenskapliga studier. Och allt fler lärare börjar bli vana att läsa och använda forskningsresultat som grund för sin egen undervisning.

Jag tror dock att såväl förespråkare för lärarledd undervisning som elevcentrerad undervisning missar att uppmärksamma vikten av de strukturella aspekter av ämnesinnehållet som är svårast för eleverna som undervisas. Såväl föreläsningar och lärobokstexter som grupparbeten och problemlösningsuppgifter kan vara dålig undervisning om det som sägs/skrivs/efterfrågas inte fokuserar de aspekter av ämnesinnehållet som är särskilt knepiga för eleverna att förstå. Så själv förordar jag ämnesinnehållsfokuserad undervisning. Jag hittar stöd för detta i forskning (rekommenderar Necessary conditions of learning av Ference Marton) men vill gärna se fler studier som prövar tesen.

Ropen på enkla lösningar som att styra och granska lärares undervisning hårdare riskerar att späda på en ohållbar situation där lärare allt mer betraktas, och själva betraktar sig, som utförare av föreskriven undervisning än som experter på att undervisa. Att fortsätta på den vägen kommer förvärra problemen i skolan och förstöra läraryrket. Istället behöver lärare få tillgång till och övning i att utgå från praktiknära forskning om undervisningsmetoder, och förtroende att själva (som yrkeskollektiv) utforma och utvärdera sin undervisning. Lärarutbildare behöver dessutom betydligt större möjligheter än vad som finns idag att ta del av den senaste forskningen.

Det som framförallt saknas, även om det nu i betydligt större utsträckning börjat efterfrågas, är praktikgrundade studier av olika undervisningsmetoders effektivitet. Låt oss ta det lite lugnt med reformivrandet och undersöka hur lärarledd undervisning, elevcentrerad undervisning och ämnesinnehållsfokuserad undervisning fungerar i relation till de syften vi som samhälle har med skolan. Det behövs fler svenska studier eftersom svensk skola är unik, men vi kan även dra nytta av den internationella forskning som finns.

Diskussionen om undervisning är välkommen. Men den blir så mycket mer rimlig och givande om den grundas i forskning om hur undervisning ser ut och fungerar, än i anklagelser om kunskapsfientlighet och faktaförnekelse.

 

Malin Tväråna är gymnasielärare och doktorand i de samhällsvetenskapliga ämnas didaktik.

10 Comments on “Malin Tväråna: Mer forskning innan reformer genomförs

  1. Det stämmer att en allt överskuggande del av debatten om skolan och dess ”kris” utgått från tro, rykten och åsikter. Vet inte hur vi kan komma förbi något av det normativa, eftersom representativa studier om faktisk undervisning är svåra och dyra.

  2. Tack för ett mycket bra klargörande!! Jag instämmer! Även inom specialpedagogiken behövs mer fokus på didaktiken. Kopplingen mellan beteendeproblem och lärandeutmaning bör göras. Att utveckla undervisningen för att gynna alla elever handlar om att fokusera ämnesfrågorna på olika sätt genom varierade metoder. En kunskap som lärare med fördel kan ge varandra genom att reflektera tillsammans kring praktiker i klassrummet och lyfta fram tyst kunskap.

    • Tack Maria B Hurtig för bra kommentar!
      Den är som att jag skrivit den själv. Du pekar på saker som egentligen många men inte alla vet och förstår andra lägger vetskapen åt sidan pga konflikträdsla/jantelag..

  3. Tack Malin för klargörande navigation i den rådande debatten på området. Entonighet är inte någon eller något till fyllest. Vad som gör skillnad är, som du säger, att sätta ton utifrån den flertonighet som undervisningssituationen kräver. En sådan flertonighet kräver i sin tur en utvidgad förståelse av vad kunskap är och vilka didaktiska intoneringar som en sådan utvidgad förståelse stävjar. I styrfart mot ett fokus på ämnesinnehållsfokuserad undervisning blir elevers tolkningar och lärarens ämnesrelation, samt disciplinärt kunskapsinnehåll, alla viktiga stråk. Det är välan just mötet dessa stråk emellan som behöver finnas lyhördhet för i debatten. En lyhördhet som behöver börja med ett praktiknära ämnesundervisningsfokus. Här har forskningen något att berätta. Dags att, som du säger, Malin, öka lyhördheten inför denna forskning innan reformivern sätter in.

  4. En riktigt bra artikel av Malin Tväråna den kommer i en tid då ”ögonöppnare”behövs.

  5. Forskning, reformer, och ekonomiska hypoteser hos NPM och Big Data analyseras i andra delen av bloggen https://kunskapsvetenskap2012.blogspot.com. /Skolan behöver Kants syn på Copernicus’ hypotes/
    NPM och Big Data har skapat ett gigantiskt strukturproblem inom skolan. Mätsamhällets ekonomiska hypoteser har satt individprestation (differentiering av lärare) och lärandeförmåga (differentiering av elever) som objekt för de politiska reformerna.
    Då är det olyckligt om det blir en ohelig allians av samstämmighet mellan politiker och akademiker.
    Kerstin I. M. Holm
    Kunskapsanalytiker
    Fil.dr. i pedagogik

  6. Behovet av s k praxisnära forskning med didaktiskt fokue har påtalats i många olika sammanhang och av mängder av forskare och lärare. Trots det har det de senaste 20-30 åren, så vitt jag känner till, genomförts väldigt få sådan studier. Man kan fråga sig vad det beror på att de som sitter på forskningsslantarna tycks satsa dem på pedagogisk forskning av annat slag.

  7. Mycket bra artikel. Jag skulle vilja tillägga fenomenet ”alignment”. Dvs. förening med förmågor/kunskapskrav, trendpedagogik i form synligt lärande, måluppfyllelse, matriser. Dessa element är det i många kommuner som tyckas ska följas av lärarna i sin undervisning. Syftet med det är att skapa ett ”tydligt” system för ökad måluppfyllelse. Och här kan det anas en kunskapssyn som liknar ekonomins teknisk rationalitet: genom att ”förtydliga” vilka förmågor som eleverna ska kunna innan undervisningen börjar går det att garantera måluppfyllelsen. Jag minns en lokal utvecklare hos Borås kommuns utbildningsnämnd som hävdade att, att uppnå godkänd i betyg kan inte vara ”raketvetenskap”. Undervisning reduceras till en teknisk kalkyl på bekostnad av den didaktiska kontexten. Till denna ”alignment” apparat kan läggas alltifrån neurovetenskap, populär psykologiska begrepp – Mindset, Motivering etc -, samt digitala plattform där resultaten ska dokumenteras. Den tysta kunskapen paradoxalt nog förträngs till förmån för en ”tydlig” uppvisning av elevernas förmågor.

  8. Bländas inte av begreppet ”alignment”. Verbet ”to align” betyder enligt nätet ”att alliera sig med”. Den sidan man då allierar sig med är att differentiera elevers lärandeförmåga. Och att differentiera professionella lärares prestationsförmågor. Tro inget annat.
    Begreppet är skapat av en akademiker som nu delar forskningsmiljö i Karlstad. Och Karlstad är enligt kunskapsanalysen, den ort som är centrum för den politiserade inriktningen mot NPM (New Public Management).
    http://kunskapsvetenskap2012.blogspot.com.
    /Lärarkrav på politikerna/
    Kerstin I. M. Holm
    Kunskapsanalytiker
    Fil.dr. i pedagogik

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »