Malin Tväråna: Rätt kompetens behövs hos dem som beslutar om lärares professionsutveckling

Nu instiftas ett nytt Råd för skolans professioner med stor makt över lärares professionsutveckling. Föreningen för undervisningsutvecklande ämnesdidaktisk forskning (FUUF) varnar för ett för stort fokus på individuell kompetensutveckling istället för på gemensam forskning och utveckling (red).

Regeringen har föreslagit att ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare ska inrättas, för att ”stärka skolprofessionerna, höja kvaliteten på utbild­ningen och öka skolprofessionernas attraktionskraft”. En del av professionsprogrammet är en nationell struktur för lärares kompetensutveckling. Den myndighet som har i uppdrag att ta fram innehåll och struktur för detta nationella professionsutvecklingsprogram är Skolverket. Ett särskilt rådgivande organ för detta kommer att inrättas inom Skolverket. Rådet, som heter Rådet för professioner i skolväsendet, kommer att ha möjlighet att ha stort inflytande både över hur kompetensutveckling för lärare kommer se ut i Sverige i framtiden, och över hur de nya meriteringssystem för legitimerade lärare som utgör den andra delen av professionsprogrammet, kommer att utformas.

Regleringen av rådet träder i kraft 1 oktober 2022, och ska bestå av 4 företrädare för universitet och högskolor, 10 företrädare för förskollärare, lärare och rektorer, 3 företrädare för skolhuvudmän (kommunala, ideella fristående och vinstdrivande fristående), samt av 2 företrädare för Skolverket.

Med anledning av detta vill vi inom Föreningen för undervisningsutvecklande ämnesdidaktisk forskning (FUUF) lyfta fram vikten av att de medlemmar som kommer ingå i det nya professionsrådet har ett fokus på att rikta professionsprogrammets innehåll mot lärares aktiva deltagande i uppbyggande och utveckling av lärarprofessionens kunskapsbas, snarare än mot individuell kompetensutveckling.

Vi ser en risk för att professionsprogrammet utformas utan hänsyn till det forskningsläge som visar att en professionell forskningsbaserad kunskapsbas, och inte individuell kompetensutveckling, är den viktigaste faktorn för ökad kvalitet och likvärdighet i utbildning. Den mest utmärkande faktorn för effektiv undervisning har enligt uppdaterade studier (Hattie, 2018) Collective Teacher Efficiacy (CTE), som kan översättas med kollegial lärarförmåga. Med detta menas en hög grad av kollegial samverkan på vetenskaplig grund i en lärargrupp, och inte hög grad av individuell kompetens hos enskilda deltagare i ett kollegium. Rådets uppdrag att föreslå utbildningsinnehåll för “kompetensutveckling för lärare”, indikerar en föreställning om att det är skolans lärare som behöver utvecklas så att dessa blir bärare av fler av de egenskaper som man föreställer sig utmärker en god lärare. En sådan syn på vad som skall utgöra grunden för ett professionsprogram är djupt problematisk, då den underbygger synen på svensk lärarkår som otillräcklig i kompetens.

Att se enskilda lärare som individer som ska lyftas och kompetensutvecklas, förbiser helt vikten av utvecklandet av en för professionen gemensam kunskapsbas. Frågan om en sådan kunskapsutveckling, alltså mer empiriskt grundad kunskap om vad som fungerar väl i undervisning, är nära knuten till frågan om läraryrket som en profession, och till undervisningsutvecklande forskning i samverkan mellan skola och akademi. Utmärkande för professioner är att man inom professionen producerar och delar kunskapsprodukter som ligger till grund för utveckling av professionens verksamhet och kompetens (Morris & Hiebert, 2011; Novotny m.fl., 2001). Det är den kunskapsbasen som utgör grund i ett kollegialt arbete med att skapa och utveckla framgångsrik undervisning, i team snarare än av enskilda lärare på sina kammare.

Det behövs alltså inte mer av pedagogiklektorer utan lärarutbildning som kommer ut och berättar för lärare hur man gör. Det behövs inte fler föreläsare som tipsar, motiverar och inspirerar. Det behövs definitivt inte en av Skolverket utvecklad specialutbildning för lärare som inte ingår i övrig akademisk högskolestruktur. Vad som behövs är en infrastruktur för gemensam utveckling av mer kunskap om vad som fungerar väl i klassrummet, inom olika ämnen och för olika åldrar. Att kompetensutveckla och meritera sig som legitimerad lärare bör handla om att vidareutbilda sig inom akademisk eller områdesspecifik kunskap gällande de egna undervisningsområdena, vilket bland annat kan ske genom att delta i undervisningsutvecklande ämnesdidaktiska forskningsprojekt, samt genom att sprida, pröva och vidareutveckla sådan kunskap i kollegiet.

De instanser som kommer tillfrågas om förslag på namn till rådet är Skolverket i samråd med Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund i fråga om företrädare för förskollärare, lärare och rektorer, SKR, Friskolornas riksförbund och Idéburna skolors riksförbund i fråga om företrädare för huvudmän inom skolväsendet, och Sveriges universitets- och högskoleförbund i fråga om företrädare för universitet och högskolor. FUUF anmodar samtliga dessa instanser att föreslå personer med stor kunskap om kunskapsutveckling genom forskningssamverkan där skola och akademi ingår gemensamt.

Malin Tväråna för FUUFs styrelse. FUUF arbetar ideellt och organisatoriskt obundet för att främja undervisningsutvecklande forskning i samverkan mellan skola och akademi