Marcus Larsson: Dags att stå upp mot marknadskrafterna

I den svenska skolmodellen vi valt att prioritera aktieägarna, inte elever som behöver hjälp. Det får vara slut med det menar Marcus Larsson (red.).

De senaste månaderna har diskussionen om friskolekoncernernas expansion satt fart i media. Deras jakt på de lönsamma eleverna och hur detta påverkar den kommunala skolan granskas med en kvalitet vi inte sett exempel på tidigare.

Det svenska skolpengssystemet, där alla elever är värda samma grundpeng, missgynnar kommunerna och gynnar vinstdrivande skolkoncerner. Stora koncerner som Internationella Engelska Skolan, Kunskapsskolan och Jensen har ett mindre uppdrag än kommunerna men kan genom friskolereformens utformning plocka russinen ur kakan.

För det är där som skolkoncernernas vinst skapas. Inte genom effektivare undervisningsmetoder, utan genom att de undervisar ett mindre resurskrävande elevunderlag till en för hög ersättning. Den här vinsten används i alla andra länder i världen till att ge elever bättre möjligheter att klara skolan, men i Sverige har vi valt att prioritera aktieägarna.

Det är glädjande att vi äntligen börjar förstå den ekonomiska delen av marknadsskolan. Nu kan väljarna få avgöra om vi ska använda våra begränsade resurser till en segregerande styrning, som skapar nedskärningar i kommunala skolor och vinster för aktiebolag, eller om vi ska använda våra begränsade resurser till undervisning.

Men det världsunika införandet av marknadsprinciper i den svenska skolans styrning har fört med sig andra förändringar än rent ekonomiska:

  • Införandet av skolpeng för att fördela resurser till förskolor och skolor har i grunden förändrat lärares och rektorers huvuduppdrag. Från att tidigare ha varit förmedlare av kunskap är nu den viktigaste uppgiften att säkerställa att en skola har tillräckligt elevunderlag för att hålla budget (kommunal och ideell verksamhet) eller att göra vinst (aktiebolag). De flesta lärare och rektorer tänker naturligtvis inte så i sitt dagliga arbete, men det ändrar inte på den krassa verkligheten. 
  • En missnöjd förälder eller elev riskerar att leda till en förlorad skolpeng. Flera förlorade skolpengar innebär nedskärningar och om inte vinst nås i aktiebolagsdrivna skolor finns risk för konkurs eller om skolan är koncerndriven, att skolan stängs. I Huddinge har den politiska majoriteten bestämt att det ska gälla de egna verksamheterna med. Där riskerar kommunala förskolor och skolor som inte håller budget att privatiseras.
  • Nedskärningar i förskolan och skolan har i kombination med ökade krav skapat en orimlig arbetsbelastning där lärare och rektorer hela tiden tvingas att välja mellan att värna sin egen hälsa eller att göra arbetsuppgifter som de egentligen inte hinner med. Marknadsstyrningen av förskolan och skolan gör det ännu svårare för skolans personal att ta ansvar för sin egen arbetsbörda.
  • När arbetsuppgifterna är fler än vad som egentligen hinns med under ordinarie arbetstid, skapas ett växande glapp mellan vad förskolan och skolan skall göra enligt lag och vad de anställda hinner med. Det är inte bra för verksamhetens varumärke om de anställda pratar om det här ökade glappet, så i marknadsskolans kölvatten har det växt fram en osund tystnadskultur där förskolans och skolans medarbetare inte vågar berätta om missförhållanden.
  • Den skola som kan visa upp bäst betygsresultat anses av många vara den bästa skolan och den skola som vill vara framgångsrik i konkurrensen om elever måste därför ge höga betyg. De flesta friskolekoncerner sätter högre betyg än de kommunala skolorna och anses därför bättre. Men att eleverna i friskolekoncerner får högre betyg beror ofta på ett koncernerna har ett enklare elevunderlag än den kommunala skolan och på att friskolekoncernernas betyg är för höga jämfört med elevernas kunskaper. Med det inte sagt att de kommunala skolorna sätter rättvisa betyg. De måste ju också använda betyg för att konkurrera om elever.
  • Från politiskt håll anges ofta “högre kvalitetskrav” som lösning på marknadsskolans avigsidor. Genom att ställa höga krav på kvalitet och sedan låta Skolinspektionen granska om dessa följs tror många att staten ska kunna skapa en fungerande marknad där föräldrar och elever tar beslut efter faktisk kvalitet. De här förhoppningarna har dock kommit på skam. Istället har Skolinspektionens ökade befogenheter skapat en “ryggen fri”-kultur där lärare och rektorer tvingas förhålla sig till en granskningskultur där det hela tiden gäller att ha ryggen fri för Skolinspektionen.

Marknadsskolans ekonomiska konsekvenser är relativt enkla för icke-skolmänniskor att förstå. För de flesta väljare är det självklart att resurser ska gå till elever som behöver hjälp, inte till aktieägare, och nu när allt fler journalister granskar den sneda resursfördelningen ökar möjligheten att skapa förståelse hos väljare för behovet av förändring.

Konsekvenserna för lärares och rektorers uppdrag är dock svårare för andra yrkesgrupper att granska. Tyvärr är konsekvenserna sådana att lärare och rektorer inte törs berätta om dem. Det ligger ju i sakens natur att det är svårt att prata om tystnadskultur i en organisation som kännetecknas av tystnadskultur.

Men trots att det är svårt tror jag att lärare och rektorer måste vara modiga. Inte bara för elevernas och samhällets skull utan kanske främst för sin egen skull. Om friskolekoncernernas etableringar fortsätter i samma takt som nu kommer det snart att vara omöjligt att gå tillbaka till den styrning av förskolan och skolan som råder i alla andra länder i världen. Då kommer lärare och rektorer att vara fast i ett system där de degraderats till försäljare av skolpeng och där tävling mellan förskolor och skolor i all framtid kommer att vara det som kännetecknar uppdraget.

Tillsammans skulle lärare och rektorer kunna skapa en kraft mot marknadskrafter i förskolan och skolan som är mycket starkare än den som näringslivets olika lobbyorganisationer kan skapa för att försvara nuvarande styrning. Men då måste de göra sina röster hörda ihop, inte en och en. Det återstår att se om en sådan gemensam kraft kan organiseras.

Marcus Larsson driver tillsammans med Åsa Plesner Tankesmedjan Balans som granskar hur välfärdens styrning skapar ökad obalans mellan krav och resurser i arbetet. I somras släppte TS Balans boken ”De lönsamma” som handlar om marknadsskolans konsekvenser och hur den kommunala skolan dräneras på mindre resurskrävande elever.

Bildkälla: Jp Valery, Unsplash

9 Comments on “Marcus Larsson: Dags att stå upp mot marknadskrafterna

  1. * Att sträva efter att behålla kunder är bra. Det gör att man tvingas erbjuda en produkt som köparen vill ha, gör man inte det går kunden till någon annan. Att tvinga kunder till en viss produkt är inte önskvärt.

    * Utmärkt. Klarar man inte att hålla budget eller behålla sina kunder bör någon annan ta över.

    * Skolan i Sverige är inte underfinansierad om man ser till jämförbara länder. Har man problem med att få det att gå ihop ekonomiskt bör man se över hur man spenderar pengarna.

    * Här är det en ständigt växande detaljreglering från statens sida som är grundproblemet. Angående tystnadsplikt bör det regleras i de kontrakt som man skriver på när man tar jobbet.

    * Angående betyg var det överlägset största effekten på grund av att man rättar utefter de elever man har. Bättre elever ger i regel hårdare rättning och tvärtom. Det fanns en liten skillnad mellan friskolor och kommunala men den är i princip obetydlig i sammanhanget.

    * Att låta en statlig myndihet stå för kvalitetsgranskningen i en “fri” marknad är givetvis vansinnigt. Men lösningen är inte mer stat utan att låta marknaden sköta detta på egen hand.

  2. Märker du inte hur du själv resonerar? “Varor, kunder, hålla budget, marknad..”
    Fundera först på det, som ju är grundläggande, innan du försöker se problemet med att ge en växande generation en god utbildning för alla. Resten är detaljer.

  3. Utbudsansvaret bör givetvis avskaffas. De kommunala skolorna kommer dock ha lika stora ekonomiska problem även om man gjorde det, eller om man ökade deras budget. De har stora problem redan idag trots att skolan är välfinansierad. Problemskolor kommer inte gynnas av mer pengar, det är välbeprövat.

    Problemet med betygsinflation löses genom att man anpassar antagningssystemen och skapar mer flexibla system som förlitar sig mindre på betyg. Det håller redan på att ske och om man släppte det fritt skulle den processen gå snabbare.

    Henrekson är i regel bra och han är inne på precis samma linje med att man inte bör införa en pseudo-marknad som är dömd att misslyckas eftersom det ger vänster öppet mål i debatten. Lösningen är givetvis inte att gå åt vänster i lösningarna utan att införa riktig marknad istället.

    • Du föreslår stora förändringar David: införa en ”äkta” marknad där skolplatser alltså betalas med individernas egna pengar? Tillsammans med att betyg för urval/antagning försvinner i ditt förslag och så även utbudsansvar. Med dina förslag blir det rimligen en rejält riskfylld tid som elev! Inte veta om skolan finns kvar i morgon, skolan som dessutom kostar den egna budgeten i storleksordningen 80-120 kkr per år…Det är ett riskfyllt scenario för vårt välstånd som du föreslår.

    • Vad tycker du att en elev ska få kosta på en riktig marknad David? Ska produktionspriset variera beroende på hur högt betyg du lyckas ge eleven? Ska det kosta mer att producera en elev med höga betyg? Hur prissätter du produktionskostnaden för en elev med; inlärningssvårigheter, föräldrar utan högre utbildning än gymnasienivå eller svåra hemförhållanden? Marknaden visar ju redan nu vilka elever den vill ha, de som inte är så kostsamma. Att ge alla barn likvärdiga möjligheter till utbildning är inte en fråga om vänster eller höger. Frågan är djupare än så, den handlar om anständighet.

    • Marknad bygger på en kund-leverantörsmodell. Kundens behov definieras av betalningsviljan. Vem är i din (David) marknadsstyrda skola kunden? Är det eleven? Föräldrarna? De framtida arbetsgivarna? Alla vi andra som ska leva i ett anständigt samhälle med vettiga medmänniskor?
      Om jag vill köpa lättmjölk eller filmjölk, eller inte mjölk överhuvud taget, må vara mitt personliga beslut. Och det underlättas av att jag kan köpa något annat nästa gång, om jag inte är nöjd.
      Skola och utbildning är en aning mer komplext. Det är därför olika intressen och behov bör balanseras mot varandra i en process vi kan kalla demokrati.

      • Det blir vårdnadshavarna som betalar om eleven är minderårig. Vuxna får betala själv. Sen är det sant att det finns många olika intressen involverade i skolan och frågan blir huruvida skolan skall användas för politiska intressen eller inte. Det man bör vara öppen med är att centralstyrning av skolan kommer med vissa problem. Det blir dyrt, minst dubbel så dyrt kan man i regel räkna med. Man kommer även sämre resultat med avseende på kunskap. Det bör då vägas mot att man i centralstyrd skola kan förmedla värdegrund. I och med att du nämner demokrati kan man se att detta är problematiskt ur demokratisk synvinkel, då fria val blir relativt meningslösa om staten indoktrinerar befolkningen under hela uppväxten.

        Sen har ju många föräldrar nu fått erfara hur det är när deras barn skall användas för andras intressen, de skall bussas runt för att lösa integrationen eller dåliga skolresultat med mera. Det är en grundläggand frihetsfråga att kunna värna om sina barns bästa utan att barnen används som verktyg av staten. Det handlar i grunden om att se barnen som människor och inte som objekt.

  4. Vad kostar skola på en fri marknad? Mellan 500 till 5000kr per månad kan man räkna med (baserat på vad det kostar idag i jämförbara länder på fri marknad). På en fri marknad blir kostnaderna mycket lägre och vi kan räkna med att spara in minst 150 miljarder om året i skolkostnader och minskad skatt med runt 300 miljarder om året.

    Vad händer om man är arbetslös? Hemskola, det kostar i princip ingenting och har bättre resultat än vanlig skola. Föräldrarnas utbildningsnivå spelar ingen större roll heller, så det finns få hinder. Vad händer om en skola lägger ner mitt i terminen? Ta en annan skola, eller hemskola.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »