Marcus Larsson: Full ersättning till friskolor är orättvist

Vad likvärdiga villkor i skolan betyder och hur de ska åstadkommas är ett återkommande tema i den offentliga debatten. Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans pekar på problemet med  att friskolor får samma ersättning som kommunala skolor trots att de inte har samma övergripande ansvar. Då skolan befinner sig i ett konkurrensbaserat system, med vinnare och förlorare, riskerar kommunala skolan att dräneras på resurser när friskolor startar sin verksamhet (red.).

För någon vecka sedan presenterade Björn Åstrand utredningen om en mer likvärdig skola och sedan dess har tongångarna varit höga på tidningarnas debattsidor. De våldsamma reaktionerna på Åstrands förslag är ett utmärkt exempel på hur ideologisk debatten om den svenska skolan har blivit. Friskolereformens försvarare likställer alla försök till problematisering av nuläget med att vilja förbjuda friskolor och att vilja avskaffa föräldrars möjlighet till valfrihet. I den del av Åstrands utredning som handlar om skolans finansiering föreslås en mindre justering av skollagens tolkning av likvärdiga ekonomiska villkor mellan kommunala och fristående skolor. Enligt nu gällande lagstiftning har fristående skolor rätt till 100 % av den grundpeng kommunen ger de egna skolorna. När friskolereformen infördes 1992 hade friskolorna bara rätt till 85 % av grundpengen. Åstrands utredning visar att friskolor bör få ca 92 % av kommunens grundpeng.

Åstrands argument för att fristående skolor inte bör få lika hög skolpeng som de kommunala skolorna är att kommunen har ett mer omfattande uppdrag än friskolorna och att det uppdraget kostar pengar. Bland annat hänvisar Åstrand till kommunens ansvar att ta hand om elever ifall en friskola skulle gå i konkurs samt att kommunen måste hantera förändringar i elevtal.En annan aspekt som Åstrand lyfter fram i sin utredning men som inte blivit tongivande i den efterföljande debatten är att den kommunala skolans möjlighet att organisera skolan på ett effektivt sätt försämras när fristående skolor etablerar sig. Den kommunala skolan har ofta svårt att anpassa sina kostnader till minskad intäkt.

Det finns gott om stöd i verkligheten för Åstrands slutsats att kommunala skolor har kostnader som de fristående skolorna inte har. När Tankesmedjan Balans granskar kommunernas budgetar ser vi de konkreta effekterna av att elever byter från den kommunala skolan till nyöppnade friskolor.

Till hösten startar Jensen Education en skola i Botkyrka kommun. Utbildningsförvaltningen i Botkyrka har räknat ut att Jensens etablering kan komma att kosta kommunens skolor 7,5 miljoner, bara i ökad lokalkostnad per elev. Ju fler elever från Botkyrka som väljer Jensens skola, desto mer ökar lokalkostnaden per elev i den kommunala skolan. När tomma stolar uppstår i de kommunala klassrummen får de kommunala rektorerna minskad skolpeng. Men lokalerna finns ju kvar och måste betalas eftersom den kommunala skolans rektorer inte kan inte ställa av en del av ett klassrum. Hela lokalkostnaden måste betalas fast av färre elevers skolpeng.

På samma sätt påverkas de kommunala skolornas intäkter för att betala lärarnas löner. Om en eller några elever försvinner ur en klass minskas den totala skolpeng som skulle gått till att betala lön för klassens lärare, men läraren ska ju fortfarande ha lika mycket i lön oavsett hur många elever det går i klassen. Så utöver ökade lokalkostnader riskerar lönekostnaden per elev i Botkyrkas skolor att öka. Detta i en kommun som redan har besparingskrav på ca 50 miljoner per år på skolan.

Barn- och ungdomsförvaltningen i Östersund konstaterar att lokalkostnaden per elev alltid ökar när friskolor startar eftersom den totala lokalkostnaden för kommunen ska fördelas på färre antal elever. Detta har redan hänt i Skellefteå där Internationella Engelska Skolan (IES) etablerade sig i somras. Kommunens grundskolor går back och enligt flera av rektorerna är anledningen att många av deras elever gått till IES men att det inte gått att minska lokal- och lönekostnaden genom att minska antalet klasser. Kostnaderna för lokaler och lärare finns kvar men intäkterna har minskat. Då går det inte ihop.

Botkyrka, Skellefteå och Östersund är exempel på kommuner där de politiska majoriteterna varit positivt inställda till friskolornas etableringar. Förvaltningarnas slutsatser är alltså inte resultatet av att politiker pressat fram beslutsunderlag som varit till friskolornas nackdel. Det är de här slutsatserna professionella tjänstemän kommer fram till när ideolog inte spelar in.

Rektorerna på de kommunala skolorna Botkyrka, Skellefteå och Östersund har ett antal alternativ. De kan skära ner på kostnader som inte är kopplade till lokaler eller ordinarie klasslärare, t ex elevassistenter eller läromedel. De kan öka lärarnas undervisningstid så att färre lärare kan undervisa lika många klasser. Eller så kan de medvetet dra över budgeten. Enligt lagen om likvärdiga villor innebär ett minus i budget att kommunen måste betala extra skolpeng till friskolorna. De fristående skolorna har ju rätt till kommunens genomsnittliga grundpeng och ett budgetunderskott för de kommunala skolorna är detsamma som att grundpengen för den kommunala skolans elever ökar.

Fristående skolor har inte samma ansvar som kommunen. De kan välja ett elevantal som motsvarar skolans kostnader och låta elever som inte kommer in stå i kö. De måste inte garantera alla elever utbildning. Jensen i Botkyrka och IES i Östersund och Skellefteå har inte kommunens ökade lokal- och lönekostnader men kommer att få extra skolpeng om kommunernas skolor inte lyckas hålla budget.

Det här är inte likvärdiga villkor. Det är fullt rimligt av Åstrand att föreslå att kommunala skolor ska få en högre skolpeng än de fristående skolorna. Hur stor skillnaden bör vara kan diskuteras, men det är oärligt att argumentera som om olika nivå på skolpeng är en attack på valfrihet eller på friskolereformen.

Marcus Larsson driver tillsammans med Åsa Plesner Tankesmedjan Balans som granskar hur välfärdens styrning skapar ökad obalans mellan krav och resurser i arbetet. Till sommaren släpper TS Balans boken ”De lönsamma” som handlar om marknadsskolans konsekvenser och hur den kommunala skolan dräneras på mindre resurskrävande elever.