Maria Jarlsdotter: Varför är frågan om vinstdrivna skolor död i politiken?

Många av skolans nuvarande problem har sin grund i det marknadssystem som implementerades och utvecklades under 1990-talet. Trots det, och trots att det finns ett folkligt stöd för att begränsa skolmarknaden, så har inget parti vågat ta tag i denna fråga. Det är dags nu, menar Maria Jarlsdotter (red).

Ok, jag förstår att det här inte är ett vetenskapligt säkertställt resultat. Ändå, över 3100 personer svarade, tydligen en fråga som engagerar. Det vill säga, frågan engagerar folk i allmänhet, dock inte politiker. Vi vet att utbildningsminister Anna Ekström är tveksam till vinster i skolan men vi vet också att hon blivit belagd med munkavle genom januariöverenskommelsen. Häromveckan blev bryskt hon påmind om det på twitter av Annie Lööf.

Varför är det här en ickefråga i politiken? Vad är det som gör att den är förbjuden att diskutera? Jag vill verkligen veta. Om det skulle vara så att 85 procent är emot vinster i skolan kan det ju inte vara det folkliga motståndet som gör att politikerna klamrar sig fast. Ibland hävdar någon “Men om skolor stänger ner var skall då eleverna ta vägen?” Svaret är naturligtvis att lokalerna, personalen och eleverna finns kvar, det är bara att driva skolan vidare för någon som inte bara är intresserad av att tjäna pengar på verksamheten. Jag har också hört: “Men den skolan är ju så bra, skall inte barnen få gå där?” Absolut, den kan till och med bli ännu bättre om alla pengar går tillbaka till skolan och eleverna istället för till aktieägarna. Det dummaste argumentet är nog ändå att det skulle bli någon slags extremsocialism om vi inte tillåter vinstdrivande skolor. Det är vi i Sverige som är extrema, vi har haft det här systemet sedan 90-talet och INGET annat land har följt efter.

Endast ett land har haft samma system, Chile, men de har nu lämnat. Det är alltså möjligt att göra.

På förekommen anledning: Ja, jag vet att det finns fristående skolor som gör ett utmärkt arbete likväl som det finns kommunala där det finns mer att önska. Min poäng är att skillnaderna mellan skolor skall vara minimala. Det skall inte spela någon roll var du bor eller vilken skola du går på, du skall få samma goda undervisning och lära dig lika mycket. Det borgar för en stabil framtid för Sverige.

Varför har vi då en skolmarknad?

Det enkla svaret är att regeringen Bildt 1992 tog ett beslut att omvandla skolan till just en marknad, privatisering bekostad med skattepengar (trots skarpa varningar om konsekvenserna från OECD).

Ingen försöksperiod, det var full fart från början.

Jag tror faktiskt inte att regeringen Bildt i sin vildaste fantasi förutspådde den utveckling som skett med stora börsnoterade företag och vinster som flyttar utomlands, jag tror att det fanns ett visst mått av naivitet. En tanke var att genom att skolor konkurrerar sinsemellan skulle kvaliteten höjas. Det har inte riktigt blivit så.

Vill man vara snäll kan man också säga att många olyckliga samverkande faktorer vid ungefär samma tid har skapat dagens skola. Först kommunaliseringen med många huvudmän, sedan privatiseringen med ännu fler, avreglering av lärares undervisningstid, New Public Management (målstyrning med ständiga krav på ökade resultat, ökad kvalitet till en lägre kostnad), en skollag med väldigt långtgående krav på skolan. Det var också en tid som präglades av många pedagogiska trender som inte alltid var gynnsamma för eleverna, vilket synts tydligt i internationella mätningar.

När det började skena iväg med många huvudmän och staten fick panik inrättade man Skolinspektionen med uppdrag att kontrollera och säkerställa kvaliteten. Det har också gått sådär. En sak är säker, de som ropar på ännu mer kontroll ställer till med ett ännu större administrativt elände för skolorna.

Frågor politikerna borde ställa sig:

  • Vi får inte ungdomar att välja läraryrket i tillräckligt stor utsträckning. Varför?
  • Vi får inte lärare att stanna kvar i yrket i tillräckligt stor utsträckning. Varför?
  • Lärare blir i allt större utsträckning långtidssjukskrivna. Varför?
  • Alla skolor i Sverige är inte lika bra. Varför?

De här frågorna har funnits på agendan en lång tid och ändå händer ingenting politiskt eller i alla fall väldigt lite och alldeles för sent. Det som händer är inte genomgripande utan mer av lappa-och-lagakaraktär. Varför?

Att få svar på de här frågorna måste rimligen vara högsta prioritet hos alla politiker. Det handlar om Sveriges framtid.

Jag har varit skolledare sedan 90-talet och sett förändringen som skett och sker och har bland annat skrivit om det här. Många samverkande faktorer är det, en del handlar om naturliga samhälleliga förändringar. Den största enskilda faktorn som ställer till mest i svensk skola är dock marknadiseringen av skolan. Misstaget att göra elever och föräldrar till kunder står samhället dyrt. OBS! Jag talar inte om “frihet att välja” här, det går utmärkt att driva skolor som stiftelser och kooperativ på “non-profitbasis”. Men den skattefinansierade skolpengen, om nu det systemet skall finnas kvar överhuvudtaget, måste gå till skolan och eleverna. Allt annat är orimligt.

Vi kan inte ha vinstdrivna skolor, det finns en anledning till att inga andra länder har följt efter. Spåren förskräcker.

Detta blir särskilt tydligt när kommuner gör neddragningar, för att behålla vinstmarginalen med krympande resurser måste friskolor bli mer innovativa och cyniska. Det som återstår blir att hitta vägar för att sortera ut de elever som är mest kostsamma och behålla de elever som klarar av större elevgrupper och som inte behöver lika mycket stöd. Segregationen ökar.

En bekräftad misstanke är också att betygsinflationen kommer att öka än mer, betyg är numera ett konkurrensmedel för att få elever och myndighetsutövningen blir satt ur spel.

En annan effekt som vi redan ser är att fristående skolor lägger ner sin verksamhet i “mindre lönsamma” kommuner. Låt oss hoppas att det i den kommunen finns skolor som kan ta hand om de övergivna eleverna.

Tillbaka till frågan om varför långt ifrån tillräckligt många väljer att utbilda sig till lärare.

Tja, det här är kanske inte ett så lockande perspektiv:

“Välkommen till en marknad där det är ett lotteri vilka arbetsvillkor och vilken arbetsmiljö du får. Du kan också räkna med ständigt krympande resurser. Men du får en hyfsad lön och ditt arbete är viktigt för samhället”. Hur låter det? Hamnar du på rätt skola kan arbetet vara fantastiskt. Lycka till liksom.

Varför får inte politiker prata om det här? Med varandra, det är svensk skola värd. Det har gått lång tid sedan 1992, det går att göra om och göra rätt över partigränserna. Lös det.

 

Maria Jarlsdotter

Inlägget är tidigare publicerat på hennes blogg.

10 Comments on “Maria Jarlsdotter: Varför är frågan om vinstdrivna skolor död i politiken?

  1. I Chile behövdes det en diktator för att införa systemet. I Sverige gick det bra med Jan Björklund.

    • Sveriges utbildningsministrar 1989 – 2020
      1989 -1991 Bengt Göransson, S, skolan kommunaliserades
      1991-1994 Per Unckel, M, friskolesystemet införs
      1994-1998 Carl Tham, S
      1998-2004 Thomas Östros, S
      2004-2006 Leif Pagrotsky, S
      2006-2007 Lars Leijonborg, FP/L
      2007-2014 Jan Björklund, FP/L
      2014-2019 Gustav Fridolin, MP
      2019- Anna Ekström, S

      • När det gäller denna fråga ligger det närmare till hands att ställa skolministern till svars, när en sådan fanns.

  2. Hej, tack för ditt inlägg jag håller med dig. Men tyvärr så röstar Svenska folket på de partier som är för privatisering av välfärden. Det finns något parti som är emot privatiseringar men få röstar på dem alltså blir det som det blir. Vilket parti jag tänker på kanske du kan lista ut..

    Med vänlig hälsning Reine

  3. Om jag minns rätt var avreglering och införande av en skolmarknad något som krävdes av finansdepartementet under regeringen Bildt. Det var inte utbildningsdepartementet som drev frågan utan fick foga sig i vad finansdepartementet krävde. Redan då – för snart 30 år sedan – fanns det egentligen ingen politisk diskussion om omstruktureringen och dess effekter. Vi gjorde så gott vi kunde i vår forskning, se exempel från den tiden nedan. Vi borde sätta oss och gemensamt diskutera denna problematik och hur den hänger samman med ökande ekonomiska och sociala klyftor i samhället!

    Kallós, D., & Lindblad, S. (1994). New policy contexts for education: Sweden and United Kingdom. Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, Umeå.
    Englund, T. (1996). Utbildningspolitiskt systemskifte?. HLS förlag.
    Lindblad, S., Lundahl, L., Lindgren, J., & Zackari, G. (2002). Educating for the new Sweden?. Scandinavian journal of educational research, 46(3), 283-303.

  4. Tack för ditt inlägg. Det är nog många i skolan som kan skriva under på beskrivningen ovan. Som jag ser det finns yttreligare två faktorer som har betydelse. Den ekonomiska kopplingen mellan medier, politiker och de som inte önskar någon ändring av nuvarnade tingens ordning. Den andra faktorn är den omvända bevisföringen som gäller när en elev anser sig kränkt av en lärare. Det räcker att hen säger sig blivit kränkt, så drar skolan igång en utredning och en avstängning under tiden utredningen pågår. Gören Resenbergs krönika i förra veckans “god morgon välden” beskriver ett fall som inte är ovanligt.

  5. En faktor bakom nuvarande tillstånd är att ”näringslivet” med sina lobbyresurser är starkt emot. Det är väl ingen överdrift att påstå att de utgör en avgörande maktfaktor, efter vars pipa de borgerliga brukar dansa. De politiska ideologierna hänger inte fritt i luften.

  6. Heja, Maria! Det är klart att du har rätt. Åt helvete med vinstdrivande friskolor och åt helvete med allt som rör den fria företagsamhetens inblandning i det svenska skolväsendet. Utbildning och än mer bildning är och ska stå fri från den entreprenöriella världens ytlighet.

  7. Svaret på¨dina frågor är enkelt, men är för skolfolk idag oacceptabelt. Men hur länge skall elever få en undermålig utbildning och lärare ha ett jobb som är omöjligt?

    Kommunala skolor och friskolor har samma fundamentala problem som Sveriges skolansvariga, skolpolitiker, skolforskare och skoldebattörer ignorerar – helt medvetet – och vilket är
    LÄRARLEDD UNDERVISNING. Den enda hållbara lösningen är DIGITALISERA UNDERVISNINGEN. Det är beskrivet på http://www.sweducation.info.

    Då får lärarna ett professionellt, inspirerande arbete som studieledare och vi behöver mindre än hälften av dem i en skola som blir tio gånger bättre för halva priset

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS