Mats Ekholm: Minimera inspektionen, maximera utvecklingsstödet

Mats Ekholm, tidigare generaldirektör för Skolverket, föreslår här en radikal omläggning av hur staten förhåller sig till skolorna i landet. Eftersom den utbyggda statliga kontrollapparaten inte har gett de förväntade positiva resultaten är det rimligen bättre att istället försöka stödja kommuner och skolor i deras arbete med att förbättra skolan. Det innebär bl.a. en nedläggning av Skolinspektionen och en överföring av resurser till utvecklingsstöd. (red)

Det finns behov av att ha tydliga bilder av vad skolor lyckas och inte lyckas med. De nationella utvärderingar som gjorts sedan 1980-talet har visat på styrkor och svagheter i hanteringen av utbildningar. Den kanske mest intressanta bilden skapades när Skolverket i den nationella utvärderingsundersökning som genomfördes 2003 kunde göra direkta jämförelser med de undersökningar som gjorts 1992 respektive 1995. Bara i två ämnen hade niorna fått bättre resultat, i sex fick de sämre av de sexton grundskoleämnena. När man jämförde hur skolorna lyckats med att utveckla elevernas värdegrund fann man små skillnader över det gångna decenniet. I några avseenden hade eleverna dock blivit mer öppna för att agera oetiskt, bland annat vad det gällde att fuska för att komma in på ett attraktivt gymnasieprogram. Det är en bra idé att göra återkommande utvärderingar där samma instrument används. När sådana resultat visar sig som skedde i 2003 års tillbakablickande utvärdering blir det angeläget att kommunerna och skolorna kan få stöd och hjälp med att förbättra verksamheterna. I början av 2000-talet hade Skolverket byggt upp en beredskap att som statlig myndighet kunna klara av att utmana och stödja kommunerna i deras sätt att driva skolorna. Statens företrädare tog initiativ till utvecklingsdialoger med kommunerna. Underlaget var utbildningsresultat i kommunerna. Man kom samman för att föra en gemensam analyserande diskussion om vilka orsaker som låg bakom utbildningsutfallen och för att diskutera på vilka punkter som det skulle kunna vara klokt att sätta in särskilda ansträngningar. Diskussionerna mynnade ut i åtaganden från kommunernas sida om förbättringar och staten sköt till extra pengar som gjorde insatserna möjliga. Utvecklingsdialogen mellan stat och kommun fördes därefter under ett par år så att båda parter kunde se att insatserna lett till önskade resultat.

Skolinspektionen

Utvecklingsdialoger som inslag i en bredare strategi för att förbättra kvaliteten på landets skolor blev bara prövad i ett inledande skede under förra årtiondet. Annat kom emellan och tog större plats. Ekonomisten Östros valde i valrörelsen 2002 att satsa på att återinföra skolinspektionen. Genom att uppdra åt Skolverket att i hög grad syssla med inspektioner tystade han den högljudde Björklund och kunde bli kvar vid makten. Pengarna som användes för utvecklingsdialoger styrdes in i skolinspektionen. När Björklund fick det fulla förtroendet att sköta utbildningspolitiken tog han tacksamt emot skolinspektionens hundrafemtio årsarbeten. Raskt tog han itu med att stänga myndigheten för skolutveckling, dit Östros hade hänvisat statens insatser för förbättringsarbetet. Han byggde ut skolinspektionen så att den idag omfattar ungefär trehundra årsarbeten.

Dagens många skolinspektörer utför troget sina uppgifter. De utgår från regelverken, gör besök på skolor, skriver rapporter och för diskussioner om dessa. Från det att inspektionen blev sin egen myndighet har sättet att kommunicera med skolor fått en allt kärvare och mer juridisk framtoning[1]. Inspektionernas kvalitetshöjande verkan på utbildningen har varit svår att påvisa. Under det dryga decennium som skolinspektioner nu funnits med i utbildningssystemet har ett antal frågeundersökningar till skolpersonal genomförts[2]. Enligt dessa så uppskattar de som verkar i skolorna att staten visat intresse för skolorna. Några undersökningar har utförts där skolinspektörerna fått vittna om de uppfattat att de bidragit till kvalitetshöjningar i skolorna[3]. Inspektörerna bedömer att deras insatser har sådana verkningar. I ett forskningsprojekt har skolledare vittnat om de bedömt att inspektionen har varit till nytta. De bedömde att inspektionen varit nyttig för hur man försökte utveckla verksamheten och fördela arbetet när så skedde. De bedömde samtidigt att inspektionen inte hade några verkningar på hur den egna utvärderingen ordnades eller på hur undervisningen bedrevs[4]. I en undersökning har man granskat hårdvalutan i form av elevernas studieresultat[5]. Studieresultaten vid nästan tvåhundra skolor som inspekterats studerades ett par år före och ett par år efter det att inspektioner utfördes. Utfallet av denna studie visar att skolinspektionen varit verkningslös i förhållande till resultatutvecklingen. Studiens resultat stämmer väl in med det som en forskningsöversikt[6] (Klerks, 2012) visat, där fjorton studier av vilka återverkningar som inspektioner haft på skolor i Nederländerna, Tyskland och Storbritannien granskats.

Utvecklingsdialoger

Skolkommissionen har att fundera över hur vi i Sverige ska skapa ett utbildningsväsende som klarar av att bli bättre. För att få fram skarpa bilder av vilka förändringar som sker eller inte sker i utbildningssystemet vore det klokt av oss i Sverige att arbeta med någon form av nationella utvärderingar på bred basis. PISA, TIMMS och TALIS i all ära, de täcker aldrig mer än någon bråkdel av våra omfattande utbildningsambitioner. Som underlag för kritiska diskussioner av vad vi ska göra inom utbildningsväsendet och hur vi ska få till det duger de inte. Bra stickprovsundersökningar som spänner över hela läroplanens målbild, där inträngande analyser utförts av kvalificerade krafter har tidigare visat sig vara bra för detta syfte. Låt oss arbeta så igen.

För att skolor ska förbättra den egna verksamheten fordras att skolledare och lärare skapar en bra anda på sin skola där man är öppen om vilka insatser som ger bra resultat och vilka som inte gör det. Där man tar itu med de problem som uppstår och angriper dem. Att förbättra en skola är i hög grad en fråga som behöver tas om hand av de professionella som verkar inuti skolan. Statens insatser har här mindre möjligheter att få effekt. De verkningslösa inspektioner som idag utförs kan bara tillfälligt beröra en skola med många års mellanrum. Systematisk kunskapsbildning visar att det inte räcker med sådan tillfällig och ofta negativ uppmärksamhet för att skolor ska få fart på sin utveckling. Utmaningar i kombination med kontinuerlig kontakt med kvalificerade skolutvecklare är en bättre modell. En handlingskraftig skolkommission kan uppmana regeringen att lägga ner myndigheten Statens skolinspektion. Låt en liten del av Skolverket ta hand om de klagomål som inte huvudmannen klarar av att hitta lösningar på vilka kan rätta till missförhållanden. Skolkommissionen kan visa sin framsynthet genom att föreslå regeringen att var femte år satsa på återkommande nationella utvärderingar. Den kan visa sin klokhet genom att föreslå regeringen att den använder de pengar som friställs när inspektionen lagts ner som ett betydelsefullt inslag i framtida utvecklingsdialoger mellan kommuner och staten. Dialoger som säkert Skolverket kan utrustas för att klara av. Måtte skolkommissionen ha detta slags handlingskraft. Genom att göra sådana förslag till sina egna skulle så regeringen å sin sida kunna visa att den har en alldeles egen handlingskraft som skulle kunna gynna utvecklingen i riktning mot ett utmärkt utbildningsväsende.

(Mats Ekholm har varit generaldirektör för Skolverket.)

 

[1] Lindgren, J., Hult, A., Segerholm, C och Rönnberg, L. (2012) Mediting school inspection – Key dimensions and keywords in agency text production 2003 – 2010 i Education Inquiry, Vol 3, No 4. Dec 2012.

[2] Sandahl, R. & Bringle, S. (2006). Skolverkets utbildningsinspektion – ger den några effekter? Stockholm: Ekonomistyrningsverket; Skolverket (2005). Utbildningsinspektionen 2004 – sammanställningar och analyser av inspektionsresultaten. Stockholm: Skolverket.

[3] Hult, A. och Segerholm, C. (2012) Inspection effects through the eyes of the inspectors: Swedish notions. Paper presenterat vid European Conference for Educational Research, Cadiz, Sept 17-20, 2012

[4] Gustafsson, J-E. och Myrberg, E. (2014) Impact of school inspections in Sweden: Estimation of causal effects. Paper presenterat vid Invited European Inspection Symposium, 3-4 juni, 2014 i Göteborg

[5] Ekholm, M och Lindvall, K (2008) Skolinspektioner i tid och otid i Pedagogisk Forskning i Sverige, 13,(1)

[6]Klerks, M.C.J.L. (2012) The effect of school inspections: a systematic review. Paper presenterat vid ORD-konferensen i Wageningen, Nederländerna, juni 20-22, 2012.

14 Comments on “Mats Ekholm: Minimera inspektionen, maximera utvecklingsstödet

  1. Jamen, hur ska vi ha det? Finland har ingen skolinspektion. Man kan klara sig utan skolinspektion om mycket annat är på plats. Finland har högt söktryck på sina högklassiga lärarhögskolor och man har ett högklassigt system för lärarpraktik. Finland har självständiga och autonoma lärare.

    I Sverige har strävan efter lärarautonomi undergrävts. Fackpedagogerna gick i spetsen genom sina attacker på lärarnas undervisning. Annars är det väl inte i huvudsak lärarna som granskas utan skolorna och huvudmännen. Menar Mats Ekholm att friskolor ägda av riskkapitalister på Bermudas inte ska granskas?

    Sedan att ge stöd till skolorna. Vilken pedagogik ska rekommenderas? Ska den pedagogiken vara vetenskapligt säkrad? Vad anser man om John Hatties forskning och slutsatser? John Hattie förkastar det mesta som Mats Ekholm stod för som chef för Skolverket!

    • John Hattie är en av de forskare som forskar i andras forskning och som genom att selektivt välja ut forskning och statistiskt- okunnigt behandla densamma “bevisar” sina egna påståenden. Låter bra och verkar förtroendeingivande, för okritiska bedömare.

      “Finland” var en fluga efter för-förra PISAn men flög iväg efter förra. Finns inget mer att hämta där.

      Vi hade en verklig chans att göra något åt skolutvecklingen år 2003 när Myndigheten för Skolutveckling startades. Tyvärr tillsattes den av en helt oerfaren och ovetande skolminister och leddes av en dito generaldirektör som blev ett lätt byte för Professionen som fick det hela nedlagt när Björklund tillträdde. Faktum är: det finns idag i Sverige inte någon institution eller organisation som verkar för en modern skolutveckling.

      Alldeles riktigt: dra ner på skolinspektionen och återinför Myndigheten för Skolutveckling. Ge den direktiven att förutsättningslöst lösa skolans enda stora och verkliga problem: kunskapsutvecklingen som har gjort lärarnas undervisningskapacitet helt otillräcklig och undermålig.

      Lennart

  2. Jag delar helt Mats kritiska inställning till Skolinspektionen. Jag avslutar min artikel ”Så skulle skolan kunna förbättras” med följande rader om Skolinspektionen: Det är viktigare att skapa kunskap än att mäta kunskap. De stora resurser som nu läggs på att kontrollera betyg och inspektera skolor skulle kunna användas till att ta fram nytt material och nya metoder för lärandet. Dra ner på Skolinspektionen och väck liv i avdelningen för skolutvecklig inom Skolverket.” Artikeln kan läsas på sidan 99 i min bok ”Skola i återvändsgränd” http://www.perackeorstadius.se/pdfBocker/skolaIAtervandsgrand.pdf
    I en artikel ”Skolinspektionen – en katastrof?” på sidan 133 i boken Tumskruvsfabriken pekar jag på risken att Skolinspektionen bidrar till att skolans utveckling går åt helt fel håll.
    http://www.perackeorstadius.se/pdfBocker/tumskruvsfabrikenV.pdf

    • Hej Per Acke! Tack för ditt svar och din länk. Jag ska läsa din bok. Jag tycker dock att du avfärdar John Hatties metastudier väl lätt. Dessutom är Hatties böcker intressanta därför att han går igenom modern hjärnforskning. Dagens teori om hur barn lär sig verkar inte särskilt väl överensstämma med den progressiva pedagogiken, som du väl förespråkar.

      Om vi då tittar i din bok ”Tankeställare om skolan” först på sidan 11-12: ”Genom katederundervisningen halkar dessa elever efter när de inte förstår lärarens ord och inte kan hänga med i hans tempo.” Det låter ju konstigt. Varför förstår eleverna inte i Sverige när de verkar förstå bättre i Finland? Dålig lärarutbildning i Sverige, eller?

      Riktigt konstigt blir det på sid 15: ”Vid katederundervisning kan läraren bara tala i ett tempo för alla elever. Det går för fort för de skolsvaga eleverna. Då får de inte den tanketid de behöver.” Men hur mycket tid behöver de? Ska de jobba individuellt så att vissa bara nått femte klass när klasskamraterna går ut ur nian.

      Och vad menas med tanketid? Ska eleverna sitta helt för sig själva och fundera? Om läraren hjälper individuellt blir det kanske bara en minut per elev och lektion. Du skriver att Jan Björklubd m fl skapar ojämlikhet. Troligen är det ni anhängare av den progressiva pedagogiken som skapar mest ojämlikhet.

      Den gamla skolan gav visst svaga elever betänketid. I matematiken gick läraren igenom avsnittet. Alla räknade sedan t ex fem tal. De snabba eleverna fick ett par extrauppgifter. Så nog fick de mer skolsvaga eleverna tidigare mer tid för sina uppgifter.

    • Hej Per Acke! Jag har nu kollat lite i dina böcker. Detta med att du förtalar katederundervisning. Förtalar du inte skolan och läraryrket samtidigt då? Är det därför man inte vill bli lärare i Sverige? Om inte läraren pratar med klassen hur ska eleverna lära sig språk? Man kan inte hälla i kunskaper i eleverna säger du. Men det är väl bra om eleverna hör hur ett ord ska uttalas. När eleverna tränar konversation sker det väl med läraren. Det verkar vara en del du inte tänkt på. Lärarna kan inte hälla i kunskaper i eleverna säger du. Hur är det då med datorer? Hälls kunskap i eleverna via datorer? Det är väl den vägen som återstår för eleverna om läraren inte får undervisa.

      Språkförståelsen skiljer sig sju år i en klass skriver du. Det finns väl metoder att försöka minska detta som skolmognadstest, hjälp av speciallärare, gå om en klass, ferieskola etc. Och hur går det om läraren inte pratar med eleverna? Då blir skillnader i språkförståelse än större. Och hur är det med invandrarelever? Du menar att läraren inte ska prata. Det blir ju katastrof för de nya medborgarnas språkutveckling.

      Vad lär sig eleverna via elevaktiva arbetssätt eller som man brukar säga genom att ”forska”? Om eleverna finner något, hur ska det förvandlas till kunskap och förståelse för samband. Den som inget vet kan inte skapa kunskap och förståelse på egen hand. Och det där med Blooms taxonomi. Den var ju direkt felaktig och reviderades två gånger år 2001. Det trodde jag att du visste. Det kanske är bäst att du läser Hattie i alla fall och hans forskning om synligt lärande. Dessutom är hans genomgång av aktuell hjärnforskning mycket grundlig. Där går han igenom hur elever lär sig.

  3. Hej, Johnny! Det gläder mig att du skriver att du tänker läsa igenom boken som jag länkade. Då kommer du att få klart för dig vad jag avser med skolsvaga elever och elevernas behov av tanketid. Räcker inte det kan du läsa igenom de två böcker som jag länkade i min första kommentar. Du kommer då också att inse hur de reformer Björklund infört gör det svårare för skolsvaga elever att lyckas i skolan så att de får de betyg de behöver för att få gå i gymnasiet. Eftersom nu närmare hälften av eleverna med lågutbildade föräldrar misslyckas i skolan bidrar detta till att ojämlikheten i samhället konserveras och förstärks.

  4. Johnny, igen! Dä ä int lätt å förklar för den som int begrip, sade Ingemar Stenmark till Plex. Men jag gör ett försök till. Det framgår av vad jag skriver att det främst är de skolsvaga eleverna jag värnar om. Vilka de är framgår av http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/deTysta.pdf
    Vad jag skriver om katederundervisning och andra arbetssätt i skolan har du uppenbart fått om bakfoten. Se vidare följande artiklar:
    http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/okunnigtOmArbetssatt.pdf
    http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/enForlegadPedagogik.pdf

    • Hej Per Acke! Många av er fackpedagoger har drivit hårt att det är negativt med katederundervisning (vad nu detta är). Vad har det lett till? Jo, vi har fått sjunkande skolresultat i decennium efter decennium. Det ä int lätt o begrip att ni inget förstår. Ni har heller inget stöd från John Hattie.
      Vad har du fått det ifrån att inte läraren kan prata och därmed lära elever saker? Det verkar ju helt knäppt. Varför har då människan stämband, öron och hjärna? Vad ska man dra för jämförelser? Ska fotbollstränarna sluta prata med sina lag? Ska föräldrarna sluta att ge goda råd till sina barn?
      Hur tror du små barn får ett språk? Naturligtvis förstår de vad far och mor säger och de kan skaffa ett eget språk.
      Eleverna förstår inte vad läraren säger, menar du. Om eleverna förstår så lite, hur ska de då kunna lära sig något genom att forska?
      Och igen hur går det med språkundervisningen om läraren inte får prata med hela klassen? Det finns många års skillnad i språkförståelse i en klass skriver du, Den skillnaden ökar väl om läraren inte pratar med hela klassen. Och invandrarelevers språkutveckling hämmas förstås dramatiskt om läraren inte får prata.

  5. Mats Ekholm har i många stycken en klok syn på skolutveckling. Den görs inte genom att se på yttre faktorer utan de inre i skolan. Om det skriver jag här: http://pluraword.blogspot.se/2016/01/blicka-inat.html

    Däremot funderar jag över hur staten ska garantera att det kommunala politiska systemet ska följa regelefterlevnaden. Eftersom skollagen är en speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen, aktiebolagslag och lag om ekonomiska föreningar. Här finns mycket övrigt att önska på regelefterlevnad. Man kan fundera över varför det utfärdades hela 90 vitesföreläggande 2015.

    Därtill på Skolverkets och Skolinspektionens konferens “Skolans utmaningar och möjligheter” vittnade båda generalerna om den samverkan som finns mellan de båda myndigheterna. En samverkan som bygger på att Skolinspektionen är ute i verkligheten och ger Skolverket underlag för de nationella rekommendationerna.

    Inte helt kristallklart att ett Skolverk utan förankring i verkligheten är bäst skickad som utvecklingspartner enligt Mats Ekholms förslag.

    Dock sak man veta att en av styrprinciperna bakom skollagen är att skolorna själva ska utveckla utbildningen utifrån sina egna förutsättningar i en kombo efter de nationella målen. HUR:et är varken statens eller huvudmännens uppgift.

  6. Till Johnny!
    Tack för ditt inlägg, det var intressant att reflektera över. Det ledde till några funderingar och reflektioner
    Det får man ibland höra att det inte finns något nytt under solen. Jag vet inte hur man ska tolka det här devisen, men jag blir ofta fundersamt över vissa aspekter i skoldebatten. Jag undrar vad är det som gör att vi, människosläktet, har så kort historisk minne över saker som har hänt åtminstone i när historien. Kanske det är för att vi glömmer bort hur det var då, när vi var liten eller hur våra föräldrar hade. Eller kanske för att man tittar nostalgiskt på den icke överlägsna tiden. Den gamla god tiden när man själv gick till skolan och allting fungerade så bra. Det var ordning, respekt till lärarna etc. Men var det verkligen så bra?
    katederunderundervisning, skolmognadstest, gå om en klass och sommarkurser eller name it, alla dessa lösningar som florerar nuförtiden är slagmaterial, från det svunna tider som är förbi för länge sedan och egentligen hör inte till ett modernt samhälle. Det är därför de försvann.
    Man kan frågar sig varför de försvann i skoldebatten på 1960-1970 talen? Inte bara för att några “progressiv tänkare” som förespråkade motsatsen, utan för att man lärde sig att titta på människovärde och barn på annat sätt än tidigare. Man gjorde forskning på lärandet och en massa saker till och såg att skolmognadstest är inte bra för barnens utveckling och mående, utan finns andra metoder och sätt att behandla folk, alltså det som de progressiv pedagogik förespråkade, istället för att sätt omogen, obegåvade, eller andra stämpel på barnen.
    Du skriver att skolsvaga fick mer tid tidigare och hann åtminstone räkna fem tal. var det verkligen så?
    Som jag kommer ihåg och har sett både som barn och även som lärare har läst om, slogs de här barnen ut från skolsystemet och naturligtvis fick de något enkel jobb då (något som man kan drömma om idag), eftersom delvis ansågs att de inte hade intellektuella kapaciteten att lära sig matematik. Hur många fick verkligen hjälp? Är det inte att romantisera om katederundervisningens förträffliga överlägsenhet? Dessutom vad lärde sig barnen då? Att vara lydig och vika sig för överheten och lite matte på köpet förstås. Jag tror vare sig du eller någon annan förespråkar den idag.

    Dessutom vill jag också framhävda att ifrågasätt katederundervisning är inte lik att ifrågasätt lärarkåren. Att prisa katederundervisningen som svenska elevernas räddning, lyfta Finland, Singapore eller Taiwan som förebild är att försöka vinna billiga poäng. Dessa länder må vinna många internationella tävlingar som PISA och TIMSS, men vilken grad av kreativitet har de barnen? Det finns en del rapporter som man kan läsa sig om. Jag märker nu när jag undervisar en del flyktingbarn som är mycket duktiga på mycket i MA, men när det gäller problemlösning är de inte lika duktiga än ( men dock de blir kreativa mycket snabbt, när de smälter in i det som är kvar av det svenska skolsystemet).
    Med detta vill jag inte avfärda katederundervisningen helt utan var sak har sin plats. Den kan också ha bra aspekter som är värt att beakta, säger jag som praktiker, men katederundervisningen, fler kontroll och Skolinspektion eller skolmognadstest löser inte svenska elevers sjunkande kunskapsresultat.
    Det som behövs är färre kontroll och mer pedagogik, samtal om forskning i skolan och delaktighet hos elever och personal i skolfrågor. Jag håller fullständigt med Mats Ekholm att skrota Skolinspektionen och lägg pengarna på annat. Låt lärare och rektorer få lugn och ro istället att fixa dokument för Skolinspektionen vid varje besök. Som lärare har jag varit med om flertaliga inspektionsbesök under åren, men har aldrig varit med om att det någonsin lett till någon debatt om skolutveckling eller effekt på undervisningen. Det enda effekten är bättre dokumentation, tjusigare rapporter plus stress och tid som ska ägnas åt annat än undervisning. Med det menar jag att vi måste blicka framåt än att titta hur det var förr och romantisera gamla metoder och lösningar. Svenska skola lider av många problem, men Skolinspektion är ingen lösning utan snarare en del av problemet

    • Hej Jamshid! Tack för att du tog dig tid! Vi måste sluta med det här skyttegravskriget för Sveriges och elevernas skull. Men först behöver vi en saklig debatt. Allt var inte perfekt förr, men skolan var på väg att bli mjukare och mänskligare långt innan den progressiva pedagogiken kom till Sverige.

      De svenska eleverna är inte mer kreativa än tidigare. Det framgår av PISA. För att kunna vara kreativa behövs kunskaper och det är en bristvara hos svenska elever. Jag jämförde för några år sedan ett nationellt prov i femman med läroböcker 50 år tidigare. Det nationella provet motsvarade mitten av årskurs 3. En halvering av studietakten har skett i matematik. I går kom en rapport som visade att Sverige är sämst på att lära den svagaste gruppen elever i hela OECD (34 länder i PISA). Alltför många elever kan inte läsa utan ljudar bara. De allvarliga misslyckandena får läggas på den progressiva pedagogikens konto och jag hänvisar till inflytandet från Dewey och Montessori.

      Det behövs en seriös debatt. Då duger det inte att kasta ut odefinierade begrepp som katederundervisning. Syftet kan bara vara att försöka förstöra all form av seriös debatt. Jag säger att förbud mot katederundervisning betyder att läraren varken föreläser, instruerar, förhör eller diskuterar med hela klassen. Då säger några att det kan man visst. Ibland! När det passar! När man har lust! När inte fackpedagogerna ser på! Men herregud! Detta är inte vare sig precist eller seriöst.

      Och så detta förakt för vetenskapen som förespråkarna för den progressiva pedagogiken uppvisar. Man har styrt över svensk skola i 50 år men vetenskapen lyser med sin frånvaro. Hugskott förvandlas till fullskaleimplementeringar i svenska skolan. När det kommer ljus från utlandet i form av PISA och John Hattie så avvisar man det. Man har dock inget att sätta i dess ställe. Man är helt nakna.

      Jovisst, auktoriteter har försvunnit och ordningsregler upprätthålls inte. Vissa klassrum har förvandlats till rena aphus. Vad får det för effekter på elevernas kunskaper? Vad lär sig eleverna i ett aphus? Och det behövs väldigt lite störningar för att eleverna inte lär sig någonting. Jag ska ta ett citat från John Hattie. ”Om uppmärksamheten splittras kan ingen inlärning ske.” Om det är stök i klassrummet lär sig eleverna ingenting.

      Sedan dessa oprecisa uttryck ”elevaktiva arbetssätt” Vad är det? Säkert var eleverna mer aktiva förr och jobbade hårdare. Det där att gå om en klass etc nämnde jag bara för att klasserna ska kunna bli mer enhetliga. Men du har kanske bättre förslag. Eller är det bättre med individualisering och att eleverna endast får en minut med läraren per lektion eller ingen tid med läraren alls.

      Vad är elevaktiva arbetssätt? John Hattie skiljer på två huvudsakliga sätt att arbeta i klassrummen. Det ena sättet kallar han ”konstruktivism”. Det är ett elevcentrerat undersökande, problembaserat uppgiftsbaserat lärande. Det är när eleverna ”forskar” helt enkelt. Den metoden avvisar Hattie. Den är inte effektiv.

      Den andra metoden ”strukturerat lärande” är effektivare säger John Hattie. Metoden innehåller flera steg som motivering, lärares presentation, handledd övning, summering och övning. Det är kanske det ni menar, Men ni förkastar det nya utan att kolla vad det är. Ni läser ju inte vetenskaplig litteratur. Ni förkastar PISA och Hattie och i er självgodhet behöver ni inte lära er något mer.

  7. Tack för dina ord. Tråkig om jag uppfattades som jag vore grävde skyttegravar. Det var och är inte min mening, beklagar!
    Jag håller med en del saker som du säger. Har elever inte arbetsro, sker ingen inlärning heller. Allt i dagens svenska skola är inte bra heller, annat vore stor misstag och påstå. Allt är ju förstås relativt, så som det brukar sägas. Det har varit vare sig fullt bra då eller nu. Det är därför, i likhet med dig, menar jag att det måste ske förändring.
    Men frågan var om mer skolinspektion och kontroll som vi har varit med om sedan 2000-talet (och även tidigare) leder till skolutveckling, arbetsro och elevernas lärande?
    Jag vill hävda att min personliga erfarenhet, i likhet med forskning som Mats Ekholm och forskare i andra länder gjort, visar att så är inte fallet. Vad vi behöver är en helt annan debatt, just om saker som händer i klassrummet. Vi måste fokusera på frågor om lärares förmåga att locka elever till lärande, klassrumsdisciplin ( ingen mår bra av en Aphus), höga krav och förväntningar på elever, göra föräldrar delaktiga, när deras barn “apar sig” ….
    Listan kan bli lång med vad svenska skolan brister på och vilka olika åtgärder kan vidtas därav.
    Hatties modell, katederundervisning och alla olika pedagogiska arbeten är bra i sig och på sin plats. Alla olika sätten är bra, om de leder till lärande. Olika elever, grupper, individer behöver olika sätt att lära. Vi är inte “stöpta” efter samma mall. Men jag vill framhävda att vi bör akta oss att romantisera om katederundervisningens förträfflighet bara för att vi själv blev undervisad så och det gick “ganska hyfsad” för de flesta av oss. I debatten lyfter man andra länder som modell, Singapore, Taiwan etc. Men hur många barn slås ut från skolsystemet i dessa länder eller inte ens kommer in, tals inte alls om. Så var det även i Sverige.
    Visst jag håller med att kreativitet hos eleverna sjunkit. Utan kunskap kan man inte heller vara kreativt. men varför. Jag ser en del av orsaken i ändrade skolsystem och ändrade fokus i skolan. När fokus är på kontroll och Skolinspektion, än vad som för sig går i klassrummet, vad eleven lär sig och hur vi kan utveckla de, en del av Hatties forskning, självklart går saker åt fel håll.
    Jag håller med dig att den så kallade ” individualisering av undervisningen” blev en flopp. En del av det elevaktiva arbetssättet också blev en flopp! Av den idealen “bidde inte ens tumme” i praktiken. Men inte för att det är något fel på idéen om individualisering av undervisningen, utan snarare var/är en utopier utifrån att det inte finns ekonomisk och praktiskt förutsättning för det. I matematik undervisning ledde den snarare till “elev inaktiva” undervisning, som en följd av 90 talets nedskärningar av skolbudgeten med en ström av billig arbetskraft ( till kommunernas glädje) i form av outbildade lärare.

    Hur som helst, skolproblemen är många, men lösningarna är inte de gamla metoder och arbetssätt som kanske vår generation känner igen sig i, utan de finns säker i gränslandet mellan lärarnas och forskarnas arbeten. I att söka, tänka, reflektera och försöka pröva nya metoder och lösningar i forskning och i dagliga arbete. Personligen har jag inget mot Hatties strukturerade undervisningsmodeller heller. Jag tycker att de är bra, men vare sig Hattie, Williams eller andra kan frälsa oss.
    Du skriver om 50 år progressiv pedagogik i Sverige och aphus liknande klimat. Visst det finns och jag har personlig sett( dock inte i mitt klass).

    i DN idag ,16 feb 2016, kan man läsa att lärarna i vissa skolor visar film istället för matematikundervisning!? Om det är sant, vilket jag tor på att det är, visar ingenting annat än katastrof och kollaps för skolan och skolsystemet, enligt mig! [ alla får ursäkta mig för att använda starka ord].
    Men man inte kan beskylla den progressiv pedagogiken för. Det är dålig ledarskap, dålig arbetskultur och arbetsmoral hos de lärare, rektorer eller personal att göra som inte tar ansvar! Jag vill inte döma enskilde lärare/lärarna som visar film, det är inte det, utan den, enligt mig, tyder på en uppgiven och oengagerad arbetskultur som kanske använder “progressivismen” för att rättfärdiga sin oförmåga att hantera besvärliga elever! Tyvärr den typ av kultur är nog brett, men den är inte progressiv utan snarare går mot progressiv pedagogik som tar hänsyn till elevers utveckling i dess olika aspekter. Sådana filmvisningar som bekräftar och befäster dålig beteende (som leder till ett “aphus” klimat), har inget med progressiv pedagogik att göra. Jag förstår frustation över dåliga testresultat, saknad arbetsro i klassrum och skolmiljön, jag är också trot på oförmåga och feghet som jag ser hos en del av mina kolleger som viker sig och inte “ser och reagerar” mot aphus beteenden, men jag ser inte lösningen i mer kontroll av det slaget som Skolinspektionen förespråkar, eftersom både forskning och min praktik visat mig att den inte leder till bättre elevkunskaper.
    Jag kan försäkra att någon lösning eller patent har jag tyvärr inte heller. Det vore väldigt skönt om jag hade en sådan !!??). Men en sak är jag övertygad om att Skolinspektionen är ingen bra lösning alls utan snarare en del av problemet. I detta avseende kan jag varmt luta mig åt Mats Ekholms forskningsresultat. Jag har som verksam lärare tankar och idéer som jag gör i mitt dagliga arbete, men jag tror inte de är intressant i det här forumet.

    I länken nedan finns även något om Skolinspektionen och dylikt aktivitet i ett antal kommuner samt några referenser som kan vara intressant att beakta. (Det går naturligtvis inte att jämföra dess dignitet med Ekholms forskning men ändå.)
    http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:537278/FULLTEXT03

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS