Mats Ekholm: Skolans värdegrund lär eleverna att leva med motsättningar

Ska elever fostras till särskilda värderingar eller innebär det att man motverkar den fria viljan och i förlängningen riskerar den liberala demokratin? Kväver man motsättningar? Mats Ekholm hävdar motsatsen; skolans värdegrundsarbete utbildar barn och unga till att leva med konflikter och finna fredliga lösningar på desamma. (red)

Peter Strandbrink, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, gav 2017 ut boken Civic Education and Liberal Democracy: Making Post-Normative Citizens in Normative Political Spaces. I den jämför han målbeskrivningar inom samhällskunskapsämnet i Sverige med liknande texter från England, Finland, Frankrike och Tyskland. Han tar dessa mål som grund för resonemang om skolans hela värdegrund och hävdar att de samhällen som driver skolorna tror att de kan lösa alla möjliga sociala, politiska och moraliska problem genom att överföra goda värderingar till sina elever.

Den 19 november skrev Strandbrink på DN Debatt att synen på värdegrundens betydelse i svensk skola är ogenomtänkt, orealistisk och möjligen katastrofal. Enligt Strandbrink ligger det ett linjärt effektivitetstänkande av institutionellt gammalteknokratiskt slag bakom idéerna om att skolorna ska arbeta såväl med ämneskunskaper som med att utveckla elevernas värderingar. Han menar i sin artikel att något sådant inte är möjligt. I samma andetag hävdar han dock att om det är möjligt att ha en skola som lyckas få elever att utveckla den önskade värdegrunden, så är det bäst att låta bli att utveckla den. Detta för att det finns en risk att en icke-liberal auktoritär regim skulle kunna komma till makten genom att införa en annan värdegrund. Rubriken på hans inlägg på DN Debatt var ”Värdegrundsdoktrinen i svensk skola är ohållbar”. Hans artikel ledde mig till att publicera en replik i DN som återges här. Den fick rubriken: ”Skolans värdegrund – en hållbar konstruktion”.

Peter Strandbrink för i sin artikel fram fyra påståenden om att en gemensam värdegrund av det slag som det svenska skolsystemet är baserat på skulle vara till förfång för det demokratiska systemet och för samhällets utveckling. Det resonemang han för är fluffigt och baseras i minimal grad på konkreta iakttagelser av de fenomen som han diskuterar. I det resonemang han för påstår han att det värdegrundsarbete som skolor står för ses som ”lösningen på alla upptänkliga sociala, politiska, moraliska” problem. Han påstår också att arbetet med värdegrunden ses som ”kungsvägen till konfliktfria samhällen och upplysta och kompetenta medborgare.”

I den svenska skollagen sammanfattas värdegrunden på ett koncentrerat sätt i dess fjärde paragraf. Där anges att syftet med utbildningen inom skolväsendet är:

”att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”

I de möten som dagligen sker mellan elever och lärare i skolorna behandlar man inte värdegrunden som någon slags dogm. Tillsammans undersöker lärare och elever sådana värden som rättvisa, jämlikhet, konkurrens, frihet, solidaritet och tolerans. Undersökningarna sker kors och tvärs i förhållande till skolämnen. De praktiserar begreppen tillsammans under de många år som umgänget i skolorna pågår. De upptäcker de spänningar och motsättningar som finns inom de olika värderingarna och mellan dem. De lär sig inte bara att leva med att sådana finns i begreppsvärlden. De lär sig högst påtagligt att bli kompetenta att förtydliga motsättningar såväl av idémässig som av mellanmänsklig art. De lär sig att hitta sätt att leva med motsättningar och att lösa konflikter på fredliga vis. Ibland finns brister i hur man utvecklar dessa kompetenser. Mobbning blossar upp, orättvisor begås eller diskriminering förekommer. På de allra flesta skolor upptäcks bristerna och man rättar till dem.

Under skolgången möter de unga en uppsjö av exempel på hur man tillsammans kan hantera motsättningar och konflikter. Man utvecklar hög kompetens att skapa lösningar på konflikter genom att gå i skolan. Sådana lösningar som innebär att man också klarar av att visa ömsesidig respekt och att acceptera varandras olikheter. Inga källor inom politiken eller inom skolvärlden har tidigare eller driver idag de teser som Strandbrink hävdar skulle vara dominerande, om att unga idag skulle lära sig för att leva i ett konfliktfritt samhälle.

Innehållet i skolans samhällsämnen ingår i den arsenal av läromedel som skolorna håller sig med för att få de unga att utveckla sin kompetens att leva med och i motsättningar. Inte minst historieämnet används i skolorna för att visa hur motsättningar hanterats och hur föga givande det varit att lösa konflikter genom att använda våld. Strandbrink konstaterar i sin betraktelse att det tar lång tid att utveckla värdegrund. Det har han alldeles rätt i. Men intressant nog tar han den långa tiden som intäkt för att det inte går att förändra värdegrunden med hjälp av utbildning. Den kompetens som en årskull tillför svarar enligt hans sätt att resonera endast för en hundradels inverkan och får effekt först efter tjugo-trettio år.

Svensk skola är konstruerad så att lärare och elever ska ha långa relationer som bas för sitt värdegrundslärande. Klasskamrater har man i grundskolan under många år. Lärare följer elever minst under tre år istället för som exempelvis i många tyska delstater under bara ett år. Konstruktionen finns där för att man tillsammans ska hinna utveckla den gemensamma grund som behövs för att vi ska kunna påstå att vi har ett samhälle. Strategin har sedan sjuttiotalet visat sig vara framgångsrik i flera internationella undersökningar, där Sverige intagit ledande positioner. Nationella utvärderingar som har upprepats under 1990- och 2000-talen har visat att värdegrundsarbetet har satt tydliga spår (https://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/internationella-studier/iccs).

Att så sker har också att göra med att den komplexa värdegrund som skolan har att arbeta med legat fast, i några delar sedan 1920-talet i andra delar sedan 1940-talet. Inte dogmatiskt, men kritiskt undersökande har den bitit sig fast hos den ena efter den andra av skolans årsringar så att nu bildar en stadig stam på samhällsträdet. När de unga som går i skolan utvecklar sina värden för att fylla sin vuxna identitet, gör de det i samspel inte bara med kamrater utan också med föräldrar och lärare. Det är genom dessa flerbottnade samspel som de unga får en stadig värdegrund som orkar med att bli använd i det samhälle som innehåller motsättningar och spänningar, men som fortsätter att klara av att finna fredliga lösningar.

Strandbrink oroar sig för att odemokratiska krafter ska kunna ta över styrningen av utbildningssystemet och använda dess effektivitet för att fullständigt byta ut det värdesystem som finns mot ett alldeles annorlunda. Det finns mycket att oroa sig för i världen. Att det skulle kunna gå att omforma svenskt utbildningsväsende över ett par nätter, så att det skulle tjäna en totalförändrad värdegrund, förefaller inte vara en sådan. Det finns större anledning att oroa sig för att betoningen av hållbarhet som idétillskott tar lång tid på sig att fogas in i värdegrunden.

 

Mats Ekholm, Professor emeritus i pedagogik, Karlstads universitet. Tidigare generaldirektör vid Skolverket och Myndigheten för skolutveckling.

Artikeln har tidigare varit publicerad som replik på DN Debatt den 20 november 2018: https://www.dn.se/debatt/repliker/skolans-vardegrund-ar-en-hallbar-konstruktion/

3 Comments on “Mats Ekholm: Skolans värdegrund lär eleverna att leva med motsättningar

  1. Problemet ligger inte i att något odemokratiskt system skulle ändra värdegrunden utan snarare i att värdegrunden är kompatibel med nästan vad som helst. Det skulle inte vara svårt att tolka in både kommunism och modern nationalsocialism inom ramen för skolans värdegrund.

  2. Ingen tvivlar på att svenska elever kan klämma fram de politiskt korrekta formuleringarna. Frågan är dock hur djupt sitter detta hos eleverna och kan inlärda formuleringar lätt bytas ut mot mer auktoritära. Det tycks Peter Strandbrink hävda, men Mats Ekholm förnekar. Den här frågan väcker en red intressanta frågeställningar.

    Det finns de som hävdar att svenska elever kan skaffa sig högsta betyg utan egentliga kunskaper och det sker genom utantillinlärning av politiskt korrekta floskler. För det första kan man gå tillbaka till grundskolans bildande och de diskussioner som fördes då. Man klagade då på utantillinlärning av sånger, psalmverser, historiska årtal och multiplikationstabeller. Utantillinlärningen är tillbaka och nu är det floskler som ska inläras. Utantillinlärning är numera alltså accepterad om det inte handlar om inlärning av kunskaper.

    Hur fast sitter de memorerade flosklerna och kan de lätt bytas ut mot mer auktoritära? Hur är det med värdegrunden, lärarna och böckerna? Lärarna skulle inte undervisa och man stämplade katederundervisning som det värsta av det värsta. Böcker skulle heller inte spela någon roll och man avskaffade läromedelsinspektionen.

    Värdegrundsarbetet har varit en framgång påstår Mats Ekholm, men hur är det med mobbingen? Den har ju ökat år från år. Hur är det med våldet mot lärare? Hur är det med #MeToo? I boken ” Kunskapssynen och pedagogiken” beskrivs hur postmoderna strömningar har stort inflytande i svensk skola. Postmodernismen är en antiintellektuell strömning som är fientlig till vetenskapen, upplysningen och man förnekar behovet av progression i ämnena. Man är helt enkelt motståndare till systematiska studier i ämnena. Det är svårt att tänka sig att värdegrundsarbete ska kunna fungera mot en sådan bakgrund. Den bästa vaccinationen mot auktoritära strömningar vore goda kunskaper, men det har blivit en bristvara i den svenska skolan.

    Vilka bär då upp värdegrundsarbetet upp i den svenska skolan. Det är inte lärarna och det är inte läromedlen. Då återstår eleverna själva och man får hoppas att det inte blir en ny version av ”Flugornas herre”. Eleverna ska hållas samman i tre år skriver Ekholm. Då har vi fått förklaringen till varför elever kan skyfflas vidare utan tillräckliga kunskaper. Elever förvägras en ordentlig utbildning med hänvisning till ett värdegrundsarbete. Vi har mängder av invandrare. Hur ska de lära sig språket om katederundervisning är satt på undantag. Det blir väl tyvärr gatans språk och ett kriminellt språkbruk i många fall i förortsområden. Den svenska skolan har svikit barnen i förorterna.

    Det elevstyrda värdegrundsarbetet har drag av ”kamratfostran” och enligt Ekholm ska eleverna själva finna sina värderingar och skapa ”fredliga lösningar”. Detta är klart problematiskt när man vet att gruppen av elever blir allt mer heterogen. Det är förvisso så att det inte är demokratiska åsikter som strömmar fram ur folkdjupen, men det är väl numera inte så känt eftersom historieundervisningen är satt på undantag.

  3. Jag känner inte igen beskrivningen om att lärare och elever tillsammans undersöker olika värden, praktiserar dem tillsammans och upptäcker vilka spänningar som finns i dessa värden. Det finns mycket forskning som visar att det inte finns något medvetet arbete med värden utan lärares förhållningssätt är rätt omedvetet och grundas många gånger på personliga ställningstaganden och inte på kunskap. Att det ibland uppstår problem med mobbing stämmer inte heller utifrån min kännedom om skolan. Mobbing är ett stort och växande problem, vilket kan tyda på brister i lärares kompetens att uveckla kunskaper och värden. Det finns en trend där kunskap frigörs från värden som en slags objektiv massa som ska överföras till eleverna. Synsättet bidrar till att värden sätts på undantag och blir än mer osynliggjorda i undervisningen. Vi behöver istället uppmärksamma och utveckla undervisning där både kunskap och värden presenteras.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »