Mats Olsson: Vem vill bli lärare nu?

Vad händer när utbildningsministern, Lärarnas riksförbund och DN:s Maciej Zaremba släpper loss hundarna i drevet mot Sveriges lärarkår? Förhoppningsvis är Aftonbladets “livegranskning” Skolraset den sorgliga höjdpunkten på den här kampanjen. Hur mycket smutskastning tål landets lärarkår? Vem vill bli lärare nu?

Det är hårda bud i skoldebatten. Landets lärare har nyss genomlidit tio avsnitt av Klass 9A när Jan Björklund slår an tonen genom sin olycksaliga artikel om ”katederundervisning”. Metta Fjelkner hakar på och gör den obligatoriska kopplingen till kommunaliseringen. DN trappar upp genom att låta Maciej Zaremba göra två (1, 2) skandalreportage från havererade skolor där missnöjda lärare ondgör sig över tidens gång. Kvällstidningarnas ledarsidor tävlar om att förfasa sig över utvecklingen och nu slår Aftonbladet till med det nya journalistiska greppet ”livegranskning” under den oroväckande rubriken Skolraset.

Vår bild av skolan präglas av medierna och det har nog aldrig varit mer sant än nu. För mig som lärarutbildare är det plågsamt att möta denna ihärdiga svartmålning, som så tydligt orkestreras av utbildningsminister, medier och Lärarnas riksförbund. Det saknas en del röster i diskussionen och jag skulle gärna se att även ambitiösa lärare, nöjda föräldrar och kunniga barn kom till tals.

Nu jagar journalister i flock och jag anar att de inte kommer att behöva leta länge efter personer som har blivit illa behandlade i skolan. Kanske ligger lösningen i att återskapa 50-talets undervisningssystem, men det finns en uppenbar risk att dessa modeller inte motsvarar framtidens krav på flexibel och initiativrik arbetskraft.

I Sverige finns en stark längtan efter rättvisa och många tycks tro att en statlig detaljstyrning skulle skydda barnens intresse mot likgiltiga lärare och snåla kommuner. Erfarenheter från England tyder på att den formen av styrning medför en djupgående avprofessionalisering av lärarkåren som, i stället för att avpassa undervisningen efter barnens behov, inriktar sin energi på att klara nästa inspektion. Testerna och dokumentationen ersätter engagemang och individualisering. Det viktigaste är att läraren kan bevisa att hon gått igenom momentet. I England finns också en tradition av stark lärarmakt som har byggt på 600 sidor instruktioner om hur konflikter ska hanteras. Nu lägger regeringen fram ett förslag om att förenkla dessa till 50 sidor – men det finns fortfarande formuleringar som ur vårt svenska barnperspektiv känns främmande. Reglerna tycks vara framtagna för att skydda lärarnas intressen.

I Sverige utser vi en polis till chef för Skolinspektionen och en jurist till generaldirektör för Skolverket. Under arbetet med att ta fram nya läroplaner har forskare och expertgrupper marginaliserats. Ministern tycks i hög grad lita på sina erfarenheter och hämtar inspiration från barndomen. I kunskapskraven för musikämnet kan vi läsa att barnen i årskurs tre från och med hösten 2011 ska kunna ”några enkla psalmer”. Annars kommer Skolinspektionen och den skojar man inte med.

Jag tror att många av oss som jobbar inom skolan är bekymrade över den pågående svartmålningen. Kanske mest för att vi inte känner igen oss och för att de långtgående effekterna är svåra att överblicka.

Oppositionspolitikern Jan Björklund hade en tydlig agenda men nu handlar det om att skapa förtroende för en institution. Det ständigt återkommande exemplet Finlands lyfts fram och det finns mycket att lära från landet i öster. De har till exempel inga nationella prov och kursplanerna är ofta skrivna utifrån ett entreprenöriellt perspektiv som ställer höga krav på initiativ och samarbetsförmåga. Till skillnad från Sverige har skolan fått vara ifred för politiskt inblandning under en lång tid och det finns starka traditioner som underlättar yrkesinträdet för de nyutbildade. Dessutom har lärarutbildningarna tio sökande per plats.

Idag är det några dar kvar till ansökningstiden går ut för världens viktigaste yrke. Aftonbladets rubrik kommer inte att göra det lättare för oss att rekrytera toppkrafterna till skola och förskola.

En återkommande gåta är Lärarnas riksförbund som tycks följa sin egen logik – alla angrepp mot skolan försvagar kommunerna (SKL) och är därmed ett stöd för det efterlängtade återförstatligandet av skolan. Zoran Alagic är presschefen som sätter betyg på debattörerna efter hur trogna de är LR-linjen. Förbundets lärare tycks vara nöjda med ordningen?

(Mats Olsson är lärarutbildare på Malmö högskola)

20 Comments on “Mats Olsson: Vem vill bli lärare nu?

  1. Hej Mats,

    Jag förstår att du/ni som kanske försvarar den rådande ordningen känner er ansatta. Men istället för att beklaga att det är så mycket fokus på skolorna i medierna just nu borde ni välkomna det! Och fundera på ert eget ansvar i allt detta.

    Situationen för både lärare och många elever är sådan att skolan måste diskuteras. Den likvärdiga och rättvisa skolan måste var målet. När vi inte ser den skolan måste det debatteras. Är det OK att 12 procent inte klarar målen i skolan? Ska vi nöja oss med att 88 procent gör det? LR gör inte det.

    Eller ska vi nöja oss med att svenska lärare är nästan sämst betalda i Europa? Eller att lärare i grundskola och gymnasieskolan har den sämsta löneutvecklingen jämfört med andra grupper?

    Som facklig organisation driver Lärarnas Riksförbund två spår: Dels lön och villkorsfrågan, men också frågan om lärarnas professionell ställning.

    Det är inte medierna som målar bilden av skolan. De rapporterar det som syns. De berättar om elevers och lärares erfarenheter i skolan. Man kan ju välja att antingen bara tala om de 88 procenten som lyckas, eller bara om de 12 procenten som inte gör det. Vi tycker att bilden av skolan måste vara heltäckande och att man ska se båda bilderna.

    LR vill inte ha en svartmålning av skolan. Men som facklig part kan vi absolut inte acceptera en skönmålning av skolan. Hela bilden ska målas. Då är det bra med granskningar i media.

    Om du/ni tror att rubriker inte kommer “göra det lättare för oss att rekrytera toppkrafterna till skola och förskola” så är väl istället det relevanta attfråga sig varför verkligheten är sådan att dessa rubriker skrivs.

    Snarare är det väl så att lärarna måste återupprättas för att själva stå upp för läraryrket och för professionen. Då kommer också de bästa vilja söka sig till läraryrket och utbilda sig till lärare eller kanske till för-skolelärare. Att vilja lägga tillrätta och inte vilja se konflikten och än mindre tala om problemen är att bete sig som medberoende.

    Och frågan är om inte en hel del skolfolk och lärare just agerat som medberoende i den skola som har styrts av kommunala byråkrater och processinriktade pedagoger. Man har sett tokigheterna men inte förmått sig att protestera. De må vara allt från lärarlösa “lektioner” till att låta obehöriga outbildade undervisa eleverna och sätta betyg på deras kunskaper, eller att låta förskollärare och andra utan erfarenhet av undervisning vara rektorer och leda en högstadie- eller gymnasieskola.

    Hälsningar Zoran

  2. Det är lite oroväckande att en lärarutbildare påstår att det finns kunskapskrav i musik i årskurs tre. Det gör det inte. Däremot står i centralt innehåll för årskurs 1-3:
    “Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland
    nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och
    nordisk barnvisetradition.”
    Om detta tycker läraren och vice ordföranden i Stockholmscentern Helen Thörnqvist så här:
    “Tillbaka till kristendomskunskapen alltså där fröken läser ur Barnens bibel och eleverna ritar. Kunskapskravet kan tolkas som utantillinlärning av psalmer, vilket är meningslöst.”
    http://helentornqvist.blogspot.com/2010/10/ny-laroplan-valkomnas.html

  3. Vad spelar det här uttalandena för roll, kritiken är inte ens riktad mot lärare. Det känns bara som roliga utmaningar för de duktiga lärarstudenterna.

    Nej då tror jag att det är mycket mer avgörande att rapporterna från lönerörelsen visar att lärarna kommer få de sämsta påslaget av alla yrken i årets lönerevision. Då är det mycket viktigare att SKL hade sina “lydiga” skolchefer att skriva: “Vi vill ha makt” för ett år sedan med syfte att försämra våra arbetsvillkor ännu mer. Ända sedan Gösta Brodin i Åstorp har det varit en strid ström av uttalanden om att lärare arbetar för lite och lärarstudenterna känner att piskan kommer att vina över deras ryggar. Det spelar roll.

  4. det tynande LR är tyvärr ofta en sorglig samling akademisk titelsjuka figurer, de sysslar med lärarleg och andra ickefrågor som mössor i klassrum, alltså drömmar om den duktige läraren som stod trygg bakom katedern och lärde ut psalmer i någon folkhemskatedral till skola

  5. Jag har, så långt jag orkat, följt artiklar och kommentarer i SOS, DN och Aftonbladet.
    Att elever som är 7-10 år inte skriver i namngivna media är inget att förundras över. Men varför är ni lärare för de tidiga åldrarna så tysta? Varför låter ni ämneslärarna ( mest män) tala för hur det är i “skolan”? I samtliga medier jag refererat till. Det ansvaret kan inte ämneslärarna bära ensamma.

    De lärare som arbetar med grundläggande Läsa – Skriva – Räkna har berättelser som är intressanta att ta del av eftersom senare åldrars kunskaper och förmågor att “läsa – förstå och räkna – förstå” är hett stoff. Lärarens planering, en begriplig systematik, arbetsledning och dokumentation av elevers framsteg är avgörande i den grundläggande inlärningen – samt att läraren har tillgång till ett helt batteri av metoder inom både området språkinlärning och logisk-matematisk inlärning. Eller?

    Hur fungerade den utbildning ni fick? Var och hur blev ni “den professionella tidigareläraren? Hur fungerar skolan ur ert perspektiv? Och en mängd andra saker behöver belysas. Kanske tillämpar ni både förmedlingspedagogik och grupparbeten och temaarbeten och drama och musik och bild och lek – och kanske ……? SKRIV!

  6. @Jonas
    Det var en slarvig och pinsam felskrivning. Vi behöver alltså inte lära barnen psalmerna – det räcker med om de är ett “centralt innehåll”.

  7. @Zoran
    “kommunala byråkrater och processinriktade pedagoger” – det här invektivet har jag inte stött på tidgare!

    Är LR emot processer?

  8. Tror väl knappast “LR” är emot processerl liksom LR inte heller är emot kreativitet, eller kunskap. Det kan man väl inte vara emot? Däremot är jag emot att bara höra om process och inget om kunskap. Det är som att simma i en torrlagd bassäng. Som förälder vill jag se en vänlig fokusering på kunskap och kvalitet i skolan. Säger någon “hotivation”, slänger jag ut honom från föräldramötet…

  9. SKOLAN SKALL VARA LÄRANDE!

    Mats, vi har helt olika åsikter. Det du kallar svartmålning ser jag som en nödvändig diskussion för att få grepp på varför skolan fungerar så dåligt som den gör, och för att åtgärda bristerna. Det är inte bara vissa skolor som fungerar dåligt. Hela skolorganisationen är usel.

    Du är lärarutbildare och många har reagerat på att lärarutbildningen fungerar dåligt på många håll. En del lärarutbildningar har fått stänga för att den inte fyller måtten. Själv har jag varit med på en fortbildning för erfarna lärare. Akademikerna där visste inte hur skolan fungerade och vi måste utbilda dem.

    Min son tänkte bli lärare, men upptäckte att hans lärarutbildare aldrig själv varit lärare. De var rena akademiker utan någon kunskap om hur skolans verklighet såg ut. Det handlar om Skinners råttor, Pavlovs hundar och en massa årtal, men man utbildade inte lärare för skolans verklighet.

    Det du kallar smutskastning av lärarkåren är krav på bättre lärare och bättre lärarutbildning. Det finns för många lärare som inte klarar av sin uppgift. Det påvisas i serien “Klass 9”. Den serien angriper inte lärare – tvärtom påvisar den betydelsen av kunniga lärare. Du reagerar mot angrepp på svaga lärare och på lärarutbildningen. Ingen angriper kunniga och dugliga lärare. Eller hur?

    Skolan skall vara lärande! Då behövs kunniga lärare med mer betalt och mer makt! Så säger lärarförbunden. De angriper självklart inte sina egna. De angriper en ökad byråkratisering som tar pengar och inflytande från lärarna. Du angriper också dem som vill förstatliga skolan.

    Du skriver: “många tycks tro att en statlig detaljstyrning skulle skydda barnens intresse mot likgiltiga lärare och snåla kommuner.” Det är inte så! Jag har upplevt kommunaliseringen. Under statens styre, så var det lärarna som ledde undervisningen, det fanns ett fåtal statliga politiker långt borta. Men de betydde just ingenting. KYÖ och SÖ inkräktade inte på lärarens frihet.

    Kommunaliseringen kröp in på skolorna. Kommunerna tillsatte fler rektorer, skolchefer, områdeschefer och skolpolitiker. Rektorerna tillsatte fler studierektorer och vicerektorer. Lärarna skulle STYRAS av okunnigt folk, av kommunpolitiker som inte kunde, förstod eller visste någonting om pedagogik och som inte ens var där. Kunniga lärare skulle styras av okunniga rektorer och politker!

    Kommunaliseringen kostade lärandet pengar. De gick till ökad byråkratisering. Nu är det inte längre kunniga lärare som styr lärandet. Kunniga lärare flyr en skola där de förlorat allt inflytande och fått lönen sänkt i förhållande till andra grupper. I stället får vi in sämre lärare med sämre utbildning!

    SKOLAN SKALL VARA LÄRANDE! DET ÄR DEN INTE UTAN BRA LÄRARE!

  10. Hans: “tynande LR”? Förbundet växer i medlemsantal, och det utan att gå ihop med andra förbund.
    Dina nidbilder är väldigt talande för din bild av skolan, eller?

  11. @Mats, om det så vara bara 1,2 % av skolor som inte når golvet på krav måste man diskutera det. Det är ett svaghetestecken på en yrkeskår som inte tar till sig saklig kritik. Inte undra på att det är som det är.

    @Göran, din analys är i stort riktig men dina slutsatser tillhör Hedenhös. Allt yrkesarbete idag är ett teamwork. Att bara ens andas att det var bättre förr och tro att det är några supernovor till lärare som ska stå i klassrummet och vara soloartister är löjligt. Ska jag hårdra ert uppdrag är det fakta och kodknäckande i ämnen ni ska förmedla till kommande generationer. Kunskap är idag en flyktig materia som ständigt måste erövras hos individen i ett livslångt lärande. Utan koderna och fakta kommer du inte långt.

  12. Till Zoran!
    Om du som facklig representant vill att lärarprofessionen ska professionaliseras så bör man kanske fundera på hur ni kan vinna ett kollektivt professionellt förtroende. Dels bör ni inom professionen vara någorlunda överens t.ex. om professionens kunskapsbas. Hur denna kunskapsbas motsvarar förväntningar som finns på sådan kunskap. Läkarprofessionen är en, socionomerna är en annan eller kan ni titta på Finland och deras lärare.

    Språket är också bra att fundera över. Hur ni definierar begrepp som används för att precisera ert uppdrag, begrepp som möjliggör kunskapsackumulation, en kunskapsackumulation som möjliggör inkludering och exkludering av de som ska tillhöra professionen och de som inte skall tillhöra professionen. Att höja lönerna tolkar jag i första hand är en facklig strategi som vilket annat fackförbund som helst gör. Bara för att lärarkåren får högre lön förvandlas den inte till en profession. Det är som en belöning för att ni har erhållit en professionell status som lönen kommer in.

    Legitimationen borde sedan vara grädden på moset så att säga. Men som jag ser det utmärks lärarprofessionen inte just nu av de krav man kan ställa på professionen eller på en legitimation,

    Att det sedan finns fantastiska lärare är en annan sak. Det är en avsevärd skillnad om vi talar om lärare som agent/aktör och lärarkåren som en profession.

  13. PLURA! VD VET DU OM GIGANTER OCH SAMARBETE?

    Plura! Om du verkligen vill veta hur jag arbetade, och vad jag säger om samarbete, så måste du hänga med! Jag – mer än andra – framhåller betydelsen av samarbete! Sök runt på andra sajter, så ser du det.

    På “min tid” – Hedenhös, så samarbetade jag och många andra, långt bättre än du och andra gör nu. Du får akta dig mycket noga att uttala dig om det du inte vet någonting om!! Gissa inte! VET!

    Jag skall leta upp några sajter till dig, där jag skrivit om individualisering och samarbete som medel att uppnå trivsel och goda resultat. Att jag inte tar upp det alltid ger inte dig anledning tro att jag är okunnig.

    Lärare måste arbeta samman med eleverna. Det är bara genom eleverna som en lärare kan lyckas. Det är deras förmåga och kunskap som avgör hur bra utbildningen är. Eleverna är också lärarens bästa medhjälpare. Men förmågan att skapa samarbete skiljer bra och dåliga lärare. Så är det!

    Jag har sett GIGANTERNA i arbete. DU vet ingenting om dem. De arbetar helt genom eleverna som näst intill dyrkar dem. Du kan inte se på GIGANTERNA att de är toppenlärare. Du ser det på deras elever. De är bättre utbildade och mer framåt än andra elever. Det är bara genom elevena som en lärare kan lyckas. Jag skall se om jag hittar sajter där jag berättar om GIGANTER.

    När det gäller samarbete mellan lärare, så har jag varit en del i samarbetslag, men också bildat samarbetslag som “curriculum development expert” för UNESCO!

    Men vem är du som drar slutsatser utan att veta någonting om mig, Hedenhös eller om Giganter?

  14. Vad jag hört är anslagen i den kommande lärarutbildningen lägre. De lärarstuderande klagar redan idag över att de har för lite lärarledd tid. Finns det några förbättringar på gång till hösten som kan bidra till att grindarna till lärarhögskolan bågnar inåt av söktrycket? Blir det en utbildning som fokuserar på de kompetenser som verkligen efterfrågas av den verksamma läraren?

  15. Om lärarkåren vill återta sin funktion, plats och respekt som en central samhällsinrättning bör denna funktion tydliggöras. Oavsett om lärarna erkänns som en profession, semiprofession , en löst samansatt yrkeskår etc. bör det finnas någonting som alla medlemmar har gemensamt.

    Ett sätt att bli central i 2000-talets samhälle kan vara följande målsättning:
    Lärarledd undervisning för en hållbar samhällsutveckling.

    Begrepet hållbar samhällsutveckling blir här mer centralt än förledet lärarledd undervisning.
    Frågor som kan diskuteras: Är det verkligen varje lärares uppgift att bidra till en hållbar samhällsutveckling? Är det inte andra som sköter detta i samhället? etc.

    Om vi har kommit på att alla lärare på något sätt bidrar till samhällsutvecklingen och att detta kan vara någonting som lärarkåren vill profilera utifrån sin profession, sina delprofessioner etc. så bör frågan ställas dels, vad som kan tänkas ligga i begreppet hållbar samhällsutvecklinbg, dels på vad sätt hela yrkeskåren respektive delprofessioner, ec kan bidra till denna utveckling.

    Om dessa mer övergripande frågor har diskuterats kan vi börja diskutera vilka övergripande utbildningfsfilosofiska synsätt vi kan använda för att inom vår profession, delprofesioner bidra till att vi fyller den funktion som vi anser oss fylla i den hållbara sasmhällsutvecklingen. Ett förslag kan vara att t.ex. titta på hur ett rekonstruktionsistiskt, essentialistiskt, progressivistiskt respektive perennelialistiskt synsätt ser på människan (inklusive eleven), kunskap och lärande, samhälle etc.
    Utifrån vad vi kommer fram till där förnankras begrepp, synsätt, perspektiv som möjliggör diskussion, analys, forskning, kunskapsackumulation etc. inom lärarkåren.

    Kunskapsackumulationen sker genom att teori och praktik befruktar varandra. I den praktiska yrkesverksamheten väljer läraren metoder för att nå de mål som han/hon vill nå med sin undervsining. Begrepp som här kan användas kan vara t.ex. förelsäningar, förevisningar, genomgångar, introduktionsföreläsning etc. (Men för Guds skull undvik begreppet kateder.).

    En annan grupp av begrepp hänger samman med metoder som syftar till aktiviteter som har att göra med seminarieledare, diskussionsledare, samtalsledare tc.

    En tredje typ av begrepp hänger samman med handledare och olika typer av handledarskap. Den trejde typen av begrepp har ett gemesamt och det är att läraren är inte närvarande i hela undervisningsprocessen så tillvida att eleverna lämnas utan uppsikt vid centrala delar av undervisningens målsättning.

    Eftersom det inte endast är läraren som deltar i en lärarledd undervisning så bör även de aktiviteter som eleverna gör ha ett arbete. Det är ju trots allt elevernas aktiviteter som ska betygsättas, inte lärarens aktiviteter. Dock lämnar jag här vilka lämpliga begrepp vi kan använda för att kommunicera med varandra vad det är eleverna gör i skolan.

    Men som sagt först bör vi ställa oss frågan vilken funktion fyller skolan i 2000-talets samhälle?

  16. Att som Zaremba påstå, att den svenska skolans misslyckande bero på avsaknad av katederundervisning är minst sagt en grov tanke fel och brist på förankring i skolans verklighet.

    En av de verkliga stora (kanske den största) problem skolan drabbas av är att det mesta av undervisningen fortfarande sker i katederundervisningens tecken! Det vill säga den didaktik som redan Platon bannlyste pga. bland annat en passiviserande inaktiv lärandet. Och nota bene, det är inte bara svenska pedagogikforskare (som Björklund och Zaremba menar), som motverkar förmedlings d.v.s. katederundervisningen, utan de främsta forskare i världen gör det. Piaget, Castells, Robinsson, med flera med flera.

    Det är dialogen som är modellen då och nu. Och återigen vår brist på lagomhet i vår kultur gör sig gällande i denna debatt, (mesura i det gamla Grekland), och leder konsekvent till statiska icke dialektiska syn på undervisning. Naturligtvis i all undervisning bör ske i ringa grad, moment av förmedling.
    Men dialogen i data ålder där det mesta av fakta finns på nätet, bör vara den dominerande formen för lärandet.
    Eller förväxlar Zaremba et konsorters fakta med kunskap. Enligt l Wittgenstein med flera, är fakta allena inte kunskap. Därmed också ett annat fruktlös motsättning mellan fakta och kreativiteten som DNs Zaremba, P Wolodarski, Björklund med flera gör sig skyldiga till.

    Att argumentera som Zaremba gör, med icke argument att det finns inga genvägar till kunskap är ett antiintellektuellt förhållningssätt som på ett vulgär enkel och populistiskt sätt bannlyser hela världens pedagogiska forskning.

    Vi lever på 2000 talet inte på 1800 talet. Att plädera för katederundervisning i dagens värld är lika omöjligt som att återinföra skrivmaskiner istället för datorer i undervisning. För att nu uttrycka mig väldigt mild och lapidarisk.

  17. Skolverkets rapport 345 2010 Internationella studier Morgondasgens medborgaRE iccs2009: svenska 14-åringars kunskaper, värderingar och deltagande i int3ernationell belysning.

    “De svenska kunskapsresultaten visar en stablilitet mellan 1999-2009. Visserligen är jämförelsemöjligheten begränsad eftersom den baseras på förhållandevis få uppgifter och täcker en mindre kunskapsdomän, men särskilt jämförelsen med andra länder visar att det åtminstone inte verkar ha skett någon försämring” (s. 130). (Inom parantes kan nämnas att även Finlad var med i denna undersökning.)

    En jämförelese med ett fåtal indikatorer för det framtida politiska deltagandet tyder på en glädjande trend i det att fler svenska elever nu har en handlingsberedskap inför politiskt eller medborgerligt deltagande i det framtida samhället” (s. 130).

    Min fråga blir: När skall hela skolans uppdrag diskuteras och analyseras?

  18. @plura, du har aldrig funderat över om det kanske är något annat än lärarna eller barnen det är fel på?
    //Ina

  19. Resultaten för de svenska eleverna blir allt sämre i internationell jämförelse.

    Vilken roll spelar arbetsmiljön?
    Vilken betydelse/vilket ansvar har LR för den negativa utvecklingen i skolan?

    Spelar det någon roll för kvaliteten på undervisningen om arbetsbördan för en heltidstjänst istället motsvarar 1,5 – 2?

    Min upplevelse som medlem och lokalt ombud i LR är att LR, bakom den offentliga retoriken, är ganska ointresserade av sina medlemmars arbetsvillkor.

    • Där jag arbetar, på en grundskola, undervisar vi som arbetar heltid, mellan 21-22h/vecka. Om man undervisar 22h/vecka så har undervisningen ökat med 8 18 timmars veckor.
    Enligt cirkulär 99:152 så skulle inte undervisningen öka från 18h/vecka. Men det har den alltså gjort och det ganska ordentligt.

    • Lägg sedan till alla andra sysslor som kommit till och/eller ökat i omfång.

    • Inför vårterminen fick vi plötsligt reda på att 1,5-2 tjänster skulle bort. Arbetsgivaren motiverade detta med att vi hade tappat många elever. Som ombud för LR begärde jag att få se elevunderlaget. Det fick jag inte. Jag begärde då ut handlingarna som offentliga och det visade sig att vår budget var en halv miljon mer jämfört med läsåret 2010. Läsåret 2010 gick vi plus med ca 150 000 kr.

    • Jag har påtalat detta för LR men man står alldeles ensam.

    • Vi har, som de flesta kommunalt anställda, 1360h reglerad arbetstid. Men arbetsgivaren lägger ut ca en arbetsvecka mer på varje lärare/ läsår, mellan 30-50h, när läsåret börjar. Enligt arbetsgivaren kan man gå hem lite tidigare ibland, för att kompensera. Jag trodde inte att arbetsgivaren kunde göra så men jag hade tydligen fel.

    I sin broschyr ”Lärares arbetstid” där LR redogör för vad överenskommelsen med SKL innebär, skriver LR bland annat:

    …ska schemaläggas…
    Det är en mycket viktig rättighet i anställningen att känna till förläggningen av den reglerade arbetstiden, det vill säga när den börjar och slutar för varje enskild arbetsdag. Om arbetstiden inte är schemalagd, kan du som lärare inte veta om du är skyldig att arbeta vid en viss tidpunkt. Det kan till och med uppstå rena rättsliga bekymmer när det gäller lärares tillsynsplikt gentemot elever, om det inte tydligt framgår om läraren var i tjänst eller inte när något otrevligt inträffade. Saknas arbetstidsschema blir det även svårt att reda ut om försäkringen vid till exempel arbetsskada gäller.
    …för att bli ordinarie arbetstid!
    Det finns ett ytterligare skäl till att den reglerade arbetstiden ska schemaläggas. Den blir nämligen därmed ordinarie arbetstid. Begreppet ordinarie arbetstid är utgångspunkten för beräkning av ersättningar för övertid, mertid och obekväm arbetstid och det är när du beordras att arbeta utöver din ordinarie arbetstid, som du i lagens och avtalets mening anses arbeta övertid.

    Det står också:

    ”. . . Det finns inget stöd för ackumulering av ”plus/minus”- tid eller ”kvittning” timme för timme. Detta kräver nämligen ett särskilt kollektivavtal om flextid.

    Och vidare:

    Verksamhetsperioder
    För att hålla kontroll på att arbetstidsuttaget i årsarbetstidssystemet inte blir alltför ojämnt – vilket inte heller är hälsosamt – innehåller bland annat det kommunala avtalet en bestämmelse om periodisering. I avtalet framgår tydligt att arbetsgivaren ska planera verksamhetsåret i minst tre perioder för att åstadkomma en så jämn arbetsbelastning som möjligt. Avsikten med bestämmelsen är att man genom denna planering ska försäkra sig om att de varierande arbetsuppgifter som är planerade för de olika perioderna verkligen kan rymmas inom den tillgängliga tidsramen

    Men det verkar inte stämma för när LR och en Regional Ombudsman skulle ta sig an detta så svarade hon:
    Årsarbetstiden är en nettoarbetstid, dvs det är först dag 194 som man vet hur mycket reglerad tid läraren har arbetat. Att lägga ut för mycket tid är i sig inget “arbetsrättsligt fel”. Ag har hela tiden rätten att reglera ordinarie arbetstid med 2 v varsel och kan medge att läraren själv gör justeringar.
    I ditt fall har ag lagt ut för mycket tid, men sedan sagt till att man förväntar sig att nettoarbetstiden ska bli 1360 timmar

    Finns det någn “teknisk” förklaring till att du inte har kunnat minska din arbetstid till minder än 35 timmar i veckorna. Med “tekniskt” menar jag om det har legat konferenser eller lektioner i slutet av dagarna som har förhindrat dig att gå hem tidigare. Rektor menar att det har varit fullt möjligt för dig att gå hem tidigare vissa dagar för att minska den reglerade tiden.

  20. Till Jörgen

    Som ena parten, företrädare för ca 80 000 lärare, så kan man inte vara utan ansvar för den utveckling du beskriver. Tyvärr är du inte ensam om att inte få hjälp av LR.

Lämna ett svar till Mats Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »