Mikael Stigendal: Valresultatet

Det finns faktiskt något bra med Sverigedemokraternas valframgång. Och det är trotset det ger uttryck för. Fanns det något värre man kunde göra i detta val än att rösta på Sverigedemokraterna? Det gick uppenbarligen för sig att ligga kvar på sofflocket och därmed vända demokratin ryggen. Men den som röstade på Sverigedemokraterna passerade alla anständighetens gränser. Snacka om trots. Och det säger något det. Jag tror faktiskt trotset är en viktigare förklaring till valframgången än främlingsfientlighet. Människor vill inte bli objektiverade längre. De vill få tänka själva. Och det har de inte fått. Faktiskt inte vi andra heller. Jan Björklund har i mer än ett decennium lyckats sätta en tvångströja på tänkandet om vad som är kunskap.

Under några år i början av 2000-talet ledde jag ett projekt som hette Framgångsalternativ. Elever, lärare, föräldrar och rektorer runt om i landet intervjuades om hur de såg på framgång i skolan och i vilken utsträckning betygen mäter just framgång. Det mynnade ut i en bok med samma namn som projektet, d.v.s. Framgångsalternativ. Där drog jag en rad slutsatser om problemen med betygen. Betygen mäter i viss utsträckning fel kunskaper, orättvist och såväl för mycket som för lite. De dömer på förhand, överskuggar andra framgångar, underminerar processen och försvårar faktiskt därmed inlärningen av det som eleverna verkligen behöver lära sig. Kritiken mynnade inte ut i krav på att avskaffa betygen utan i förslag på hur de skulle kunna kompletteras. Betygen mäter resultaten, men det behövs också mått på hur processerna fungerar, inte minst för att kunna uppmärksamma alla de fantastiska insatser som lärare gör, oavsett om de sätter sina spår eller ej i betygen.

Den kritiken ville man dock inte höra talas om när projektet började närma sig sitt slut 2003. Ledningen för den socialdemokratiskt präglade Myndigheten för Skolutveckling tog därför sin hand ifrån projektet och det blev ingen fortsättning. Det gick helt enkelt inte att ifrågasätta betygen då och det menar jag berodde mycket på Jan Björklunds tvångströja.

Bara ett år senare, 2004, framhöll Riksrevisionen problemen med likvärdighet och då kunde ju inte Myndigheten för Skolutveckling annat än att hålla med. Den dåvarande generaldirektören Pia Enochsson sade sig i ett pressmeddelande ha fått ”många vittnesmål från både elever och lärare om att betygen inte är rättvisa, och det är allvarligt.” Vad gjorde politikerna då? Ingenting, vad jag kan minnas. Det blev liksom bara tyst. Den Björklundska tvångströjan gjorde det omöjligt att ens antyda att det skulle vara något fel på betygen.

Några år senare, 2006, vann alliansen valet och Björklund blev skolminister. Vem var det då som började prata om problemen med betygen? Jo, just Björklund och det fick mig faktiskt att nästan sätta morgonmackan i vrångstrupen när jag hörde det för första gången på ekot. Han drev även igenom en lösning, nämligen Skolinspektionen. Och nu, precis innan valet var det denna Skolinspektion som publicerade resultatet av en stor undersökning där det framgår att betygen är orättvisa, undervisningen inte följer målen i kursplaner och läroplaner, undervisningen inte anpassas till eleverna och många lärare inte vet vad de ska lära ut. Känns det igen? Ja, det stämmer i alla fall ganska väl med vad jag själv skrev i boken Framgångsalternativ. För sex år sen.

Enligt min uppfattning beror Sverigedemokraternas valframgångar på att vi i det här landet har berövats en tänkandekultur. Kunskap har gjorts liktydigt med fakta, i enlighet med Jan Björklunds tvångströja. Den tid och de sociala sammanhang som krävs för att man också ska lära sig att förstå och bli förtrogen finns knappt längre. Det är så klart inte bara Björklunds fel utan beror på de senaste decenniernas grundläggande samhällsförändringar, där de nyliberala fixeringarna vid marknadslösningar har gjort det kvantitativa till ledstjärna, ofta på bekostnad av det kvalitativa. Men Jan Björklund har varit en drivande aktör i denna utveckling genom att döma ut inlärningens sociala förutsättningar som flum. I linje med den nyliberala ideologin ska lärande handla om individer som i sin ensamhet sitter och bankar fakta in i skallen på sig själva.

Vad gör vi då? Ja då får vi helt enkelt stå ut med att Sverigedemokraterna kommer in riksdan. De diskussioner som annars kunde ha förts i alla möjliga medborgerliga bildningssammanhang får nu tas inför öppen ridå i våra valda församlingar. Och då lär det inte bita längre med enbart faktakunskaper. Det är inte heller i första hand betygens vara eller inte vara som bör diskuteras, vilket också Mac Murray menar i sin intressanta genomgång av de senaste decenniernas diskussion om betygen. För att hejda den pågående splittringen av samhället kommer det, enligt min uppfattning, att krävas grundläggande diskussioner om vad man ska mena med kunskap, villkor för lärande, hur kunskap ska bedömas, sambandet mellan kunskap och demokrati o.s.v. Förhoppningsvis lär vi oss då förstå varför folk röstade på Sverigedemokraterna. Och förhoppningsvis lär sig deras väljare förstå att Sverigedemokraterna inte har några lösningar på samhällsproblemen utan tvärtom bara förvärrar dem.

(Mikael Stigendal är fil. dr. i sociologi och universitetslektor vid Malmö högskola)

4 Comments on “Mikael Stigendal: Valresultatet

  1. Är det här verkligen en realistisk bild av det politiska landskapet? Finns det något underlag för att säga att Björklund driver en linje om ”individer som i sin ensamhet ska sitta och banka fakta in i skallen”. Han driver en linje om tidiga betyg men räcker det verkligen som argument?

    Det är förstås bra att se saker från den positiva sidan och intressant med ett perspektivbyte kring revoltbehoven i samhället men riskerar inte uttalanden av typen det positiva med SD ”är trotset det ger uttryck för” att få utmarscher ur kyrkan och andra protester från SD att framstå som något positivt.

    Jag är lite rädd att den här typen av artiklar kan få den här nätsidan att framstå som lite kunskapsteoretiskt smal.

  2. Hur skulle en diskussion om vad som menas med kunskap göra en nätsida ”smal”?

    Nu skojar du!

  3. Pingback: Mikael Stigendal om SD och betygen « Tysta tankar

  4. Diskussionen om kunskap är spännande och intressant men den förenklade analysen och de dramatiska överorden bildar en väldigt smal bas för en så bred diskussion.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »