Nils Westberg: Skolan och demokratin

Inom arbetarrörelsen, och i det folkparti som en gång var frisinnat, har demokrati och skola alltid hört ihop. Skolan skall fostra demokratiska människor. Det kan inte göras bara genom att eleverna läser om hur ett demokratiskt styrelseskick fungerar. Frågan om demokratisk fostran går mycket djupare. Den handlar om att lära sig att man kan se saker på olika sätt, att det inte bara finns en sanning, att man måste lyssna med respekt på vad andra har att säga, att alla måste få komma till tals. Idag är demokratiaspekten nedprioriterad, som det heter. Nils Westberg, som är en gammal socialdemokrat med djupt intresse för skola och demokrati, påminner om hur partiet tidigare har sett på frågan. (red)

Man föds inte som demokrat och får inte heller demokrati med modersmjölken. Demokrati är något man lär sig när man växer upp, både i hem och skola samt bland kamrater. 1946 års Skolkommission, med Tage Erlander som förste ordförande, var politiskt allsidigt sammansatt och tog denna fråga på allvar i sitt huvudbetänkande 1948 (SOU1948:27). Grundskolereformen 1962 och Lgr 62 konstaterade att genom kunskaper och fostran görs eleven till en harmonisk och demokratisk medborgare. Tjugo år senare upprepades att ”Skolan skall fostra” av dåvarande skolministern Britt Mogård (m) i anslutning till riksdagsbeslut om en ny läroplan för grundskolan – Lgr 80 – som lades till fram till riksdagen av skolminister Birgit Rhode (Fp). Budskapet var att genom kunskaper och fostran ska eleven bli en aktiv kämpe för demokrati i en konfliktfylld värld. Frågan var slutligen även aktuell när Ulla Tillander (C) var den sista skolministern i den borgerliga regimen åren 1981-1982. Det var kvinnor som höll fast i demokratiperspektivet!

Lgr 80

Det gemensamma för de politiker och utredare som arbetade med Lgr 80 var att de såg demokratiseringen genom skolan vara ett samhällspolitiskt projekt, precis som 1946 års Skolkommission. För att tydliggöra intentionerna i Lgr 80 utarbetade därför en arbetsgrupp socialdemokratiska lärare som vägledning ”teser” för att lyfta fram läroplanens direkta budskap. Rubrikerna var dessa:

En samhällsutvecklande skola – Fostran och skolning för jämlikhet ges företräde – Innehåll och arbetsformer förnyas – Demokratiska former och normer fostrans mål – Ytterligare förändring av skolans struktur

Teserna utgick från en strukturell konfliktsyn på samhället, precis som Lgr 80. En sådan konfliktsyn krävs för att tydliggöra de krafter i samhället som skapar åtskillnad, idag kallat utanförskap. Både tidigare och senare läroplaner saknar en uttalad strukturell konfliktsyn på samhället.

En central fråga var hur förskolans pedagogik, som utgår från barns behov och utveckling på demokratisk grund, kan vidareutvecklas i grundskolan. En direktkontakt mellan förskolan och grundskolans inledande klasser var en förutsättning. Då kunde en gemensam grund för demokratin utvecklas. Detta överförande av samhällets normer till barn är ett viktigt led i en demokratisk utveckling. 1968 års Barnstugeutredning (BU) var ett viktigt första steg i den riktningen. BU kom med sitt slutbetänkande 1975, samma år som BU:s tidigare föreslagna lag om Förskolan, där det stadgas rätt till kostnadsfri allmän förskola (deltidsförskola) för alla barn från 6 års ålder. BU föreslog även nytt teoretiskt underlag för förskolan och fritidshemmens pedagogiska arbete, syskongruppsindelning och personallagsarbete i heldagsförskolan (daghemmen).

På förslag av ”Förskola – skola-kommittén”, tillsatt 1981 av Britt Mogård, utvidgades år 1998 den allmänna förskolan till att börja redan vid 4 års ålder medan verksamheten för sexåringar blev förskoleklass, förlagd till grundskolan. På förslag av kommittén överfördes även tillsynen från Socialdepartementet till Statens skolinspektion samma år. Utbildningsdepartementets ansvarsområde utvidgades alltså till att även omfatta även förskoleverksamheten.

Det blir allt tydligare att förskolan gör den viktigaste samhällsinsatsen när det gäller att utjämna sociala skillnader och stärka demokratin. Tillsammans utvecklar barn kunskap, sin läsförmåga, sin matematiska förmåga, sin syn på omvärlden o.s.v.

Tyvärr saknar politiker ofta en helhetssyn på barns utveckling och behov under den dynamiska och för speciellt demokratin viktiga tiden före puberteten, dvs. när barn går i allmänna förskolan, förskoleklassen och de första åren i grundskolan.

Bommersvikskonferensen

De fem teserna låg till grund för den årliga socialdemokratiska skolkonferensen på Bommersvik 23 oktober 1982. Lena Hjelm-Wallén hade som skolansvarig i den socialdemokratiska partistyrelsen inbjudit till denna konferens. Tesgruppens utgångspunkt var att, med stöd av läroplanen, i skolan lägga en grund för och befästa demokratin och dess utveckling i samhället. Detta innebär att socialisation – fostran och skolning för samhällslivet – är en förutsättning för att kunna bli en aktiv samhällsmedlem. Skolans andra uppdrag kvalificering – kunskaper och färdigheter för ett vuxenliv – bygger sedan på socialisationen. Den pedagogik som hör samman med socialisation och som är viktig för varje individs personlighetsutveckling, kallar f.ö. utbildningsminister Jan Björklund idag för ”flum”.

Konferensen – Skola för jämlikhet – genomfördes enligt planerna med undantag för att från regeringen kom Bengt Göransson som nyblivet statsråd istället för Lena Hjelm-Wallén. I sitt anförande meddelade Bengt Göransson att regeringen inte skulle fullfölja de intentioner som låg bakom Lgr 80, främst en reducerad ämnesindelning på högstadiet. Han avvisade dessutom helt konfliktperspektivet i Lgr 80. ”Regeringen ska inte driva sådant som kan innebära konflikter på skolans område”, meddelade han. Grundskolan blev härigenom enbart en ”förskola” till gymnasieskolan, en skola med akademisk ämnessyn istället för en medborgarskola med demokratisk fostran som övergripande bildningsmål.

Dagens situation

Vi kan idag konstatera att eleverna i den svenska skolan får i en internationell jämförelse avsevärt sämre resultat än tidigare. Finland ligger i topp medan Sverige sackar långt efter fastän förutsättningarna är likartade. Skillnaden beror på att i Sverige har skolan blivit en enbart partipolitisk fråga utan lärarnas aktiva medverkan och inte en samhällspolitisk fråga som vilar på pedagogisk grund. Försämringen grundlades när Bengt Göransson för drygt 30 år sedan blev skolminister och inte fullföljde riksdagens intentioner för Lgr 80. Den främsta anledningen var hans bristande förankring både i skolans vardag och i dess övergripande mål att fostra för demokrati samt att hans politiska stöd dominerades av stockholmsakademiker. Allt detta gick i linje med de nyliberala värderingar som vunnit inträde i regeringen.

Alva Myrdal, ledamot i 1946 års Skolkommission konstaterade i Tiden samma år att:”Ägnar vi icke intresse åt en reform av skolans inre liv, skall vi vakna upp en dag sedan organisationsreformerna gjorts och finna, att vi för mycket väsen knappast något vunnit”. Utvecklingen i den svenska skolan har stagnerat under de senaste trettio åren, både när det gäller kunskaper i allmänhet och demokrati i synnerhet samtidig som världen utanför skolan ständigt förändras. Från att ha varit en bred pedagogisk och politisk fråga är skolan nu enbart en snäv partipolitisk angelägenhet.

Slutsatser

Att tidigt lägga en grund för demokrati är, anser jag, en grundläggande både skolpolitisk och pedagogisk fråga. Det gäller således inte bara att lära sig att läsa, skriva och räkna. Verksamheten skall ske i samverkan med hemmen, vara åldersblandad och organisatoriskt sammanhållen åren före puberteten. Både barns varierande mognad och att barn är resurser för varandra stöder detta. Tyvärr verkar ledande socialdemokrater inte bry sig om detta. De håller fast vid en nyliberal syn på skolan, en syn vars kännetecken är en ämnesinriktad verksamhet med kontroll och betyg i olika åldrar, fler gemensamma prov och ökat antal betygstillfällen. Denna inställning måste snarast ändras, bl.a. genom centralt utarbetade riktlinjer för den lokala verksamhetens struktur. Även andra delar behöver ses över, som statsbidragets utformning, de centrala myndigheternas uppgifter och organisation m.m. Socialdemokraterna har nu stora möjligheter att återställa ordningen genom en breddning av synen på skolans uppgifter och verksamhet.

(Nils Westberg har varit skoldirektör i Västervik. Nils Westberg var den som tog initiativ till den s.k. tesgruppen)