Patrik Waldenström och Håkan Wiclander: En vingklippt friskoleutredning
Efter många turer har nu utredningen om fristående skolor börjat arbeta. Tyvärr är dess uppdrag begränsat. När utbildningsministern tillsätter en utredning 20 år efter friskolereformen, så talar allt kvalitetsmedvetande för en förutsättningslös utvärdering av reformens konsekvenser på det svenska skolsystemet. Men med nuvarande direktiv måste utredningen snarare ses som ett sätt få undan de stridbara och intressanta frågorna från dagordningen.
Den nyligen publicerade SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser har visat vägen med betydligt modigare och mer relevanta frågor. Direktiven till friskoleutredningen säger att ett av skälen till friskolereformen var att skapa incitament för kostnadseffektivitet och ökad kvalitet. SNS-rapporten, å andra sidan, hävdar att det varken finns forskning eller belägg som tyder på att de stora privatiseringar som skett i offentlig sektor under dessa år har resulterat i vare sig bättre kvalitet eller lägre kostnader. Man konstaterar att kunskapsunderlaget är bristfälligt och efterlyser ytterligare forskning. Här måste Jan Björklund lyfta den fallna manteln och se till att sådan forskning tas fram inom ramen för friskoleutredningen!
I sin analys gör SNS-rapporten skillnad på om en fristående skola är vinstsyftande eller organiserad så att överskott går tillbaka till eleverna. Det är förstås en indelning som även friskoleutredningen bör utgå ifrån när man studerar de fristående skolorna. I direktiven till utredningen står istället att en given utgångspunkt för friskolereformens framgång är att bolag har tillåtelse att ge utdelning till sina ägare när rörelsen går med överskott. Varför tror Jan Björklund att det är så?
I direktiven nämns överhuvudtaget inte det svenska civilsamhällets idéburna not-for-profit skolor. På samma sätt som rörelser startade folkhögskolor vid förra sekelskiftet för att möta dåtidens lokala utbildningsbehov, har friskolereformen möjliggjort för flera hundra allmännyttiga föreningar att starta och driva skola. Reformen skapade decentralisering, mångfald och valfrihet, lokalt inflytande och samhällsansvar. Varför ställs inga frågor i direktiven om organisationsformens effekter på skolverksamheten? Här skulle friskoleutredningen kunna göra verklig skillnad genom att utreda långsiktig vinst och kvalitet för samhälle och elever. Kanske visar det sig att samhället skulle vinna mer på att stödja idéburna skolor inom det civila samhället, där motiven till att driva skolan finns i värdegrund och samhällsnytta och hela skolpengen går till att förbättra utbildningen istället för att ge utdelning till aktieägarna?
Utredningen ska undersöka om det finns möjligheter för staten att publicera information om skolors kvalitet, så att elever och föräldrar får lättare att välja. Vi sympatiserar med tanken på en opartisk bedömning av skolors kvalitet. Men det är inte så lätt som det låter. Vad är egentligen kvalitet i en skola? Det är lätt att hamna i en jämförelse av enbart betyg, men det är uppenbart inte tillräckligt. På gymnasiet kan man ibland visa hur mycket bättre elever lyckats sedan grundskolan. Tar man också hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund blir det genast ganska komplicerat, men oerhört viktigt utifrån skolans kompensatoriska uppdrag i ett alltmer segregerat Sverige.
Allt detta handlar dock om bara en av skolans huvuduppgifter: kunskapsuppdraget för anställningsbarhet och tillträde till högre utbildning. Direktiven saknar helt socialliberala perspektiv om skolans uppdrag att utbilda engagerade medborgare för ett framtida demokratiskt samhälle. Ännu mindre benämns upplysningstanken med allmän skola – att skolan ska se varje människa som ett mål i sig och ge förutsättningar och bildning för frigörelse och autonomi/egenmakt, oavsett inriktning, prestationsförmåga eller framtida lönsamhet. Innan utredningen bestämmer att våra skolmyndigheter ska publicera kvalitetsmått på skolorna så måste kvaliteten definieras.
En utredning av friskolereformen måste också göra jämförelser med andra länders skolsystem. Internationellt är det inte på något vis ovanligt med fristående skolor. Tvärtom bygger vissa länders skolsystem på NGOs som huvudmän för skolor. I exempelvis Nederländerna är de flesta skolor fristående. Sverige är unikt på två sätt: Det första är att skolor inte får ta ut någon som helst avgift från elever och föräldrar. Det är något som vi ska vara mycket stolta över. Det andra är att skolorna får dela ut vinst på pengar som kommer från det allmänna. Ska vi vara stolta över det också? Vi är tveksamma till det, och det är under alla omständigheter inte något som friskolereformen står och faller med.
Alla vet numera att köp och sälj av skolor blivit en ny ”marknad” i Sverige. Utlandsägda riskkapitalbolag köper upp skolor, som startats av enskilda rektorer eller lärare för att man ville åstadkomma något nytt. På så vis pågår för närvarande en koncentration som står i tvär motsättning till det mångfaldstänkande som präglade idémakarna bakom friskolereformen. Med vilka utbildningspolitiska motiv är detta önskvärt? En friskoleutredningen värd namnet måste kunna ge vägledning i den frågan.
Skolmarknaden är helt enkelt inte en normal marknad. Eleven väljer skola. Men det är kommunen som betalar till förutbestämda priser. En kvasimarknad uppstår med en helt annan sorts ”osynlig hand” än den Adam Smith förespeglade. Det är dags att ordentligt utreda vilka effekter detta får och vad det innebär för det svenska skolsystemet och samhällets långsiktiga mål med vår skola. Gärna helt utan ideologiska och politiska skygglappar. Vågar Jan Björklund det?
(Patrik Waldenström är ordförande i föreningen Idéburen skola och VD för Vackstanäsgymnasiet. Håkan Wiclander är styrelseledamot i Idéburen skola och verksamhetschef för Stockholms Stadsmissions skolor)
*
Denna artikel publiceras samtidigt på www.skolaochsamhalle.se och www.ideburenskola.se.
Så här beskriver Idéburen skola sin förening: Idéburen skola är en förening bestående av väldigt olika skolor med en sak gemensamt, vi är inte vinstutdelande. Vi anser istället att utbildning ska bedrivas med glädjen att se människor utvecklas som främsta drivkraft. Hos oss går de pengar som följer en elev i form av skolpeng oavkortat till att förbättra skolan och undervisningen. Det finns alltid en elev som behöver mer stöd och då vill vi inte hamna i en situation där pedagogiska insatser vägs mot vinstutdelning.
En vingklippt friskoleutredning skriver Patrik Waldenström och Håkan Wiclander (idéburen skola), tyvärr så är det nog värre än så. Ann-Marie Lindgren (Arbetarrörelsens Tankesmedja) skriver om ”Tandlösa direktiv om vinst i friskolor”. Ser vi till högeralliansens direktiv står det bl.a. * Ökad valfrihet.. * incitament för kostnadseffektivitet, *Regeringen ser positivt på avknoppning av kommunal verksamhet, *Det finns inget behov av någon omfattande översyn av friskolornas regelverk. Så här ser uppdraget ut enligt höger-
alliansen: kommittén ska överväga om Skolverket.., Om det bedöms nödvändigt…, Om det finns belägg för.., Överväga om Skolinspektionen…, Möjlighet att granska…Jan Björklund har redan satt ramarna för och vad som får diskuteras i kommittén. Ulla Andersson (v) skrev 14/9 i Sydsvenskan att ”Utred konse-
kvenserna av privatiserad välfärd” och hänvisade till SNS rapporten. S,v,mp måste driva frågan om meddelarfriheten för personalen inom friskolorna.