Per-Acke Orstadius: De skolsvaga eleverna misshandlas i skolan

I den politiska debatten pratas det om ordningsbetyg och mobilförbud, mer matematik och hur man ska skapa karriärvägar för lärare. Men det finns också frågor som inte hamnar på agendan, som exempelvis hur man ska kunna stötta skolsvaga elever. Per-Acke Orstadius menar att det kan leda till stora problem, för individerna men också för samhället (red.). 

Omkring 40 % av eleverna med lågutbildade föräldrar klarar inte kunskapskraven för att gå i gymnasiet. Många av dessa elever har inte fått någon läxhjälp eller annat stöd i studierna från hemmen. De har haft ett språk som fungerat bra för dem i hemmet och bland kamraterna, men som inte fungerat i skolan. De har därför inte förstått innebörden av alla ord som läraren använt i sin undervisning. Och inte heller alla ord i texten till de uppgifter de fått. De har fått tårar i ögonen när de fått tillbaka sina underkända betygsprov. Men med tiden har många dock reagerat med en tillkämpad tuffhet. Ryckt på axlarna och sagt: »Det skiter väl jag i. Det är ingen idé att anstränga sig. Jag är ändå värdelös.«

Hur jag vet detta? Jo, jag har som metodiklektor suttit i klassrum och på nära håll studerat elever under omkring 5 000 lektionstimmar. Jag har talat med ett tusental elever om hur de har upplevt skolan.

Det är ingen som för de skolsvaga elevernas talan när det fattas beslut om skolan. När massmedia och andra utomstående personer besöker skolan så är det inte dessa elever de talar med. De håller sig undan eller hålls undan. Det är de talföra eleverna man får tala med. Det är heller inte deras föräldrar som tar till orda i intervjuer och på föräldramöten. Det är de talföra föräldrarna.

Många som diskuterar och bestämmer om skolan tycker sig vara säkra på vad man ska göra för att eleverna ska lära sig bättre. Deras säkerhet växer med avståndet till de skolsvaga eleverna. Mera betyg. Mera katederundervisning. Karriärlärare. Fler mattelektioner. Ett tionde år för att eleverna ska hinna ikapp. Hårdare skolkkontroll. Bättre disciplin och hårdare straff. Ingen av dessa åtgärder leder till att eleverna får bättre förutsättningar att lyckas i skolan. Tvärtom. De gör att de skolsvaga eleverna både lär sig och mår ännu sämre.

Av landets politiker är det bara en på hundra som bor i något av de utsatta bostadsområdena. De som bestämmer om skolan kan inte sätta sig in i hur tillvaron är för de skolsvaga eleverna. Att i nio år behöva sitta och ha tråkigt under stora delar av skoldagen för att de har svårt att följa med under lektionerna. Rädda för att få frågan på den läxa som de inte har gjort. Rädda för att göra bort sig framme vid tavlan. Rädda för att klandras av både lärare och föräldrar för att de inte klarar sig bättre i skolan. Det är inte att förvåna sig över om de i desperation protesterar mot denna tillvaro och skolkar från skolan eller stökar till det under lektionerna.

Eleverna kan också vara rädda för det liv som väntar dem i framtiden. De får ideligen veta hur viktigt det är att de får bra betyg om de ska få något jobb efter skolan. Men de inser att de aldrig kommer få några bra betyg. De kan ha sett hur det gått för många ungdomar i deras bostadsområde. Ungdomar som hamnat i gäng där man stjäl, rånar, säljer droger och prostituerar sig. Där man kan skadas i gängstrider, dömas till fängelse eller dö genom en överdos. Så illa går det dessvärre för många ungdomar. Socialstyrelsen har rapporterat att elever med låga betyg löper åtta gånger så stor risk att bli kriminella. Det finns det statistik på.

Statistiken säger dock inget om skolans roll för dessa olycksöden. Att elever misslyckas i skolan beror inte på någon naturlag. Det beror på att man fattat dåliga beslut om skolan. Man har inte gett de skolsvaga eleverna de förutsättningar de behövt för att kunna lyckas i skolan. De har inte tidigt kompenserats för de brister i språk och annan utveckling som de bär med sig från hemmen. De har inte fått gå i små barngrupper i förskolan där de hela tiden blivit sedda och hjälpta till det språk som fungerar i skolan. De har ställts inför kunskapskrav och tvingats delta i ideliga betygsprov som de inte haft en chans att lyckas på.

När nu Björklund och de andra hårdföra skolpolitikerna verkar få som de vill, det vill säga graderade betyg redan i åk 4 och ordningsbetyg, så blir situationen än värre för de skolsvaga eleverna. Med betyg redan i åk 4 kommer dessa elever att tappa självförtroende och motivation för skolarbetet ännu tidigare än förut. Genom ordningsbetygen kommer de att få det ännu svårare att få jobb efter åk 9. Då kommer ännu fler att ansluta sig till de kriminella gäng. som etablerat sig i deras bostadsområde. Gäng som kan ge dem uppskattning, gemenskap och även pengar. Detta leder till att de hårdföra skolpolitikerna med Björklund i spetsen kommer att få ännu fler unga människors liv på sitt samvete. Men det gäller ju inte deras barn. Bara andras ungar.

Per-Acke Orstadius är pensionerad lärarutbildare

Artikeln är tidigare publicerad i Dagens ETC, 2019-04-24.