Skola och SamhällePer-Acke Orstadius: Hellre kostnader för skola än kostnader för ungdomskriminalitet
Den skolpolitiska snålheten bedrar visheten när det kommer till frågor om ungdomskriminatitet. Sätt tidigt in resurser i form av specialpedagoger, förskollärare och insatser för att främja elevernas språk- och ordförståelseutveckling, för att undvika utanförskapets kostsamma konsekvenser. (red.)
Ungdomar i förortsområden tänder eld på bilar och kastar sten på ambulanser och brandbilar. Politikerna är eniga. Detta är oacceptabelt. Vi måste ha fler poliser. Förövarna måste straffas. I programmet Uppdrag granskning framkom för en tid sedan att en fjärdedel av de elever (pojkar) som för ett par år sedan lämnat en grundskola i Göteborg hade blivit lagförda för mer eller mindre allvarliga brott. Efter programmet bjöd ledande politiker från Moderaterna och Sverigedemokraterna över varandra om att föreslå hårdare tag, strängare straff och fler poliser.
Få verkar tänka efter vilka ungdomar det är som gör sig skyldiga till detta och varför de gör det. Det är knappast de framgångsrika eleverna i de välbeställda bostadsområdena som det gäller. Troligare är att det är de elever som skolan och samhället har lämnat i ett utanförskap.
Hela 18 000 elever fick i fjol underkänt i läsförståelse i Pisa-proven. Lika många hindrades att komma in på något gymnasieprogram för att de hade för låga betyg. Bristen i läsförståelse hade följt med dessa elever under hela grundskoletiden.
Denna brist hade gjort att de inte hade kunnat följa med på lektionerna. Att de inte förstått allt som läraren sade eller vad som stod i de uppgifter de skulle lösa. De hade ideligen misslyckats på de betygsprov som de varit tvingade att delta i. De hade fått förebråelser från både hemmet och lärarna för att de inte kunnat skärpa sig. De hade förlorat alltmer av självförtroende och motivation att anstränga sig i skolarbetet i takt med alla misslyckanden. De flesta lektionerna hade de upplevt som långtråkiga och meningslösa.
Många av dessa elever lämnades efter grundskolan i ett utanförskap utan skola, utan jobb och med ont om pengar. Detta gäller också ett stort antal elever som lyckats komma in på ett yrkesinriktat gymnasieprogram. Som där tvingades läsa ämnen som de inte var intresserade av. Som där ställdes inför kunskapskrav som de inte klarade av. Som därför inte fick någon gymnasiekompetens. Som därför hade svårt att få några jobb.
Chefen för organisationen Ung och Trygg i Göteborg berättar att han sett hur ungdomar som inte har fått en rättvis chans att lyckas i skolan har startat bränder, kastat sten och till sist glidit in i kriminella nätverk där de kunnat få uppskattning och självkänsla. Varje år är det nu minst 20 000 elever som misslyckas i skolan. Man kan förstå om dessa elever känner sig hatiska mot det samhälle som utsatt dem för många års lidande i skolan och sedan övergivit dem. Även om det stora flertalet av dem lyckas få rätsida på sina liv så återstår kanske en tiondel av dem som inte lyckas med detta. Som hamnar i det riskfyllda utanförskap där de blir lättfångade offer för värvare till olika sorts kriminalitet, till drogberoende, till spelberoende eller till religiös extremism.
Att det är så många ungdomar som spårar ur medför oöverskådliga risker och kostnader för samhället. Om inget görs kommer antalet unga som hamnar i detta utanförskap att öka med något tusental varje år. Redan har vi sett hur dödsskjutningar och knivmord inträffar snart sagt varje dag. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Eva Lundmark-Nilsson har länge forskat kring de ekonomiska kostnaderna av sociala problem. Redan för flera år sedan beräknade de att en enda gängmedlem som är kriminell i femton år kostar samhället drygt tjugo miljoner kronor. Värre än så är det lidande som drabbar dessa ungdomar och deras anhöriga.
Det går inte att helt hindra att ungdomar blir kriminella. Men man skulle kunna minska tillflödet av nya kriminella. Detta om man slopade den betygsspärr som eleverna stupar på och de graderade betyg som ändå inte har någon annan funktion än att sortera dem. Men framför allt om man infriade politikernas löften om att kompensera de ungdomar som inte fått med sig det språk som de behöver för att lyckas i skolan.
Det är bra att det tillförs pengar till de skolor som har flest underkända elever. Men det räcker inte. Pengarna måste få en hårdare styrning till de elever som bäst behöver stödet. Det finns annars risk att pengarna används för att täta diverse hål i skolornas budget. Därför måste alla elever i förskolan gå igenom ett ordförståelsetest. De elever som inte klarar detta test ska få så mycket hjälp med sitt språk som de behöver för att klara testet oavsett hur lång tid detta tar.
Det är bra att det utlovas en läsa, räkna, skriva – garanti. Men det räcker inte. Pengarna måste få en hårdare styrning till att förbättra elevernas språk. Att de kan läsa och förstå orden är en förutsättning för att de ska kunna följa med och lära sig. Att i förskolan arbeta med grundskolans innehåll och arbetssätt är fel. Tids nog borde eleverna i grundskolan kunna lära sig den matematik de behöver i livet. Där kommer de ju att få inte mindre än 1 150 lektionstimmar i ämnet.
Varför har då eleverna inte för länge sedan fått den tidiga kompensation som de hade behövt? Varför har man inte anställt de förskollärare och de specialpedagoger som hade krävts? Politikerna har låtit snålheten bedra visheten. Att det här nästan uteslutande rör sig om elever med lågutbildade föräldrar lär vara en förklaring. Problemet har inte rört de beslutandes egna barn, bara andras ungar.
9 Comments on “Per-Acke Orstadius: Hellre kostnader för skola än kostnader för ungdomskriminalitet”
Lämna ett svar till Per Acke Orstadius Avbryt svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Mycket bra resonerat!
Det fick mig att minnas vad Margareta Norlin sa på 1990-talet när stora nerskärningar i skolan gjordes: ”Ett samhälle, som sparar på barn och unga, kommer att få bygga många fängelser.”
Nedskärningarna ingick i en strängt nyliberal åtgärdsplan som arbetades fram i en utredning, som regeringen Bildt tillsatte och som Assar Lindbeck ledde. Den överlämnade 1993 betänkandet “Nya villkor för ekonomi och politik”, SOU 1993:16. De föreslagna åtgärderna sammanfattades i 113 punkter. Några av dessa:
Punkt 77: Sänk kostnadsnivån i utbildningsväsendet bl.a. genom att återgå till en tidigare lägre lärartäthet.
Punkt 78. Öka samtidigt antalet dagar och timmar i skolan per år, så att traditionella färdighetsämnen kan prioriteras utan att minska humanistisk, estetisk och fysisk fostran. Ställ ökade krav på hemarbete.
Punkt 79. Om skolan måste tillföras mer resurser, bör dessa i första hand tas från barnomsorgen eller barnbidraget, vilket innebär en förskjutning i tiden av stödet till barn.
Detta är inte bara historia. I partiledardebatten nyligen (11/10) skröt Ulf Kristersson: ”… vi talar allvar om problem. Vi utreder och vrider och vänder. Ibland landar det sedan i 113 förslag skrivna av Assar Lindbeck, och vi genomför dem. Vi är konstruktiva, vi söker lösningar – det är svensk politik när den är som bäst.”
Men fastän Kristersson kallar minskningen av resurser till skolan sedan 1990-talet för ”svensk politik när den är som bäst” har jag inte sett hans uttalande debatteras någonstans.
Per-Acke du tar upp ett viktigt samhällsproblem En fråga är om det var fackpedagoger med dess fokus på enskilt arbete som gav politikerna legitimitet för sina nedskärningar. Ekonomiska tillskott kan säkert lösa några problem, men många problem har förvärrats av pedagogiska misstag.
Ett problem som tas upp är att vissa elever inte hänger med. Det kan ha att göra med misstag i skolpolitiken. Skolmognadstest har avskaffats och få elever får numera sällan chansen att gå om en klass. Då blir det lätt för stora skillnader inom en klass. Det finns brister i bedömning, struktur och läromedel.
Du Per-Acke skrev på denna sajt för någon dag sedan att ”läraren inte kan förmedla någon kunskap till eleven”. Varför har vi då nyhetssändningar på radio och TV? Det hela faller på sin egen orimlighet. Du tycks inte förstå hur skadlig sådana uttalanden är. Det finns också en annan aspekt på saken om man nu talar om förortsområden. Hur har du Per-Acke tänkt att invandrarbarnen ska lära sig svenska om inte läraren pratar på lektionerna?
Kristdemokraterna ville nyligen sätta in poliser i stökiga skolor. Bristen på ordning är ett stort problem som fackpedagoger och politiker ständigt negligerat. Stöket skrämmer bort kompetent folk från läraryrket och får också som följd att lärandet uteblir. Det är väldigt viktigt att ordning och struktur återinförs, men kanske är stöket en helig ko för KD. Rektorer och lärare bör ges ökad auktoritet.
Stöket är förödande för läraryrkets status och popularitet. Framför allt är det högstadieläraryrket som fått dåligt rykte. Det har nu gått så långt att elever i välbeställda områden i Stockholm även de märker att de får sämre lärare när de börjar högstadiet.
Politiker och fackpedagoger har inte förstått hur elevunderlaget förändrats i många skolor. Bakom en demokratisk fasad har man släppt fram reaktionära, fundamentalistiska strömningar och värderingar med hederskultur. Skolans elev- och föräldrainflytande ger legitimitet och ett forum för avskyvärda åsikter. Skolan förmår inte hävda värderingar av tolerans och jämlikhet.
Sedan noterar jag att du menar eleverna ska få hjälp av specialpedagoger och inte speciallärare. Betyder det att du tyckte att det var riktigt att lägga ner speciallärarutbildningen? Använder man specialpedagoger så är det läraren själv som ska hjälpa eleverna som halkat efter. Det blir ytterligare en belastning för lärarkåren. Ju lägre ansökningspoängen sjunker till lärarutbildningarna desto mer tycks politiker och fackpedagoger se lärarna som övermänniskor.
Johnny. Du har en poäng där vad beträffar skolmognadstestet. Även om jag hellre skulle vilja se ett renodlat språkförståelsetest. Men någon anhängare av kvarsittningssystemet är jag inte. Eleverna behöver känna att lärandet är meningsfullt, stimulerande och framgångsrikt. Kvarsittarna lär inte kunna känna något av detta när de tvingas traggla om samma kurs ett år till bland ett år yngre klasskamrater.
Nej, Johnny, läraren kan inte förmedla någon kunskap till eleverna. Hen kan motivera dem och ge dem information. Men kunskapen bildas inom eleven. Om hen inte lyssnar, tar till sig och bearbetar denna information med sina tankar så sker ingen kunskapstillväxt. Samma gäller radio/teve. Om du låter dem stå på hela dagarna men inte lyssnar till dem så lär du dig inget av dem. Det är skillnad på utlärning och inlärning. Detta är elementärt.
Att det är så mycket stök i skolorna är en sanning med modifikation. Vid intervjuer med ett stort antal föräldrar fick man veta att den överväldigande majoriteten av dem var nöjda med att det var så bra ordning i de klasser där deras barn gick. Men nästan alla sade sig vara övertygade om att det rådde svår oreda i de flesta andra klasser. Den informationen hade de fått genom löpsedlar och tidningsskriverier om enstaka incidenter som inträffat. Det allvarliga våld som inträffat bland den miljon elever som dagligen vistas i skolan är lätt räknat. Men när det inträffar så leder det till stora rubriker. Att kristdemokraterna i sin desperata jakt efter väljare säger sig vilja ha poliser i skolorna är populism.
Den debattör som mer än någon annan spridit vanföreställningarna om oordningen i skolan är Inger Enkvist. Det rabiata angrepp på skolan som hon under lång tid spridit är något som du uppenbart tagit djupt intryck av. Från sin upphöjda professorsstol har hon öst galla över allt och alla i skolvärlden. Detta framgår av följande artikel
http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/okunnigtOmSkolan.pdf
Johnny. En lärare är en pedagog. Det är ingen skillnad mellan speciallärare och specialpedagoger. Självklart vill jag att speciallärarutbildningen finns kvar och utökas. Det krävs många lärare som är särskilt bra på att nå in till och hjälpa de elever som har det svårast.
För övrigt anser jag att det är för många självutnämnda experter på elevernas lärande som brer ut sig och tar plats i skoldebatten. Själv kommer du vad jag kan förstå från näringslivet. Du har uppenbart hämtat många av dina synpunkter från den bok du skrev om nyligen i SOS. En bok som var skriven av en hjärnkirurg, en professor i spanska, en professor i nationalekonomi och en doktorand i idé-och lärdomshistoria. Ingen av dessa lär ha haft bakom sig några omfattande studier i pedagogik eller någon långvarig erfarenhet av arbete bland och för elever. Men ju längre bort från skolverkligheten dessa ”experter” lever, desto säkrare verkar de vara på hur lärande ska gå till och hur skolan ska styras. Räcker det inte med att man låtit en major bli skolminister och som sådan fått sabba det mesta som var bra i skolan?
Fattar du inte hur förnedrande det är för lärarna och hur förödande det är för eleverna och samhället att ett gäng glada amatörer tillåts styra skolan käpprätt åt fel håll. Om inte råder jag dig till att studera texterna i följande samling
http://www.perackeorstadius.se/pdf/kritiskaTankar24Apr%202017.pdf
De är skrivna av en man som arbetat i skolan i 40 år. Som i egenskap av metodiklektor suttit med i skolklasser i mer än 5 000 lektionstimmar och studerat och pratat med elever och lärare. Som ägnat avsevärd tid åt att utveckla undervisning och delta i skoldebatten, vilket framgår av följande bibliografi http://www.perackeorstadius.se/bibliografi.html
Och som tycker sig ha förstått en hel del om de förutsättningar elever behöver för lärandet
http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/vadEleverBehover.pdf
Per-Acke, det var ju trevligt att du uppskattade mitt förslag om skolmognadstest. Över huvud måste strävan vara att elever placeras på rätt nivå i skolsystemet. En elev kan vara född 31/12 och kan befinnas inte vara lika mogen som sina äldre elever i klassen. Varför ska hen av några märkliga ideologiska skäl förhindras att byta till rätt mognadsnivå?
Du fortsätter att hävda att ”läraren inte kan förmedla någon kunskap till eleven”. Det där en destruktiv lek med ord. Det är sant att eleven också måste göra något som t ex att memorera. Informationen kommer från undervisningen även om eleven måste aktivera sitt hjärnkontor. En insats krävs av eleven, men det gäller vid alla former av studier som att läsa böcker eller hålla på med eget arbete! Det behövs alltså kognitiva processer (läroprocesser) för att lärande ska ske. Att memorera är en sådan process.
Du Per-Acke har blandat ihop begreppen. Det är riktigt att det är skillnad mellan kunskap kontra fakta och information. Läraren har dock kunskap och förmedlar kunskap till eleverna, som kan ta till sig det förmedlade genom memorering. Då har en kunskapsförmedling skett. Det framgår tydligt av klippet från Wikipedia nedan. Du hade fel där Per-Acke.
”Kunskap är inlärd teoretisk förmåga att förstå, återge och tillämpa information och idéer, exempelvis faktauppgifter om skeenden och sakförhållanden, tillvägagångssätt, regler, samband, begreppsdefinitioner, innovationer, orsaksförhållanden, förklaringsmodeller och prediktionsmodeller. En person kan förvärva kunskap genom att memorera och internalisera information som andra har kommunicerat, exempelvis genom studier. En person kan också själv utveckla ny kunskap genom att dra slutsatser ur praktiska erfarenheter och upptäckter, genom att syntetisera (kombinera) annan förvärvad kunskap eller genom systematisk forskning med hjälp av vetenskapliga metoder. Kunskap kontrasteras ibland mot praktiska färdigheter. Vetande är ett näraliggande koncept, som ofta kontrasteras mot tro.”
Problem med ouppmärksamma elever kan säkert förekomma och det förekommer mer i ett skolsystem fullt med systemfel. Under lång tid var bedömning helt ute åtminstone före årskurs åtta. Elever skyfflades vidare i skolsystemet hur lite de än kunde. Kravlöshet var norm. Det blev inga konsekvenser för elever som inte brydde sig. Det är klart att likgiltigheten kan breda ut sig i en kravlös flumskola.
Jag kan bara konstatera att du är dåligt informerad om stöket i förortsskolorna även om du tycktes förstå något i din ursprungliga artikel. Det är ett samhällsproblem delvis förstås, men problemet har förvärrats att missgrepp inom skolsystemet. Det handlar om otydliga kursplaner, brist på bedömning och uppföljning, överdrivet elevinflytande och otydlighet både om uppförande och kursmål. Kriminella gäng har sina tentakler inne i vissa förortsskolor.
Du skriver att lärare är pedagoger och det är de. Dock finns två olika utbildningar specialpedagog och speciallärare. Specialläraren jobbar (till skillnad från specialpedagogen) direkt med eleven. Du hade fel där också Per-Acke och jag visar det med ett klipp från Wikipedia.
”Speciallärare kallas i Sverige en lärare som arbetar med elever i förskoleklass, grundskolan, gymnasieskolor eller vuxenutbildning som är i behov av särskilt stöd. Skolan tar hjälp av specialläraren när en elev är i särskilda svårigheter gällande inlärningen i framförallt språk-, skriv-, läs- eller matematikutveckling. Till skillnad från specialpedagogen riktar speciallärare in sig på det direkta arbetet med eleverna.”
Är det en merit att ha arbetat i ett system i förfall eller fritt fall under lång tid? Det är väl tveksamt. Du pläderar för enskilt arbete i strid med vad internationell forskning säger och i strid med Skolverkets utvärderingar. Det är häpnadsväckande. Det finns exempel i matematik där elever suttit och räknat på ett felaktigt sätt i åratal och inte blivit korrigerade. Det finns inga hänvisningar till forskning eller internationell pedagogisk debatt i dina inlägg.
Johnny. Tack för att du påpekade att jag hade fel när det gäller distinktionen speciallärare/specialpedagog. Det borde jag ha känt till. Beklagar att jag där spred fake news. På tal om det bör man vara försiktig med att använda Wikipedia som sanningsvittne. Där blandas vederhäftigt med mindre vederhäftigt. Jag är till exempel inte helt imponerad av den förklaring av kunskapsbegreppet som du åberopar. En anledning till det kan vara att jag länge brottats med detta begrepp och till och med skrivit en hel bok om det. Vilket framgår av den bibliografi jag länkade till dig. I sista meningen i din kunskapsförklaring står att ”kunskap ibland kontrasteras mot praktiska färdigheter”. Så är det. Om detta har jag skrivit i artikeln ”Kunnandet är viktigare än kunskaperna” http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/kunnandeViktigare.pdf
Nej, det är inte en destruktiv lek med ord när jag hävdar att läraren inte kan ge eleverna någon kunskap. Att det är skillnad mellan information och kunskap. Eller utlärning och inlärning. Att skillnaden klargör att elevernas kunskapsbrister framför allt beror på deras bristande förmåga att ta till sig den information som läraren ger i helklass. Inte på brister i denna information. Detta har jag kunnat konstatera tusentals gånger som bisittare i klassrummen. Vetskapen om detta för med sig slutsatser om de åtgärder vi måste vidta för att få bort kunskapsbristerna. Att det är av avgörande betydelse att eleverna får de förutsättningar som de behöver för att kunna ta till sig information. Se den länk du redan fått om ”Vad eleverna behöver”
Du ifrågasätter om det är en merit att jag arbetat så länge i en skola i fritt fall. Saken är den att jag började arbeta som lärare 1959 och slutade 1998. Det fria fallet i skolan startade på nittitalet. Eftersom det fria fallet har varit så stort så måste fallhöjden från den skola vi en gång hade vara lika stor. Det var till större del under denna tid som jag arbetade i skolan. På den tiden lärde sig eleverna mycket mer och både de och lärarna mådde också mycket bättre. Se artikeln om det förödande paradigmskiftet i skolan http://perackeorstadius.se/pdfArtiklar/forodandeParadigmskifte.pdf
Du går förbi frågan om vilken kompetens som behövs för att debattera och styra skolan. Med anledning av det skulle jag vilja veta om du kan ge något exempel på ett avancerat yrke där någon som saknar utbildning och erfarenhet är mera trovärdig inom yrket än den som har gedigen utbildning och mångårig erfarenhet.
Problemet med att ungdomar varje dag mister livet i kriminella gängstrider är för allvarligt för att käbblas bort. Jag vidhåller att det är bättre att ingripa innan det har inträffat än när det är för sent. Visst behövs det poliser – men inte på våra skolor. Där ska vi i stället ge alla elever de förutsättningar de behöver för att lyckas i skolan och slippa hamna i utanförskap efter skolan. De måste tidigt få träna upp sina språkkunskaper. Men de måste också tränas i sannolikhetslära. De ska slippa få sina liv förstörda genom spelberoende eller genom religiös fanatism. Skolan måste lära dem inse att det i längden inte går att bli miljonär på spel. Att det inte finns något liv efter döden i något paradis för martyrer. Jag föreslår att vi med detta avslutar vårt meningsutbyte.
Per-Acke!
Din verklighetsbeskrivning av den svenska skolan är inte trovärdig. Du refererar till PISA när det gäller läsförståelse och det stämmer att kunskaperna sjunker. Hade du läst PISA-rapporten lite mer noga kunde du även ha tagit del av de intervjuer med rektorer som görs om ordningen i skolan. I såväl PISA som TIMSS sticker den svenska skolan ut med särskilt stora problem med miljön i klassrummen. Det har varit så i alla mätningar i mer än 10 år och Jan Björklund varnade redan 2006 för ökande ordningsproblem i den svenska skolan. Han tillbakavisades som lögnare, men idag har även socialdemokraterna insett att han hade rätt. Kan du ge referens till den studie som du nämner?
Du återkommer ständigt till matematiken som en ”gökunge” och beskriver orimliga krav genom att citera kunskapskraven för betygsstegen. Det är enkelt att ta reda på hur det ser ut i verkligheten genom att granska de nationella proven. Där framgår att kraven för godkänt, i t.ex. åk9, inte ens når upp till det du beskriver som rimligt i dina texter om matematik. Problemet är att nuvarande regering envisas med att dels ska alla läsa samma kurs med samma kunskapskrav och dels ska alla bli behöriga till högskolan.
Begreppet didaktik ”handlar om förmågan att förmedla budskap som hjälper andra människor att förstå situationer och eventuella upplevelser samt tillägna sig viktiga kunskaper”. Det citerade kommer från en grupp etablerade skolforskare. De säger även att ”kärnan i didaktiken består i överföringen, förmedlandet, kommunikationen”.Jag sväljer inte vad skolforskare påstår okritiskt, men i det här fallet stämmer definitionen väl med mina 40 års erfarenhet som lärare på olika nivåer. Det är i dialog med eleverna man kan få en respons i form av en aha-upplevelse när ett abstrakt begrepp eller samband vinklas på ett nytt sätt eller med ett nytt exempel. För att befästa kunskapen krävs eget arbete, men det är helklassdialogen som öppnar upp för förståelse och som rättar till missförstånden. Per-Olof Bentley har i en stor studie i matematik på mellanstadiet visat på hur snett det går när elever lämnas till sitt eget lärande utan helklassundervisning.
Hans-Gunnar. Trovärdig? Den undersökning jag åberopade kan ha varit 10 år gammal. Den publicerades då i lärarpressen. Alltså inget jag hittat på. Lägg märke till att jag återgett vad en majoritet av föräldrarna tyckte, inte alla. Det är en mindre del att skolans en miljon elever som går i förortsskolor. Redan då fanns det problem med stök i dessa skolor. De har förvärrats sedan dess genom ökningen av invandrade elever och det fria skolvalet som gjort att det nästan bara är elever med lågutbildade föräldrar som går kvar där.
Det är sant att Björklund varnade för stöket i skolorna. Att resultaten i skolan stadigt försämrades till följd av övergången till en mål-och resultatstyrd skola och rad åtgärder som Björklund beslutade om skyllde Björklund på allt utom hans egna reformer. Däribland stöket i skolorna. Jo, jag har själv beskrivit honom som inte bara lögnare utan också som okunnig, historielös, svarslös, reaktionär, glädjedödande, demagogisk, listig, empatibefriad och snedvridande. Det står jag för. Jag har utförligt beskrivit mina argument för detta på 30 sidor i min bok Grymskolan, som alla kan läsa på min hemsida http://www.perackeorstadius.se/pdfBocker/grymskolan.pdf
När du väl slagit upp dessa sidor i boken kan du med fördel bläddra vidare till del tre som omfattar 49 påståenden om Kunskapstillväxt. Rätta mig gärna om jag har fel där!
Tack för att du undervisar mig om vad som menas med didaktik och vad kärnan är i didaktiken. Den beskrivning du ger finner jag dock lika ordrik som intetsägande. Är det något som du hittat på Wikipedia? För mig är didaktiken rätt och slätt läran om Vad? Hur? och Varför? i undervisningen. Vad ska eleverna lära sig? Hur ska de lära sig det? Varför ska de lära sig detta och på detta sätt? Dessa frågor har jag och mina lärarkandidater arbetat med i ett trettital år. Detta har jag utförligt beskrivit i boken Läraren fattar beslut som också kan läsas på min hemsida http://www.perackeorstadius.se/pdfBocker/lararenFattarBeslut.pdf
Ja, jag återkommer då och då till frågan om matematiken som en gökunge i skolboet. Matematikens lobbyister med den av dig åberopade Per Olof Bentley i spetsen har lyckats tränga ut mycket av den mest värdefulla kunskapen ur skolboet till skada för eleverna. Glädjande men ändock konfunderande var din information att de betygskrav som Skolverket beslutat och publicerat inte längre gäller. Det vill säga de krav som bland annat framgår av följande artikel http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/skolansMatematikForstor.pdf
Per-Acke!
Om du bemödat dig med att läsa vad jag skrev kanske du kunnat avhålla dig från förringande uttalande som ”Är det något du hittat på Wikipedia?”. Citaten är tagna ur en bok skriven av skolforskarna Kansanen, Kroksmark, Sjöberg och Sjöholm. Som jag skriver i mitt inlägg har jag inte något större förtroende för svenska skolforskare. Oftast kommer de fram till sånt som är självklart för den som undervisat under lång tid eller så är det inte användbart i undervisningen. I det här fallet är det citatet ”kärnan i didaktiken består i överföringen, förmedlandet, kommunikationen,” som stämmer med min erfarenhet. Det handlar om att kommunicera med eleverna i dialog. Du skriver ”för mig är didaktiken rätt och slätt läran om vad? Hur? och Varför? i undervisningen”. Det är vad man på skolverkets hemsida benämner ”den didaktiska triangeln”. Vad och varför är till stor del bestämda och motiverade i läroplanen medan hur är avgörande för resultatet och det är där vi skiljer oss åt. I matematik t.ex. lämnas eleverna åt sitt eget lärande i alldeles för hög grad och det leder till en ineffektiv undervisning där de lågpresterande drabbas hårdast.
Vi skiljer oss eventuellt även i att vi undervisat olika elevkategorier och det påverkar självklart metodiken. Jag har undervisat i matematik, fysik och elektroteknik vid gymnasiet och vid en teknisk högskola, men jag har ett brett kontaktnät bland lärare i grundskolan och har barnbarn på alla stadier. Jag ser precis de problem jag beskrivit i matematik, visserligen anekdotisk evidens, men mönstret är mycket tydligt.
När det gäller Jan Björklund har jag inte läst dina motiveringar till alla de uppseendeväckande invektiv du använder. När det gäller ”lögnare” har utvecklingen visat att han inte ljög i sina varningar för skolans utveckling. Vilka reformer har Björklund genomfört som orsakat kunskapsfallet i den svenska skolan? Han tillträdde som skolminister 2006, men det största kunskapsfallet i matematik och naturvetenskap skedde mellan 1995 och 2003. Dessutom har hans reformer i lgr11 och gy11 starkt bidragit till trendbrottet 2015, som vissa socialdemokrater på ett ohederligt sätt tar äran av.
Skolverket har inte ändrat sina kunskapskrav för de olika betygsstegen. Däremot tolkar man kunskapskraven i de nationella proven på ett helt annat sätt än du gör och det innebär i praktiken att kravet för betyget E är mycket lågt.
Hans-Gunnar! Om du bemödat dig att läsa igenom de argument jag redogjort för som stöd för mina ord om Björklund skulle du inte så helhjärtat ha försvarat honom och hans insatser i skolan. Du skulle ha insett att den så kallade vändningen 2015 inte berodde på dessa insatser. Jag skriver så kallade vändning eftersom det bara rörde sig om en uppbromsning av det fria fall som Björklund i hög grad varit medskyldig till. Se gärna om detta i en artikel jag skrev för ett par år sedan http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/KunnaForbattras.pdf
Du har rätt i att det är en himmelsvid skillnad mellan att undervisa i matematik, i språk eller i samhällsorienterande ämnen. Jag har faktiskt undervisat i matematik på gymnasienivå ett par år. Men huvuddelen av min undervisning har varit inom de ekonomiska ämnena. Det mesta i de ämnena liknar mera SO ämnen än matematik. När jag diskuterar arbetssätt i skolan försöker jag inbegripa alla olika ämnen. Den lärarledda undervisning i matematik som du pläderar för kan till stora delar vara relevant där medan de mera elevaktiva och självständiga arbetssätten är mera relevanta för orienteringsämnena. Med detta sätter jag punkt för denna vår munhuggning.