Per Acke Orstadius: Rädda elever i skolan

Per Acke Orstadius har ett starkt engagemang för det han kallar “skolsvaga elever”, och hans artiklar har nästan alltid dessa elever i fokus. Men det är svårt menar han att få in artiklar med sådant innehåll i alliansen närstående tidningar. Varför är det så? Har skoldebatten förträngt det faktum att många elever har en extremt svår situation i skolan? (red)

Många elever är rädda i skolan. Rädda för att få frågan på den läxa de inte gjort. Rädda för att göra bort sig framme vid tavlan. Rädda för att bli bannade både hemma och av läraren för dåliga resultat på betygsproven.

Det är elever som inte fått med sig det språk och det stöd från hemmet som de behövt för att lyckas i skolan. De flesta bor i socialt utsatta områden. Många har föräldrar som har problem med arbetslöshet och missbruk, dålig hälsa, dålig ekonomi och trångboddhet. Eleverna är också rädda för det liv som väntar dem i framtiden. De får ideligen veta hur viktigt det är att de har bra betyg om de ska få något jobb efter skolan. Men de inser att de aldrig kommer att få godkända betyg. De kan ha sett hur illa det har gått för äldre ungdomar i bostadsområdet som inte heller har fått godkända betyg.

De är rädda för att få ett sådant liv. Att hamna i gäng där man stjäl, rånar, säljer droger och prostituerar sig. Där man kan skadas i gängstrider, dömas till fängelse eller mista livet genom en överdos.

Så illa går det för många ungdomar. Det finns det statistik på.  Statistiken säger dock inget om skolans roll för dessa olycksöden.  Att elever misslyckas i skolan beror inte på någon naturlag. Det beror på att man fattat dåliga beslut om skolan. Dessa elever måste få tidigt stöd i förskola och lågstadium så att de lär sig det språk de behöver. Därför måste barn-och elevgrupperna minskas och antalet speciallärare och stödpersonal ökas. Eleverna måste också få hjälp till en meningsfull fritid. Därför måste antalet fritidsgårdar och fritidspedagoger ökas. Fram till valspurten 2014 har alliansregeringen i stället under många år bidragit till att det blivit väsentligt större barn-och elevgrupper och avsevärt färre speciallärare och fritidspedagoger. Läs mer om vad elever behöver på www.perackeorstadius.se .

Lärarna har länge känt till vilka insatser som behövs för de skolsvaga eleverna. Varför har då inte politikerna sett till att dessa insatser blivit gjorda? En förklaring kan vara att föräldrarna till dessa elever är en svag grupp som har marginell betydelse i riksdagsvalet. En annan förklaring kan vara att det bara är en handfull av riksdagens 349 ledamöter som bor i något socialt utsatt bostadsområde. De kommer inte i kontakt med några skolsvaga elever. Det gör heller inte de ledarskribenter och debattredaktörer som styr skoldebatten i massmedia. De har lojalt försvarat alliansens politik med sänkta skatter och de nedskärningar i skola och välfärd som blir en följd. Därför hörs sällan de röster som opponerar sig mot den systematiska misshandel som de skolsvaga eleverna är utsatta för i alliansens skola.

Fler politiker och pedagoger skulle tänka till och våga engagera sig. Man har nog känt till svårigheterna för de skolsvaga eleverna. Men man har hållit dem på armlängds avstånd ifrån sig. På samma sätt som man skakar av sig de hemska nyheterna om brott mot barn i krigförande länder. Där är det ju sådant som sker långt borta och som man ändå inte kan göra något åt, säger man sig. Men misshandeln av de skolsvaga eleverna sker här och den skulle man kunna göra något åt. Om bara viljan fanns. Om inte beslutsfattarna beter sig som apan som inget ser, inget hör och inget säger. Då skulle många elever slippa vara så rädda.

(Per Acke Orstadius har varit lärarutbildare i Göteborg)

 

12 Comments on “Per Acke Orstadius: Rädda elever i skolan

  1. De skolsvaga eleverna kommer att finnas kvar även efter det senaste allians-skol-utspelet;
    Betyg fr.o.m. åk 4.
    Den svenska kontrollskolan fortsätter öka sin andel av skolresurserna, dvs. mer pengar till betyg, kontroll, inspektion och nationella prov ( + lärarleg. ). Alltså minskar insatserna för att alla ska kunna klara målen i Sveriges allmänna medborgarskola.
    Herregud, vart tog glädjen, nyfikenheten och kreativiteten vägen i den svenska skolan?

    • Anders, det förstår du väl. Glädjen, nyfikenheten och kreativiteten tillhör inte MÅLEN, och är alltså helt irrelevanta. Dessutom tillhör de inte de storheter OECD pekat ut som väsentliga för ökad konkurrenskraft.
      Lite mer allvarligt, skulle man kunna peka på ett ganska otäckt fenomen, som kommer att visa sig lika säkert som betygsinflationen i en konkurrensstyrd skola. På min skola (gymnasieskola) har vi tidigare haft olika mål. Ibland har vårt mål för en enskild elev varit överlevnad, där det viktigaste bidraget skolan kunnat ge är att vara en oas av vänlighet och glädje i en annars ganska tröstlös öken. Alltid har elevens självrespekt varit det överordnade, en elev ska kunna lämna skolan med 17 IG och en stärkt självkänsla och förberedd att kunna ta upp studierna senare i livet. Vårt mål har varit att inte skapa stukade skolhatare. Genom att hålla kontakten med elever som lämnat skolan för åratal sedan, vet jag att strategin har fungerat.
      Nu när MÅLUPPFYLLELSE blivit synonymt med höjda betygsmedelvärden, är det rationellt för en skola att stöta bort elever som riskerar att bli underkända. Just de elever som Per-Acke Orstadius skriver om. Det händer redan på många skolor, jag fasar för den dag jag inser att det händer på min.

  2. Skolans problem ligger kanske mest i skolans styrning och ledning. Lärarna som grupp skulle kunna lyfta elevernas resultat om de helt allmänt fick större inflytande över hur resurser fördelades till skola och undervisning. De kunde bl.a. få tid till kollegialt samarbete inom skolan, mellan skolor inom sin kommun. De skulle lära av varandra med stöd av skolforskare och beprövad erfarenhet.
    Den minsta gemensamma nämnaren till om elever lyckas eller inte lyckas är – läraren. Den mest kritiska investeringen i skolan är välkvalificerade, omtänksamma och engagerade lärare. Utan dessa lärare kan inga reformer hjälpa alla elever att nå sin fulla potential.
    Och lärare vill få de bästa förutsättningarna för sitt viktiga uppdrag varje dag i klassrummet.

  3. Jag tycker att alla herr Orstadius recept på bättre skola är kontraproduktiva. De minskar utmaningar, klarspråk och tar bort chansen att lyfta de skolsvaga över viktiga trösklar. Det är skönt att inte denna destruktiva linje får allt för mycket utrymme.

  4. Alliansen har tillsatt en hjärnforskare, professor Martin Ingvar, för att utreda hur betyg i årskurs 4 kan implementeras.

    Hjärnforskning, medicinsk forskning och ekonomisk forskning – ja där har vi allt vad vi behöver veta om människans vara eller hur människan borde vara. Flummet är nog snart helt bortrensat från skolan och samhället.

    • Ironi? Dessa elever som man tror sig kunna hjälpa till en stärkt självkänsla genom att se till att de misslyckas genom hela sin skolgång, utgör de inte fara både för sig själva och skolan? Vad leder utanförskapet till? Är det en tidsfråga innan vi får den första skolskjutningen i en svenska skola+ Det har redan skett i vårt grannland Finland som ses som ett gott exempel på hur skola ska drivas.

  5. Jag hade fel. Flummet är inte bortrensat. Jan Björklund använde ordet flum ett antal gånger i kvällens (24/3) Aktuelltinslag i en debatt med Gustav Fridolin. Det gamla betygsystemet med U, G, VG och MVG var flummigt sa Björklund, men det är inte det nuvarande som tillkom 2011. Lärarförbundet tycks också vara flummigt eftersom de har varit emot betyg hela tiden hävdar Jan Björklund.

    En forskare, Anna Sjögren, är däremot inte flummig. Jan Björklund hänvisar åter till hennes studie och Björklund drar där långtgående slutsatser om hur betyg kan hjälpa pojkar från arbetarklassen. Men Anna Sjögren drar inte så långtående slutsatser av sin studie som Jan Björklund gör. Och om Jan Björklund vill belägga sin ståndpunkt med hjälp av Sjögrens studie borde han vilja återinföra ett gammalt betygsystem, det relativa. Det var nämligen det betygsystemet som gällde, respektive inte gällde, i de kommuner som Sjögren undersökte. Att som Jan Björklund koppla samma övertolkade slutsatser av effekterna av ett relativt betygsystem till ett målrelaterat betygsystem låter flummigt.

    • Det finns väl få verksamheter i skolan som är så flummiga som betygssättning.
      Uttryckt på ett stramare språk: att sätta stor tilltro till en myndighetsutövning som används av privata företag i konkurrensfrämjande syfte, utan vetenskaplig grund och i strid mot beprövad erfarenhet, där validiteten kan ifrågasättas och där reliabiliteten är obefintlig är inte mindre flummigt än att lita på månstrålning och feng shui. Men det ställer till mycket större skador för enskilda och för verksamheten i sin helhet.

  6. Fortfarande så saknas medial uppmärksamhet kring det som så många av oss vet – att Filosofiskt Lärande som UtbildningsMetod, ofta förkortat FLUM 😉 , är vägen till en lärande, lekande, läkande skola.
    Det saknas också medial uppmärksamhet kring skolans skadeverkningar och nationell ekonomi. Det finns undantag dock, se: http://socioekonomi.fryshuset.se/

    Där går ni in på “socioekonomiskt bokslut”.

    kollegial hälsning, Bengt Tjellander

  7. Delar ambitionerna i artikeln. Vision! Vill dock inflika att SCBs data inte talar om klart färre personal i förskola och skola. Det vore enklare på nåt sätt om det vore så, men det tycks som sagt inte vara så. I alla fall är lärartätheten i nivå med vad det varit för tex 10 år sen.

  8. Du skriver att det är riksdags politikernas fel att skolan inte har resurser eller fattar felaktiga beslut. Det är så långt från verkligheten man kan komma. Det är kommunpolitikerna som har det ansvaret och ingen annan. Skyll inte på Alliansregeringen i detta fall. Kommunpolitikerna är de som inte följer skollagen och det uppdrag de har sedan 1991.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS