Per Acke Orstadius: Skolreformerna har inte funkat i Sverige

Vad beror de sjunkande skolresultaten på? Förklaringarna har duggat tätt. Ytterligare en förklaring fick vi på GPs debattsida för en tid sedan. Det beror på att eleverna inte är tillräckligt motiverade, sades det. Den förklaringen är en av de bättre. Men den räcker inte. Frågan är ju varför de inte är motiverade att lära. Fram träder en komplex väv av faktorer som har påverkat elevernas lärande.

En förklaring ligger i det paradigmskifte som skedde på nittiotalet. Regeringen Bild införde mål-och resultat styrning av skolan. Detta efter mönster från näringslivet. Man införde också ett nytt system med graderade betyg. General Teaching Council i England skriver med stöd från omfattande forskning i Cambridge att ”sådana detaljerade kursplaner kopplade till graderade betyg skapar stress och panik, sänker kvaliteten och bidrar till att uttråkade elever hoppar av skolan i förtid.”

Man införde då också det fria skolvalet. Skolor i utsatta områden dränerades på resurser när föräldrar flyttade sina barn till andra skolor. Man fick inte råd att ge de skolsvaga eleverna det stöd de behövde. De elever som blev kvar förlorade också den draghjälp de fått av de elever och de lärare som lämnat skolan.

Kommunerna fick överta ansvaret för skolorna från staten. De centrala direktiv som från början knöts till denna reform urvattnades av den borgerliga regeringen på nittiotalet. Det bidrog till att reformen kom att slå fel på många orter. Politikerna där saknade de kunskaper och den förmåga som krävs för att rätt kunna fördela resurser och leda personal.

Dessa tre stora reformer bidrog alla till att göra det svårare för många lärare att ge eleverna en undervisning som motiverade dem. Som om inte detta var nog fick vi en skolminister med begränsade kunskaper om lärandets villkor men med obegränsad tilltro till sin egen förmåga att fatta beslut. I rask takt införde han en rad stora reformer. Flertalet av dessa reformer har visat sig motverka sitt syfte.

De snabba förändringar som genomförts har till stor del hämtats från skolor som lyckats bra i PISA. Om PISA-undersökningarna skriver 83 professorer och skolledare i The Guardian att ”de snedvrider skolans mål, minskar lärarnas frihet och professionella utrymme, stressar både skolor, lärare och elever och lockar till kortsiktiga kvicka fixar.”

De skolor som många av reformerna hämtats från ligger i länder med helt andra traditioner och målsättningar. Därför fungerar inte reformerna i den svenska skolan. Våra elever lär sig inte bättre genom katederundervisning, fokusering på mätbar kunskap, högre krav och tidigare graderade betyg. Tvärtom. Många elever mår dåligt av stressen. Våra lärare blir inte heller bättre genom att få auktoritära skolledare, lärarlegitimationer och karriärtjänster. Tvärtom.

Den tidigare skolministern delade upp lärarkåren i bra lärare och sämre lärare. Vad som utmärker en bra lärare är inte klarlagt. En liten del av lärarna ska kallas förstelärare och få högre lön. Flera skolledningar överlåter nu till privata företag att avgöra vilka lärare som ska få bli förstelärare med högre lön. Men hur ska dessa företag på kort tid kunna avgöra vilka lärare som kommer att vara ambitiösa i jobbet, duktiga att organisera, ha humor, vara rättvisa, tycka om och bry sig om elever? Det vill säga sådana lärare som eleverna behöver.

Många lärare kommer oundvikligen att anse sig orättvist förbigångna och tappa motivation i arbetet. Om inte lärarna är motiverade lär inte eleverna bli det heller.

 

(Per Acke Orstadius har varit lärarutbildare i Göteborg)

 

3 Comments on “Per Acke Orstadius: Skolreformerna har inte funkat i Sverige

  1. Alltid intressant att bryta tankar. Åter får vi omdömen om de reformer som skapades för tre år sedan och den förhatliga kommunaliseringen. Allt är de borgerligas fel, fast kommunaliseringen är ett verk av Göran Persson och Anitra Steen. Att regeringen Bildt gjorde misstag är riktigt med att släppa till pengar fritt till kommunerna.

    Rätt också att huvudmän, rektorer och lärare var vilsna hur de skulle styra skolan när man gick från regel- och ekonomistyrning till mål- och resultatstyrning. Felet den gången var ett allt för svagt Skolverk som inte hjälpt skolan med att implementera det nya skolsystemet.

    Mål- och resultatstyrning kräver ett annat sätt att se på skolans vardag. Med skollagen (2010:800) har valfriheten att organisera skolans undervisning lagts på rektorer och lärare. Det är inte huvudmännens uppgift. De har bara tre uppgifter: planera, följa upp och utveckla utbildningen (verksamheten).

    Visst finns det mycket man kan säga om skolan och dess problem. Att försöka vrida tillbaka klockan till det den en gång var är dömt att även det misslyckas. För på annat vis kan jag inte tolka denna artikel. För i vanlig ordning finns inget förslag på HUR skolan ska förbättras. Jag kan se ett, det som behövs göras är att sluta gapen som OECD pekade på i sin rapport i december 2014. Ett blogginlägg i ämnet är “Slut gapen i svensk skola.” http://pluraword.blogspot.se/2015/01/slut-gapen-i-svensk-skola.html

  2. Roger, visst går det väl att backa i somligt och att det kan vara en del av en väg framåt?
    I avvaktan på en skola där jag som lärare låter mig återanställas är jag i högsta grad nyfiken på om klockan vrids tillbaka i väsentliga aspekter. Ska läraryrket bli populärt – vem behöver då…

    Ett målstyrt betygssystem där det dagliga arbetet domineras av ett ifyllande av bedömningsmatriser där trots stor arbetsinsats likvärdigheten blir garanterat liten?

    Ett Furstelärarsystem där några för decennier framåt besätter de enda lärartjänster som tillnärmelsevis ger en adekvat betalning? Den som tycker att detta är bra har antingen lanserat reformen och vägrar pudla, själv utsetts till förstelärare – beredd att blunda för systemets långsiktiga och storskaliga konsekvenser, eller vet inget om läraryrket och tycker att den som marknadsmässigt “levererar” ska premieras.

  3. Frågan som ställdes var varför eleverna inte är motiverade att lära. En följdfråga är vilka elever som inte är motiverade. Generellt gör dagens ungdomar andra prioriteringar. Deras tid upptas av sociala kontakter. Skolan blir en rumslig arena, sedan har de nätet att umgås på. Studierna tar tid och utgör för många ett hinder när de prioriterar snabba kontakter och snabb belöning. Det har väl inte undgått någon att ungdomar idag har helt andra livsbetingelser än för bara några årtionden sedan. Och det är inte bara de unga som har en annan livsstil. Skolan däremot fungerar ungefär som förut.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »