Per Acke Orstadius: Tummen ner för regeringens skolbudget
Det finns inte mycket som tyder på att regeringen tar de problem skolan har på allvar, menar Per Acke Orstadius (red.).
Det var bra att Anna Ekström i fredagens presentation av regeringens skolbudget erkände att vi en gång hade en utmärkt skola och att vi nu måste sträva efter komma tillbaka till den igen. Att öka antalet lärarassistenter kan bidra till detta. Det kan också en om än med tanke på behoven marginell bidragsökning göra.
Men i presentationen fanns i övrigt mycket litet av substantiella förändringar som kunde ge hopp om en bättre skola för de elever som misslyckas i skolan. Inte ett ord om de reformer som förorsakat raset i skolan och som nu måste undanröjas. Om privatiseringen av skolorna och vinsterna i friskolorna. Om den mål- och resultatinriktning som fört med sig krav på mätbara kunskaper och detaljerade kunskapskrav och tidiga graderade betyg. Om den ökade stress och psykiska ohälsa bland eleverna som betygsjakten fört med sig. Om hur betygssorteringen av eleverna grundlägger den ökande klyftan i samhället mellan fattiga och rika.
Eller om den bristande trivseln och motivationen hos lärare som berövats det mesta av sitt inflytande över innehållet och arbetssättet i undervisningen. Och den godtyckliga uppdelningen av lärarkåren i ett B-lag med sämre lön än kollegerna i A-laget.
Värst av allt är att man inte vill slopa den betygsspärr som varje år hindrar många tusen elever att gå ett gymnasieprogram. Elever som därför kan hamnar i ett riskabelt utanförskap utan skola, utan jobb och utan pengar. Och detta i bostadsområden där kriminella nätverk etablerat sig. Vilket ansvar tar regeringen på sig för vad som händer med dessa elever?
Per Acke Orstadius är pensionerad lärarutbildare
Som hjälp till lärare att bjuda motstånd har jag analyserat “de reformer som förorsakat raset i skolan”, som Orstadius säger.
Se min blogg
http://www.kunskapsvetenskap.se
/Skolverket Lgr 11 – Lärandets rotmetaforer i revidering/