Per Kornhall: Skolkommissionen – bättre än förväntat

Skolkommissionens delrapport innehåller flera bra förslag men den har också brister, skriver Per Kornhall. (red)

Jag började skriva om en skolkommission i Barnexperimentet 2013. Jag känner mig glad över att den som blev av lämnat ett så bra första betänkande. Det finns saker jag skulle önska var bättre och återkommer till detta, men som Anna Ekström sade på presskonferensen är det en styrka att alla medlemmar har skrivit på. Det visar på vikten av den här typen av beredningar. Människor blir helt klokare av att prata med varandra istället för om varandra.

Det är inte minst en stor styrka att de har kunnat enas om nulägesbeskrivningen att vi har ett ”av olika orsaker delvis försvagat och fragmentiserat skolsystem” och att detta skolsystem är i behov av ”kraftfulla” åtgärder. När Anna Ekström presenterade arbetet på DN Debatt avslutade hon med en vädjan om politisk samling kring skolan. Det kändes som ett eko av vad jag skrev på DN Debatt 2012: Det är dags för en nationell samling runt skolan. Det är dags att sluta käbbla och inse att vi har skapat något vi inte har kontroll över. Dags att dra i nödbromsen och utan ideologiska skygglappar av något slag sätta sig ner och fundera över hur vi ska skapa en skola som är bra för alla barn –.

År 2013 kom jag ut med boken Barnexperimentet – svensk skola i fritt fall. I slutet fanns en lista på vad jag ansåg skulle behövas. På den fanns mycket som jag känner igen i kommissionens förslag. Det är inte för att jag är ovanligt smart. Jag tror det är ganska enkelt för den som försöker iaktta det svenska skolsystemet lite utifrån vad som gått fel och vad som behöver göras.

Kommissionen föreslår ett antal definierade mål för vissa statistiska mått. De menar att vi har hamnat så långt från de nationella målen att vi behöver ha en väg till hur vi ska komma tillbaka till dem. Men när ett av kommissionens huvuduppdrag var att minska olikvärdigheten i den svenska skolan, varför har man då inte satt mål vad gäller likvärdighet? Det är väl klart att man kan bestämma sig för värden på mellanskolvariation för att följa ett nytt resursfördelningssystems effekter? Jag kan se nyttan med målsättningar – men på ett villkor – att det finns en struktur som kan ta hand om dem, som har mandat att agera om de inte uppnås. Kommissionen föreslår också en ny kommission som ska följa arbetet. Jag tror att det är en nödvändighet.

Förslagen och resonemangen kring en ny resursfördelningsmodell ser jag som det allra viktigaste i förslaget och är helt i linje med vad jag skrev 2013. Man föreslår dels ett system med socioekonomisk viktning och rekommendationer till kommunerna om hur de i sin tur ska fördela pengar, dels ett annat alternativ med ett sektorsbidrag för skolan där kommunernas makt tydligare sidsteppas. Väldigt många kommuner gör som de gör för att de inte vet vad de borde göra. En tydlig statlig angivelse av hur resurser ska fördelas kan för de flesta kommuner kanske kan räcka. Men ett lokalt politiska tryck kan motverka den nationella likvärdigheten. Fördelen med sektorbidrag är att det är ett mer kraftfullt ingrepp – vilket vi kan behöva efter två decenniers kräftgång och är en mycket tydligare signal till lärarkåren och rektorerna om hur man från staten värderar dem.

Jag är glad att de tycker som jag vad gäller en regional myndighetsstruktur. Man uttrycker också att man vill se en myndighetsöversyn. Något jag faktiskt lämnat ett förslag om i Skola och Samhälle. Kommissionen skriver att en myndighet bör ges uppdraget att löpande se över läroplaner. Det är viktigt, skolan behöver utvecklas kontinuerligt och inte bara när skolan är en politisk dagsfråga.Jag gillar det de kallar ”professionsprogram” för lärare och rektorer, som ska innehålla så väl introduktion till yrket som definierade karriärsteg. Det är viktigt att detta kommer på plats fort. Just nu bestäms lärares löner av slump och läget på arbetsmarknaden. När det gäller lärarfrågor vill de stärka ämnesdidaktiken och ställer frågan om inte utbildningstiden för lärare behöver förlängas för att få tid med ”metodiklektioner” och reflektioner från och i praktik i skolan. Något jag drivit både i Barnexperimentet och i senare böcker.

Skolval och segregation var en av de saker OECD lyfte, men här finns en av kommissionens vita fläckar. Här har nog den politiska låsningen manifesterat sig. Ett av de få förslagen är obligatoriskt skolval. Vad har man för evidens för att det skulle minska segregationen? Man kan naturligtvis tänka sig ett obligatoriskt skolval men att sorteringen mellan skolor styrs genom olika former av kvotgrupper eller på annat sätt. Det är märkligt hur detta skolval, som inte är fritt i Sverige för andra än resursstarka elever, ska vara så svårt att diskutera.

Den andra frågan som lyser med sin frånvaro i är naturligtvis den som gör Sverige unikt i världen. Rätten för kommersiella aktörer att tjäna pengar på barns utbildning. Den som gör att runt 8 000 kronor per friskoleelev och år går från den svenska statskassan direkt till utländska riskkapitalister. I omvärlden (till och med i USA) skakar man på huvudet åt detta. Vinster och skolval är inte en höger- vänsterfråga. Det är en fråga om ohämmad marknadsliberalism kontra ett klokt uppbyggt samhälle.

Slutsats

Det känns som om skoldebatten i och med betänkandet kommit i fatt verkligheten lite grand. Men även om jag är luttrad kan jag inte låta bli att förvånas över hur en del av våra politiker fortfarande behandlar skolfrågan. Det är faktiskt inte läge att barnsligt positionera sig. Det är läge för samling och allvar. Det är upp till bevis om man vill visa riktigt ledarskap eller om man fortfarande vill leka affär med röster i svensk politik. Välj en annan fråga för populistiska utspel – tack!

Jag skulle vilja sträcka mig så långt att de partier som inte tar skolkommissionens förslag på allvar inte är värda lärares och rektorers röster i nästa val.

Per Kornhall, konsult och författare.

One Comment on “Per Kornhall: Skolkommissionen – bättre än förväntat

  1. Per Kornhall gör en lysande slutsats om Skolkommissionens delbetänkande. Den politiska borgfreden lyser tyvärr med sin frånvaro, där L i vanlig ordning mejslar ut sig själva.

    Håller själv på att mangla Skolkommissionens delbetänkande. Det föranledde mig att skriva några rader om analys och styrning som Per tar upp i artikeln: http://pluraword.blogspot.se/2016/05/drivlinan-i-statlig-malstyrning-av.html

    Där till noterar jag, som Per, att Skolkommissionen föreslår ytterligare inskränkningar i det kommunala självstyret genom att förslå en statlig finansiering av skolan. Där finns två modeller som beskrivs i artikeln. En med minsta riktvärde beroende på socioekonomiska faktorer eller omvandling till sektorsbidrag. Det senare innebär en skatteväxling mellan stat och kommun. En skatteväxling som kräver omfattande ändringar i skattesystemet.

    Med spänning ser jag fram till januari 2017 när slutbetänkandet läggs på regeringens bord.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »