Per Måhl: Centralt rättade prov löser inte likvärdighetsproblemet

Skolverket menar att digitaliserade, centralt rättade nationella prov kommer att öka likvärdigheten i betygssättning. Detta håller inte Per Måhl med om, utan efterlyser istället ett bättre bedömningsstöd för lärare (red.)

I Januariöverenskommelsen enades fyra partier om följande: ”Lärarna ska ges det bedömningsstöd de behöver för att betygen ska vara rättvisa och likvärdiga i hela landet. De nationella proven ska digitaliseras och ska rättas centralt (Uppdrag till Skolverket 2019) för att stärka likvärdigheten och öka attraktionskraften i läraryrket.

Det vill säga, att de nationella proven ska digitaliseras och rättas centralt beror på att politiker tror att lärarnadå får ”det bedömningsstöd de behöver för att betygen ska vara rättvisa och likvärdiga i hela landet.” För att förstå varför den åtgärden inte får den effekt som politiker tror måste man veta vilken betydelse prestationer på nationella prov kan ha i ett kunskapsrelaterat betygssystem. Jag ger ett exempel.

Av kunskapskraven i åk 9 i engelska (2022 års version) framgår att eleverna ska erbjudas bedömningsuppgifter som speglar sju förmågor. Dagens nationella prov speglar fyra av dessa: (1) läsa och förstå, (2) lyssna, (3) samtala och (4) skriva. När engelskbetygen sätts kan läraren därmed ha fått underlagfrån tre källor:

  1. elevens prestationer på de nationella provens uppgifter,
  2. elevens prestationer på de egna bedömningsuppgifterna och
  3. elevens prestationer på lektioner.

Eftersom nationella prov inte ger underlag för alla delar av kunskapskraven så kan lärare inte sätta likhetstecken mellan provbetyg och betyg. Prestationer på de egna bedömningsuppgifterna och på lektioner ska också beaktas. Om ett nationellt prov genomförs nära betygstillfället och om läraren själv har rättat provet så kan ”elevens resultat på det provet särskilt beaktas” (Skollagen 10 kap. § 20). Flertalet elever får ocksåsamma betyg som provbetyget.

Men ibland måste läraren bortse från provbetygen och bara ta hänsyn till prestationer på de egna bedömningsuppgifterna och på lektioner. Annars blir betygen varken rättssäkra eller likvärdiga. Det kan bero på att: (1) Det gick för lång tid mellan prov- och betygstillfället, (2) Provuppgifterna var inte valida, (3) Rättnings- och bedömningsanvisningarna speglade inte kunskapskraven, (4) Prestationer bedömdes i fler än fyra nivåer (F, E, C och A), (5) Betygen B och D gavs på prov som speglade delar av kunskapskraven eller (6) Elever som ska få betyget F fick E på provet. Det vill säga, om ett nationellt prov genomfördes två månader innan betygen sattes eller om provbetygen inte gav ”rätt” information så ska läraren bortse från provbetygen. Eleverna ska då få de betyg som framgår av deras prestationer på de egna bedömningsuppgifterna och på lektioner.

Att provbetygen inte är likvärdiga och att rättnings- och bedömningsanvisningarna inte ger lärarna den vägledning som behövs har framgått av Skolinspektionens kontrollrättningar. Att avvikelser mellan betyg och provbetyg huvudsakligen beror på att lärarna bortser från missvisande provbetyg framgår av en undersökning (Jönsson, Klapp: Svenska lärares syn på avvikelser mellan resultat på nationella prov och ämnesbetyg. Educare – Vetenskapliga skrifter, ISSN 1653-1868, 2020, nr 4). I sin utredning ”Likvärdiga betyg och meritvärden” skriver Skolverket: ”De nationella proven genomgår just nu en utveckling som syftar till att göra dem mer anpassade för att resultaten ska särskilt beaktas vid betygssättning.” (Skolverket, Stockholm 2020).

Att de nationella proven inte har gett lärarna det bedömningsstöd som de behöver är ingen nyhet. Trots att de systematiska bristerna har påpekats och kritiserats under många år av lärare och andra har de inte åtgärdats. Vad händer då om proven digitaliseras och rättas centralt? Får lärarna då ett bedömningsstöd som bidrar till att betygen blir ”rättvisa och likvärdiga i hela landet”? Absolut inte!

För det första så kan proven inte spegla lika många delar av kunskapskraven. I så fall ska externa rättare bedöma och betygssätta flera hundra tusen anföranden, inspelade samtal och texter under en enstaka månad före betygssättningen. Det blir dyrt och inte mer likvärdigt. Dessutom, de delprov som idag speglar förmåga att resonera, använda facktermer, samtala, hålla föredrag eller skriva kan inte rättas centralt. Det som blir kvar är uppgifter som kan rättas digitalt vilket medför att proven speglar färre delar av kunskapskraven än idag. Provbetygen kan inte längre ”särskilt beaktas”.

För det andra så försämras betygsunderlagen. En lärare som lyssnar på samtal eller läser texter kan väga samman styrkor och svagheter i enskilda prestationer. Olika prestationer kan då få samma provbetyg. Men om läraren inte har lyssnat och läst så får läraren inte tillgång till underlagen. Då kan läraren inte dra slutsatser om vad eleven kan och inte kan. Att två lärare tar del av samma underlag och sambedömer en prestation är en tillgång. Men att en extern rättare har satt ett provbetyg ger inte lärare ”det bedömningsstöd som de behöver för att betygen ska bli mer rättvisa och likvärdiga i hela landet.”

Det vill säga, om jag hade fått i uppgift att utreda frågan: ”Kan digitala nationella prov som rättas centralt ge lärarna ett bättre bedömningsstöd?” så hade jag svarat:

”Digitaliserade prov som rättas centralt ger inte lärarna ett bättre stöd. Tvärtom, lärarna får tillgång till färre underlag och sämre underlag. Digitaliserade och centralt rättade nationella prov medför inte heller att betyg på olika skolor blir mer likvärdiga. Det man istället kan göra är:

  • åtgärda de brister som finns i de nationella proven gärna i samarbete med andra länder,
  • minska antalet nationella prov och delprov och införa ämnesbetyg på gymnasiet,
  • ålägga Skolinspektionen att jämföra snittbetygen i ämnen med nationella prov med en medelavvikelse.

De tre åtgärderna kan förbättra betygens rättssäkerhet och likvärdighet.”

Men kortfattat kan Skolverkets uppfattningar och synpunkter sammanfattas så här. Man vill införa digitaliserade prov som rättas centralt. De ger visserligen inte lärarna ett bättre stöd för betygssättning i de egna ämnena och de förbättrar inte heller den likvärdighet som eftersträvas idag. Men lärarna har inte den kompetens som krävs för att tolka kunskapskrav och sätta betyg. Man vill därför införa ett nytt betygssystem där betygen anpassas till skolornas snittbetyg på nationella prov. I det betygssystemet är prov som rättas digitalt en tillgång. De underlättar de beräkningar av snittbetyg som ska reglera betygen. (Se t ex utredarnas artikel ”Dags att diskutera alternativ till dagens betygssystem”, Skolvärlden 21-04-09).

Det vill säga, Skolverket levererar inte det som politiker har beställt. För av januariavtalet framgår att lärarna ska erbjudas ett bättre bedömningsstöd, inte att lärarna ska fråntas uppgiften att sätta betyg. Om de instanser som har haft makten över kursplaner, kunskapskrav, nationella prov, bedömningsstöd och allmänna råd hade levererat de stödmaterial som politiker återkommande har beställt så hade dagens betyg varit rättssäkra och rimligt likvärdiga. Då hade riksrevisionen inte kritiserat Skolverket och reglerna hade implementerats och följts. Det vill säga, det behövs inget nytt betygssystem. Det som behövs är att Skolverket, provkonstruktörer, lärarutbildningar och rektorsutbildningar börjar leverera det som politiker har beställt under de senaste 25 åren.


Per Måhl arbetar som oberoende konsult och föreläsare med fokus på bedömnings- och betygssättningsfrågor. Han har arbetat som utredare på Skolinspektionen med kvalitetsgranskning av betygssättning och varit sakkunnig i politiska utredningar kring betyg.

 

Not från redaktionen, 4 maj 2021 kl 16:25: Texten har reviderats då den innehöll ett felaktigt citat. 

 

Referenser:
Jönsson, Anders och Klapp, Alli (2020) Svenska lärares syn på avvikelser mellan resultat på nationella prov och ämnesbetyg. Educare 4/2020.

Skolverket (2020) Likvärdiga betyg och meritvärden. Skolverket.

5 Comments on “Per Måhl: Centralt rättade prov löser inte likvärdighetsproblemet

  1. Hej Per
    Var hittar jag ditt citat på vad Skolverkets utredare har skrivit?

    • Per verkar inte vilja svara. Då får jag väl hjälpa till. Det finns inget citat och Skolverkets utredare har inte skrivit det som Per hävdar att de har skrivit. Vad som finns är Pers egen tolkning av Skolverkets utredning. Där Per skrivit “Men Skolverkets utredare har istället skrivit:” (följt av ett kursiverat stycke), ska det istället stå “Så här tolkar *jag* (Per Måhl) Skolverkets utredning:”.

      Jag förstår inte hur man ens kan komma på idén att fabricera citat på det här sättet. Diskussionen om de här sakerna är alldeles för viktig för att sitta och hitta på. Och till redaktionen: all respekt för att detta är pro-bono men nog borde man kunna begära av skribenterna att ange en källa till ett påstått citat?

      • Det har du så rätt i, Karl. Tack för uppmärksamheten, jag lägger till en liten not om att det är Pers tolkning. Hälsar Malin i redaktionen.

  2. Inget kan lösa likvärdighetsproblemet, med mindre än att bedömningsgrunden (må det vara centrala prov eller tydliga kunskapskrav) är så detaljerad att den tar bort varje uns av nyfiket kunskapssökande eller spontanitet i undervisningen. Varför inte byta till helt objektiva kriterier som bmi, resultat vid pilkastning, föräldrarnas årsinkomst eller annat där reliabiliteten är total? Då kan vi korta ner dagens tolvåriga ungdomsskola till en kortare testperiod.
    Validiteten har vi ju gett upp för länge sedan.

  3. Är det här vi är nu alltså. En författare fabricerar ett helt påhittat citat och redaktören lägger in en not om att citatet ska ses som en ”tolkning”.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »