Skola och SamhällePer Selin: Legitimerad lärare – men inte legitim?
Jag ansökte om lärarlegitimation ganska snart efter att möjligheten getts och ansökningen öppnats. Det dröjde inte mer än en vecka innan jag skickat in bevis på lärarutbildning (grundskollärare 4-9 med inriktning mot sv och eng). Jag skickade även med bevis på min fil kand i svenska som andraspråk och min master i utbildningsvetenskap. Sju månader senare kom legitimationen och jag blev som väntat legitimerad i svenska och engelska för årskurserna 4-9. Märkligt nog även för årskursen 3, tänkte jag när jag såg pdf-filen. Detta var dock det minst märkliga.
Att jag blev legitimerad i svenska som andraspråk hade jag hoppats och trott. Jag saknar visserligen ämnesdidaktik i Sva, men jag har ju trots allt arbetat i grundskolan i tio år och jag har ju trots allt en fil kand. Jag blev även här legitimerad från år 3. Jag blev legitimerad i Sva för gymnasiet, utan att ha satt min fot där, än mindre undervisat i svenska som andraspråk. Jag blev legitimerad i engelska för gymnasiet, antagligen för att jag läste en tredje termin (61-90 hp enligt nya poängsystemet) som valbar kurs (undra om de som valde specialpedagogik blev specialpedagoger?). Nej, jag har inte heller undervisat i engelska på gymnasiet. Jag blev behörig att undervisa i svenska för invandrare, utan att ha någon erfarenhet av att undervisa vuxna. Det märkligaste var dock att jag blev behörig att undervisa i och på ”humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering” och dito ”spets inom försöksverksamhet med riksrekryterande gymnasial spetsutbildning”. Jag får även, enligt Skolverket, undervisa i ”språk specialisering”. Jag vet inte exakt vad det sista innebär; jag vet helt ärligt inte vad de två föregående innebär heller. Är det ämnen? Är det dessa program jag får undervisa i engelska och Sva på? Om det är ämnen, vad har gett mig kompetensen och ämneskunnigheten? Min masterexamen? Vad i denna utbildning, med fokus på utbildningsvetenskap och på 60 hp är det som gör mig lämplig att undervisa i ämnen eller på ett program med kurser som skall vara snudd på jämförbara med universitetskurser?
Det sägs att detta (lärarlegitimationen) skall höja lärarnas status och stärka vår professionalitet. Jag kan garantera att jag inte skulle känna mig särskilt professionell på gymnasiet och tror knappast att elever eller deras föräldrar skulle anse mig som en lärare att respektera och ha förtroende för. Man jämför gärna med andra yrkeskårer med legitimation, men mina kamrater som är läkare med olika specialiseringar kan knappast kalla sig kirurger (om de inte är specialiserade inom detta) enbart för att de pluggat någon eller någon extra termin kirurgi. De kan inte heller kalla sig tandläkare för att de läst extra odontologi.
Jag tror att professionalitet och status kommer när vi lärare ges förtroende att ansvara för det vi är bra på; att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Och detta ges alldeles för lite möjlighet till i administrationshetsens tid.
(Per Selin är Leg. lär)
15 Comments on “Per Selin: Legitimerad lärare – men inte legitim?”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Per – grattis till legitimationen! Men på vilket sätt är det konstigt att man får behörighet i ämnen man aldrig undervisat i? Legitimationen ska ju visa vad du är utbildad för, och för varje ämne finns beskrivet, i förordning eller föreskrift, vad som krävs – och uppenbarligen lever det du läst upp till de kraven. Själv skulle jag bli grymt förbannad om min magisterexamen i historia inte skulle räcka för undervisning på gymnasiet trots att min examen är för 4-9 och om min rektor skulle vilja sätta mig att undervisa på humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering så får jag väl läsa på kursplanen, precis som om jag skulle undervisa i religion, som jag är utbildad för men aldrig undervisat i. Framför allt i gymnasieskolan finns det ju massor av ämnen som aldrig ingått i någons lärarutbildning men som har tydliga kopplingar till andra ämnen. Sen finns det andra ämnen, som juridik, där det nog kommer att saknas en hel del lärare framöver, för det vimlar väl inte av lärare med 90 hp juridik…
Hm, här går du in en diskussion om detta svåra begrepp, profession och professionalitet. För att en yrkeskår ska inneha status som en profession är det viktigt att man också kan det man ska utföra. Precis som läkarna som du nämner. Lärarnas yrke brukar benämnas semiprofession just för att man är inne i en professionaliseringsprocess, eller åtminstone vill vara det. Det man kan säga är; ingen blir professionell för att man själv menar att man är det, eller för att någon annan säger att man är det, till exempel kan Skolverket vara denna andra. Legitimation är mycket riktigt en, säger en, byggsten i professionsbygget. Men den måste vara kopplad till allmänhetens förtroende, som då är en annan byggsten i nämnda bygge. Att undervisa i (eller för den delen att tvingas ta ansvar för sådant man inte behärskar) sådant man inte kan, fungerar däremot deprofessionaliserande.
Vetenskaplig koppling är en tredje byggsten. Därför är det problematiskt att många lärare säger att den praktiska verksamheten, den erfarenhetsbaserade kunskapen, är den enda viktiga. Därmed frånsäger de sig en av professionsbyggets byggstenar.
När det gäller själva legitimationen: jag gjorde som du och skickade in nästan omedelbart. Än så länge har jag inte hört ett skvatt! Jag är yrkeslärare i botten, grafisk inriktning, med magisterexamen och lic.examen i svenska med didaktisk inriktning. Men jag kan slå mig i backen på att jag kommer att sakna behörighet i att undervisa i något av mina ämnen. Yrkeslärarexamen kommer att ställa till det för de personer som ska granska. Kanske vi ska ifrågasätta Skolverkets professionalitet… Håhå ja ja! Hälsningar Stella Sjögren
Jag tycker att det är bra att legitimationen som ges här vid övergångsfasen är en bred legitimation. Det blir ändå en skärpning gentemot tidigare. Sen ska vi själva fortsätta att ha ett yrkesetiskt förhållningssätt och inte ta på oss uppdrag som vi inte har kompetensen för. Legitimationen är bara en grovsållning för att få bort de skolor och lärare som inte bryr sig alls om kunskapsförutsättningarna. Jag skulle också önska mig mindre administration men med det utbredda fusket med behörighet så är reformen ändå nödvändig.
Anna, det jag tycker är märkligt är att jag är behörig på gymnasiet utan att vara gymnasielärare och utan att ha verkat på gymnasieskolan. Hade jag varit 4-9-lärare, med den extra terminen jag har i sva och en och undervisat på gymnasiet under en tid hade det varit logiskt på något sätt. Nu går man enbart på poäng och ser inte alls till lärarutbildning eller praktik man verkat i.
Jan, om det bara är en grovsållning som önskas, är verkligen denna gigantiska apparat försvarbar?
Det viktiga är att man är utbildad i de ämnen man ska undervisa i. Om legitimationen motsvarar det man är utbildad för, är det OK. Om inte, det vill säga att legitimationen är ”bred”, då är vi tillbaka till ruta ett. Åtminstone vad gäller vad legitimation, professionssträvandena och allmänhetens förtroende för läraryrket.// Stella
Per, då tycker vi olika. Personligen känner jag mig mer osäker på undervisningen i årskurs 3, eftersom min 4-9-utbildning var helt fokuserad på högstadiet och jag läste tillsammans med gymnasielärare. Men det betyder inte att jag tycker att det är orimligt att jag blir behörig där. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna erbjuda en betydligt bättre historieundervisning i en trea än den som har ett par, eller inga poäng i ämnet.
Legitimationen ger en skyddad yrksetitel för lärare och det är bra. Ingen som inte är legitimerad lärare kan få kalla sig det. Ur ett professionaliseringsperspektiv är legitimationen ett viktigt redskap. Cirka 20 procent av alla som undervisar inom skolans olika stadier är obehöriga för det de gör. Om vi någon gång ska kunna öka statusen, öka efterfrågan på utbildade lärare, få igång löneutvecklingen måste vi bygga någon form av staket runt läraryrket. Legitimationen kan vara ett sådat staket. Med legitimationen följer också ett formaliserat yrkesansvar – ett yrkesansvar som man, vid brister, kan ställas till ansvar för. Lärarnas yrkesetik blir därmed prövad i praktiken. En yrkeskår som prövar yrkesansvaret genom sitt etiskt regleverk samt att det finns en sammansatt nämnd vid Skolverket – Lärarnas nämnd – som prövar enskilda fall, borde ge lärarkåren ett högre samhälleligt förtroende, i alla fall på sikt. Jag är övertygad om att lärarlegitimatonen behövs men det behövs också mer forskning på området. Utbildningsministern har inte gjort något för att förändra villkoren för skolforsning i grunden, en forskning som kan utveckla skolans kunskaper och metoder. Vid förra forskningspropositionen var de prioriterade områdena miljö, teknik och medicin. Att vetenskapsrådet inte fick några ökade medel till skolforskningen kan tyckas märkligt med tanke på den debatt om skolans kvalitet alla ledande politiker var inblandade i inte minst utbildningsministern själv.
Nu till ditt inlägg Per. Det grundläggande felet som regeringen har gjort när de skapade behörighetsförordningen i samband med legitimationsbeslutet är att förordningen i många fall får en retroaktiv verkan och lärares tidigare samlade utbildningsmeriter, som var avsett för en viss undervisning, i en viss kontext blir nu bedömt för att vara något annat. Sådan skapar inte förtroende för systemet.
Det finns aktiva lärare i skolan som kan vara utbildade i 4 olika lärarutbildningssystem. Lägg därtill alla snabbvägar som funnits över tid så framstår en brokig utbildningsbakgrund för Sveriges lärare. Vi får inte glömma alla uppdragsutbildningar, enstaka kurser som gett lärare lokal behörighet osv. Vi måste också konstatera att den tidigare skollagen gav rektor rätten att bedöma om lärarens kunskaper var tillräckliga för ett visst ämnesområde. Om man har politiskt reformerat lärarutbildningen i omgångar under fyra decenier utifrån olika, föga vetenskapligt förankarade ideér, lappat och lagat för att försöka upprätthålla en kvalitet kan man inte förvänta sig att alla i ett trollslag ska passa in i en behörighetsförordning som är på 12 sidor.
Regeringen skulle ha infört ett särskilt system för de redan aktiva utbildade lärarna som bygger på principen att det är bättre att fria än att fälla och utvecklat ett system för validering av både gamla fomella och reella kunskaper. Den retroaktiva bedömningen som Skolverket nu är satta att göra ställer till med personliga tragedier som skulle kunna undvikits vid ett annat förfaringsätt. Det är ju så att vi inte har för många lärare i Sverige utan snarare för få och vi behöver den kunskapen som redan finns. Naturligtvis kan man ställa mera strikta krav och regler vid ett införande av legitimation och behörighet men då ska det vara framåtsyftande. Alla har rätt att veta vad som gäller i det systemet man verkar eller har verkat. Att införa retroaktiva regelsystem blir bara förvirrande och många känner sig yrkesmässigt djupt kränkta. Beörighetsförordningen för lärare i dess nuvarande form är ett lysande exempel på detta.
Grattis till den legitimationen, men det blir bara fel i ett privatiserat myndighetssystem. Den som har gett Dig lärarleget är troligtvis en 23-åring på ett bemanningsföretag. Hen kan naturligtvis ej ett tio-tal olika utbildningssystem, eller bryr sig inte. Det är normtid per lärarleg som gäller!
Min dotter arbetar som gy-lärare i Helsingborg. Hon har en kollega som fått 13 behörigheter!
Själv har jag dubbla lärarexamina, mellanstadielärare och speciallärare 4-9. Jag utgår ifrån att de kommer att ge mig fel lärarleg.
Jag har JO-anmält Skolverket för att de privatiserat detta myndighetsutövande, men vi svenska lärare är verkligen inte alls betydelsefulla. Oss lärare kan man hafsa och slafsa över!! Vilken resa jag gjort under mer än 41 års lärartjänst. JO avskrev ärendet, enär det var juridiskt korrekt!!!
Jag arbetar idag som sjukhuslärare på CLV i Växjö. Jag kan lätt jämföra med hur staten behandlar läkar- och sjuksköterskelegitimationerna, dvs med respekt för professionen. Det finns ingen i sinnevärlden som skulle kunna tänka sig, att Socialstyrelsen privatiserade läkarlegitimationerna!
Jag betvivlar starkt att detta lärarleg kommer att öka vår status och vårt värde inom skolsektorn. Legen kommer att krångla till den organisatoriska och administrativa bördan, inte minst lokalt. Det har aldrig funnits och kommer ej heller aldrig att finns en skola med 100% rätt behörighet i alla skolämnen och i samtliga undervisningstimmar. En skola får alltid plocka och trixa med minitjänster och strötimmar på marginalen.
Anders, som du skriver har JO har redan granskat Skolverkets hantering och kommit fram till att det skötts korrekt. Bland annat för att just myndighetsutövningen helt och hållet legat hos Skolverkets egen personal. Vad är vitsen med att JO-anmäla om man sedan inte accepterar deras kompetens att göra den bedömningen? Det finns en mängd problem förknippade med legitimationen, inte minst på grund av att skolhuvudmännen gett fullständigt fanken i lärares behörighet de sista 20 åren. Men att sätta sina egna sanningar över JO-utlåtanden bara för att man uppenbarligen inte är tillräckligt insatt är ett ganska lågt sätt att försöka sänka en nödvändig reform. Legitimation eller inte – lärares behörigheter kontra undervisningen behöver redas ut – nu har vi chansen. Att man får plocka och trixa på marginalen är väl en sak – att man i stor utsträckning systematiskt låter lärare undervisa i fel ämnen är ett svek mot eleverna.
Det finns värre problem än så. Min dotters nya lärare (klass 2 i en skola i Stockholms innerstad) kan inte svenska. Hon kan inte skilja på de och dem eller på var och vart, hon särskriver och radar satser (både med och utan komma emellan). Hon använder ett barns språk i breven till oss föräldrar.
(Hade jag skrivit som hon i sjuan så hade jag fått en etta i betyg.)
OCH hon är utexaminerad från en lärarhögskola nånstans.
Här kan ni läsa lite exempel: ”alla fick välja egna ord att rimma till och dem hade väldigt många bra förslag”, ”Vi läste högt tillsammans om grävlingen sen gjorde vi en stor tankekarta på tavlan”, ”Om dem klarar det så vi göra något kul på fredagen”, ”Vi ska tillsammans varje eftermiddag prata igenom om dem tycker att de är värda en guldstjärna och om jag, [namn] och [namn] tycker att dem är värda en guldstjärna”, ”I onsdags hade vi upplevelsedag och vi startade vårt tema, vi var i Gamla Stan på förmiddagen. Vi mötte två personer från 1600-talet som berättade om den hemska branden som härjade i Gamla Stan. Vi gick förbi ett hotell där det sägs spöka än idag. Vi var vid slottet och såg efter om kungen var där men det var han inte tyvärr. Vi var och tittade på Sankt Göran och Draken och pratade om den statyn. Vi gick till Järntorgen och sjöng byssan lull för Evert Taube”, ”Utomhus idrott kommer att vara varje tisdag som vanligt och den veckan det inte är inomhus idrott så är det ute idrott på torsdagen”.
En kollega på en annan avdelning har ett barn vars svensklärare hade lärt sig svenska i vuxen ålder och knappt gick att begripa. Jag är det nya svenskläraret. ”Jag är det nya svenskläraret” som sketchen gick…
Vem man än pratar med har liknande exempel, men ”vill inte ställa till bråk” med skolan. Det värsta tror jag är att två av mina kolleger oberoende av varandra berättat för mig om sina studier jämsides med blivande lärare. En läste svenska med lärarstudenter. Hon sa att det värsta hon nånsin läst var deras uppsatser, för hon hittade inte många korrekta meningar. Den andra läste engelska med lärarstudenter, och de stod HELT oförstående inför att hon faktiskt LÄSTE böckerna på litteraturlistan. ”Det finns ju sammandrag på några rader att läsa”, sa de till henne. AAAAAH!
Hej!
Jaghör till de som en gång trodde på legitimerandet av lärare. Efter att nu har väntat i drygt två år utan att skolverket lyckats med att legitimera mig så börjar bli tveksam. Jag gissar att det beror på att jag i grunden är yrkeslärare, men en grundexamen från SLU, men nu börjar tiden gå och det här ska vara färdigt 1/12 2013. Vad händer om man inte fixar det här och vad är det som tar en så hiskelig tid. Alla handlingar har de fått och det handlar bara om att läsa innantill. Jag vet inte hur många tjänster som jag ej fått på grund av att jag ej har ett leg. att visa upp. Skolledarna törs helt enkelt inte anställa. MVH Bernt-Åke Bärling Leksand
Ja, Bernt-Åke, du har rätt, det beror på att du är yrkeslärare. Man har väntat med dem dels för att det behövts manualer för att kunna ge rätt behörigheter, yrkesämnena har ju förändrats en hel del genom åren, dels för att det inte är ett absolut krav på legitimation för yrkeslärare. Eftersom skollagen ställer krav på legitimation först från den 1 december så gör arbetsgivaren fel om de inte nöjer sig med dina examens- och utbildningsbevis nu. De har inget stöd i lagen för att kräva att få se din legitimation!
Hej!
Du är den förste som faktiskt rent ut säger att yrkeslärare som grupp handläggs senare. Tyvärr så undervisar vi i ämnen som tidigare verkar ha ingått i vår behörighet. I första hand tänker jag på Naturbruksprogrammets gröna kurser alltså biologikurserna som fanns före 2011. Idag har de konverterats till att bli två olika ämnen varav det ena är ett yrkesämne medan det andra som till sitt innehåll har just de gamla gröna kurserna är något annat och då kräver legitimation. Kort sagt det är en enda soppa. Nu senast sa Skolverket att fram emot september oktober skulle jag räkna med beslut. Jag har dock själv suttit med i MBL-förhandlingar där vi till sist fått se utbildade behöriga naturbrukslärare sägas upp trots att det fans vakanser inom samma program, men där skolledningen envist säger att att behörighet saknas. Tyvärr börjar man redan i förväg att styra om sin organisation för att få rätt behörighet på rätt plats. Kanske gör de rätt, men det här har tagit för lång tid, det är det stora felet.
Min lärarlegitimation kom idag. Bingo! Jag är också behörig att undervisa i Humanistisk och samhällsvetenskaplig spets… Tänkte först att tjänstemän kan inte varit helt nyktra på jobbet, men det tycks vara ett ämne. I mitt fall var det nog Master i praktisk kunskap som gjorde mig behörig. Visst har jag också ett finsk hum.kand i ett antal ämnen. Dock har jag undervisat mest på 1-3 för att jag även är utbildad lågstadielärare.
Finns detta ämne annat än på papper? Skulle vara kul att ha några timmars undervisning i det som motvikt för undervisning på lågstadiet.
Hej Per!
Jag håller med dig till 100%. Jag är snart färdig Ämneslärare i svenska men blev av med mitt jobb innan sommaren på grund av att jag inte är legitimerad. Den som fick min tjänst är en kvinna som är utbildad förskollärare. Hon har legitimation för åk 1-3 och förskoleklass, men har lyckats få en legitimation i svenska för åk 7-9?? Det som stör mig riktigt mycket är att jag, redan nu, har 270hp och alltså är högre utbildad än hon, trots att jag saknar leg.
Det är ett riktigt skruvat system. Man kan ju hoppas att det finns lärare där ute som ber om återkallelse av vissa legitimationer, när de känner att det inte är berättigat…