Redaktionen: Dags att blicka framåt – det skolpolitiska året 2017

Här presenterar redaktionen några av de områden som vi gärna vill se artiklar inom under 2017. Men vi undrar även vilka frågor du anser behöver komma i fokus 2017? Skriv gärna i kommentarfältet nedan eller kontakta oss med idéer om innehåll eller debattörer vars åsikter bör lyftas fram. (red)

Skolåret 2016 avslutades i dur. Resultaten från TIMSS och PISA tycks visa att den negativa utvecklingen för skolsverige vänt. Bortsett från viss oro kring ökad skolsegregation, som var ett resultat PISA faktiskt med säkerhet kunde visa, präglades mottagandet av de internationella kunskapsmätningarna av en känsla av lättnad. Katastrofen uteblev. Situationen för svensk skola tolkas inte längre som ett akut stabsläge och tonen i debatten förändrades nästan över en natt.

En mer positiv bild kan ändra förutsättningarna för såväl skolpolitik som skolpolitisk debatt. Hur denna kommer att te sig återstår att se. S.O.S.-redaktionens förhoppning för 2017 är att vi nu ser en både breddad och fördjupad diskussion kring skolan. En debatt som utmanar och ifrågasätter tidigare antaganden om skolan och skolans resultat, men som också väcker nya kritiska frågor.

I denna debatt vill vi som ny redaktion att S.O.S. ska vara en plattform där olika frågor och perspektiv kan mötas, stötas och blötas. Vi i nya redaktionen hälsar gamla som nya skribenter välkomna med artiklar som fördjupar och breddar diskussionen om skola, lärarutbildning och samhälle. S.O.S. är en webbtidning som inte ska kunna definieras partipolitiskt. Den ska vara öppen för alla. Det enda kravet är att det som skrivs försöker komma under ytan, schablonerna, det gängse talet.

Nedan presenterar redaktionen några av de områden som vi gärna vill se artiklar inom under 2017. Men vi undrar även vilka frågor du anser behöver komma i fokus 2017? Skriv gärna i kommentarfältet nedan eller kontakta oss med idéer om innehåll eller debattörer vars åsikter bör lyftas fram.

Redaktionen Skola och Samhälle

Aina, Anders, Björn, Magnus och Malin

Teman

Efter PISA – politik och praktik

Att PISA-testet, oavsett resultat, har haft stor betydelse för svensk skola och skolpolitik är uppenbart. OECD har varit en tydlig aktör på den svenska skolscenen under det senaste decenniet. Men vad har detta betytt för idén om hur vi kan ”göra skola”, och hur ser framtiden ut? Utbildningsforskaren Andy Hargreaves har spått att 2017 blir året när länder börjar hoppa av PISA eftersom vad resultaten främst har visat är att man lär sig spelets regler, hur man ska ”teach for the test”.

Vi behöver också prata vidare om vad resultatet för PISA 2015 egentligen berättade? Vilka förändringar har skett och hur kommer dessa att få efterverkningar för skoldebatt och skolvardag? Med andra ord: vi bjuder in till artiklar om PISAs konsekvenser för både politik och praktik.

Segregationen – en skola som glider i sär

Vad OECD:s rapport om PISA-resultaten faktiskt visar, bortom svårtolkade resultatförändringar, är att den svenska skolan går mot minskande likvärdighet och ökande segregation. En segregation som blir synlig i klass och etnicitet och som snabbt håller på att bli en skola där var och en får klara sig själv, snarare än en skola för alla. Hur har vi hamnat här och vad behövs för att vända utvecklingen?

Vuxenbutbildningen – en verksamhet i riskzonen?

Under det sista decenniet har stora förändringar skett som behöver granskas och diskuteras. Dels har vuxenutbildningen i ännu högre grad än barn- och ungdomsskolan kommit att bli verksamhet för privata utbildningsanordnare. Dels har de som studerar inom vuxenutbildningen i allt högre grad kommit att bli invandrare som läser för att utveckla svenska, få gymnasieutbildning eller yrkesutbildning.  Man har ofta talat om skolans kris, men ingen har talat om vuxenutbildningens kris. Ändå finins det tecken som tyder på att saker och ting gått bakåt inom denna del av utfbildningssektorn. Det är dags att skriva om och diskutera vad som händer och vad som bör göras inom de skolformer som ska ge vuxna möjligheter att utbilda sig och skapa en framtid åt sig själva.

Digitalisering på gott och ont

Efter flera år av satsningar från skolhuvudmän på digital infrastruktur i form av interaktiva whiteboards, surfplattor och egna elevdatorer märks oro kring om dessa kostsamma satsningar verkligen gett resultat. Den digitala skolmarknaden omsätter stora värden och satsningar rymmer många möjligheter, men också många särintressen. Hur borde en vettig och välövervägd användning av IT i skolan se ut?

Normkritik – hot eller nödvändighet?

Under 2016 gick debattvågorna höga gällande normkritik och identitetspolitik, inte minst inom kultursfären. Vem får representera vilka frågor och är normkritiken egentligen mest normativ? I skolan har normkritiken haft en tydlig plats under flera år och tagit plats i form av bland annat genuspedagogik. Men har normkritiken spårat ur och skapar mer skillnad än den överbryggar? Eller är den alldeles nödvändig i ett samhälle som präglas allt mer av skillnader? Hur ska vi möta sexism, rasism och klassförakt i olika former? Och hur ska vi möta en generation som kan tala om sådant som inte lärarna kan; om rasifiering, queer och trans?

Förskola och fritidshem som (nöd)lösningar för skolans utmaningar

Utbildningsväsendets resultatfokus har som en naturlig följd flyttat fokus mot skolans senare år, de år eleven ska nå de mål som angivits i läroplanen. Men kraven på åtgärder har riktats mot hela skolväsendet. Förändringar i förskola och fritidshem har därmed ofta haft siktet inställt mot att lösa problem med bristande måluppfyllelse i senare skolår. Vi ser gärna artiklar under 2017 som lyfter fram dessa skolformer och deras utmaningar i sin egen rätt.