Roger J Danielsson: Finlands sak är vår

Flera artiklar i S.O.S. har på sistone handlat om lärarprofessionen. Många menar att det nu är tid att börja lita på professionen och ge mycket mer av inflytande åt dem som arbetar i skolan. Vi har haft många år av motsatt utveckling, misstro mot lärarna och en alltmer utbyggd  kontrollapparat för att i detalj verifiera att de gör sitt jobb. Den utvecklingen har bidragit till att skolan har kapsejsat. I Finland har man hållit fast vid det gamla– även om vissa radikala förändringar på senare tid förvånar omvärlden. (red)

 

Finlands sak är vår lät det under andra världskriget i Sverige. Då som nu var det ingen sak för etablissemanget.

Tråkigt nog är det frivilligheten som styr vår syn på att lära av andra. Svenska politiker och det pedagogiska etablissemanget lever i en värld för sig själva. Givet att det finns kulturella skillnader mellan Finland och Sverige finns det mycket som vi skulle kunna ta till oss.

Börja med ordet TILLIT. I Sverige saknas detta mellan den politiska nivån och professionen. Samma gällde i Finland tills man skrotade den statliga skolinspektionen. Den byggdes upp därför att många skolor på landsbygden var små en-tvålärarskolor. Med tiden har politiker överlåtit styrningen till professionen.

I Finland kännetecknas skolan av att fördelningen mellan staten och kommunerna är strukturerad med tydliga styrkedjor. Utbildningsstyrelsen och dess sex regionstyrelser har hand om skolan genom de 336 kommunerna. De verkställer den politiska besluten och utvecklar undervisningen. Kommunerna har som i Sverige sedan skyldighet att ordna grundläggande utbildning för barnen i kommunen. En stor skillnad är att Finland har LÄROPLIKT till skillnad mot SKOLPLIKT i Sverige.

Med intresse har jag tagit del av Maria Sundén Jelminis artikel i SvD om den finska skolan. Hon frågar rektor Kari Louhivuori om “hans” skola är bra resultatmässigt. En fråga som får svenska rektorer att i sömnen rabbla andel godkända och resultat på nationella prov. Han svarar:

Jag hoppas det, vi kollar inte så mycket. Men vi har bra lärare, det bästa lärarmaterialet, och de vet precis om Kalle eller Miriam har lärt sig det de ska, annars får de extraundervisning. Ingen familj i Finland behöver vara rädd att barnen hamnar i en dålig skola.

Noteras bör att nationella prov görs i Finland men bara stickprovsmässigt. Kari skakar på huvudet åt de länder som låter sina lärare ägna hundratals timmar åt att bara mäta kunskaper. Här kan vän av ordning fundera över varför Sverige valt vägen med nationella prov. Betygssystemet är ett mål- och kunskapsrelaterat system där ingen relativitet finns. Då har syftet med NP förfelats eftersom lärarna ska bedöma elever utifrån de kunskapskrav som finns i det svenska betygssystemet.

En annan noterbar sak är finska lärarstudenter. Lärarutbildningen är femårig i Finland och den har stark knytning till forskningen.  Lärarstudenterna får sin praktik på övningsskolor. Professor Jari Lavonen säger med anledning av de finska lärarna och deras status:

Jag tror att statusen på utbildningen, den akademiska statusen, är viktigare än lönen för att göra yrket attraktivt.

Detta är långt ifrån den svenska debatten om hur lärarna ska få ökad status. Här finns en övertro på att storleken på lönekuvertet kommer att avgöra. För i Finland är det ett axiom i finsk lärarutbildning det Jari Lavonen konstaterar:

Vi får de bästa studenterna. Därför får vi så bra lärare.

Kontentan av detta är att åter göra om den svenska lärarutbildningen. Inte öka antalet elever på lärosätena utan omvandla trycket på att studera till lärare. På universitet i Helsingfors sökte 3000 och 120 antogs.

 

(Roger J Danielsson är Senior Advisor i mål- och resultatstyrning och utbildare i systematiskt kvalitetsarbete)

Källor:
Seminariematerial “Finland-Sverige 1-0” 141016, Skoldialogen
Gripenberg, Martin – Hur gick det med skolinspektionen i Finland?, artikel Skolhistoriska föreningen.

 

8 Comments on “Roger J Danielsson: Finlands sak är vår

  1. Återigen en sån där liten förmäten artikel. Man kan liksom läsa mellan raderna att den svenska skolans ras inte beror på de som faktiskt varit ansvariga för detta utan raset bär den/de som velat kontrollera läraren. Inte litat på läraren. I vårt grannland, där minsann, litar dom och där är skolan bra. Där är alla skolor mer eller mindre bra. Ingen ropar på friskolor eller annan lösning som måste till då skolor stagnerar. Som var anledningen til det som hände i Sverige.
    Att lärarstatusen sjunkit så till den milda grad att duktiga studenter skyr läraryrket det vet vi ju.
    Ska vi vänta på att statusen höjs till akademisk dito så får vi väl vänta ytterligare tjugo,trettio år. Och hur nu skulle det gå till? Sverige är i stort behov av duktiga lärare
    och bättre utbildning och högre löner. De sista till de som väljer yrket, övriga bär ju delvis ansvaret för raset så de ska inte ha höjd lön förrän verkligheten visar på annat.
    Så den stora utmaningen måste ju bli hur vi ska fånga in de duktiga studenterna.
    Här är några förslag som är värda att fundera på.
    ° Koppla utbildningen till generösa lån.
    ° Bonus vid examen
    ° En stegvis höjning av lönen varje år. En höjning som inte ska vara kopplad till
    ett fackligt avtal.
    ° Och det kanske viktigaste. Rektorerna. De måste kunna visa upp akademisk examen i mer än pedagokik utan också minst ett ämne och en erfarenhet av yrket i x antal år. Som det är hu är det ett monumentalt problem med svaga rektor.
    Och se till att skapa ett klimat i samhället där inte lärare förlöjligas eller misstänkliggörs
    eller blir förstasides stoff utan förankring i verkligheten. Detta har med tiden varit delaktigt i att sänka lärarstatusen. I Kamratposten kunde elever och föräldrar läsa att var femte elev var mobbad av sin lärare. Facket har sällan och aldrig gjort något åt dessa osanningar. Varit tysta som musar. Ofattbart.
    Om tio år kan vi vara topp tio. Det vore fantastiskt.
    Men då går det inte att fortsätta leta fel hos andra än de som varit ansvariga för fyrtio års skolpolitik. Finland har inte jagat reformer när de inte behövs. Det har visat sig klokt.

  2. Frågan är om vi kan återvända till en tidigare historisk situation om vi inte förändrar synen på människan som nu bara verkar vara en funktion i en produktionsprocess. Vi påstår att bildning har ett egenvärde men det ska i så fall vara Den Bildning som går hem i tidsandan som vi inte är medvetna om förrän det riskerar att bli för sent. Vilka böcker är det vi INTE läser! Tänk om det är vi svenskar som ligger FÖRE Finland i utvecklingen och måste göra en ny syntes genom att VÅGA ifrågasätta varifrån våra åsikter kommer.

  3. Efter att läst in mig på Finlands och Sveriges skolsystem och intervjuat två finska lärarutbildare sammanfattade jag materialet i en artikel på denna internetsida.
    http://www.skolaochsamhalle.se/flode/skola/kirsti-forsten-det-finska-exemplet/
    Artikeln skrevs för tre år sedan. Men den står sig än idag. Varken svensk eller finsk skola har förändrats nämnvärt.
    Hur debatten går i Finland idag är jag inte insatt i, men i Sverige har lärarnas kompetens, lärarutbildningen, lärarnas status och framförallt söktrycket till lärarutbildningen tagit större del av debatten. Hur marknadstänkandet inom utbildningssektorn påverkar har däremot diskuterats i mindre utsträckning.
    I Finland är söktrycket till lärarutbildningen hög. Söktrycket är högre än t ex till läkare. JA visst, men då skall man veta att de som är behöriga att söka till lärarutbildningen är mycket fler än de som är behöriga till läkarutbildningen.
    Lärarlönen är lägre än läkarens, där som här.
    Vad som är en korrekt lön för det ena arbetet eller det andra har troligen ingen svar på. Hur intagningar sker till olika yrken finns en stor variation i världen. Alla med sin historiska förklaring och med olika aktuella konsekvenser.

  4. Det är fortfarande PISA-nonsens från för-förra mätningen som hänger i.

    PISA-mätningarna är en jämförande studie som inte ger den minsta upplysning om utbildningens absoluta kvalité. De är bara till för att producera hundratusentals nya pedagogiska doktorer i världen. De har ingen betydelse för den skolutveckling vi vill ha och behöver.

    Om vi tror att PISA-mätningarna producerar något viktigt så skulle vi gå till Kina, Sydkorea eller Singapore och lära oss hur skolan bör se ut. No-starter!

    Skolan kan bara bli bättre med kraftigt utökad och förbättrad undervisning så att samtliga elever får en individuellt anpassad kvalitetsundervisning. Det kan bara åstadkommas med modern teknik. se http://www.sweducation.eu.Alla lärar-relaterade åtgärder är helt betydelselösa!

    Lennart Swahn

    • Lennat Swahn! Det “vi vill ha och behöver”!? Vilka “vi”!? Jag vill ha kritiska elever som lärt sig en kollektivistisk matematik och fysik!! Då pratar man samma språk! Sedan finns politik! Boko Harm och David Cameron!

      Jag vill ha “maskrosingenjörerna” tillbaka! De som fattar vad som menas med underhåll och kontaktledningar! Vi kan under en tid ha fått mer “antal körda järnvägsmil” men slitit ut rubbet så att det faller ihop – pladask.

      Det är klart att som en annan uttryckte det att “den svarta lådan” inte ska finnas och att klassrumsdörrarna ska vara öppna (bildligt talat!). Vad är det du “individualiserar”? Lobotomerade nickedockor?!

      Det är klart att politiker bär ansvaret för Trafikverkets ledningsgrupp som inte kan räkna eller vanlig logistik! Det är klart att politiker bär ansvaret för hur Skolverket agerat eller inte agerat! 8 år!!!!

      Det är också klart att NÅGON MÄNNISKA AV KÖTT OCH BLOD måste programmera dina datorer VEM ÄR DET!!! Vilket innehåll och vilken kompetens är det du avser?

      • Vad menar du med 8 år??
        Du menar väl 40 år!

    • Vad är matematikämnet till för i vår “nya” tid tycks din fråga vara. Du påstår att om bara datorprogram tar över så löser det frågan då alla kan genom att anslutas till Maskinen så det stimuleras rätt kognitiva centra bildas fungerande kognitiva begreppsliga nätverk som associerar på “rätt” sätt.

      Det finns dock MÅNGA problem i detta!! Det första mer närliggande är att svensk skolmatematik har ändrat innehåll och gått mer mot logik och det NCM kallar “grundläggande seenden” vilket för icke insatta kan sägas vara Mängdlärans Återkomst! Eller att matematiken drar sig bort från världen.

      För att starta där kan vi säga att det finns två olika Makter eller varför inte tre som i Orwells 1984! De kommer då att använda denna matematik och språk på det sätt som passar Den Högste Bäst.

      Lennart! Du verkar förutsätta en Högre Makt ovanför PISA utan att gå in på vad denna skulle vara och bestå i! Det är klart att det finns ekonomiska och politiska krafter bakom PISA! Men sedan anser du dig sitta inne med vad “utbildningens absoluta kvalitét” består av samt “den skolutveckling vi vill ha och behöver”. Varifrån kommer då detta absoluta innehåll? Är det inte ÖNSKETÄNKANDE! Jag förenklar och säger att vi har ett USA-engelsk-franskt OECD block, ett Kina och sydostasienblock och ett för att svära i kyrkan ett muslimskt sätt att “tänka”-block!

      Nu påstår våra Ledare att det inte har med “religioner” att göra! Som i Magnus&Brasses sketch där kaptenen på flygplanet säger: Det finns ABSOLUT ingen anledning till oro”! Då är det ytterst oroligt!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS