Sara Wettergren (L): Att inte kunna välja bort en skola är ett sämre alternativ
I en replik på Hanna Sjögrens inlägg om det obligatoriska skolvalet menar Malmö stads skolkommunalråd Sara Wettergren (L) att obligatoriskt skolval är den minst dålig strategin för att motverka skolsegregation. Då bostadssegregationen är påtaglig i städer som Malmö så löses inga problem genom att automatiskt placera barnen på närmaste skola. Wettergren menar att närhetsprincipen framförallt gynnar dem som bor i attraktiva områden (red.).
Hanna Sjögren beskriver i ett inlägg (7/5) olika aspekter av det fria skolvalet, och hur hon skulle vilja slippa önska skolplacering då hon upplever att det leder till att barn ställs mot barn.
Jag medger att det fria skolvalet har sina baksidor. Kötider hos friskolor som gynnar elever som är födda tidigt på året, är en sådan. Jag tycker också att det är fullt rimligt att alla reformer omprövas efter en tid och att konsekvenserna debatteras. Däremot anser jag att alternativet – att det inte går att välja bort en skola – är betydligt sämre. Därför välkomnar jag att Björn Åstrands utredning, En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning (SOU 2020:28), inte argumenterar utifrån att det fria skolvalet ska avvecklas, utan hur det ska utvecklas.
Det grundläggande problemet med skolsegregationen är att vi har en kraftig bostadssegregation, som dessutom tenderar att förstärkas allt mer. Inte minst i Malmö har vi skolor där få eller inga elever har svenska som modersmål. Detta, i kombination med andra socioekonomiska faktorer såsom föräldrars utbildning och yrke, påverkar både resultaten och möjligheten att rekrytera behörig skolpersonal. Den pedagogiska segregationen är något vi jobbar hårt för att få bukt med.
Att placera elever på närmsta skola gör ingenting bättre. Många vårdnadshavare tycker redan att den geografiskt närmaste skolan, där grannbarn och andra bekanta går, väger tyngre än de parametrar som gör det möjligt att jämföra olika skolor. I debatten om det fria skolvalet kan det lätt framstå som att det endast är priviligierade vårdnadshavare som gör ett aktivt val. Men faktum är att det gäller den absoluta majoriteten. I skolvalet till höstterminen 2020 gjorde 87 procent av vårdnadshavarna ett val till förskoleklass. För de elever som skulle välja högstadium var motsvarande andel 90 procent. Av de elever som inte aktivt önskat någon kommunal skola, visar erfarenheten att merparten har fått plats på en friskola. Det är alltså i princip bara några få procent av eleverna som inte aktivt har gjort någon önskan alls om placering vid en skola. Dessa barn placeras i närmaste skola med ledig kapacitet.
Något jag vänder mig mot i debatten är att det talas om ”bra” respektive ”dåliga” skolor. Som att vi bara resignerat inför ett sådant faktum och nu ska försöka fördela ut eleverna så att ingen får det ”för bra” eller ”för dåligt”. En bättre beskrivning är att vi har skolor som är eftertraktade av många respektive skolor med utmaningar. I socioekonomiskt utsatta områden finns det skolor som med rätt insatser och rätt ledning höjt resultaten på ett sätt som få andra skolor i staden lyckats med. Det faktum att vissa skolor väljs bort till förmån för andra är det pris man får betala för det fria skolvalet. I vissa fall kan det till och med fungera som en motor för förändring och utveckling.
Vi kommer inte ifrån att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten alltid funnits och fortfarande är den tyngst vägande faktorn. Närhetsprincipen gynnar fortfarande de som bor i attraktiva områden.
Samtidigt kan vi inte vänta på att bostadssegregationen ska lösas. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och vi måste se till att dagens elever har bästa tänkbara förutsättningar. Därför behöver fokus i första hand ligga på att lyfta kvaliteten i skolor med låga resultat. Rättvist blir skolvalet när skolor är mer jämlika. I Malmö benämns detta strategiska arbete ”varje elevs bästa skola”. Andra åtgärder vi gör för att minska skolsegregationen är bland annat:
- Flera nya högstadieskolor i centrum, med målet att uppnå ett mer blandat elevunderlag.
- Möjliggöra för friskolorna att ingå i det kommunala skolvalet. Jag hoppas att så många som möjligt av friskolorna väljer denna möjlighet.
- Möjliggöra för elever i högstadiet att röra sig över staden genom att ge ett kostnadsfritt busskort till de som uppfyller ett avståndskrav på fem kilometer.
- Se till att det finns lättillgänglig information om skolorna, såväl de kommunala som fristående, för att elever och vårdnadshavare ska ges möjlighet att göra ett bra och informativt skolval. Informationen finns även på flera av våra största språk. Utöver det ser jag positivt på egna initiativ från skolorna, till exempel att i likhet med gymnasieskolorna anordna öppet hus inför skolvalet.
Det hedrar Hanna Sjögren att hon ser sitt ansvar för helheten och reflekterar över sina val ur flera olika perspektiv. Jag önskar att fler vårdnadshavare hade modet att tänka utanför boxen. Jag tycker mig dock se en viss förändring i inställning, där fler vårdnadshavare börjar ta fler skolor i beaktande, eftersom de inte automatiskt är garanterade någon skola.
Det fria skolvalet behöver kontinuerligt utvärderas och justeras, men föräldrar behöver även fortsättningsvis kunna välja skola åt sina barn utifrån just sina barns behov.
Sara Wettergren (L) är skolkommunalråd i Malmö stad
Att skolsegregationen skulle bero på bostadssegregationen är enligt mitt förmenade en sanning med modifikation. Det är många som när de bildar familj och skaffar barn speciellt undersöker hur barnen skolgång kommer vara. Många familjer flyttar då till områden som har ”bra” skolor. Får man då ordning på kvaliteten på skolorna, så kommer bostadsegregationen att bli mindre accentuerad.
Att utgår ifrån procentandel för nya ”val” till hösten 2020 som bevis på det fria skolvalets utjämningseffekter i kölvattnet av senaste policy reform som mer eller mindre tagit bort det (o)fria skolvalets segregerande effekter, är att ta i. Dessutom bygger inte artikeln på 30 år med forskning om det fria skolvalets effekter och i stället hävdar (som L brukar göra) att bostadssegregation ger sin effekt medan skolvalet ger en annan. Denna syn bygger på Ls ganska naiva syn på frihet.